Hur långsamt kommer man längst?

..det var svårt att komma igenom på nåt vis....
Visserligen så hade jag varit på gymet innan tillsammans med min kompis.
Det är hon som vill ha sällskap men väl där så snackas det för mycket. Satte ner foten och frågade vad hon gjorde här, men hon skrattade bara så där oskyldigt, lyckligt som bara nykära kan och jag kunde inte bli arg på henne.
Jag höll fokus på mina grejer iallafall.

Körde cross-träjningen (jaja) 6 minuter bara och sen attackerade vi magen. Brukar ta den sist annars och då finns inte lika mycket ork. Sen blev det rygg, bröst och axlar och på en timme var det klart.
Sen knatade jag över gatan och in till dojon där Peter och Matilda redan infann sig.

Jag var redan uppvärmd, så jag körde grunderna på kortsidorna, men ändå. Jag gjorde alla.
Sen gick jag igenom Oyho 7 och 8. Jag kunde de hjälpligt.
Sen körde jag och Peter igenom de två, och sen Kihon 5-9.
Men det bliiiir för mycket för mig att köra allt och försöka få till dem.

Det slog mig när jag kommit hem att jag ska nog banne mig bara satsa på t.ex 7:an och bara den. Tills den sitter. En timme.
Rakt av! Japp, så funkar nog jag på det här stadiet.

Jag är rätt trött. Min andra semesterdag. Ska nog vila mer. Ge mig själv en vecka. Bara vara där jag är liksom.

Summa: Kör 7:an många, många gånger och blanda inte in de andra än. Japp, så får det bli.

Mina ormar rymmer ju titt som tätt och senast var en borta en vecka och den andra hittade jag inte förrän efter en hel månad!
Det var när det var som varmast här efter midsommar....eller när det nu var.... och dörrarna stod öppna för jämnan - jag trodde att ormen kanske till och med smitit ut!

Jag hade nästan gett upp hoppet om att få återse den lille Röde.
 Men en dag när jag satt och bloggade så här, så hörde jag hur det raspade lite bakom dörren, och minsann - där var den!!!

Han var rätt torr och insjunken, huden veckade sig när han böjde sig.
När jag la ner honom i terrariet så hängde han vid vatten-hålet och drack länge....säkert 10 minuter!

Hans sambo, lilla Bruna, försökte få kontakt med honom men han var bara intresserad av vattnet.
Därefter fick han en mus och sen slocknade han. (...skulle kunna gjort ett skämt här men väljer att avstå...)

Hur som helst, när jag köpte de där mössen så fanns en annons om ett terrarium till salu och jag tog tfn.numret.
Jag ringde, det var kvar och jag köpte det. Det var ett smit-säkert stort orm-bo för mitt kära radar-par.

ÅÅåhhh, vad fint det skulle bli och stort och rymligt för dem! Jag har tänkt så länge att jag vill ha ett större boende åt dem. De har ju faktiskt växt på sig lite de senaste åren.

Nu har terrariet stått i mitt vardagsrum sen i fredags - i fyra dagar - och inget mer har hänt.
Det är nämligen så stort att jag inte vet var jag ska ha det!
:O

Jag har tyvärr inte den egenskapen att jag kan tänka mig hur det skulle bli här eller där, utan jag måste prova mig fram.
Och tungt är det att dra runt med. Nu har jag skapat ett smärre kaos i vardagsrummet. Det passade inte så bra dit jag drog det...  måste testa det andra hörnet bredvid soffan istället... men ojoj-ajaj.... inte nu, det är sent och det blir bara värre och värre med möbler överallt och jag vill bara grina!

Jag får sova på saken, jag har ju faktiskt semester och kan hålla på både dagar och nätter om jag vill.
Det ska nog bli bra. Hoppas jag. På fyra veckor borde jag ju få till det.....
 =.I

Det är inte bara datorer och annat som kan bli överhettade utan som vi alla vet - även folk, om man så säger.
Många vet att jag är rätt lätt-antändlig.
En snabb tillbakablick på stenbumlingar längs min väg:

1994 - 30-årskris som hette duga och separation från barnens far - härdsmälta!

1997 - tok-jobbade, ensamstående med två smågrabbar, usel ekonomi, tilltagande migrän och begynnande magsår vilket ledde mig till frivillig uppsägning från arbetet samt upphörde med alkohol och nikotin.

2000 - tok-jobbade i ett konkursande företag, vilket ledde till allvarliga stressymptom, köpte hus och hund. Sjukskriven i 4 månader.

2003 - tok-jobbade i ett annat företag som köptes upp, dead-lines som toppades av stressymptom, deltidssjukskriven i 6 månader.

2006 - minns inte vad som hände detta år.....(effekt av tidigare härdsmältor och överhettningar) Nåt var det säkert....?
Konsekvenser av stress: dåligt minne eller hur, koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, ingen simultanförmåga (ja, jag vet hur män har det och det fungerar faktiskt ändå.) stressöverkänslighet, svårt att fokusera och prioritera, bitvis snudd på social fobi..och så...

2009 - mina tonåringar i livskris, relation som svajar, hunden blir sjuk och avlivas, ekonomin i botten...och jag behöver vara stark...för mina barn, och för mig...

För den observante så noteras här ovan att det faktiskt är 3 år emellan mina överhettningar och potentiella inre härdsmältor!
(Hmmm, vad var det som hände 2006?...)

Min omgivning ler och nickar säkert igenkännande, jajamän, det där är Gunsan....
Jag var till min terapeut igår, och hon sa att jag var som en huvudfoting, ett huvud med armar och ben som småbarn ritar.
För jag var ett enda tanke-snurr-kaos. Hon har rätt såklart. Jag har tömt ur all min kraft och behöver fylla på med Kraft till mig själv. (Inte med hjälp av kexchokladpajer och marängswiss, som är kroppens försök att snabbt få tag på Energi, sa hon.*host*)

Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag värk i vänster arm. Kände mig lite avdomnad i den. Värken pulserade. Jag blev orolig. Tänkte att nu jädrans är det en hjärtinfarkt på gång! Tänk att det ska till så drastiska signaler innan man fattar att man borde växlat ner för länge sen.
Efter mycket om och men så ringde jag min särbo så han skulle veta, utifall att... och sen öppnade jag boken "Heliga Kontrakt av Caroline Myss och fokuset på armen och rädslan gav efter. Nu är jag rätt lugn.

Men det är banne mig risk för brand på Runstensgatan!


Back to basic - säga Nej till det mesta, säga Ja till mig själv.
Sova, äta regelbundet, meditera och träna.