Hur långsamt kommer man längst?

Så kom äntligen julen!

Grabben önskade mig God Jul för några minuter sedan,
då uppesittarkvällen övergick till julafton.
Äntligen är den här!
Julafton.
Då vi alla blir ett med Traditionen.

Som vi har gnott och fejat, och väntat och grejat, och stressat och stått i!
NU, kan vi slappna av, för skinkan är griljerad, janssons frestelsen uttagen ur ugnen,
knäcken kokad och kakorna fint paketarade i frysen.
*puh*

Det är bäst att gå och lägga sig nu,
så man är i form för att närma sig gröfrukosten med skinkmackan om några timmar,
och sedan förväntningarna,
 Kalle Anka och julmaten
och julklapparna, pralinaskarna och nötterna
och ännu mera mat,
och säkerligen en nödvändig promenad för att rätta till tarmfickorna senare på kvällen.

Tänk att det det är mitt i december....
Julen står för dörren...
Man är förväntansfull..
som ett barn....
fast man är 30++..

Julen kommer som ett paket på posten.
Inte kanske just så ....
men det här att räkna ner dagarna,
....fram till jul..
...eller närmare bestämt till ledighet och vila.
Det är det som drar.
För då är det är ok att vara uppe sent och äta skinkmacka med senap på....
och det är legalt att ligga i soffan mitt på dagen utan att göra nån nytta, bara zappa bland julprogram,
....och att äta....
tömma skålen med nötter, och bortse en stund från att skal och annat sprätter ner på mattan...
att tvångsmässigt och med stor noggrannhet gå igenom aladdin-asken är ett måste...

Det är helt i sin ordning att lägga in lågväxeln och hasa runt i raggsockor halva dagarna
och äta knäck och spela Monopol på kvällarna utan att bry sig i vad klockan är.

Jul är att var Ledig och Fri några dagar i rad
och helt stänga av vanliga världens nötande....
... jag tror att jag numer har fått det att funka faktiskt.
Övning ger färdighet.