Hur långsamt kommer man längst? -

Bild: www.reklamgrejer.se

Man kanske skulle lira lite kort oftare
och logga ur facebook och allt det elektroniska, som inte fanns förut..

Och umgås lite mer..

2009-11-18 @ 22:36:04 Permalink Familjebitar Kommentarer (0) Trackbacks ()

In i kaoset igen...

Lite så känns det.
In i hetluften igen och gasa på.

Efter att ha varit ledig i fyra dagar så har jag lyckats komma ner i tempo med mig själv.
Jag har inte åstadkommit så mycket, men jag har landat. Parkerat en stund och stannat upp.....

Imorgon är det dags för jobb igen.
Klockan 06:00 loggar jag in och jag kommer nog inte att vara jättepigg....
Men det är en sak, det är rätt ok.
Värre är när min kollega och jag går över till nästa pass, klockan 08:00 -
- då är det det vanliga kundservice och kö på telefon och hela paketet igen.
Då springer det runt ett helt drös med kollegor,
ett gäng chefer och miljoner med mail som skickas och mottas och
lugnet är borta....

Ser nästan fram mot fredag och helg.
Då ska vi jobba eftermiddag/kväll men vi får åtminstone vara "ifred".

Jag är glad och tacksam för mina lediga dagar.
Fler kommer.
Ska bara ta mig igenom de här kommande dagarna nu...

*gäsp*

2009-11-17 @ 22:47:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Måndag Långdag...

Vete hundan hur såna här dagar blir till, men det känns nästan som det gått flera stycken...

Jag var ledig idag, och klev upp i vettig tid, tror jag.
Hade som mål att verkligen inte göra någonting för nån annan än mig själv.
För jag behöver det.
Jag är rätt överbelastad. Av mycket...

Planen var att gå ut i Naturen (trädgården är också en bit Natur) och kratta undan lite löv.
Innan snön kommer.

Jag hann med lite grann på framsidan och sen kom en kompis och hälsade på.
Jag sa att hon fick vara här i 30 minuter sen ville jag vara själv.

Jag har sagt till henne att jag är Nära Väggen och behöver samla ihop Kraft.
Det är skönt med såna vänner som inte blir sårade för att man säger vad man behöver.

Sen vet jag inte vad jag har gjort.....men efter middagen så somnade jag i soffan.
Det var skönt. Superskönt.
Riktig koma, gick inte att stoppa den sömnattacken.
Jag överfölls av den och det är en skön känsla.
Bara att åka med. Helt maktlös. Noll kontroll.

Ett par timmar senare så var det karateträning i 1,5 timme och jag blev supertaggad efter det!
Pigg, glad, positiv och fylld av Energi!

Nu har det gått ytterligare några timmar sen jag kom hem och jag är hur pigg som helst...
Klockan har passerat midnatt för ett bra tag sen.

Den här måndagen känns hur lång som helst, på ett bra sätt.

Nu ska jag iallafall krypa ner och drömma sött...

För mitt huvud säger att jag behöver vila, men kroppen fattar inte det.
Så vi lyssnar på huvudet.

Ledig, oanvänd dag imorgon.
:)

Tänk att man kan bli så pigg och lyrisk av lite stryk *s*

2009-11-17 @ 01:14:51 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ohyo 1 - 8 på film..

Måndagen den 16 november 2009

Idag fokuserade vi på Ohyo 1 - 8 och bara det.
Vi måste kunna vakna mitt i natten och om nån frågar hur är Ohyo 7 och då ska jag kunna det - både attacken och försvaret. Utan att blinka. Och än så är vi inte tvärsäkra på alla men det är ju charmen... att få till det.

Så vi körde två attacker och sen var det den andres tur.
Tills vi gått igenom alla åtta.
Inget snack, bara pang på.

Min vad krånglade på 5:an på maegerin och sen blev det till att ta det lite försiktigare på de ställena med maegeri och surikomi.
Men det är svårt att hålla igen.

Men överlag kändes det bra och vi körde ett varv till på de åtta, med två omgångar på varje.
Sen filmade vi 1 - 8 rakt av, två attacker var och sen avslutade vi.

Svettiga och rödblommiga och nöjda, och mina adrenalin- och endorfin-nivåer är fortfarande rätt höga fast det är drygt tre timmar sen....Passerat midnatt...

Jag har tittat på filmen och det är verkligen bra att se sig själv utifrån. För det blir lättare att se vad det är jag behöver tänka på och justera.
Och när jag har tittat på filmen så är jag tok-sugen att gå ner och träna ett pass till.
Galet va?!

Ser fram mot lägret i Herrljunga, i december och förutsätter att vaden är färdiglekt och som ny. Eller iaf som innan.

2009-11-17 @ 00:47:02 Permalink Karate mot svart Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vägg-varning....

Jag var till min mentor häromdagen och fick en varning
om att den berömda väggen är nära.
Igen.

Det är som att vara glupsk nästan.... man liksom roffar åt sig och tar för sig,
fast man kanske borde hoppa över, eller säga:
"-nej tack, det är är bra just nu"...
...men istället så tar man mer.

Fast det gäller inte mat nu,
utan ett överintag av åtaganden, engagemang och
annat som lagrats upp som ett berg.

Jag har klättrat där förut och det är inte värt det.
Det kostar för mycket.

Jag är den viktigaste personen i mitt liv.

Jag är den viktigaste personen i MITT Liv!

JAG är den viktigaste personen i mitt liv...

Ctrl, Alt, Delete.

2009-11-15 @ 00:44:41 Permalink Klokskap och Insikter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vågar ännu lite mer...

Onsdagen den 11 november 2009

Jag var lite sen ner till träningen vi hade bokat. Fredrik hade redan hunnit nöta kuschanku ett tag och Peter coachade.
Efter att jag värmt upp lite, så ägnade vi ett bra tag på Chinto och den första tekniken. Den är inte självklar förrän man fått allt på plats; vad är det egentligen för teknik jag gör, och mot vilken tänkt attack? Så efter att ha plockat ner den tekniken och fått aha-upplevelser så strålade vi ikapp som två solar där i dojon.
Så körde vi på till det kändes som man fått fram den lite mer en förra gången.

Vi tittade också på Seishan och tog några detaljer med aha-upplevelser där också. Så det känns som att vi har katorna, men det ska ju se ut som nåt också. Men det är ju det vi får skruva på nu. Är det 9 kator vi ska sätta?
Nåväl, det är några stycken iallafall.

Jag blev riktigt glad för det var första gången som vaden inte kändes av.
Så......jag föreslog att vi kanske kunde köra igenom Kihon 1-10 - (fast 10:an utan kastet), lite sakta, så vi vet vilka som är vilka, och se om vi kan dem. Vilket ben fram, och vilken attack osv utan att blanda ihop nåt.

Jag var lite mesig från början och hade rätt hög ställning i attacken men tokrädd att jag ska få nåt bakslag (*s* lite kul där för den uppmärksamme ;) och kanske får ordination om att vila 12 veckor!!
Tycker vi samarbetade bra, jag och min vad, för vi hade kontakt, lyssnade av, och jag kunde pressa lite till och vågade mer och mer. Kändes riktigt bra!

Så jag bara längtar tills jag får släppa lös och gå på fullt ut! Det är som att stå och gasa bara, och vänta....
men inte släppa upp kopplingen. Jag vill! Men lugnt och fin, vara smart.

Har fått massage regelbundet av Sensei Monica, och sen kommer Sensei Fred att massera den sista gången. (Ajaj-ojoj, har jag hört ;) och sen -

- ska jag kunna åka på vinterlägret i Herrljunga om 3 veckor.

Och vara med fullt ut!
I hope.

Thats the plan :D

Bild från sommarlägret i Mariestad 2009.

2009-11-12 @ 21:12:38 Permalink Karate mot svart Kommentarer (0) Trackbacks ()

När ens barn....

När ens barn har passerat 20 så går det upp för en så småningom, att det är en vuxen människa man har framför sig.
Det är inte ett barn längre. Det kommer alltid att vara ditt barn såklart, men du kommer förstå att du inte har nåt att komma med längre. Du kan säga vad du anser om saker och ting, och vad du känner och vad du ser, vad du upplever. Men du kan inte bestämma längre. Du kan föreslå och fortsätta vägleda och visa, men sen måste du släppa taget. Ni kan samtala, ha en dialog, fråga och vänta på svar. Ni kan argumentera och diskutera, men sen släppa taget. Du kan inte förvänta dig någonting alls, du kan önska och hoppas men inte förvänta dig nåt. Du måste lämna över. Släppa taget.

Ditt vuxna barn är en egen individ. En vuxen människa precis som du själv, och som måste gå igenom det du själv har gjort. Smärta och skratt, sorg och glädje. Det finns inga genvägar eller facit och det du själv har lärt dig genom livet kan du inte tvinga på den här vuxna människan. Han måste själv ta sig igenom det. Du måste släppa taget, hur svårt det än kan vara, och hur ont det än gör....när du ser vart han är på väg.

Gode Gud, hjälp mig släppa taget om den här unga människan...och Gud, - var med honom!!!

2009-11-11 @ 00:35:20 Permalink Familjebitar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Skönt förvirrad...

Jag har haft lite bloggtorka ett tag.
Visst, jag har skrivit om min träning men det är ju nåt annat.

Eftersom att jag gått på skift nu sen ett par veckor sen (eller är det bara en vecka??.......)
så blir jag lite dagvill.
Jag kom hem häromdagen och när jag inte såg nån middag på bordet,
(ja vi har styrt upp det så att sönerna fixar käk vissa dagar, fantastiskt va;)
...så kläcker jag ur mig:
-"Men vad har hänt?! Det är ju tisdag och det är ni som har maten idag!!"

Viktor svarar lugnt:
-"Men mamma det är ju lördag."....

Lördag och söndag är mina dagar.
*ops*

Ja så kan det vara. Lite förvirrat. Fast det gör inget, för det blir en lugnare lunk om dagarna.
Jag gillar det. Jag hinner vara mer med mig själv än annars.

Frukosten idag intog jag i soffan med pyjamasen på, zappade lite på kanalerna och myste bara.

Det där hysteriska studsandet ur sängen när klockan ringer runt 6-tiden annars,
och de väl intränade rutinerna som får en att vara lagom stressad när man kastar sig in på jobbet
för att logga in i tid och sen djupandas några minuter med en automat-kaffe....
- det slipper jag nu.

Nu är klockan 11 och jag har ingen brådska.
Ska ner på stan en sväng innan jag glider in på jobbet på ett avspänt.

Imorgon är jag ledig, en vanlig onsdag mitt i veckan.
Kvalitets-tid, egen-tid, fri-tid.

Shåpp, nu är det lite uppstyrning och en tandborste,
om det inte är upptaget i badrummet...

2009-11-10 @ 11:04:50 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Nöta kata...

Söndagen den 8 november 2009

Eftersom att vaden inte är som den ska än, så satsar vi på kata. Fredrik är ett bra stöd där. Han månar om mig, att jag ska ta det lugnt och fint och inte anstränga mig eller göra skadan värre. Men det är väl för att han vill kunna kasta mig sen och köra max, antar jag ;)

Ur tråkigheter som får man hitta bra anledningar och det här är ju ett perfekt läge att nöta kator.
Jag tycker det är roligt som bara den att köra parisarna för det händer liksom nåt, man får kvitto direkt på om det funkar eller inte. Men katorna ska ju nötas in. Det är bara så, så nu är det ju helt rätt tillfälle.

Så vi har kört Chinto för att få in grejerna. Så har vi lagt till Seishan. Det ser inte alltför kul ut - eller det är väl det det gör - hehe, men nöta och gno, nöta och fila, det ska göras bara.

Efter 10 av varje, så drog vi igenom Naifanch några gånger och vågade oss faktiskt på Kuchanku sen. Den tar ju en halv dag att ta sig igenom, men det är bra för minnet att komma ihåg alla grejer. (Korsord i all ära men...)

Rätt nöjda var vi efter 1,5 timmes nöta, fråga, titta och fila och prova, om och om igen.
Inte för att det var särskilt bra (nu talar jag för mig själv) men för att vi startat igång det, och för varje gång man kör så blir det en aning bättre.

Intressant faktiskt....att det känns som att många grunder känns osäkra i katan, vinkeln på foten, viktfördelningen 60-40 eller 70-30, tempot, känslan, fokuset, tillräckligt låga ställningar, men högre på vissa och så vidare.
Först blev jag frågande för mig själv.... har jag fuskat mig fram till brunt eller vad har hänt??!
Är jag så kass, liksom?

Jag tror det är så att nu sätter man varje teknik, rörelse och ställning under lupp, varje millimiter vill man förstå och göra rätt. Allt måste nötas till det som det ska vara, max perfektion och tajming på rubbet.
Så då tar man det ett varv till liksom.....går igenom alla grejer igen fast på nästa level, på ett annat sätt, djupare...

Så det är alla Pinan-kator, Naifanch, Kushanku, Chinto och Seishan vi ska nöta på. Lugnt för mig och min vad, ju bättre den blir då ökar jag. Då ska det vara som en fajt, mot tänkta motståndare.

Mmmm......jag längtar tills vaden är återställd och jag får släppa mig själv lös!

Summering:

Det finns alltid nåt viktigt att lära även när du inte tror det!
Ha ögonen öppna och villighet att se....

2009-11-10 @ 00:16:43 Permalink Karate mot svart Kommentarer (0) Trackbacks ()

Annat med partner!

Lördagen den 7 november 2009

Det var ett tag sen jag skrev om min träning mot shodan, svart bälte. Den 18 augusti var sist.
Ojoj. Tiden går.

Jag har tränat hela tiden iallafall, 3 gånger i veckan, på de vanliga ledarledda lektionerna. Sen på lördagspassen är det frivilligt och då har vi varit några stycken som gått dit och kört nån timme eller två.
De andra som har varit där är lägre bälten och jag har hjälpt till lite med deras träning.
Men sen Peter gjorde illa armen så har han inte kunnat träna själv, bara snacka och visa.
Jag behöver göra.

Så jag har inte haft nån att köra Ohyo och Kihon med, utan fått nött lite på diverse ändå.

För övrigt så har det varit lite annat runt mig i livet som har distraherat mig lite från "the Sharp focus", liksom.
Men det har lagt sig.

SÅ!!!
Plötsligt händer det!!

För två veckor sen så dök Fredrik brunbälte upp med ett skimmer omkring sig, och på den där torsdagsträningen då det var full fart med kast och fix och fart och fläkt i partekniker, så bestämde vi att vi skulle köra även på lördagen.

Sagt och gjort!
Vi var där, och några till, och Peter var som ett facit att checka av med.

Så Fredrik och jag körde igenom alla Ohyo, först memorerade dem, lite sakta, och sen fullt ös - oj vad roligt!!
Vi är bra tajmade, matchande storlek och det kändes så himla lätt och enkelt och snabbt och rappt allting, till och med att åka i golvet, och att kasta honom.

Fredrik blev lyrisk och vi bokade dagen efter också.
Jajamän, pang på bara - så kul!!

Målet är december 2010 på Herrljunga-lägret. Då ska det sitta. Och sitta klockrent!
Allting!
Lyriske Fredrik och jag tog i hand på det - och bestämde att träna 5 dagar/vecka.

På tisdagsträningen small det till i min vänster vad på uppvärmningen!

NÄÄÄÄÄÄääääääeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjjjjjjjj!!!!!:.............................NEJ!!

..................Hade haft nån känning ett par veckor men viftat bort det lite............

Nåväl, efter ett ultraljud och en ortoped-undersökning så var det mesta helt och fint - fick till och med beröm då ultraljudet visade fantastiska senor och knä-skålar och felfria muskler. Tack, fint, men ont hade jag.
Ortopeden tittade sen hastigt och sa att det är 6 veckors vila som gäller.

Jag höll på att ramla av stolen där jag satt!
Vi hade ju bestämt 5 dagar/vecka, Fredrik ch jag ju - och om 5 veckor ska jag på Herrljunga vinterläger!
Hallå- det går inte!!

Nåväl, efter att så småningom accepterat läget och haltat runt några dagar så tog Sensei Fred en titt på vaden innan ett träningspass, veckan efter. Han tog inte en titt bara... han tog tag i, klämde, tryckte, masserade och fixade och grejade så jag trodde att jag skulle kasta mig över honom och nita honom... men jag kom på att han har svart bälte 6:e graden... så jag djupandades istället och skrattade av smärta (skratt och gråt ligger väldigt nära varann) och klappade frenetiskt på plinten jag låg på i min gi med uppkavlade byxben. Ajaj-ojoj.
Men Fred vet vad han gjorde, vaderna var stela som vedträn och han lyckades mjuka upp dem lite.

Så nu har jag fått i läxa att stretcha ett par ggr/dag och sen skulle han och hans fru Sensei Monica turas om att massera upp vaden några gånger och sen ska jag kunna vara på bana inom kort.

Träna gör jag ändå, men försiktigt. Fullt ut hoppas jag snart att jag kan göra. Längtar efter att få köra max igen och veva iväg med Fredrik och själv få landa hårt i golvet.... och så...

Summan är:
Ingenting är av, jag är frisk och på G, men ska ta hand om kroppen före och efter träning
och
- det bästa av allt -

JAG HAR EN TRÄNINGSPARTNER ! ! ! !

=D

2009-11-07 @ 22:15:08 Permalink Karate mot svart Kommentarer (4) Trackbacks ()

Fredagsmys...

...kan faktiskt vara att känns sig lite frusen....och lyxa till det med en lång, varm dusch så pelletsen blingar intensivt ute i pannrummet.

Att sen som grädden på moset placera sig vid datorn för att avrunda fredagkvällen strax efter 21:00 med en blogg och ett vibrerande och bubblande fotbad!
Det är fredagsmys det!
:D

Det gäller att inte ha så stora krav kanske....

Visst kunde jag känna ett sting av avund när ena sonen drog iväg till en kompis med en Cola och en Marabou, och den andra har laddat i vardagsrummet med sin flickvän och ett gäng skålar med chips och dip och jag hör från mitt rum hur Idols alla artister sjunger sig fram genom tävlingen.
Precis som sannolikt nästan hela Sveriges befolkning.

Men inte jag inte.
Inte min kollega Kicki heller för den delen.
För imorgon ringer klockan 05:15 och då är det bara att kliva upp och ge sig ut i november-ottan och in på jobbet, en helt vanlig lördag.

Men jag är genomvarm, har mjuka fötter, renbäddat i sängen och imorgon kommer jag vara pigg.

Puss och gonatt!

2009-11-06 @ 21:44:52 Permalink Dagsformen Kommentarer (2) Trackbacks ()

Långa dagar, korta nätter....

Snacka om att man kan fylla tomma dagar med hur mycket som helst,
bara man bestämmer sig för att inte göra nånting alls.
Då kommer det som på ett radband,
idé efter idé bara ramlar in i huvudet och vips
så har man tagit tag i saker och ting som man tänkt i flera veckor, ja månader!

Tanken var att jag skulle vila och "hämta hem" så att säga,
efter en tid av "för mycket" omkring mig, med jobb och Livet.

Nu har jag gått på mitt 5-veckors skiftschema vilket för mig nästan är samma som semester.
Lite känns det så, eftersom att jag har lediga vardagar (jaja, visst, jag jobbar kvällar och helger).

Så:
Jag har tvättat köksfönstren,
bytt gardiner,
räddat (vattnat) blommorna,

gjort en budgetöversyn,
vikt ihop jättehögen med tvätt,
parat ihop ett oändligt antal lösa strumpor,

sanerat toaletten och badrummet,
hittat viktiga papper i olika tidningshögar,

kastrerat katten,
avmaskat den andra,
fixat ett pelletsavtal,

missbrukat facebook och Farmville,
städat pannrummet,
varit social på kafé,

hämtat akutpellets hos vänner i väntan på leverans,
sotat ur brännaren och fyllt på 4 säckar,
varit närvarande med mina söner...

städat garderoben,
beställt en motorvärmare och
druckit många goa kaffe i min härliga soffa.

Det är väl först vid ledighet som man får tillbaka Sig Själv.

Då ser man vad man har hemma att sköta om som man skjuter ifrån sig då man är i Hjulet.

Nu ska jag gå och lägga mig...
och av någon anledning känns nätterna väldigt korta...
för vips så är det En Ny Dag igen.

Utmaningen imorgon är att bara Vara.
Förutom en del små åtaganden kanske... jag får se.

Hushållsnära tjänster kan vara ett rent nöje ;)

2009-11-04 @ 23:27:58 Permalink Dagsformen Kommentarer (4) Trackbacks ()

Känsliga läsare och män varnas!

Läs inte vidare om ovanstående stämmer in på dig!

Jag menar inte att just män och känsliga personer är samma sak,
om det var nån som trodde jag drog nån över nån kam.
Icke.
Män varnas. Och personer som är känsliga.

Såh,
efter att ha jobbat natt så klev jag upp mitt på dagen och packade in lille Fridolf i bilen
för jag hade äntligen fått en tid hos veterinären för att vaccinera honom.
Han var 12 veckor för länge sen, när jag fick hem honom,
och det känns som en evighet sen.
Så det var verkligen dags nu.

Iväg det bar. Kvinnan på veterinärstationen tyckte att katten var rätt stor
så varför inte slå till och knipsa bollarna då vi ändå var där.
Sagt och gjort,
han sövdes, rakades på de ädlare delarna
och sen var de några raska och vana rörelser från kvinnan,
så var Frittes rediga paket betydligt mindre.
En öronmärkning blev det också av bara farten.

Hon tyckte nog för övrigt att jag var lite udda,
men som bloggare så har jag alltid mobilkameran redo för
dokumentation, så även här:
(Klicka gärna för större bild;)

Sövd och vaccinerad, tatuerad i örat och rakningen innan ingreppet

och nötterna.

Så illa var det nog ändå inte...

Jag fick också veta av ägaren
som jag tog kontakt med idag för att få reda på hur gammal egentligen är,
att han förutom är född den 23 juni också är
perser, burma och norsk skogskatt.

2009-11-03 @ 17:11:58 Permalink Husdjuren Kommentarer (5) Trackbacks ()