Långsamt vinner...
Jag har noterat att jag stannat upp lite titt som tätt och känt efter, varje gång jag läser, verkligen läser titeln på min blogg...."Hur långsamt kommer man längst...eller hur fort kan det gå?"
Jag tycker inte längre att jag har så bråttom, eller är så speedad och stressad längre.
I mitt tidigare liv så var jag ständigt på språng, på väg, fullt upp, tider att passa, något att göra och fixa med, och fort skulle det gå, för att ......Ja, för att vad då?? Jag vet inte, kände mig jagad bara....Det hade blivit en vana...
Nu för tiden så njuter jag av att upptäcka att jag kan vänta lite med att svara, att jag tillåter mig att känna efter en stund, tänke efter lite, och inte "hugga" på minsta fråga, eller händelse. Jag tillåter mig att låta "tid och tomrum" ta plats i samtal med andra. Jag behöver inte ständigt göra något eller ha nåt för händer, utan kan faktiskt tillåta mig att ta det lugnt, vila eller läsa.
Visserligen hade jag då, småbarn, husdjur, jobb och vardagsbestyr att stå i. Men jag tror att jag prioriterade lite dåligt då, trodde jag skulle hinna med även sånt som ensamstående utan barn, hus och jobb, gjorde.
Det är Mors Dag idag och jag ringde min mamma för en stund sen.
Hon känns stressad. Fortfarande. Fast hon är pensionär.
Mina systrar var där och fikade med sina barn (5-15 år) och det är klart det blev väl mycket då jag ringde mitt i kaffet där, men ändå.... I samtalet kom vi in på att jag inte har bil, och hon undrade hur det går att vara utan!
Här märker jag att våra världar skiljer sig åt.
Jag sa att jag klarar mig bra utan bil i den här lilla stan. Jag bor i Norrland och de i Stockholm.
Att gå till sjukhuset t.ex imorgon för att lämna blod tar väl en halvtimme. Hon tappade hakan och tyckte det var jättekrångligt!
Men alltså om man gör det man ska, och ger det den tid som behövs, så bör det ju inte vara något problem. Vad annars har jag att skynda till? Visst, jag är ledig imorgon, men hade jag varit på jobbet så får vi gå iväg på sånt här på arbetstid. För mig behövs kanske 1,5 timmes frånvaro medan det räcker med 45 minuter för någon med bil. Men än sen?
En av de insikter jag fick när jag var sjukskriven för utmattningssympton för några år sen, var denna:
Jag höll på med att göra mat och i huvudet kom det upp:
Fråga: Hur lång tid tar det att skala en lök?
Svar: Så lång tid som det tar att skala en lök.
Vah!?! :)
Vilken frihet, vilken lättnad, vilken självklar insikt!
Allting tar den tid det tar!
Konsten är nog att låta det TA den tiden utan att försöka maxa och forcera.
Jag har iallafall noterat att när jag skyndar mig så vinner jag inget på det, men när jag tar det lugnt och gör det med Närvaro så vinner jag både resultat och välmående.
:)
Bild: dagliginspiration.wordpress.com/.../
Sjuk av sängkompisen?
Jag har blivit riktigt förkyld!
Det var bara ett par dagar sen jag tänkte för mig själv med ett brett leende:
"det var länge sen jag var sjuk!",
och så kände jag mig så himla glad och nöjd över att vara en frisk person.
Några dagar senare vaknade jag av att jag hade jätteont i halsen och huvudet kändes tjockt av snor. Jag trodde först att jag fått en släng av allergi - jag har ju ofta besök i sängen av katten Sajko.
Som envisas med att ligga sked med mitt huvud.
Nu går jag på Fisherman´s Friend, C-vitamin-drinkar och nån Ipren till kvällen.
Lite störigt för det rubbar min träning, och även matordningen, märker jag.
Jag är för trött (/lat?) för att göra mat, så det blir ovettiga alternativ som....
kladdkaka från jobbet....och nån slabbig macka på kvällen, och lite så...
Nåväl, så är läget men det finns inte på världskartan att jag sjukanmäler mig nu när jag går skift!
Det finns tid att vila på så man orkar ta ett par nattpass tex. Så är det.
Nu längtar jag till sängen och då ska jag banne mig ge Sajko korgen!
;-)
Fjant-Sajko :)
En färggrann kväll...
Häromkvällen gick jag iväg på en fika hos min äldste son.
Det blir inte så ofta vi ses längre. Han är vuxen och jobbar mycket. Och jag jobbar på med mitt. Han bor bara en kvarts promenad från mig, så det är ju löjligt nära.
Det var mysigt att vara där, dricka kaffe och bara slappa en stund. Vi lyssande på lite musik och småpratade om lite av varje, och bara var i varandras sällskap en stund. Skönt.
När jag gick hem så regnade det stora men få droppar, himlen var mörk och magisk och träden lyste gröna.
Ibland fattar man inte hur vackert det är, det man ser, för man tittar inte.
Ibland fattar man inte vad mycket man har, för man tar det för givet eller glömmer uppskatta det.
Denna vackra kväll hade jag ett fint möte med min son.
(bilden är tagen samma kväll men på andra sidan stan, av min väninna som också uppskattar...)
Inte bara gamla bilar ska skötas om...
Även en annan bör ju tas om hand med jämna mellanrum.
Inte för att jag på nåt vis vill få det att låta som att jag vore en gammal härk, men iallafall.
I måndags var jag ju på ayurveda-behandling. Det blev en Abhyanga, en mjuk massage med varm olja. Det skulle rensa ur lite och är bra för leder och muskler och öka vitalitet och välbefinnande.
Kroppen kändes avspänd och mjuk men skallen - blev "påfylld" och "väckt" på nåt vis.
Kände mig "sharp", pigg! Annars har den mest känts degig och såsig senaste tiden.
När jag låg där och var redigt inoljad och varm och totalt tuuuung i kroppen......så kände jag mig nästan tårögd:
Vad SNÄLL jag är mot mig själv, mot min Själs Bostad!!
*snor*
Jag ser faktiskt till att den blir omhändertagen och ompysslad.
Så det är inte bara gamla bilar som behöver gås igenom utan även mognande kroppshyddor kan få en nystart efter en redig genomgång.
(Och då menar jag inte mammografi eller den regelbundna gyn-kontrollen...)
;-)
Bilden lånad från internet: (www.die-seele-baumeln-lassen.de)
.......så det här är inte jag,
och det var ett par händer som jobbade, inte två ;)
Måndagsregn...
Sånt kan jag somna om av, riktigt gott.
Bara vända på sig och dra täcket runt sig och somna om i vetskapen att jag är ledig.
Igår var det underbar sommar och när kvällen kom var jag riktigt rödbrun i ansiktet.
Med en släng av solfrossa.
Idag regnar det.
Jag ska snart iväg på ayurveda-behandling.
Jag brukar ha fått riktiga sessions för att komma ner i varv, och efter det har jag varit lugn och fluffig och "bomullsinpackad" inifrån och ut, på nåt sätt. I nån vecka eller två. Det fungerar verkligen.
Men nu är jag fullkomligt ostressad, riktigt långsam, på gränsen till trög...så vi får se vad det blir för nåt idag. Skulle behöva något som kickar igång energierna lite, som väcker upp mig lite. Men hon kan det där, Jeanette som jag går hos. Jag återkommer efteråt så får vi se vad det bidde.
Ha en skön måndag!
Trots regn och gråväder.
Det behövs för elpriserna, om inte annat.
Eller potatisen ;-)
www.insikthalsa.se
En perfekt dag :)
Jag hade jobbat natt och klev upp idag vid 14-tiden.
Eftersom att jag skulle jobba inatt igen så gick dagens tema i Vilans och Lättjans tecken.
Jag hade bestämt mig för att inte göra något alls överhuvudtaget.
Jag åt frukost...eh, lunch snarare, kokade kaffe sen, plockade fram mina böcker och serverade allting ute på baksidan. Här spenderade jag den här dagen, fullständigt och totalt utan ett enda "måste".
Att lova sig själv att bara sitta en dag och dricka kaffe, låta tankarna vandra lite förstrött, läsa ett par kapitel eller bara sitta och tom-glo, så enkelt men kan ändå vara så svårt att boka in.
När magen knorrade gick jag motvilligt in, gjorde mat och sen bäddade jag ner mig i sängen för att sova nån timme eller två inför nattpasset.
En dag behöver tydligen inte innehålla så mycket för att vara så innehållsrik och helt....underbar!
Grönt är skönt!
Det gröna och sköna formligen exploderar runt oss!
Det är så häftigt att man blir lika överraskad och lyrisk varje år!
Vintersömnen släpper taget och våren bara tar över!
Den här bilden tog jag för nån vecka sen eller två.
Jag hade varit och tränat och var på väg hem.
Jag stannade till och bara njöt av det jag såg.
Mitt lilla hus ser man där...eller ja, det är ju fler som bor i det huset, men ändå!
Idag så var jag iväg en sväng och köpte kattmat på konsum bakom här,
och när jag genar nerför den nu jättegröna slänten så blir jag lika ödmjuk...tacksam,
och glad över det vackra runtomkring mig.
Jag är glad att jag var tvungen att gå på affären på min lediga dag,
så jag fick vara ute i Naturen en sväng.
Jag nöp av några häggkvistar från det där maffiga trädet där nere på bilden,
och det doftade så gott inne sen.
Ibland fastnar jag inne i lägenheten, och "det verkar jobbigt" att gå ut.
Till och med soppåsen kan få bli kvar en dag extra pga av min lättja. Men när jag kommer ut......så blir jag lika glad....och tänker att Naturen är verkligen en härlig plats att vara i. Där borde man hänga lite oftare för det ger så mycket tillbaka.
I helgen ska jag avnjuta mina koppar kaffe på baksidan av mitt lilla hus.
Inte göra nån nytta alls faktiskt....
Min tid kommer först...
...Jobbet kommer i andra hand.
Jag är här för att leva, uppleva, lära och njuta!
Så är det bara.
Alltså jag älskar att få mina Insikter som gör mig så glad!
Så här va....
Idag började jag t.ex. kl 14.
Det innebar en lugn start på morgonen.
Jag uträttade ett vuxen-ärende efter en lagom sovmorgon, och långsam frukost.
Efter det fikade jag på stan med en god vän.
I lugn och ro.
Väl hemma sen så fixade jag lite mat, kollade mailen,
gullade lite med katterna OCH kröp ner i sängen och sov en timme!
SEN gick jag på jobbet.
Insikten:
Energin och Kraften går först till mig själv och det jag vill göra,
med Min dag, Mitt liv och Mina val.
Är det inte underbart?!
Istället för att all Kraft och Energi först går till jobbet,
och när man kommer hem så är man helt slut och har ingen ork eller lust till nånting
förutom en soff-sittning innan sängdags.
Skiftgång är hälsosamt för mig.
Första Dagen på denna 5-veckors skiftgång firades stort, snyggt och gott! 
*ler lyckligt och insiktsfullt*
På bron som man säger...
(ångermanländskt namn på "trappan", kan likställas med farstubron)
...med en kopp kaffe
...och vakna till i den tidiga sommarsolen.
Att lyssna på fåglarna
...och låta ens egna tankar fladdra som lätta moln.
Utan att bry sig om dem.
Innan dagen startar upp och bruset runtomkring en blandar sig med mig,
så finns det där TomRummet där jag bara Är.
Jag älskar morgnar.
Och "broar".
En glass har visst förirrat sig på bilden, skulle varit en kopp kaffe ;-)
Stopp lite!! Sommaren är här nu...
Hela vägen hem från sjukhuset så bara njöt jag!
Det var varmt och solen sken fast klockan bara var morgon.
Jag kände mig glad och lycklig som ett barn och visste knappt hur jag skulle hantera det,
och kände tacksamhet för att jag kunde se och uppleva allt det vackra.
Kameran åkte fram i ett försök att hålla i stunden.
Ljusgrön, skir grönska över Skärvsta.
En mastig tall som dränks av solen.
Min älsklingsblomma!
Vitsipporna täcker marken där jag växte upp, men här uppe i norr ser man de bara lite utspritt.
*ler igenkännande och lyckligt*
På väg att explodera i grönt och skönt nere i parken.
Tänk att min snabba irritation över att måsta gå till sjukhuset
och en sekunds ånger över att ha blivit blodgivare igen,
vändes till Tacksamhet över Naturen och just Den Här Dagen.
Idag är det den 11 maj 2011.
Sommaren står i startgroparna.
Vi behöver inte vänta till sen, till helgen, till semestern eller tills vi fått lön,
vi behöver bara ta till oss det som bjuds oss hela tiden, just nu.
Vi behöver bara ta emot det...
Jag ska njuta av den här dagen.
Mitt hem, min borg...
Jag vecklar ut mig här hemma i lägenheten nu när yngste sonen bor och gör sin praktik i Falun.
Nu i helgen fick jag hjälp att flytta möbler - jag har övertagit hans rum och han fick mitt!
Jag har numer mitt sovrum lite mer centralt, dvs närmare både köksregionen och vardagsrummet. Tänk söndagmorgon här, då jag klev upp och kände att rummet var gigantiskt, ljust och öppet. Jag till och med stod och njöt av valmöjligheten om jag skulle gå in i köket och fixa frukost eller om jag bara skulle glida in i vardagsrummet och starta upp TV:n lite söndagslyxigt.
När grabben kommer tillbaka till midsommar så kommer han uppmärksamma att hans rum är mindre, och stationerat nära ytterdörren och badrummet. Sen får han tolka det som han vill.
Skojar bara,
...men allvarligt talat så satt han mest vid datorn då han var hemma, med persiennerna nedragna och umgicks med sina kompisar över nätet istället för IRL (in real life). Som jag gör.
Så vad spelar det för roll?!
Jag BOR ju här, i min ljuvliga lägenehet som är alldeles.......unnnnnderbar!
Nu känns det som att jag bor och lever här mycket mer!
Jag njuter av det, faktiskt!
Mitt hem, min borg och mitt liv!
*ler nöjd och glad*
Nattsudd och inre poesi...
Det känns som det var ett tag sen.
Jag är på väg att lägga mig...
men,...de senaste dagarna har det varit som att en massa ny tankar, känslor och insikter har ramlat över mig...
Nu senast ikväll så var jag med en kompis, hon sjunger i en kör och jag lyssnade på deras uppträdande...
Musiken öppnar upp på nåt sätt...
Jag hörde orden de sjöng, hur vackra orden kunde bli tillsammans..
de olika stämmorna de sjöng, som finstämda instrument,..
Jag satt där och andades in ljuden, sången, texternas budskap till den vackra pianomusiken...
Det trängde sig in i hjärtat och jag kände bara att allt var så vackert..
där på Österåsens hälsohem...
bland utmattade, trötta och kanske lite kantstötta människor...
som var där för att vila upp sig...
och lät sig fyllas av körens vackra sång....
"Gabriellas sång"....från filmen "Så som i himmelen", fick mina ögon att tåras.
Vi behöver alla påminna oss om det här:
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Det här vara bara en liten parentes bland det som rör sig lite ostrukturerat inom mig...
Behagligt, nödvändigt och oundvikligt..
Nu ska jag dock ägna mig om lite Skönhetssömn.