Japan!
Misslyckad tatuering?
Jag var in till dojon häromkvällen för att träna karate.
Sensei Fred (6:e Dan) var där och tränade partekniker (Kihon 1-10) med Sensei Kecke (3:e Dan) och de körde såklart så fokuserat så de knappt noterade att jag gled in.
Jag värmde upp i egen takt, lokalen var varm
och utanför kändes det som rena högsommaren. Det kändes bra att vara här.
Knappt hade jag rekat igång kroppen så bjöds jag in att köra parteknikerna alternerandes med de två. Jag har ett blekt brunt bälte som jag haft några år nu och här stod jag nu och försökte göra mig redo för Kihon 9 som de hade hunnit till innan jag kom.
*gulp*
Första attacken kom jag undan men slag nummer två satt där den siktades.
Jag var för långsam. Andra samma sak. Tredje ojoj, ajaj, men framåt femte-sjätte fick jag till det. Rappt undan med höften, låt slaget passera kroppen, tajt och rappt, och nu hade jag det!
Så Tack Kecke, att du "tvingade" mig att skärpa upp mina rörelser.
När jag kom hem och klev in i duschen såg jag nåt som först såg ut som en misslyckad tatuering där allt flytit ihop, men det är alltså en redig blåklocka! 
Den ser faktiskt värre ut än vad den känns.
Ser fram mot att se den transformeras till grönt och gult framöver.
Det är en fantastisk möjlighet att få träna med högre graderade,
att få vägledning och feedback och mer övning. Så det känns.... ;-)
Budo i Boden...
Vi var tre stycken som åkte iväg kl 7 på fredagmorgon de 50 milen norrut till Boden för att delta på karateläger. Fredrik körde, Kecke satt bredvid och jag sov gott i baksätet. Vi var framme vid 14-tiden och då gled vi ut på stan och fikade och handlade lite smått till kylskåpet i "vårt kommande hem" - dojon.
Det är ett läger som Pontus Johansson, simkillen från Sollefteå, haft i 13 år och det är även funktionshindrade som tränar. Vi tränade dock inte samtidigt utan direkt efter de var klara. Pontus har alltid någon instruktör som han bjudit in från Japan och i år var det Sensei Koije, världsmästare i kata bl.a.
Det var en jättehärlig upplevelse att komma bort så där och bara ägna sig åt träning, och träffa andra utövare.Vi hade tur med vädret, sol medan vi var där och lätt gråregn på både på ditresan och hemresan. Perfekt.
Sensei 
Kecke, jag och Fredrik 
Innan själva träningspasset
Sushi till lunch, sen även till middag. Sushi & Te hette det underbara stället!
Maggan och jag på stan.
Boden by water
På väg hem genom stan efter sushi-kvällens samkväm.
Gruppfoto av deltagare lägret 18-20 maj
Alla kan inte röra sig, inte gå själv utan måste ständigt ha hjälp.
Tänk att vara fängslad i sin egen kropp, som ett fängelse....och inte kunna komma ut...
Man blir ödmjuk.
Jag kan kliva upp ur sängen, även om jag är lite stel på morgonen.
Jag kan gå och springa och är fullt funktionell,
så lite ont i knäet eller trött i kroppen nån dag är inget att ens tänka på att gnälla över.
Så bra så jag skäms!
"När eleven är redo kommer läraren", heter ju ett gammalt ordspråk...
Och "bättre sent än aldrig", är ett annat....
Jag hade bokat en träff i dojon igår för att träna karate. Min partner fick för hinder och skrev i ett sms att han skulle köra igenom de två katorna vi övat på, hemma sen på kvällen.
DÅ - damp myntet ner hos mig!
Istället för att hasa mig ut i blåsten, byta om, låsa upp i dojon, träna ett pass själv och sen släcka ner, baxa mig ut och hem, och sen duscha och hänga upp dräkten så
SÅG JAG DET ENKLA & SJÄLVKLARA:
På med dräkten, vik undan vardagsrumsmattan och kör igenom katorna!
Här och nu!
Vilken lättnad, befrielse, storvinst i tid, bekvämlighet och enkelhet!
Jag körde lite grunder och de två katorna på 30 minuter.
Såååå länge, säkert ett par år, har jag sagt att jag ska försöka träna hemma
och igår hände det!
Tack vare Fredriks sms.
Åh herregu, hur har jag klarat mig genom livet i alla dessa år,
när nåt så här enkelt blir för mig ett Uppvaknande av stora mått?!
Hahahahaha, åh herregu.....
Näe, nu har jag inte tid att sitta här och förundra mig utan nu ska jag dra igenom de här katorna igen i ett nafs.
*viker undan mattan och ler lite skämmigt, men lyckligt*
Kata är också karate...
Jag var ner i dojon igår och körde igenom ett par kator.
Hans och jag har tappat tajmingen.
Han hade problem med nåt knä och jag var förkyld där ett tag.
Men nu är jag tillbaka men Hans har jag inte sett röken av.
Han har mycket omkring sig,
men jag har mest bara mig själv så för mig är det ju enkelt - träna på!
Jag har varit på de senaste ledarledda passen och det känns så gott!
Det är skönt att känna sig frisk och stark.
Det var ju söndag igår och det har varit vår egentränings-dag, så jag gick dit.
Jag körde själv en kata, Naifanch, om och om igen.
Jag fick lite aha-upplevelser förra träningen
och nu känns det mer som att jag fattar den.
Jag kan liksom gå in i den och ta varje teknik för sig, nöta den, finlira på den
och lära mig utföra den så bra som möjligt.
(Bild lånad från nätet: 8-årig grabb från Västerås karateklubb)
Om jag nu bara kunde städa bort alla katthår, förvisa de små odjuren från mitt sovrum
och släppa in mer syre och dagsljus i lägenheten och ta hand om mig, så kommer min träning gå som hejsan!
Imorgon tänkte jag dock ta mig en sväng på gymmet, lite lugnt och försiktigt.
Luuuuuugnt och fiiiiiint.
Mitt mål - svart bälte, 1:a Dan, står fortfarande kvar!
Datum flyttat till våren 2013.
Nya tag - lust & längtan...
Efter att ha varit hemma en vecka från jobbet och verkligen kryat på mig, efter en redig förkylning som slet musten ur mig totalt, så känns det nu som att jag är på väg ut i Ljuset igen! Underbart!!
Igår gick jag ut för att köpa kattsand till lådan som jag tror aldrig de varit så ofta i som den sista veckan, men så har det varit kallt ute också, så inte ens de små rovdjuren ville göra sina behov ute.
På väg hem i sakta mak, blinkandes som en ljusskygg av dagsljuset, så kände jag mig VAKEN för första gången på evigheter! Jag kände en liten längtan till gymmet. DET var inte igår. Jag kände att mitt "fordon", min kropp börjar komma tillbaka. Den vill användas, röra på sig! Det var över en månad sen det. Alltså är jag på bättringsvägen!!! :D
Idag hade jag barnträningen, karate. Jag var inte med själv och sprang och grejade pga att jag inte är hundra än, utan gick runt och visade och styrde upp ändå. Det två bra pass. Det var kul att träffa ungarna igen. Jag längtar efter min egen träning nu.
Imorgon ska jag träna med Hans, om hans svullna knä läkt. Hoppas det. På tisdag hoppas jag kunna köra igen, om än lite lugnare, på vanliga träningen.
I´m back!
Men lugnt och fint.
Jaja, lugnt och fint....
Upp på hästen igen!
De där sex dagarna/vecka ledde till mitt mentala sönderfall och hans fysiska ras.
Han har varit dunderförkyld lika länge som jag varit kraschad i skallen.
Nästan två månader har gått men nu är vi tillbaka men med en mer normal träningsdos - tre gånger/vecka.
Om tre månader gör vi en avstämning. Vuxenpoäng.
Vi satsar på att köra med stabilitet istället för kvantitet.
Det är ju bättre att "hålla" hela tiden och nöta sig fram, typ Långsamt kommer man längst ;-)
Så här ser det ut:
Tisdag och torsdag - träning i klubben.
Söndagar - egen träning.
Temat för nu är "Det ska vara kul" och all träning är ju karate.
Så ikväll ska vi nog skoja till det lite med vanliga Henka kumite och lite olka Sanbon kumite för att se om vi kommer ihåg det. Inget av det är till svart bälte, men det är fortfarande karate-tekniker och träning.
Det ska bli kul!!
Men fokus på att Våga Vila och inte öka träningsdosen.....för vi har båda lätt för att öka när det är kul....
Här är vi, åsså Malin, unden en foto-paus i dojon i somras.
Ett gäng glada karatare...
I början på oktober var det karateläger i Sollefteå.
Trots elaka förkylningar och annat elände, så var det en härlig skara som klarat sig från bacillerna och var här tränade i dagarna tre. Några hade rest ända nerifrån Tranås och några uppifrån Boden/Luleå för att komma hit till Sollefteå Karateklubb:
Jag har inte tränat sen dess. Det har gått två veckor.....
Men jag laddar fortfarande batterierna....det är bara ca 30% än så det fattas massor.
Men långsamt kommer man längst. Målet är kvar. Det finns tid.
Vila och återhämtning är en viktigt bit i träningen. Hade nog missat det innan, tror jag.....
*hostar till lite generat*
Så trött har jag nog aldrig varit...
FAST jag var ledig i måndags....eller ledig och ledig -
- jag for ju till sopstation och tömde iväg mer grejer från förrådet...
Eller det mesta hamnade på Loppis men ändå, ledig var jag väl inte direkt...
Sen var det fullt påställ på jobbet hela veckan - tokringde massor, hjärnan uppkopplad konstant innan jag gjorde kväll. Eller kväll och kväll....jag tränade alla kvällar. Hemma vid 22-tiden.
På fredagen jobbade jag sent och for iväg direkt sen på samkväm med karateledarna.
Mycket trevligt och gott och kul att träffas utanför dojon.
Jag stöp i säng inte alltför sent för att vara redo att ta hand om barnträningen på lördagmorgon. Jag hade faktiskt längtat efter en helg utan nånting att göra - bara Tid För Mig Själv, men fick hoppa in lite akut. Förra lördagen startade terminen och jag hade barnträningen då också.
Kl 11:00 kunde jag räkna till 30 stycken små blivande karateutövare som jag hade förmånen att få leda. Kl. 12 bugade de sig ut ur dojon och då kom nästa gäng - inte lika många, bara ca 15 st - från fortsättningsgruppen och så gick en timme till.
Kl 13 kom Hans in för att göra sig redo för ett 1,5-timmes träningspass med mig som vanligt.
Kl 15:30 var jag hemma - hungrig, trött, ofokuserad, matt men nöjd och glad.
Efter mat och dusch var det bara att knata ner i tvättstugan för att köra kvällspasset där ;-)
Jag tror aldrig jag varit så trött nån gång. Iallafall var det länge sen.
Söndag - ingen klocka på ringning.
Karateträningen blev inte av för passerkortet fungerade inte in till dojon.
Vi tog det som en signal att det var dags att VILA.
Ibland får man hjälp att fatta, när man inte fattar själv.
Vila och återhämtning - så skönt men glöms visst lätt bort....
Gonatt!
24 dagar i augusti...
Denna månad är snart över och jag har då vilat 7 dagar denna månad. Övriga har jag tränat.
Jag känner mig nöjd med mig själv.
Höstterminen har startat och de första ledarledda karatepassen är gjorda. OCH jag svimmade inte. Det var jobbigt men jag kände att jag hängde med utan svårigheter och det visar ju att sommarens träning gett resultat.
Visst var jag ovanligt röd i ansiktet och väldigt blött hår men jag var vid minna sinnen ;-)
Den egna träningen iallafall, där har vi snart nött igenom första varvet på Kihon 1-10.
Just nu är vi på nr 7 och från onsdag ska vi gå över på nr 8 och 9.
Samma gäller, 10 attacker/10 försvar och sen den andres tur att attackera.
Sen varannan gång 5ggr var.
Igår började vi också på Ohyo kumite, för vi börjar känna oss lite "mätta" på kihon kumite.
Kul att få bry huvudet med nåt annat igen.
Ohyo 1-2 körde vi, och DET var intressant, för de sitter i ryggmärgen MEN nu skruvar man och forskar MER på dem också! Det går per automatik tydligen. Katorna likadant - det HÄNDER grejer rätt igenom faktiskt!
Idag är det vilodag. Tog en tripp till sopstationen med en god vän. Som också gillar att röra på kroppen. Vi kom på att vi fick ett fys-pass eftersom att mitt förråd ligger 8 trappor upp och det blev några vändor upp och ner baxandes diverse bokhyllor, bråte, lådor och kartonger. Svetten rann och benen fick sig en genomkörare.
Tänk att det finns en vinst i allting, det gäller bara att se det ;-)
Karate för hela slanten...
Slutet av augusti 2011
Hans som jag tränar med, står för struktur och organisation och jag för att det blir gjort. Lite så resonerar vi iallafall. Det känns väldigt konstigt att ha en vilodag, som att man inte törs hoppa träningen. Av nån anledning. Det lustiga är att när vi träffs i dojon efter en träningsfri dag så känns det som vi inte tränat på flera dagar!!
Konstigt....
Efter uppvärmning med grunderna så har vi satsat på Kihon 1-10. Hela sommaren! Vi har kört varje parteknik 10 gånger var, alltså en attackerar 10 ggr och den andra får då öva försvaret 10 ggr, sedan kör vi 5 ggr varannan attack, varannan försvar. Resten av Kihon kör vi 2 gånger.
Just nu håller vi på med Kihon 6 och nöter den, 10 ggr var, sen 5 ggr varannan gång,
analyserar den, forskar på den och nöter.
Och det är grejen - nöta!
Det BLIR bättre, det KÄNNS bättre
och det DYKER upp grejer vartefter,
och vi söker lösningar och provar igen och så får vi till det, och ibland inte.
Då får vi fråga de högre om de är där.
Imorgon börjar höstterminen igen och det innebär 1,5 timmes ledarledd karate
och det ska bli intressant att se om man klarar det utan att svimma av eller nåt...
Jag inte varit så "på" som jag är nu tror jag, inte på det här sättet. Det känns att det händer något med mig.
Det första delmålet är december 2011.
Gift med träning - träningsgift...
Jag och Hans har tränat 6 dagar/vecka sen nån månad tillbaka.
Vi möttes innan midsommar i dojon och körde lite,
och vips hade vi gjort upp planer för att gradera till svart.
Han och jag har brunt, vi känns hyfsat lika när det gäller karaten och vi har båda tid och möjlighet nu, att lägga ner det extra som kommer behövas på fram till målet.
Delmål 1 är december,
då ska vi vara i toppform, allt ska kännas tryggt och "hemma".
Tack vare Malin (som nu är tillbaka i England), så var vi alla tre i dojon och tränade, tränade och nötte, i stort sätt varje dag i sommar.
Hans och jag fortsätter hålla i det här nu. Varje dag!
Vi var till och med tvungna att intala oss själva att Våga Vila en dag.
Vid varje pass kommer vi ett snäpp närmare hur det ska se ut och utföras
och det ramlar alltid ner nåt som faller på plats och det känns i kroppen när det blir rätt!
Säkert samma känsla som.....när en golfare träffar bollen med ett "klick" och den bara flyger iväg dit den ska!
Eller när en simhoppare utför det där perfekta hoppet med ett exakt nedslag.
Eller när man tar en lyra i brännboll.
Nåväl, det blir en liten utmaning att hålla i träningen från nästa vecka då jag börjar jobba igen...
Men jag är inte rädd - jag ska träna!
Kroniskt packad :)
Malin, jag och Hans.
Nöta-nöta-nöta....
Nu har jag tränat nästan varje dag sen midsommar.
Tack vare Malin som är här i sommar,
så har vi tränat så fort hon haft en lucka från sitt jobb.
På fredag åker hon tillbaka till London igen.
Nu känns det så kul, så jag vill träna hela tiden!
Det har faktiskt gett resultat och nu känner jag en hunger att lära mer,
köra mer och bli bättre, snabbare och vassare för varje gång.
Tack Malin som hållt i det här i sommar!
Sista veckorna har Hans kommit med
och tanken är att han och jag ska nöta på fram till december utan paus egentligen.
Tack Hans, du känns PÅ liksom, nu kör vi!!
I december gör vi en avstämning och då kommer Malin tillbaka och så ser vi vad som hänt.
Det svarta bältet ligger där framme och vi ska dit!
'Tre glada svettbobbor.
Försöker hitta formen...
Igår körde jag och Malin igenom alla partekniker till svart bälte, Ohyo och Kihon kumite.
Hon är här i Sverige juli ut, och jag passar på att köra igenom grejerna med henne så ofta det går.
Snart åker hon tillbaka till England.
Jag har ingen att köra regelbundet med längre, för han jag körde med innan har problem med knäet och annat som kommer ivägen. Man ska ju kunna träna själv också, men det är mycket lättare och roligare när jag har en verklig person framför mig att öva på.
Ikväll ska vi köra ett pass till, och nu ska vi nog kunna få till det lite rappare och snabbare.
Jag känner tyvärr att formen är långt borta.
Jag saknar det där snabba, explosiva och attityden.
Det känns långsamt, osäkert med fotställningar och höjd på grundpositioner,
vinklar och lägen på händer och armar. Det känns som att kroppen inte fattar vad huvudet säger....
Förresten så vet inte huvudet heller vad det ska säga till kroppen längre....
Dålig kommunikation i kombination med dåligt minne och för lite övning --> fortsatt brunt bälte.
*kavlar upp ärmarna på vitdräkten och ser det bruna bältet bli svart*
Fyrkantigt liv
Den här veckan känns lika komprimerad som min lilla mini-almanacka.
Den har jag skaffat för att inte boka in för mycket om dagarna.
Smart drag från min sida. Jag mår bra av att lura mig själv :)
Jag har skött mina åtaganden hyfsat, denna vecka:
Tränat 3 karatepass av 4. (-1)
Avverkat 1 gympass av 2. (-1)
Gått 3 stycken 30-minuter raska promixar av 3.
Jag väljer att inte känna mig misslyckad att jag missade 2 pass av 9.
78% av mitt veckomål gick jag i land med – jag är nöjd med det.
Imorgon kör jag igen, nya tag.
Jag hinner också jobba, sova och äta. Men det är nog i stort sett det enda.
KarateSensei Fred Jarbro säger att återhämtning är viktigt!
Speciellt när man blir lite äldre…..
Jag tycker det känns tryggt och bra att ha rutiner att följa. Det blir enkelt på nåt vis.
En dag i veckan är träningsfri, onsdagen – då tillåter jag mig att njuta och uppskatta min ledighet.
Längtar till ondag – då hoppas jag nästan på regn och rusk så jag får ligga i soffan och gona med en filt och titta på film och äta pop-corn.
Jag tar det igen....
6 september 2010
Det tog exakt 30 minuter.
Tänkte få igång hjärtat lite, och bli av med ett par små volanger.
Jädrar vilken härlig naturupplevelse, varför har jag inte fått ändan ur tidigare??!
Gröten var sanslöst god efteråt!
En stund senare kom min kompis och hennes lille son, ("min lärare" Wiggo) och hämtade upp mig så for vi på babysim på hälsohemmet Österåsen.
Efteråt tog vi en fika på stan tillsammans, enligt rutinen ;-)
Väl hemma så bytte jag om och snärtade upp på gymmet för ett benpass.
Yessss!!
På fredag är det gymmet igen.
Tisdag, och torsdag är det karate som kört igång nu, jajamän!
Lördag och söndag SKA jag träna karate - oavsett om Fredrik är med eller inte!
Punkt slut!
Så nu ska vi se om jag lyckas hålla i det här längre än en vecka...
Efter Första Veckan tatuerade jag mig och då ska man inte träna.
Där föll min fina uppstart, men NU är jag på igen!
*mumlar lite och knackar tre gånger i bordet, spottar på katten och häller salt bakom nycklarna*
Jag håller i det...
21 augusti 2010
Om två veckor börjar själva karateträningen igen men jag "värmer upp" nu.
Så idag var jag på gymet istället för karateträning med Fredrik, vi försöker ju få ihop det med tider och så, så att vi kan träna tillsammans, men det är inte alltid vi lyckas - det är 18 partekniker att nöta om och om igen.
Sen är det kata och grunder som vi kan köra själva, men JAG blir trygg om jag håller i det här schemat,
med vilodag på onsdagar och resten träning. Så gym är bättre än inget alls.
Så här såg det ut i tisdags, sekunden innan jag dråsar i golvet i Ohyo nr 7.
.....Sen undrar jag varför jag har ont i svanken och oroar mig för diskbråck ;-)
Imorgon är det söndag och om jag inte får till det med Fredrik så får det bli gymet istället, då har jag fått till första veckan med 6 träningsdagar.
Sen är det väl ca 26 veckor till i samma stuk....
:D
Hårdhandskarna!
Idag bjöd jag in mig själv till en kaffe till min träningspartner som har samma mål som jag
svart bälte till våren.
Så här ser min plan ut de följande halvåret:
Gymet Karate Ledig Karate Gymet Egen karate Egen karate
Den kan jag skifta med annan dag om jag vill, kanske mot fredag.
Tisdag och torsdag är ledarledd karate så det blir vad som helst men tuff träning.
Lördag och söndag kommer jag köra själv och tillsammans med karateFredrik.
Mål för september:
Kunna alla Ohyo och Kihon fullt ut.
Även kata tekniskt.
Gymet är för att "shape-a" upp mig
och Sensei Fred ska även ge tips om kosthållning.
*lyser av iver och tindrar och gnistrar*
Samma mål, men lite framflyttat bara..
Efter husförsäljningen, lägenhetsinflytt, och lite annat smått och gott, så var det vips karateläger i juni, med en härlig semester efter det, på 4 soliga veckor...
Men nu är det uppstart igen!
I tisdags körde vi igenom Ohyo 1-8
Sen drog vi igenom Kihon 1-10
Toksvettigt var det - ojojoj vad svettigt!
Idag, torsdag, körde vi igenom samma sak och det gick riktigt bra nu. Lika svettigt, men rappare tempo.
Båda dagarna attackerade Fredrik mig 2 ggr, sedan jag 2 ggr - både på Ohyo och Kihon.
Läskigt att se svetten bokstavligen rinna!
Det här ska jag tänka på: (Kihon)
- snabbare attack
- gå fram mer i andra attacken
- sikta för att träffa!
och på Ohyo:
1 - svepet - vrid i slaget
3 - räta upp ryggen och vrid i gyakuzuki-känsla + använd vänsterhanden på benet hans
4 - dra ner honom mot knät
5 - dra honom rätt ner (greppa kragen) och vrid
6 - centrera sista mawashigerin (håll ihop allting, sparkarna)
7 - dra rätt ner i kragen med höger, fäll/vrid åt höger
Kanske lite mycket att peta i nu, men jag vill ha det på pränt, och fokusera på det.
Jag gillar verkligen att ösa på, när man inte behöver tänka på teknikerna utan man bara "vet" i kroppen.
Lördag och söndag får det bli träning igen, med eller utan Fredrik. Svart bälte - here I come!
Karatelägret i Mariestad - Ctrl, Alt+Delete
Vi turades om att köra genom natten och klockan 6 på fredagmorgonen var vi framme.
Vi var först på plats i Vadsboskolan som vanligt,
för att vara säkra på att vi får vårt "bås"
som skulle bli vårt hem i en vecka.
Här bakom plintarna har vi skapat en mysig lya
och finns det hjärterum finns det stjärterum.
Utsikten från själva bädden var väl inte den bästa,
men compact living är det som gäller här:
Programmet som gällde i en vecka var uppstigning kl 6 och sedan uppvärmning för alla.
En del sprang på morgonen och resten gjorde TaiChi, vilket jag är en fena på nu.
Sen frukost och kata-pass,
sen lunch och kumite-pass (kumite=man kör mot varann)
och sen middag.
Mellan här var det några timmars paus så man kunde sova igen, läsa eller gå på stan.
Klockan 22 släcktes lyset.
Det var inga problem att sova. Det blir nästan 30 timmars träning på en vecka.
Det är verkligen som att komma på retrat detta.
Att få vara med sig själv, iofs tillsammans med en massa andra,
men alla är där av samma orsak.
Jag fick landa med mig själv och det känns så himla bra.
Att komma tillbaka till Verkligheten, känns lite osäkert, speciellt när jag har semester nu.
Alltså det är ju helt underbart att vara ledig, och att kunna göra som jag vill,
men det är lite det som är kruxet -
att vara så stilla... så att jag kan lyssna till mig själv och vad jag vill.
Jag gillar faktiskt att vara nära mig själv.
Närvarande.
För mig krävs det övning och planering.
Jag har bestämt mig för att tex köra TaiChi varje dag.
Det är en bra början för att behålla kontakten med Mig Själv....
Mmm......
Semestern - here I come!
Jiiihaaa!!
=)
Det var välllldigt soligt i Mariestad!
(Matilda är den andra bäjben ;)