Hur långsamt kommer man längst?

Det är inte bara datorer och annat som kan bli överhettade utan som vi alla vet - även folk, om man så säger.
Många vet att jag är rätt lätt-antändlig.
En snabb tillbakablick på stenbumlingar längs min väg:

1994 - 30-årskris som hette duga och separation från barnens far - härdsmälta!

1997 - tok-jobbade, ensamstående med två smågrabbar, usel ekonomi, tilltagande migrän och begynnande magsår vilket ledde mig till frivillig uppsägning från arbetet samt upphörde med alkohol och nikotin.

2000 - tok-jobbade i ett konkursande företag, vilket ledde till allvarliga stressymptom, köpte hus och hund. Sjukskriven i 4 månader.

2003 - tok-jobbade i ett annat företag som köptes upp, dead-lines som toppades av stressymptom, deltidssjukskriven i 6 månader.

2006 - minns inte vad som hände detta år.....(effekt av tidigare härdsmältor och överhettningar) Nåt var det säkert....?
Konsekvenser av stress: dåligt minne eller hur, koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, ingen simultanförmåga (ja, jag vet hur män har det och det fungerar faktiskt ändå.) stressöverkänslighet, svårt att fokusera och prioritera, bitvis snudd på social fobi..och så...

2009 - mina tonåringar i livskris, relation som svajar, hunden blir sjuk och avlivas, ekonomin i botten...och jag behöver vara stark...för mina barn, och för mig...

För den observante så noteras här ovan att det faktiskt är 3 år emellan mina överhettningar och potentiella inre härdsmältor!
(Hmmm, vad var det som hände 2006?...)

Min omgivning ler och nickar säkert igenkännande, jajamän, det där är Gunsan....
Jag var till min terapeut igår, och hon sa att jag var som en huvudfoting, ett huvud med armar och ben som småbarn ritar.
För jag var ett enda tanke-snurr-kaos. Hon har rätt såklart. Jag har tömt ur all min kraft och behöver fylla på med Kraft till mig själv. (Inte med hjälp av kexchokladpajer och marängswiss, som är kroppens försök att snabbt få tag på Energi, sa hon.*host*)

Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag värk i vänster arm. Kände mig lite avdomnad i den. Värken pulserade. Jag blev orolig. Tänkte att nu jädrans är det en hjärtinfarkt på gång! Tänk att det ska till så drastiska signaler innan man fattar att man borde växlat ner för länge sen.
Efter mycket om och men så ringde jag min särbo så han skulle veta, utifall att... och sen öppnade jag boken "Heliga Kontrakt av Caroline Myss och fokuset på armen och rädslan gav efter. Nu är jag rätt lugn.

Men det är banne mig risk för brand på Runstensgatan!


Back to basic - säga Nej till det mesta, säga Ja till mig själv.
Sova, äta regelbundet, meditera och träna.