Tantvarning...

 
 
Nu har det hänt!
Jag kan känna känslan!
Tvånget att mata fåglarna i parken!
 
På min lediga dag hade jag gjort ett ärende på banken, tog en kaffe på stan och kände mig lyxig och på väg hem så förundrades jag plötsligt då jag såg solen som lyste på berget på andra sidan älven, mitt i det vita snölandskapet och jag tvärvände rakt ner mot parken!
Vilken syn, så vackert!!
 
Fram med mobilkameran för att fånga bilden - och när jag då saktar in så kommer de!
Fåglarna!!!
Jag tog mina bilder, rafsade ner mobilen i väskan
och började prata högt med de små fjäderklädda liven
och lovade komma tillbaka en annan dag med en påse bröd.....
 De låg där, alldeles kalla om fötterna, hungriga och frusna, och blinkade med bedjande ögon.....
Nu är det kört!!
Jag måste på affären!
Jag är tant!
 
 
 
 
 
 
 

Klantigt så man måste skratta!



Jag satte mig tillrätta igen, här på jobbet, efter att ha hämtat en kopp kaffe,
och kände något med foten och tänkte:
"va tusan det för jäkla pennjävel som ligger här på golvet!!"
Jag försökte skrapa undan den med foten för att komma in med stolen ordentligt.

Det visade sig vara mina terminalglasögon...

Notera de kraftiga reporna på ena glaset.


Jag kommer bryta ihop innan dagen är slut - nåt skit i synfältet hela tiden!
Och innan jag tagit mig ner med dem till optikern hinner det väl gå ett kvartal!

Hade man varit en fluga på väggen, skulle det nog sett kul att då jag satte foten på brillorna och gned dem bestämt längs golvet....





Dagstripp till Stockholm...Del 2 av 2.



......fortsättningen följer:
(glöm inte att klicka upp bilderna)

Efter att ha fyllt på magarna våra så var vi redo att fortsätta stadsminglet.
Men först - toalettbesök för att inte behöva fundera på de bitarna mitt i nån butik.
För 10:- fick vi komma in och uträtta det vi skulle.
Det var nästan värt den tian bara av att avnjuta de vackra dörrarnas insida, i de minimala toalettbåsen:

Då jag slog upp dörren var det inte långt ifrån att jag mosade ett stackars barn i vagn utanför. Den unga mamman trodde hon skulle få in både sig själv och vagn i toa-båset, men jag erbjöd mig att passa det lilla flickebarnet medan mamman fick avnjuta masurbjörks-dörren där inne.
Att hon vågade lämna sitt barn till mig?! Jag har ju en tendens att "låna" de små om jag får chansen.... ;-)


Vi drog vidare, bortåt Norra Latin där föreläsningen skulle vara kl 13, vilken vi nästan glömde bort var orsaken till vår storstadsresa. Längs Drottninggatan gick vi, på jakt efter en väska till Lena (för min förstoringsspegel som skulle finnas på Åhléns hade jag priorieterat bort pga för många intryck).


Kolla in TOFSARNA här till höger! Klicka på bilden vettja....

Lena hittade sin väska, fikasuget tog tag och vi hittade ett litet fik alldeles i närheten där vi skulle vara sen. Där slog vi oss ner och tog en kaffe och bara kände oss som stans lyxlirare medan vi sände nån tanke åt våra kollegor som satt hemma på jobbet och matade samtal i telefon....medan vi var här och mådde gott :-)


Väl inne på Norra Latin, som en gång varit en skola men numer ett konferenscenter,
blev vi varse om att vi skulle ta del av föreläsningen "Callcenter - ett skitföretag eller språngbräda?" och vi var nöjda med dagen hittills, man kan säga att vi hunnit med en hel del på de fyra timmar vi minglat runt.

Det var inte jättemånga, utan som storleken på att vanligt gruppmöte på jobbet. Vi blev genast postivit inställda då vi såg frukt-och godisskålarna.

Talarna var nån Stockholmspolitiker, sen en chef från Telia som gjorde en mycket bra presentation, och sen var det dags för en liten kvinna som säkert var äldre en de 12 år hon såg ut som, iklädd en, som Lena uttryckte det: "en klänning som var äcklig" och som gjorde att vi trodde hon ville se ut som 70...

Men hon var energisk och kunnig, med ett typiskt Lidingö-"iii" i uttalen som gjorde att om man inte haft tinnitus innan så fick man det nu.

Vi lyssande, lärde, noterade och engagerade oss
men det är som alltid, själva bensträckarna och fikapausen man ser fram mot.

Här har vi själva Humle & Dumle...

...som beundrade "Sträckande Svanar"
och imponerades av höjden, luften och den vackra byggnaden.


Här träffade vi våra kollegor från Norrköping som hade fått samma resa som vi
och vi fick tillfälle att prata lite även om det mesta fokuset låg på fikabuffén...
*dräggel*



På eftermiddagen var det dags för hemfärd.
Vi satt tysta i taxin genom stan, på väg ut mot Arlanda,
nöjda efter en heldag, fylld med allehanda upplevelser.     

När solen gick ner bortom molnen satt vi där i varsin flygstol
med varsitt fånigt leende och för första gången på den här dagen så pratade vi inte så mycket.
Vi hade haft en bra dag.

Borta bra men hemma bäst.

 

 

 


Dagstripp till Stockholm...Del 1 av 2 - med klickbara bilder!


Jag och en jobbarkompis fick förmånen att få åka ner till Stockholm på en föreläsning: "Callcenter - skitjobb eller språngbräda?" Föreläsningen var på Norra Latin mitt i stan och det skulle vara mellan kl 13-16:30.

Klocken 06:00 stod taxin utanför och jag och Lena var på Kramfors Flygplats ett tag senare. Strax efter 7 skulle planet gå.  Vid kontrollen pep det så det var till att plocka av sig skor och bälte, och jag blev visisterad. Men det gjorde ju inget, får ta alla tillfällen i akt när nån vill klämma och känna på en. Synd bara att det var en kvinna som hade morgonskiftet där vid kontrollen... ;-)

Flyget var en timme försenad pga tekniska problem. Nån handbroms som krånglade. Men vi roade oss med korsord, fotade runt lite och kände oss förväntansfulla över den här dagen som knappt startat.





Kl 8 gick planet och vi löste klart korsordet, hann med en kaffe och njöt av att flyga iväg på en storstadstripp. Fotade hej vilt de fantastiska bilderna från ovan molnen och mådde gott.





Vi hade verkligen tur med vädret, och när vi landade på Arlanda var klockan bara ca 9. En taxi-snubbe stod med en skylt med vårt namn på och det var bara att följa honom och vips satt vi på E4:an på väg in mot stan. Just då insåg jag att det går lättare att ta sig fram med taxi än vanlig bil i morgonrusningen. Taxi har nämligen egen fil.

Taxikillen kände in oss och visade vad han gick för när det låg vanliga bilar i hans fil - som vägrade flytta på sig!!!
Han låg på tutan i fleeeera minuter - vilket resulterade i att ful-bilen framför, absoluut inte flyttade på sig! Förrän det gick upp för de flesta bilister plötsligt, att det var poliskontroll av just  ful-körare som nyttjade taxi/buss-filen!
Vår taxi-kille avrundade tut-massakern med att sticka upp det där fingret....vid sitt fönster mot ful-killen i bilen.



Lite bilder av stan en helt vanlig torsdagsmorgon från insidan av en helt vanlig taxi:



Nu hade fått känsla för Stockholm-pulsen och var laddade för att göra stan och strax stannade han vid Norra Latin, konferenscentret där föreläsningen skulle vara och vi tackade för oss och önskade honom en bra dag. Vi gled ut, stängde igen dörren och kände oss lyxiga för att allting var genomtänkt och planerat in i minsta detalj från jobbet. Taxi och flyg bokat och betalt sen länge tillbaka och det var bara för oss att glida runt och ta för oss av stadslivet fram till kl 13.
Taxi-chauffören verkade så trevlig, han knackade på vindrutan och vi vinkade åt honom och fortsatte gå..
Men insåg att han ville oss nåt, hade vi glömt något?
Vi gick tillbaka och han sa att han ville ha betalt!!
Ops!

Vi förklarade att det ska vara betalt av vår arbetsgivare. Vi fick hoppa in i bilen igen och lunt sitta kvar i bilen medan Lena ringde upp vår chef och förklarade situationen och sedan räckte över mobilen till vår vän...




Efter mycket fix och trix och en del väntande så blev vi utsläppta och allt var frid och fröjd. Han var trevlig som till och med ordnade med taxi-växeln så att vi inte skulle råka ut för samma sak på väg hem. Vi tackade och gick så iväg ut i storstadens första morgontimmar.

Vi spenderade tiden väl:






Man blir hungrig av allt kul, snyggt, coolt, häftigt, nödvändigt (även av fula skor...) och folk och prylar och vi hade spanat in lunchhaket där på Åhléns och det var lite svårt att välja men det blev tacos:






Efter att ha ätit dyr-taco-buffé så nöjde vi oss med att titta på alla vackra, härligt läskigt säkert jättegoda skapelser som bara stod och glodde på oss på disken.....*suckar*....


Fortsättning följer......







Ful-kaffe...


Första veckan är snart avklarad på jobbet. Det har gått bra.
Förutom en sak:
Kaffet!!

Kaffeautomaten är inte att leka med.
Det märker man när man kommer tillbaka från semestern. 
Sedan några dagar nu, har jag tagit med mig eget go-snabb-kaffe och egen riktig mjölk - åh herregud vad gott!!
*ler lyriskt*

Jag antar att jag snart kommer falla in i den vanliga lunken, tycka det är för jobbigt att ta med mig kaffepulvret och mjölken och till slut är jag tillvand igen. Som alla andra. Vi är likt robotar som hasar in genom dörren på morgnarna med tom blick med Tröttheten hängades i eftersläp, med ett i fokus - kaffe.



Hur illa det än smakar och hur mycket låtsasmjölkpulver och fulkaffe det än är så måste vi ha det.
För att klara dagen.....

Jag har lovat mig själv att jag ska sticka ut lite och inte göra som alla andra - utan fortsätta dricka mitt eget fin-kaffe. Försöka iallafall....
*tar en påtår och ler lyckligt*



Låt "hyenorna" va bara...


Gällande mitt inlägg om skitsnack häromsistens,
så har jag efter att ha pratat om det med vänner, accepterat faktum att folk snackar om varann.
Så är det - släpp det och gå vidare bara!
Låt det va bara.

Men likaväl så blev jag sårad och ledsen av det som hände.
Av vänskap som gått förlorad.
Jag kände att jag blev misstänksam själv, misstrodde folk på stan. Vad tänker de egentligen?
Kan jag lita på det de visar utåt när de pratar med mig?
Jag kände mig ett tag som ett jagat villebråd.

De jag har ventilerat med säger sig ha varit med om liknande saker,
att de fått veta saker som "andra" säger sig veta om en,
men som man själv inte hade en aning om.
Efter nån vecka är det nån annan som är i skottlinjen, så det är väl bara att inse att det är så här.

Man kan väl säga så här:
Jag är ytterligare en erfarenhet rikare.



Bilden har inget med inlägget att göra....

...förutom möjligen att man kan likna "min värld tidigare" vid ett riktigt torrt snöre.
Och att jag abrupt blivit varse om att det kan uppträda i fler tillstånd och lägen än jag fattat innan.




Hyenor...



I små städer tycks det vara viktigt att man har "koll" på varann.
Man vill veta att alla har sin plats.
Inga förändringar bör ske.

Men som andra sidan av myntet tycks det vikigt att skvallra om varann, och för varann.
Ofta behöver ojbektet man lägger fokus på,
inte ens vara någon man känner eller vet något om egentligen.

Vem går säker? Vem kan man lita på? Vem har livligast fantasi?
Hur många "köper" det och bygger vidare på det?

Troligen är det lättare att SNACKA SKIT än att ägna sig åt sina egna liv
som man tydligen inte är nöjd med, men för lat och kanske rädd att orkar ta itu med.

I dagens samhälle skulle det inte behövas såna låga skitsnacks-aktiveteter
då det ju finns ett stort utbud av kanaler att titta på, av ren skit
som såpor och annat overkligt, slaskigt dravvel!!



Men likafullt skapas det visst egna små historier i den lilla stadens innevånares huvuden
om människor som de i själva verket inte känner eller vet nåt om. Har de ingen TV, kan man undra?

Jag väljer ända att känna kärlek till den här staden,
men jag kommer välja noggrannare var jag sätter mina fötter.
Har fått nog av dyig illaluktande sankmark och tar istället sikte på frisk och ren mark.







Dags att vila hjärnan - 4 dagar kvar!



Det är verkligen dags för ledighet och återhämtning.
Häromdagen skulle jag skoja till det lite med majskolvar till mig och sonen.
När de var mindre så gjorde jag ofta majskolvar till vanliga middagen, med smör och salt.
Jättegott!
*dräggel*

När jag kom hem efter en dag på jobbet så svängde jag ihop maten och hivade i ett par frysta majskolvar i en kastrull som fick puttra på. Efter maten så drog jag väl iväg på nåt träningspass och när jag kom hem igen....så luktade det lite underligt. Inte illa, men inte gott heller.....påminde om.... MAJSKOLVAR!!!

Jädrar!!!
Jag hade glömt dem!



Jag ser fram mot 4 veckors ledighet - känns som att jag behöver dem.


Vilse i min egen lägenhet...



Jag har ju som bekant bytt rum med sonen, som för tillfället är i Falun på praktik ett par veckor till.

Till mitt "nya" sovrum har jag två dörrar - en går till köket och den andra går till vardagsrummet. Mitt rum är riktigt centralt och jag njuter verkligen av min lägenhet sen det här bytet. Sonen tycktes inte lida av bytet, huvudsaken datorn är inkopplad och att han har en säng att sova i, har jag förstått.

Det känns mer luftigt och stort och öppet på nåt vis...så till den grad att jag faktiskt "går vilse" i lägenheten. När jag sitter i vardagsrummet och fikar frukost t.ex och ska in och hämta en till rostad så tar jag höger, ut i hallen, förbi toan och lillhallen, in till köket, och då inser jag vilken omväg det blev!  Det är ju närmare att ta vänster direkt in i sovrummet och sen ut genom andra dörren och vips så är jag i köket - det går mycket fortare!

Jag blir så full i skratt då det händer, och det händer ofta, och för en stund så känner jag mig som en lyxlirare i nån gigantisk våning på Manhattan eller nåt. 

Jag har en 3:a på 68 kvadrat i centrala Sollefteå, hur svårt kan det vara tänker man, men äh - låt mig känna min egen storhet i mitt eget lilla stora boende.

:)






 


Tvättstugan - en ny värld!



Hur lätt är det att bryta en vana?

Jag har kört med samma sköljmedel i flera år och jag tycker inte att det luktar nåt om kläderna, men har inte tänkt på att man kan byta, utan snarare:
"Nästa gång kommer det nog lukta sommaräng"

I flera år har jag tänkt så. Men det har inte hänt än. Bara under själva tvättprocessen.
När kläderna är torra är doftan borta.

En väninna till mig som också hade kört med samma sköljmedel som mig,
berättade att hon hade bytt medel och det luktar i flera daaaaar och håller i sig hur länge som helst!
Ett litet intresse väcktes i mig...

Ett par dagar senare ser jag en sån där blå Comfort-flaska hemma på vardagsrumsbordet!
Märklig upplevelse, men sonen Douglas förklarade
att det hade hängt en kasse på dörrhandtaget när han kom hem.

A-haaa, kära väninnan hade överraskat mig med en flaska!!
Jag blev både glad och ivrig, och igår hade jag bokat tvättstugan och jag var riktigt förväntansfull.

Efter att tvätten var klar och uppburen så blev jag alldeles lyrisk över den härliga doften som fyllde lägenheten!

Och det ÄR verkligen helt sagolikt - sköljmedlet!
Varje gång jag sliter av mig brallerna på jobbet när jag går på muggen
så slår en ljuvlig doft av blomsterfräsch rosen-buske...emot mig...



Jag har brutit en gammal vana mot en helt ny upplevelse!
:)






Klonad



Jag gick på skift i 10 veckor i vår här och det var ju så skönt.
Jag gillar verkligen det för jag blir lugn och i fas med mig själv.
Vi sitter där vi två, och nöter på, kvällar, nätter och helger. Vi behöver inte ens prata med varann. Vi tar samtalen när de ringer om strömavbrott, och annars sitter vi och gör administrativa ärenden. Sånt ska ju också göras.

Jag träffar knappt mina kollegor och det är nästan så att man vill gå runt och presentera sig när skiftgången är över och jag ska in på vanliga kundservice igen.

När jag kom tillbaka efter senaste skiftgången så blev jag nästan tårögd, för jag förstod att de hade saknat mig och att jag är en älskad och omtyckt medarbetare. Ja, jag jag blev starkt berörd då jag möttes av den här - skapelsen!



Vilken kärlek det finns i världen!
*s*




Bilderna som fattades...



...tänkte jag bjuda på här från förra inlägget.

Tyckte det var så fint väder, trots att själva
händelsen inte var en solskenshistoria,
- men kanske ändå -
för allt gick så himla geschwint trots allt:


Gustav förbereder spännbanden efter att vi hämtat den tappade sängen.



Jag hämtar takräcksresterna en bra bit ifrån



Här en del av mitt f.d. takräcke.



Med spännbandet, nedvevade rutor och glatt humör spändes sängen åter fast på själva taket.

Jag har en suverän kamera på min mobil,
en kabel till och ett program installerat
av före detta ägaren till mobilen
och nu kommer det bli betydligt roligare (för mig åtminstone)
att kunna leverera bilder till mina inlägg.

*ler brett, lyckligt och nästan drygt*

:-)







Lite på fyllan nästan..


.....eller nåt,
men jag blev jättetrött när jag kom hem från jobbet.

Har jobbat tidiga pass några dagar och det känns,
speciellt om man inte kommer i säng när man borde.

Jag satte igång och skulle göra pizza och hade ingen jäst,
hittade ett recept med bakpulver samtidigt
som jag försökte mig på en lime-paj.
Det är ju ändå Påskafton.

Drog igång pizzadegen, men hade ingen oregano, så jag tog timjan.
Lime-pajen läste jag fel på så jag drog i 2 dl socker i smöret,
det skulle vara 2 msk.
Styrde upp det och slog huvudet i skåpluckan.
Drog iväg en liten ramsa medan katten stack ner huvudet i mjölpåsen.
Katter ser kul ut när de nyser många gånger i föjld.

Pizzan blev lite för bränd i kanterna,
men nya ugnen är liksom inte inkörd av mig än.

Paj-degen skulle jag röra ihop, gärna med en elvisp.
Visparna vek sig och ramlade av så jag tog händerna istället.
Händer är bra.

Pizzan blev god,
pajdegen står i kylen och jag är mätt.

Jag är bra på att reflektera, det är nåt jag tvingats lära mig genom åren.

Resten av den här dagen förstår jag
att jag ska ta det lugnt och metodiskt om jag ska göra nåt mer
än att bara sitta, ligga eller stå.

Nu ska jag gå och duscha, det finns iaf ett handtag att hålla sig i där, så man inte halkar.
Tror det bott nå äldre folk här innan mig...

Nåväl, det ska nog gå bra.
:)






Ibland undrar man ju...




Jag har en böjelse för att ta kort med mobilen på olika maträtter, efterrätter eller vad som helst som går att äta. För att sen blogga om det. Jag tyckte då för några år sen, att det var nytt och coolt på nåt vis, och på den vägen är det.

Så i fredag fick jag en blodapelsin-klyfta av en kollega. Nivån var som vanligt inte alltför intellektuell så där på fredagseftermiddagen,  och jag tyckte bara att den klyftan var så himla vacker!! Vilka färger liksom!

Så jag gick in i det helt och fullt, la upp den vackra färgrika blodapelsinklyftan lite estetsiskt på den svarta handleds-underlägget till tangentbordet. Jag tog fram mobiltelefonen och plåtade en bild, raderade den, flyttade lite på klyftan och tog en bild till. Så där höll jag på ett par gånger.  Apelsinklyftan blev lite matt i färgen tyckte jag så jag tog upp den och slickade på den för att få den riktigt kulört igen, och resultat blev den här bilden!!



Men - preciiiis när jag kände mig så där lyckligt nöjd
så tittar jag hastigt till höger där min kollega sitter med munnen öppen, ögonen lätt uppspärrade och ögonbrynen höjda en bit upp i pannan och med ett uttryck som säger mer än tusen ord:
"Var finns de vita rockarna man knyter där bak, när man behöver dem, eller kan nån ringa 112 och koppla till psyk?"

Sen bröt vi lös båda två och skrattade så tårarna rann, tänk om vi hade haft det på film!!
Obetalbart!!
* asg *








I väntan på ett fax...

Jag stod vid skrivaren på jobbet häromdagen
och väntade på att den skulle starta igång från energisparläge.
Det var några fakturakopior och annat som jag lovat faxa till en kund.

Till saken hör att jag flyttat upp ett par våningar från min förra arbetsstation
så mycket är fortfarande nytt här, bland annat fax/skivar-rummet.

Ett bra tillfälle att spontanmeditera, eftersom att skrivaren tog sin lilla tid att vakna till.
Nästan som en annan...

Blicken föll på en trevlig gammeldags bonad ovanför skrivaren.
Trevligt, tänkte jag,
att man försöker skapa trivsel även i fax-rummet bland papper och kuvert.

Jag fokuserade blicken och det tog ett tag innan jag såg vad det stod:



Vad säger man?
Mina trötta anlestdrag sprack upp i ett mjukt brett leende.

Jag gillar människor.....
Vi är väl ett skönt släkte ändå, va?


Nyfiken i en strut...

Ibland kan jag inte släppa grejer som jag dyker på och som jag inte förstår mig på.
Eller ett visst problem på jobbet, jag vill gärna veta varför det blivit fel i datasystemet t.ex
och supporten säger att de inte kan säga för det har aldrig hänt förut, men det ska nog var ok nu.
Jag vill veta!!!

Eller som när jag var i Kramfors häromsistens och hälsade på en kompis, vi gick en promix i parken och så står det såna här titt som tätt, med siffror på.
Vad ÄR det för nåt?


Det blir som en släng av tvångstanke, kan inte släppa det, bräjn-stårmar hysteriskt
en stund. Kan det vara frisbee-mål tex fast som golf?
För det fanns flera med jämna mellanrum.
*gaaaah*

(Tänk om jag var lika vetgirig gällande mina arbetsuppgifter? Eller samhällsorienterat, tex?...)

Frosseri-kavalkad...

Nedan följer ett collage
av ett visst mått balanserad kost...






...med både huvudrätt och efterrätt
i väl avvägd harmoni...



  

...och för öga och gom ger
upplevelse och njutning...



..som resulterar i ett övermått på
både badrumsvåg och kroppshydda...


Men nån gång kan inte vara fel,
...men många gånger är det fel..
(obs: notera ord-leken;)


Jag vill nu avsluta denna kavalkad av frosseri-dokumentation med denna glass:

som härmed sätter punkt för mitt missbruksliknande sätt att få i mig Energi.
Jag kommer hädanefter att söka den från andra näringskällor,

En Dag i Taget.




Utmanad,... men läs Utmattad!

Utmanad av Sarah.
January 14th, 2009 by Sarah - oj, idag är det den 28 januari.... Sarah, läs det här nura!

1. Hur gammal är du om fem år? 50! *gaah*
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Arbetskamraterna...och mig själv faktiskt...
3. Hur lång är du? 1.60
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Tror jag halvslumrade till Land of the Dead, min son ville se den och jag orkade inte resa mig ur soffan. I fredags var det.
5. Vem ringde du senast? En kompis som ska till Stockholm imorgonbitti på TaiChi-läger. *avis*

6. Vem ringde dig senast? Min blivande sambo.
7. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms, för då tar man allt i sin egen tid, den som skriver och den som läser.
8. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda
9. När såg du senast din mamma? Igår faktiskt. Var hos henne i helgen, 50 mil hemifrån.
10. Vilken ögonfärg har du? Blåa.

11. När vaknade du i dag? 5:15 för då ringde klockan. Börjar skiftgången nu, och började 6 imorse.
12. Vilken är din favoritjulsång? Hmm.... Stilla Natt, väcker en gammal barndomstrygg känsla. *ler fånigt*
13. Vilken är din favoritplats? Baske mig, tror det är sängen!  Jag är såååå trött! Behöver sova mycket.
14. Vilken plats föredrar du minst? Min arbetsplats klockan 7:45 måndag morgon och alla gånger jag hellre vill göra nåt annat!
15. Var tror du att du befinner dig om tio år? Om 10 år bor jag i Sundsvall, är sambo, reser mycket och Upp-Lever!

16. Vad skrämde dig om natten som barn? Mardrömmar.
17. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Fick höra ljudklipp av mig själv som blivit inspelad när jag sov och snarkade. Herregud var fasansfullt kul, tårarna rann. Jag glatt en del kollegor och vänner. Särbon var nog inte lika glad. Då.
18. Hur stor är din säng? 90 cm och känns som en tagel-madrass från 30-talet. Men jag somnar fort.
19. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär klump.
20. Sover du med eller utan kläder på dig? Snål på pellets, så det är sonens urväxta flanellpyjamas som gäller.

21. Hur många kuddar har du i sängen? Två. En för syns skull, den andra ligger jag på, en sån där fotriktig kudde, ja ni vet, som som formar sig. Ansiktsriktig? *fnissar åt min egen humor*
22. Vilka länder har du besökt? Italien, Grekland, Sicilien, Sri Lanka, Frankrike, Danmark, Norge, Finland...
23. Vilka städer/samhällen har du bott på? Avesta, Krylbo, Saltsjöbaden, Fisksätra, Märsta, Stockholms innerstad, Täby, Sollefteå.
25. Är du social? Ja... utom när jag vill va ifred bara.

26. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry´s Vaniljglass med kakdeg! Mums!!
27. Vilken är din favoritefterrätt? Ibland fett o gott, dumlepaj, tex, annars fräsch fruktsallad med vaniljvisp.
28. Tycker du om kinamat? *dräggel*
29. Tycker du om kaffe? Ja. På morgonen är det sååå njutbart, iaf när jag är på jobbet.

30. Vad dricker du till frukost? Jag äter oftast gröt med ghee-smör och mjölk. Te och macka nån gång.
31. Sover du på någon särskild sida? Tror jag ligger rakt upp och ner som på lit de parade! =O
32. Kan du spela poker? Japp!
33. Tycker du om att mysa/kela? Ja, jädrans.
34. Är du en beroende-människa? Jag får nog tampas med att vara min egen förälder som styr upp mig ibland....
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Näe. Elvis Presley fyller dagen innan mig. Om han hade levt.

36. Vill du ha barn? Har två stora grabbar, så jag är så nöjd.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, lite franska som jag säkert glömt, och spanska likaså.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Nopp.
39. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet......
40. Vad spenderar du helst pengar på? Mest räkningar och skit, annars upplevelser och njutningar som mat och fika.

41. Äger du dyrbara smycken? Tror jag inte, har ett guldkors från min mormor, iofs.
42. Vilka är dina favoritprogram på tv? Scrubs är bra. Och 2 1/2 men.
43. Kan du rulla med tungan? Jag kan forma den som en liten kil och blåsa så det låter som en jädrans båt, typ.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Oj, kommer inte på nån nu, men jag vet att jag har ett gäng omkring mig.
45. Sover du med gosedjur? Katten I-or men han är riktig. Så har jag en liten nalle, näe. lejon som är tillgänglig.

46. Vad har du för ringsignal? Den heter... hmm...äh, jag har det på tungan....
47. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Näe.
48. Hund eller katt? Har båda delarna, ju. En del av familjen.
49. Flirtar du mycket? Tror jag har glömt hur man gör.... Hmm...
50. Kan du byta olja på bilen? Om jag måste får jag nog till det.

51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Hahaha, o ja! Hösten lyckade jag få till två stycken - en på 3600 och en på 2000. *gråter lite nu*
52. Vilken var den senaste boken du läste? Lev längre och bli yngre, Depak Chopra.
53. Den bästa bok du läst? Gud på en Harley Davidsson, den har etsat sig fast, kom till mig när det var så rätt!
54. Prenumererar du på någon veckotidning? Nopp.
55. Dansar du i bilen? Kan trumma hysteriskt på ratten liksom, när det kommer nån favvo på radion.

56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Rix nåt, längs skogen uppöver.
57.Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Nåt tråkigt belopp som jag inte hade, men snart har.
58. När var du i kyrkan senast? På julaftons natten.
59. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Sten med pungen. Han såg ut som en kraftigare variant av han med överbettet i gruppen som jag inte minns vad den hette... han som tragiskt gick och dog i aids.. iaf, han, vi kallade honom så för han satt så brett på stolen jämt så hela... ja, nåväl, men han var skitbra högstadielärare.
60. Hur länge har du campat som längst i ett tält? En vecka. På Öland. Regnade konstant. Träffade barnens pappa där. Han hade ett större tält, som var torrt.

Stenålders-MSN..

Det var Kick-Off på jobbet idag, nytt bolag,
och där satt jag med mina 150 kollegor i stora salongen,
medan ledningsgruppen fanns på scenen och turades om att tala med sina informativa power-point-bild-spel om företaget, visioner o.s.v.

Efter några timmar så blev mina ögon tyngre, öronen stängde till lite och hjärnan hamnade på sparlåga... inte för att det inte var intressant, men det var så det blev, bara.
Koncentrationen och fokuset hade tappat fart.

Jag och min kollega bredvid började bli som barna, lite rastlösa och fnissiga...
Helt plötsligt satt vi och skrev till varann på de små gratisblocken - kommentarer till varann, och gjorde oss lite lustiga på powerpoint-presentatörens bekostnad där nere och hans ihållande frenesi över sitt tal.
Det var nog inte så snällt, men det var mest för att överleva de sista 30 minutrarna.

Det var då som det slog mig - vårt skrivande på de små blocken som vi förmedlade oss på utan att se ut som att det var det vi gjorde, var som en äldre modell av intern-msn som vi har på jobbet!
*skrattar och slår mig på knäna i glädjeyttringar*

Till och med på stenåldern hade de säkert nån form av msn, kommunikation är basic.
:-D

Och förresten...


image232

Så det så!

Tröjan jag fick på min födelsedag blev glad för,
för den förklarar på ett oskyldigt sätt att ibland har man otur bara när man tänker
åsså blir det lite fel...
Skönt va?
Det är ok, pekar bara på tröjan och ler,
och alla kan gå vidare utan att hänga upp sig på´t
;-)

Life goes on...


Tidigare inlägg