Ensam mamma söker...
Ensam mamma söker följa med...trying to go with the Flow.
Inte ensam så, utan mer själv... kanske jag ska säga.
Jag åkte med sonen till Falun i lördags och han är kvar där nu.
Han ska bo på vandrarhem i 2,5 månad och göra sin praktik där.
Det kändes bra att följa med honom, se var han ska bo och installera honom på plats liksom. Jag tog tåget hem dagen efter och idag är första dagen jag är hemma själv i min lägenhet.
Så när som på ett par, tre katter förstås.
Det är en lite underlig känsla...
Jag far tillbaka genom tiden...i tanken, snabbt, och minns hur det var...då, när de var små.
Mina små pojkar...Lin-tottarna.
Det känns både som det var väldigt länge sen, men ändå som det var nyss....
Det är Livets Nästa Fas jag är på väg in i.
För honom är det ju också det, men han är i startgroparna till vuxenlivet, till jobb, inkomst och skapa egna relationer utanför hemmet, och allt det där.
Med förhoppningsvis nyfikenhet, livslust, glädje och kraft!
För mig är det på nåt sätt en tillbakagång, till lugnare och långsammare takt.
Mer fokus på mig själv igen. Det är inget man hittar på en kafferast, utan det är nog en Process.
Jag följer med i den Processen....
Här är hans nya hem fram till midsommar.
Ett härligt ställe måste jag säga och sommarvärmen var redan där.
Jag satt ute och läste lite, några timmar innan tåget skulle gå. Underbar stund. Landade där jag var. Hann känna efter lite, tänka efter och reflektera...på vad som var på väg att Bli....
Sen kommer han och säger:
"-Ska jag skjutsa bort dig till stationen? Du kanske vill hinna kolla på stan lite innan?"
Jag tittar på honom med ett leende och frågar: "-Vill du bli av med mig?"
Han svarar klokt: "-Ja, så jag får känna hur det är att vara själv."
Det värmde mitt hjärta!
Han behövde mig inte längre där, utan ville pröva sitt Själv.
Jag åkte med sonen till Falun i lördags och han är kvar där nu.
Han ska bo på vandrarhem i 2,5 månad och göra sin praktik där.
Det kändes bra att följa med honom, se var han ska bo och installera honom på plats liksom. Jag tog tåget hem dagen efter och idag är första dagen jag är hemma själv i min lägenhet.
Så när som på ett par, tre katter förstås.
Det är en lite underlig känsla...
Jag far tillbaka genom tiden...i tanken, snabbt, och minns hur det var...då, när de var små.
Mina små pojkar...Lin-tottarna.
Det känns både som det var väldigt länge sen, men ändå som det var nyss....
Det är Livets Nästa Fas jag är på väg in i.
För honom är det ju också det, men han är i startgroparna till vuxenlivet, till jobb, inkomst och skapa egna relationer utanför hemmet, och allt det där.
Med förhoppningsvis nyfikenhet, livslust, glädje och kraft!
För mig är det på nåt sätt en tillbakagång, till lugnare och långsammare takt.
Mer fokus på mig själv igen. Det är inget man hittar på en kafferast, utan det är nog en Process.
Jag följer med i den Processen....
Här är hans nya hem fram till midsommar.
Ett härligt ställe måste jag säga och sommarvärmen var redan där.
Jag satt ute och läste lite, några timmar innan tåget skulle gå. Underbar stund. Landade där jag var. Hann känna efter lite, tänka efter och reflektera...på vad som var på väg att Bli....
Sen kommer han och säger:
"-Ska jag skjutsa bort dig till stationen? Du kanske vill hinna kolla på stan lite innan?"
Jag tittar på honom med ett leende och frågar: "-Vill du bli av med mig?"
Han svarar klokt: "-Ja, så jag får känna hur det är att vara själv."
Det värmde mitt hjärta!
Han behövde mig inte längre där, utan ville pröva sitt Själv.
Alla förändringar känns...
Hur blir det nu?!
En stor tomhet nosar mig i bakhasorna....
Jag vet inte för jag har aldrig varit med om det här förut, nämligen att sista ungen lämnar boet!
Jag vet inte hur det kommer kännas när jag kommer hem på söndag kväll till en tom lägenhet. Hans rum kommer stå tomt och tyst...
Ojoj, jag vet inte men nånstans har jag velat att han ska följa sin bror och bli en självständig ung vuxen som tar eget ansvar och växer upp och ger sig ut världen.
Nu är han på väg om några dagar.
Åh herregud det knyter sig i magen....
Det gjorde ont när de föddes - men det gör fan ont när de ska lämna mamsen och boet de befunnit sig i,
i 20 år.....
Han kommer ju faktiskt tillbaka till midsommar.
Han ska ju bara praktisera i Dalarna under 10 veckor, men ändå....
*snor*
Vårkänslor!!
Det var som ett kärt gammalt återseende idag - luften ute var varm, solen sken och fåglarna kvittrade.
Jag gick ut med soporna och katterna kom och mötte mig ute på baksidan.
Jag följde dem till bänken, nedanför kattstegen, utanför vardagsrumsfönstret.
Där satt jag, med lätt stuk på bänken vars bakre ben hade sjunkit ner i gräsmattan när tjälen lossnat. Katterna sprang runt och jagade några trötta flugor. Jag satt med ett fånigt flin, blundade och lät solen göra sitt.
Bekant skön känsla, det var bara kaffet som saknades, annars var det precis som i somras.
Fast gräset är inte så grönt ännu. Och nån snöfläck ligger kvar.
Men snart så....
Här ser vi Fridolf och Sajko som njuter av våren och värmen, och friheten antar jag.
Allting blir liksom lättare när vintern är över. Både för katter och folk.
*ler och längtar*
Jag gick ut med soporna och katterna kom och mötte mig ute på baksidan.
Jag följde dem till bänken, nedanför kattstegen, utanför vardagsrumsfönstret.
Där satt jag, med lätt stuk på bänken vars bakre ben hade sjunkit ner i gräsmattan när tjälen lossnat. Katterna sprang runt och jagade några trötta flugor. Jag satt med ett fånigt flin, blundade och lät solen göra sitt.
Bekant skön känsla, det var bara kaffet som saknades, annars var det precis som i somras.
Fast gräset är inte så grönt ännu. Och nån snöfläck ligger kvar.
Men snart så....
Här ser vi Fridolf och Sajko som njuter av våren och värmen, och friheten antar jag.
Allting blir liksom lättare när vintern är över. Både för katter och folk.
*ler och längtar*
Det stora mambo-släppet...
Tillit fungerar.
Och Sinnesrobönen.
Igår bokade jag plats på vandrarhem i Falun åt sonen.
Och en SJ-biljett till mig.
Och CSN-ansökan lades på lådan.
Han var trevlig och sansad vid matbordet och kändes närvarande och engagerad.
Tror insikts-poletten ramlade ner.
Näst-nästa söndag, i ottan, åker vi ner i hans bil och landar på vandrarhemmet för att sen starta sin praktik på företaget. 10 veckor ska han vara där.
Jag lämnar honom helt sonika till dalmasarna och tar tåget hem sen.
Den stora navelsträngs-klippet!!
Bra för honom. Och mig.
1 ton föll av mina axlar igår. Det är klart....
Idag är jag ledig, och jag är så trött.
Nästan folkskygg.
Låt mig va bara....
Tänkte träna eller gå en lång och snabb gångmarsch men det finns ingen kraft.
Det är som en gigantiskt stor utandning......och jag bara väntar.....på att ta ett djupt andetag av syre och kraft.
Snart...
Och Sinnesrobönen.
Igår bokade jag plats på vandrarhem i Falun åt sonen.
Och en SJ-biljett till mig.
Och CSN-ansökan lades på lådan.
Han var trevlig och sansad vid matbordet och kändes närvarande och engagerad.
Tror insikts-poletten ramlade ner.
Näst-nästa söndag, i ottan, åker vi ner i hans bil och landar på vandrarhemmet för att sen starta sin praktik på företaget. 10 veckor ska han vara där.
Jag lämnar honom helt sonika till dalmasarna och tar tåget hem sen.
Den stora navelsträngs-klippet!!
Bra för honom. Och mig.
1 ton föll av mina axlar igår. Det är klart....
Idag är jag ledig, och jag är så trött.
Nästan folkskygg.
Låt mig va bara....
Tänkte träna eller gå en lång och snabb gångmarsch men det finns ingen kraft.
Det är som en gigantiskt stor utandning......och jag bara väntar.....på att ta ett djupt andetag av syre och kraft.
Snart...
Tjär-sittning...
Jag är på väg i säng. Jag har varit på föreläsning med jobbet.
Nisse Simonson talade om
"Varför mår vi dåligt när vi har det så bra?"
Han var jättebra. Jag älskar verkligen att gå på såna här grejer som handlar om personlig utveckling. Vi var några som samåkte och jag var trött innan vi for - pigg då Nisse drog igång - men trött som en gnu när vi åkte tillbaka. Det blev rätt sent, även om det bara var borta i Kramfors.
Jag tror min trötthet kommer av att det är stopp i maskineriet....
Min mambo ska om sju arbetsdagar (7) börja sin praktik nere i Falun.
Näst-nästa måndag ska han praktisera inom mätteknik på Sweco.
Har han skaffat boende? CSN-lån?
Nej, på båda frågorna.
Jag blir så matt och trött.
Han är 21 i maj och allt går så trögt.
Han har fattat allvaret nu, och har mailat på ett par annonser, och fyllt i låneansökan som kom i brevlådan idag. Men det är mindre än två veckor kvar tills han ska bo där nere i 2,5 månad.
Jag har sagt till att han måste engagera sig, snacka med dem i skolan där han går, höra sig för om de kan hjälpa till. Ena läraren bor visst i Falun och skulle kunna hjälpa till med boende. Men sonen har inte frågat.
Jag är så trött, så trött.....det går så trögt så trögt.
Jag har ringt till olika vandrarhem för att få prisförslag men inget spikat. Han vill ha en egen lägenhet. Han väntar på svar på de två han mailat.
Om 1,5 vecka ska han vara på plats.
Vilka olika tidszoner lever vi i, han och jag?
Jag är så trött......
Imorgon är en ny dag.
Allt kommer lösa sig, jag har tillit...
Men varför ska det föregås av onödig nervpress i form av slapphet och dåligt framförhållning??
Gud, Ge mig Sinnesro...
att acceptera det jag inte kan förändra...
Mod,
att förändra det jag kan...
och Förstånd,
att inse skillnaden...
Nisse Simonson talade om
"Varför mår vi dåligt när vi har det så bra?"
Han var jättebra. Jag älskar verkligen att gå på såna här grejer som handlar om personlig utveckling. Vi var några som samåkte och jag var trött innan vi for - pigg då Nisse drog igång - men trött som en gnu när vi åkte tillbaka. Det blev rätt sent, även om det bara var borta i Kramfors.
Jag tror min trötthet kommer av att det är stopp i maskineriet....
Min mambo ska om sju arbetsdagar (7) börja sin praktik nere i Falun.
Näst-nästa måndag ska han praktisera inom mätteknik på Sweco.
Har han skaffat boende? CSN-lån?
Nej, på båda frågorna.
Jag blir så matt och trött.
Han är 21 i maj och allt går så trögt.
Han har fattat allvaret nu, och har mailat på ett par annonser, och fyllt i låneansökan som kom i brevlådan idag. Men det är mindre än två veckor kvar tills han ska bo där nere i 2,5 månad.
Jag har sagt till att han måste engagera sig, snacka med dem i skolan där han går, höra sig för om de kan hjälpa till. Ena läraren bor visst i Falun och skulle kunna hjälpa till med boende. Men sonen har inte frågat.
Jag är så trött, så trött.....det går så trögt så trögt.
Jag har ringt till olika vandrarhem för att få prisförslag men inget spikat. Han vill ha en egen lägenhet. Han väntar på svar på de två han mailat.
Om 1,5 vecka ska han vara på plats.
Vilka olika tidszoner lever vi i, han och jag?
Jag är så trött......
Imorgon är en ny dag.
Allt kommer lösa sig, jag har tillit...
Men varför ska det föregås av onödig nervpress i form av slapphet och dåligt framförhållning??
Gud, Ge mig Sinnesro...
att acceptera det jag inte kan förändra...
Mod,
att förändra det jag kan...
och Förstånd,
att inse skillnaden...
Söndag...
Här sitter jag och fotbadar.
Det är inte ofta jag gör mig besväret för det är så söligt med vatten och så.
Det här är ju en sån där elektrisk variant med massage så man får bära och skvimpa runt med den till ett el-uttag. Men här sitter jag nu vid datorn och myser.
Jag fick besök av en god vän och vi fikade och pratade en stund, och vips så hade jag råkat sagt ja till att gå 6,5 km med honom. Fast när nån säger "gå" så tror jag att man går, inte rusar fram. Uppför backar, samma tempo, in i skogen på snöklädda skoterspår som börjat tina så man sjunker ner rätt bra. Samma tempo. Ut på asfalten sista biten och sen springa sista biten ner till där han bor. En timme i ovanligt raskt tempo.
Han är 61 år ung....
Jag fortsatte springa resten av vägen hem till mig, det är inte jättelångt men ändå. Kan han så kan väl för fanken jag lägga manken till!! Jag är 47 och tränar! *hmpf*
Nu sitter jag här, stum i benen, trött i kroppen och värmer mig med ett fotbad.
Det känns som att sängen och en skön nattsömn inte är långt borta nu.
Jag sa innan vi gick...att jag kan ju ta samma tur om några dagar igen, för det är bra träning.
Fast just nu känns det som att jag sprungit ett maraton....
Men det var vacker natur - våren är på gång....
(Undrar om naturupplevelser räcker för att få mig att tok-gå två maraton i veckan?....)
Det är inte ofta jag gör mig besväret för det är så söligt med vatten och så.
Det här är ju en sån där elektrisk variant med massage så man får bära och skvimpa runt med den till ett el-uttag. Men här sitter jag nu vid datorn och myser.
Jag fick besök av en god vän och vi fikade och pratade en stund, och vips så hade jag råkat sagt ja till att gå 6,5 km med honom. Fast när nån säger "gå" så tror jag att man går, inte rusar fram. Uppför backar, samma tempo, in i skogen på snöklädda skoterspår som börjat tina så man sjunker ner rätt bra. Samma tempo. Ut på asfalten sista biten och sen springa sista biten ner till där han bor. En timme i ovanligt raskt tempo.
Han är 61 år ung....
Jag fortsatte springa resten av vägen hem till mig, det är inte jättelångt men ändå. Kan han så kan väl för fanken jag lägga manken till!! Jag är 47 och tränar! *hmpf*
Nu sitter jag här, stum i benen, trött i kroppen och värmer mig med ett fotbad.
Det känns som att sängen och en skön nattsömn inte är långt borta nu.
Jag sa innan vi gick...att jag kan ju ta samma tur om några dagar igen, för det är bra träning.
Fast just nu känns det som att jag sprungit ett maraton....
Men det var vacker natur - våren är på gång....
(Undrar om naturupplevelser räcker för att få mig att tok-gå två maraton i veckan?....)
Fredagsmys....
Inte vet jag, dagen har precis börjat, men det är iallafall fredag :)
Som ett skämt nästan...det är 1 april idag!
Grabben har varit ledig hela veckan från skolan. Han ska göra praktik i Falun om ett par veckor. Han går en KY-utbildning i mätteknik. Det som ska fixas är ett boende och ett CSN-lån för de 10 veckor han ska vara där. Inget av det är ordnat än. Jag lär få ägna fredagkvällen åt att styra upp det. Det räcker inte med bara säga:
-"Gå in på CSN och sök studielån och kolla Vandrarhem i Falun, pojk."
Nåväl, jag har en arbetsdag framför mig som antagligen kommer avrundas med fredagsmys här på jobbet, nån i gruppen som har bakat/köpt nåt gott fikabröd.
Javisst ja....jag har ju slutat!
Fast å andra sidan är det ju fredagsmyyyyyys!!!!
Gamle I-or, Knäpp-Fridolf och lill-Sajko har fredags-samkväm.