Hur långsamt kommer man längst?

Jag vet inte vad jag ska skriva om men just nu känns det bra.
Det är söndag, vi fick ställa tillbaka klockan så vips blev det en timme tillgodo.

Efter många veckor av att försöka få ihop mitt liv och komma ner i varv från allt som legat på,
så har det äntligen lugnat ner sig. Det svåra är nu att inte lägga på mig för mycket bara för att jag "stannat till". Annars är jag ju där igen, med stressen flåsandes i nacken.

Jag är den viktigaste personen i mitt liv.
Jag bestämmer vad jag vill göra (eller inte göra).

Jag har sett ett par bra filmer med några vänner, och filmer kan också få en att ta in det man behöver höra. Det som gick in från sista filmen "I am Sam" (med Sean Penn) var lite det här att inte krångla till det, utan gör det enkelt. Att ha roligt i stunden. Att våga leva liksom. Vara den man är, fullt ut!
*ler fånigt*

Jag älskar faktiskt att vara i "nuet" och uppleva det som är, i lugn och ro. Men det här krockar ibland med jobbet, åtaganden, ansvar, beslut och andra människor. Om det blir för mycket. Då hinner jag inte "vara med" i det som sker liksom.

Men just nu, känns det som bomull.
Både kropp och själ är stilla.

Jag ska ta hand om mig själv bättre.
Jag är den viktigaste personen i mitt liv.
:-)

Det känns bra igen, som att jag "vaknat upp" efter att ha vandrat i trött-dimma.

Jag kände det imorse när jag vaknade och kom på jobbet, att det kändes annorlunda. Bra annorlunda alltså. Sen om det berodde på att vi var till Sundsvall på studiebesök med jobbet, eller om det är för att jag vet att jag är ledig på fredag OCH på måndag! Kan vara en kombination faktiskt.

Eller...om det var för att jag har skojade till det igår och gick till solariet och lapade sol...
Eller om det är för att jag helt enkelt vilat klart.

Första karatepasset avverkat också nyss, det var 5 veckor sen jag var där och gissa vad?
Jag är superpigg nu!!
Klockan har passerat 22 och då brukar jag ligga i dvala redan,  men nu skulle jag kunna tapetsera om i hallen, laga en lamm-gryta eller sy ett par träningsbyxor. Så pigg är jag - vad är det som gått snett nu?

Bäst jag går och lägger mig nu, så jag inte fastnar i nåt kroniskt överaktivt tillstånd,
för det pallar jag inte.

Gonatt :-)

Den senaste tiden har varit som att springa maraton, men nu har jag äntligen gått i mål.

Imorse vaknade jag kl 11.
Jag hade satt klockan då utifall jag inte skulle vakna tidigare.
Vilket jag inte gjorde.

Jag snoozade en halvtimme innan jag klev upp. Det är 6 timmar sen.

Jag fikade länge och såsade på i soffan med ensamrätt över fjärrkontrollen.
Jag fick till lite kaffe och sen med ett ryck hasade jag mig in i duschen.
Jag klippte mig faktist också, men där tog krafterna slut.

Det är nästan så jag är redo att gå och lägga mig igen så jag fixar jobbet imorgon,
men det kanske är lite väl tidigt....

Av en händelse tömde jag mobilkameran nyss och jag hade visst fotat en bild från föreläsningen, som vi som går skift fick, i veckan....det hade jag glömt att jag gjort.



Men den sa allt. 
När man inte har balans, utan håller sig på vänstra (speed-)sidan mest hela tiden, utan att återhämta sig tillräckligt, så skjuts man till slut rakt upp - och dyker sen ner på högra (down-)sidan. Där är jag nu.

*funderar lite*
Jag känner igen mig för jag har varit här förut....

Jag har iallafall dragit i nödbromsen för ett tag sen,
men det tar en stund att bromsa ett rusande lokomotiv...

Långsamt kommer man längst? ;-P

...gör att man blir trött va? Visst?

Man borde antagligen inte pimpla mer kaffe i tron att man ska bli piggare,
utan gilla läget mer. Kanske ta hösten, mörkret och tröttheten för vad det är och försöka anpassa sig mer efter det.

Det är nog meningen att vi ska vara lite långsammare, dra oss tillbaka lite, sova lite mer,
ja helt enkelt tagga ner lite under det mörkare halvåret.
Naturen gör det. Djuren med. Och vi borde nog också...

Så, den här veckan ska jag ägna mig åt att vara på jobbet de 9 timmar jag ska vara där,
och sen behöver jag inte trycka in mer efter det.
Hem och käka, växla ner och sen sova.

Jag ska inte ha några krav på mig.

Bara glida in i Vilans mörker, med raggsockor, te och levande ljus
i väntan på pepparkakor och glögg-tider.
Mmmm.....inte så dumt med höstmörkret och lite "cocoon"-ing.



*gäspar lite trött och hasar mig bort till sängen*

Nya möjligheter.
Varje morgon är ny, vad kan jag göra för att det ska bli en bra dag?
Hmmm....
Stanna upp, se med mitt inre, ta en sak i taget.

Det ser ut att vara en bra dag idag.



I´ll take it from here :)

När jag tittar på vad jag bloggat om så är det ena dagen "på väg ner"
och nästa dag "på väg upp."

Kanske har varit hisspojke i ett tidigare liv ;-)

Just nu känner jag mig vansinnigt trött och stressad. Jagad.
Av vadå?

Hmmm.....tror att jag inte samlat ihop 100% kraft efter min förkylning som slog undan benen för mig. Nästan en månad som gått och jag är inte på bana än.
Fast jag tror att jag är back on track again, liksom.
Så beter jag mig som jag var fullt återhämtad fast jag inte är det....

Igår tänkte jag på min äldste son Viktor, och jag kände att jag längtade efter honom.
Det känns som det var länge sen vi sågs.
Den 23 augusti på hans 22-årsdag umgicks vi några timmar och pratades vid.
Det är två månader sen.

Jag ringde honom idag och tänkte titta förbi på en kaffe men då var han inte hemma.
Vi skulle höras en annan kväll.
Jag SKA inte glömma bort att ringa honom! Jag VILL träffa honom!

Så kom jag att tänka på den här tre-hjulingen som min chef tog upp med mig för ett bra tag sen. De tre hjulen är viktiga att man har i balans, annars blir det jobbigt att cykla....
...och man kan cykla omkull...
Det tre hjulen står för:
arbete - familj - egentid

Arbetet - tar kraft av mig men jag trivs med jobbet. Men det tar kraft.

Familjen - är egentligen bara jag och yngste sonen Douglas som bor hemma.
Han och jag har en stående kamp om sysslor men ändå varma känsloband.
Kampen tar kraft.
Familjen är också Viktor men han bor ju själv, men jag känner att jag vill och behöver skapa mer kontakt där. Hur fanken kan jag låta annat gå före ett möte med Viktor? Vah?!

Egentid - har jag, tror jag. Men vad gör jag med den?
Byter den mot curling/kampen/uppfostran av Douglas?
Försöker få struktur hemma men flyttar mest runt grejer?
Sitter vid datorn?
Far runt och fikar hos folk?
Sover?
Våndas över det jag inte riktigt hinner med?
Njuter av den?
Ja, både och.

Uppenbarligen har jag ojämt med luft i alla tre däcken
och prio blir att pumpa upp dem igen.

Förbannat....
jag som trodde jag kunde cykla.
*suck*

Äh, nu är det gonatt.
Sömnen är viktig för att orka cykla sen.

Jag hade helt missat att den årliga höst-marknaden var igång.
Visserligen brukar jag sällan köpa nåt, eller knappt ens åka dit.
Fast varje år har jag ändå gått nåt varv där, som en tradition...
Det brukar ju alltid finnas nåt att äta.
Munkar eller kokosbollar och så.

Ett par vänner och frågade om jag ville hänga med på marknaden,
precis efter att jag avslutat barnträningen karate och var på väg hem för att äta.

Langos har jag aldrig provat, kanske nån gång för 15 år sen på nån vattenfestival i Stockholm.... Så det blev en sån Langos, de är rätt stora och maffiga och jättegoda!!



Jag var verkligen jättehungrig. Syns det?

Jag är så glad över....en massa.
Vet inte vad jag ska säga men jag känner mig tillfreds med mitt liv.
Trots att jag "är nere i kolkällaren och gräver" nån gång då och då, men vem gör inte det?
Det är väl så det är, Livets Berg-och dalbana på nåt sätt.
Man rör sig iallafall framåt hela tiden, så man inte växer fast....

Senast ikväll var det en kollega jag som frågade mig om jag trivs i lägenheten där jag bor,
typ granne med jobbet.
Blir förundrad över att så många frågar mig om det.
Och varje gång så känner jag verkligen att jag trivs sååå bra.

Huset har gjort sitt, mitt gamla liv har "ömsat skinn" och det nya har tagit över.
Allting är som det är menat att det ska vara.
Just nu. Och så är det hela tiden. Tillit, typ ;-)

Och tacksamhet hjälper också till,
att få en att känna att man faktiskt har en räkmacka att glida på.
Fast man missar det ibland för att man inte ser det,
för att oron, tankemonstren och rädslorna gör att räkorna härsknar....
.....Men herregud vad får jag allting ifrån?!
*gapskrattar*

Så här bor jag och blir man inte lite avundsjuk så säg?
;-)

På bilden häruppe har jag mitt jobb - Eon-huset.

Hitanför på bilden ligger själva stan med gågatan, butikerna och fiken.

Till vänster                                              Till höger


Man säger ju att det inte finns några dumma frågor  men ibland undrar jag om det inte är en lite dum fråga de ställer till mig - om jag trivs där jag bor.
De är säkert bara avundsjuka ;)
*fniss*

Jag kände mig stressad på jobbet.
Jag skyndade mig att laga mat tillsammans med Douglas enligt överenskommelse.
Jag slängde i mig maten.
Jag skyndade mig iväg för att öppna ett möte då hon som skulle göra det fick förhinder.

Det var lugnt och stilla på mötet.
Ingen kom.
Men någon kunde ha kommit, så därför var det viktigt att någon öppnade.

Jag fick en stund för mig själv och mina egna tankar.
Det var skönt.

Sen på Konsum köpte jag äntligen dammsugarpåsar, universalpåsar dock, men ändå.
Jag hittade även såna där vita sladdklämmor med självhäftande tejp på baksidan.
Nöjd, lugn och samlad åkte jag hem
och Douglas dammsugade sin igendammade dator-fläkt m.m. enligt överenskommelse.

Jag kunde inte bestämma vilka sladdar jag skulle börja fästa - de från modemet till mitt rum,
eller de från modemet och genom hall och kök in till Dogges rum.
Eller om jag skulle dra dem igenom vardagsrummet istället kanske....

Det blev den korta biten in till mitt rum.
Snyggt blev det, och jag kände mig stolt över mig själv.

När jag skulle uppdatera statusen på facebook om min bedrift, så kom jag inte ut på nätet!

Jag tryckte in alla sladdar och modem-ändar i dator och uttag.
Inget hände.
Jag klickade upp ikonen nere på bildskärmen och det såg ut som att jag skulle vara ansluten.
Jag startade om datorn och provade igen.
Inget hände.

Jag kollade alla sladdar igen utan nåt resultat.
Jag tryckte upp ikonen igen men råkade då trycka på en knapp som det stod "inaktivera" på - och den försvann helt. Jag ropade på Douglas som fixade och testade men inget hände.
Jag blev lite besviken, ja nästan förbannad!

Dogge skulle ju klippas, det hade jag glömt.
Kl 22:30 satte jag igång med frisörsverksamheten,
jag hade ju ändå sovmorgon dagen efter så det var väl ok....
Jag klippte mig i fingret, så blodvite uppstod.
Sonen blev nöjd med frillan.

När han lite senare slängde in katten till mig, sa "gonatt" och skulle stänga till dörren så gick det inte.
De där förbannade sladdarna som jag så snyggt fäst med den självhäftande tejpen tog emot!

Nån gång emellanåt, inte jätteofta alls, så händer det att jag känner mig som en jädra "looser".
Det här var en sån dag.

Jag kände mig lite lessen och hopplös men somnade snart till min CD-skiva med soft musik,
trygg ändå med vetskapen att morgondagen skulle bli bättre.


Bilden har ingenting med blogginlägget att göra, men jag tyckte den var rätt fin...
Svarta rakryggade svampar som skiter i att de är eländiga, de står där så stolt och rakryggad ändå.
....Inte några loosers där inte......
och vips så passade fotot hyfsat till inlägget ändå ;-)

Är det bara jag som lyckas med det här om och om igen,
när man greppat senapen för att trycka ut en klick på korven, varma mackorna eller vad det nu är,
så får man hela locket fullt?

Ingenting hamnar på tallriken trots att man tryckt till lite extra!

Så ser man ALLT sitter kvar i lock-h*lvetet!

Är det bara jag som inte fått till rätta snitsen eller har senapslocken en brist i funktionen??



Efter äcklet och snyggt urdiskat lock så ska jag prova ett annat sätt nästa gång för att se om jag får till det.
*andas i en påse*

:O