Som ett kassaskåp på huvudet...

...det var väl ungefär den känslan jag hade under den Shirodara-behandling jag fick i fredags.
Tungt, men lugnt.
I en halvtimme varade behandlingen som alltså är indisk läkekonst - ayurveda, och här var det varm sesamfröolja som gjorde underverk med mig, direkt!

Nu har det gått 6 dagar och jag har fortfarande effekter kvar av behandlingen.
Jag går långsammare, pratar långsammare, känner mig "tydlig" inuti liksom.
Hjärtklappningen har lugnat sig, och hela jag går på sparlåga.
För att utrensningen ska få ha sin effekt och så.

Jag är inte hungrig på eftermiddagen och magen har börjat få fungera som den är ämnad för, typ...
Jag lägger mig vid 21:30.
Idag blev det inte så.
Det hade sina orsaker.
Kaffe känns helt plötligt inte så intressant längre... jag har fått till mig lite andra alternativ och det är för himla intressant!

Ibland kommer saker i ens väg utan att man fattar hur.
Det här är en sån grej.

Jag hoppas det håller i sig.
Fick liksom en vrål-start, injection, superkick, avstamp, skjuts i rätt riktning, sen är det upp till mig.
Jag mår bra nu och det är mitt ansvar att fortsätta se till att jag mår bra.

Super-enkelt nu när jag fått lite "facit".

Ibland är det enkla, det svåra....



Utvärderingen!

Min 5-veckors skiftgång är slut.
Som jag
skrev tidigare så skulle utvärdering komma och här är den.
Jag hade ingen aning om hur jag skulle tycka att det var, eller hur det skulle kännas, men jag kände absolut att jag ville prova!
För sen skulle jag veta.
En grej till att lägga på Erfarenhetskontot/Upplevelse-kontot.

* * * * * * * * * * * * * *
Jag har under denna period upplevt att jag:
- behåller mina egna tankar.
- umgås med mig själv. (både i mitt eget huvud och utanför)
- är lugnare.
- är mer närvarande.
- själv tar ut riktningen för dagen.
- lever mer.
- kanske befinner mig på en för mig hälsovådlig arbetsplats, rent känslomässigt, mentalt, och fysiskt....

* * * * * * * * * * * * * *

Det har alltså inte funnits några chefer, inga kollegor, inte en massa spring runt omkring arbetsplatsen, inte en massa folk i matsalen som pratar och surrar, inte en massa kunder som varje minut vill ha hjälp och uppmärksamhet av mig, inte en massa dialoger, samtal och information.

Det har bara varit Per och jag.....
Tomma lokaler, tyst och stilla....
Kunderna har ringt in, om i stort sett en enda sak, och ärendena har gått fort.
Efter midnatt har våra telefoner tystnat.
För då sover folk.

Nu börjar vanliga dagtiden igen imorgon.
Då kommer min hjärna-med tankar och känsloliv-att kopplas upp mot jobbdatorn och där försvinner jag.
Jag blir en maskin för kunden, inget fel i det, men för mig är det som att lägga ifrån mig "Mig Själv" och koppla in en robot.
När jag sedan går hem för dagen så loggar jag ur roboten, men Mig Själv tar det en bra stund innan den är uppstartad.
Som om det är "timglas" bra länge, eller programkörningsfel.... ungefär fram till läggdags.
Så det blir inte så mycket Mig Själv-tid, kan man säga.

Nu har jag varit på ayurveda-behandling så det kan tänkas att det blir annorlunda iallafall....
Det återkommer jag om i kommande blogg.



Spännande happening!

Imorse gick jag nattskiftet och har fyra dagars ledigt.

Ikväll åker jag till Sundsvall för att titta på
Cecilia Lidén,
6-faldig vinnare i SM i make-up.

Imorgon kl 9:00 ska jag få en Shirodara-behandlig.
(Mer om det kommer på nästa inlägg.)

Go with the flow!

När det känns lätt så är det rätt, sa Kay Pollak i en bok.

Det känns rätt, och det är lätt.
:-)




Sista natten med Perra...

Jag jobbar sista natten inatt, på denna 5 veckors skiftgång.
Vi jobbar två och två, och de här nätterna, alternerat med kvällar och tidiga förmiddagar, så har jag och Perra campat ihop kan man säga.
Han gick om mig på www.jesper.nu och kampen om apan som ska skjuta ner ballonger.
Känns lite bittert, men det är ok, han är helt enkelt bättre än mig.
Jag är bra på många andra saker.

Det känns lite som att gå i mål, denna period är snart över.
Nästa vecka går jag på som vanligt, med dagtid.

(Det är bäst att jag flikar in att vi jobbar också, med uppdraget vi är anställda för)

Utvärdering kommer jag att lägga ut om några dagar, dvs vad dessa
"forskningsresultat på mig själv" gett för reultat.

Ha en god natt, jag ska göra mitt bästa för att bräcka Per på den sista nivån av Bloons på ovanstående www.adress.

Lev väl!

Förlustelse...

Så var det dags igen.
Jag kan inte låta bli att göra det, om och om igen!
Även om det bara varar en kort stund, så njuter jag i fulla drag, den stund som blir!
Det är ju kvaliteten som är viktig, inte kvantiteten.
Samma sak igårkväll, när jag kom hem från jobbet vid 22-tiden, och jag kände mig lite småsugen och jag visste att jag har några dagar ledigt nu, så det skulle inte göra något om det blev lite sent.
Så jag kände mig förväntansfull, glad och energisk när jag drog fram grejerna och satte på
ugnen för att baka scones!
;-)

Under tiden de gräddades spelade vi lite kort, jag och sonen, sen smaskade vi oss varma, goa härliga gammeldags scones med smör som smälter, och hallonsylt och ost ovanpå!
Mums!

Så efter att nu för en stund sen, gjort morgonrundan med jycken, tog jag fram sylt, smör och ost, micrade några scones och tog med mig temuggen och tidningen ut på baksidan i solen.

Ja, jag njuter verkligen i fulla drag, även om det nu bara blev en kort stund, tills mackorna var uppätna och tidningen läst, för sen försvann solen och det blev kallare.
Men som sagt, det kan inte hjälpas, jag samlar de goa stunderna och förlustar mig så mycket jag kan!
Det är inte dumt alls, speciellt när jag vet att många sitter på jobbet sedan flera timmar och kan inte annat.
Men det kan jag!
*njuter*

Klicka på bilden för att förstora den.
...DagsFångst...
(eller Fånga Dagen)

Start på dagen...

Alltså jag njuter i fulla drag av att vara min egen.
Jag menar att jag bestämmer själv över min tid.

Visserligen är det söndag idag, och jag ska börja jobba kl 14:00.
(Så vem försöker jag lura? :o)

Men iallafall, att vakna av mig själv strax innan 10, efter att ha snoozat ett tag och sen omedvetet stängt av mobilväckaren.
En väninna ringde strax efter att jag klivit upp och frågade om hon fick ta med
Vilma ut till Ramsele för hon skulle dit och besöka sina föräldrar.
-"Jajamän, det går så bra så!", och jag tog en liten snabb morgonrunda med jycken, innan väninnan kom inkörades på gården, och iväg det bar sen.

Så jag kokade min gröt i godan ro, jag iddes inte ens läsa något eller dra igång radion.
Det var bara "me, myself and I", lugnt och stilla.

Jag tycker det är så skönt på morgonen att bara få såsa omkring i Mig Själv, i Mina Egna Tankar och Min Egen Värld.
Inom kort så kommer ändå VardagsLivet att ramla över mig, med tider som ska passas, folk jag kommer möta, frågor som kommer ställas, beslut som ska tas, och de vanliga vardagsbestyren, TV, tidningar, information och då tonar Min Stilla Värld bort nånstans.....och får vänta till nästa tillfälle.
Nästa morgon.

Jag har verkligen njutit av dessa 5 veckor som jag gått skift. Jag har fått lediga förmiddagar, en hel del lediga vardagar men istället jobbat nätter, kvällar och några helger.
Att jag inte har någon koll på vilken veckodag det är eller om jag sovit på dagen eller natten, det har inte gjort mig något.
Jag har forskat på mig själv och resultaten kommer inom kort på bloggen.
;)

Ialla fall så är det här vardagslyx för mig, att sitta ute i solen med en kopp kaffe, höra fåglarna, se sommaren komma fram ur våren och det är 2 timmar kvar innan jag ska logga in på jobbet för en sittning till kl 22:00 ikväll.

Nu är det dags för en liten påtår......................*sträcker på mig och gäspar nöjd*

image265






När jag stannar upp en stund....

......för att det är så vackert så jag knappt kan ta in det...
...och tiden står stilla...det är att vara.......i Nuet.

image262

*sinnesro*



Det gick!!!

Nu har jag andras bloggar, som jag brukar läsa, länkat här nere till höger!
*ler lyckligt och dansar runt*

Jag tog tag i
Nettan via telefon nu när jag kom hem från jobbet här på kvällssidan, samtidigt som jag drog natt-rundan med vovven. Och katten.

image259

Nettan förklarade så pedagogiskt och riktigt hur jag skulle gå till väga och sedan när jag kom hem igen med djuren, så hade jag faktiskt detta väl bevarat i mitt minne och ta mig hundan!!!  - Jag fick till det!!

Tänk att ibland kan det ta en hel evighet att få till nåt som egentligen visar sig vara himla enkelt!
När man väl vet hur man ska göra, alltså. Efter en lång mognadsprocess...

Så har man gått och muttrat och snudd på grämt mig över saken... länge... och så rätt vad det är så är det kirrat!

Så är det nog med annat här i livet också... man går runt och oroar sig och funderar och har sig, inför saker som ligger över en, som man inte har riktig kläm på, som man borde.....
men när man blir tillräckligt frustrerad och förbaskad DÅ först tar man ett steg framåt och löser det!
Vips! Pang-bom!
På ett eller annat sätt.
Kanske med hjälp av andra.
Bara man öppnar munnen!

Men å andra sidan.... processer....och som min blogg-titel säger: 
"Långsamt kommer man längst"




Efter natt kommer dag...

Nattskift ger underliga tankar och annorlunda tidsuppfattning.

Efter att ha suttit uppe en hel natt på jobbet, utan egentligen något att göra, bara funnits till om det skulle behövas,
så övergår sedan mörkret till ljus utan att man egentligen märker det.

En kvarts promenad hem, klockan 6 på morgonen, till sängen som väntar.
 
Allt är stilla....tyst....ljust....nytt....oförstört.....oanvänt....

Innan jag går i mål och får sova, så väcker jag jycken Vilma för en morgonpromenad, och sakta går vi en sväng i Moder Naturs Tysta Gröna Rum.....

image251

Nästan så man vill sitta uppe med en kaffekopp och bara vara......andas i takt med morgonen.

*          *          *          *          *          *          *          *          *          *          *          *         

(Men, jag somnade sött, och under tiden blev morgonen till en fantastisk eftermiddag och kväll som jag fick ta del av sedan, stillsamt, långsamt och närvarande.)



Nöden är Uppfinningarnas Moder...

...eller hur man skapar nya maträtter när kylskåpet är tomt.

Jag har en liten tendens att nästan njuta, eller kicka lite på kris-lägen.
Det var nog värre förr, inser jag klokt nu, men nu för tiden är de inte så stora grejer det handlar om.
Förr var det annat... *hummar lite moget*

Att ta saker och ting för givet är nog rätt vanligt.
T.ex:
-att pengar sätts in på kontot den 25:e varje månad.
-att ha bil.
-att man vaknar nästa morgon.
-att man lever och har hälsan och att det kommer vara så även imorgon.
-att ens vänner finns kvar trots att man inte ringt dem på ett tag.
-att internet ska fungera.
-att HA internet.
-att affären ska vara öppen när jag behöver något.
-att barnen mår bra.
....och så vidare....

Jag har ingen bil.
Den gick inte igenom bestiktningen i somras.
Jag har således fått gå sedan augusti, ca 9 månader, och det är ju tur att jag inte har långt till jobbet.
Men det krävs planering för att handla, bära hem mjöl, hundmat, och mjölk.
Man gör sig beroende av andra om man ska åka på längre trippar av olika anledningar.

Jag kan se folk som åker runt i sina bilar och jag kan känna att
"om de bara visste vad bra de har det!"

Jag kommer köpa en liten skruttis nästa månad, då arbetsgivaren delar ut en bonuslön. ;P
Bara jag tänker på min blivande bil, så blir jag alldeles glad och lycklig,
för jag vet hur mycket lättare det kommer att göra min vardag.
Samtidigt så förstår jag att det kommer gå rätt fort innan jag tar bilen för given.....
Eller?

Bristen på klirr i kassan för tillfället, har gjort att det är ett bra läge att städa ur kylskåpet (läs: det är näst-intill tomt).
Men middagen ska stå på bordet, och dåååååå sätter fantasin in.....(eller om det är överlevnadsinstinkten),
och vips så har jag skapat en kulinarisk ....eh...överraskning!

image250

Har ingen aning om hur det kommer smaka, men det är ju i alla fall ätbart, det som jag slängt ner i pajskalet, även om det är rester av både det ena och det andra...

Så då står vi oss en dag till, tills räddningen landar på kontot imorgon och man återigen kan
ta för givet att affärerna är öppna när jag vill handla, för att så självklart ha mat på bordet.
Imorgon med.
För det tar man ju för givet.

Kontakt-problem!!

Jag har bloggat nåt år eller så...
och jag har sett att man kan länka andras bloggar till min, och jag har försökt och fixat och trixat men jag får inte till det!
Inte idag heller!!

Jag känner mig som Lilla Gunzan 5 år -
som bara vill lägga sig ner på golvet och grina och sparka tills saken är ordnad och Någon,
 lugnande och tröstande, säger till mig att:
 -"Nu är det klart, se så fint det blev. Så!"

Jag vet inte hur man gör!!!
Har knåpat här på "insidan" bland Arkiv och Inställningar och "kontaktat" hos mina blogg-vänners sidor och känt mig nöjd och glad i tron att jag fått till det.
Men nähä, inte den här gången heller.
*snyftar*

*andas iiiiiiiiin........................................andas uuuuuuuuuuuuuuuuut*

Stora Gunzan är tillbaka, säger myndigt nu att det är smart att gå och lägga sig istället för att sitta här mitt i natten och hålla på.
"Vi" kan fråga
Nettan t.ex. imorgon, så får hon visa hur man gör, och sen är det bra.
Nettan introducerade mig till blogg-världen. Hon är duktig.

*ler nöjd*

- Problem är egentligen en Lösning som kommer baklänges -


Klicka på bilden för att läsa...




Visst kan man lära gamla hundar att sitta...

Men vem har sagt att det måste vara fint...............?

image245
Min Vilma, en 4-vägskorsning. Med ett vackert inre...

Min son är myndig idag.

Han är 18 år idag.
En milstolpe.
För mig.

Tror det känns mer för mig än för honom.

Min äldste muckar nästa vecka, efter 10 månader på F21.
Han fyller 20 år i sommar.
Min yngste är som sagt myndig.

Jag har inga småungar längre.
Lite konstigt.... jag är frikopplad på nåt sätt...
...med både sorg och stolthet i hjärtat.

Jag är mor till två unga män, men känner mig inte en dag äldre än den unga Människa jag är.
;)

Jag hörde en härlig fråga idag:
"Om du inte visste hur gammal du är, hur gammal är du?"

Tips: Fundera på det en stund.

..........

Jaha...vad ska jag göra nu då?

Tja...äta lite mer tårta, ta tag i Livet precis som hittills och följa med bara...




Disciplin på en lördagkväll?

5:00 kommer klockan ringa imorgon bitti. Söndag.
6:30 knatar jag iväg till jobbet sen, alldeles nere vid älven.

Jobbar skift under 5 veckor och det är helt underbart!
Eh......kanske inte just imorgonbitti när klockan ringer.
Och inte helt lätt att komma i säng i tid, en lördagkväll som denna.

Men de dagar jag börjar på eftermiddagen och istället äger morgonen,
.....eller fridagar mitt i veckan!
Mmmm....

22:00 har jag sagt att jag ska landa på kudden för att få 6-7 timmar sömn.

Så det är dags nu..... disciplin ger frihet, sägs det.
Det är banne mig sant.
Faktiskt...

Imorgonbitti är det baaaara jag, den tidig morgonhimmeln, fågelkvitter och kraftiga dofter av vår och grönska.
Tystnad... och tankar.

Jag och Världen får en egen stund, på väg ner till jobbet.

Go´natt.