LCHF - not!!

 
 
I lördags var jag på födelsedagskalas hos en vacker ung väninna som fyllde väldigt jämt!
Det var jättetrevligt, med gott att äta, många härliga skratt och gamla minnen som friskades upp med hjälp av några gamla arbetskamrater som också firade henne. Telia Callcenter och som var först i Sverige minsann, så till och med dåvarande statsminister Ingvar Carlsson var hit på besök!
Det ni!
 
Har ni sett något så vackert!?!
Både en av tårtorna här nedan och födelsdagsbarnet i mitten längre ner! :-D
 
 * * *
 
 
Carola, Carina visst är det okej att vara med på min blogg? Den är ju ändå spärrad och en handfull som läser den ;-)
 
Tack för en härlig kväll!!
 
 
 

Det är ju sommar!


Jag har haft min semester och är nu tillbaka på jobbet igen. 
Det har varit en skön och avkopplande ledighet utan egentligen några större planeringar. Det som var inbokat var karatelägret i Herrljunga innan midsommar. Jag är inte ledsen över vädret, det har ju inte känts som sommar alla dagar, men en och annan soldag har det varit och då har jag tackat och tagit emot.

Det sköna har varit att jag inte haft några tider att passa, jag har känt mig fri och ledig!
Det är väl det som är tanken med den efterlängtade semestern, att tanka upp sig ;-)

 Det FINNS en anledning till att jag varken haft "snart-slut-på-semester-ångest" eller brytit ihop för att det är över - och det är att jag bara jobbar en vecka för att sen övergå till skiftgång igen!! Tio veckor!

För mig känns det som semester då många vardagar kommer vara lediga eller att jag slutar tidigt och så. Visserligen kommer jag jobba både helger, kvällar och nätter däremellan.... men så ser jag det inte, jag ser det som att jag är "nästan-ledig" fram till september!

Och det ÄR faktiskt sommar!
Jag försökar hänga med, njuta av den, ta för mig i det lilla - här och nu, istället för att för gå och vänta på några stora superupplevelser med krav och för dyra pengar. Så jobbar jag på min semester :)

Och man måste ju säga att det är fantastiska upplevelser man kan få bara några mil hemifrån:


Genom tallmon till Norrfällsvikens havsbad som öppnar sig här bakom.










Där borta är det visst nudistbad...


Vackert utformad tall.



På ett annat ställe strax innan havsbadet är det inte sand utan mer sten. Härlig plats med mysiga små sommarhus, fiskerestauranger, fiskmåsar och campingplats.
Jag älskar saltvattens-lukten och öppet hav!
Tror att det kan ha att göra med att jag är uppvuxen i Saltsjöbaden (jaja, Fisksätra),
men jag vill verkligen ha vatten omkring mig.




En kopp kaffe på rasten, ute på parkeringen, i varm somrig luft, med ångermanälven ett stenkast nedanför.
Mmmm......




Äntligen!



Min första semesterdag har gått. Den startade med en promenad i solsken!! upp till sjukhuset för att kolla blodvärdena som var låga sist jag lämnade blod. Får se om de tycker jag behöver det bättre själv, än att lämna bort det.

Det var verkligen bra tajmat efter regn- och gråväder som varit med inslag av kyla, att min första semesterdag var somrig! Jag har tillit.

Här är några bilder från min timmeslånga vandring fram och tillbaka:














Det var en skön förmiddag och jag fick verkligen tillfälle att landa med mig själv, och komma till ro och glädjas över att jag är ledig i nästan fyra veckor nu och den här dagen kommer jag komma ihåg, för den var så....härlig!






Vilken gullig stad jag bor i!



Jag satt på Westerlunds Café häromdagen med en god vän och avnjöt tacobuffén
och en solig dag lyste in genom fönstret.

Jag tittade ut över stan och det var med andra ögon jag såg den. Ibland roar jag mig med det, när jag går på stan eller oavsett var jag är, så zoomar jag om, och försöker se med Nya Ögon, som att det är första gången jag ser det, kalla mig udda eller galen, men det är faktiskt värt att prova!

När man slutar leka då är man gammal ;-)

Nåväl, det såg ut som det var fullt med hus, tätt inpå varann med smala gränder som snirklar sig genom stan.
Så är det inte men det ser ut som det här....

Eller hur? Det skulle kunna vara nån annanstans.... :)

Min äldste son Viktor sa för en massa år sen, att Sollefteå är den bästa platsen att bo på, för på sommaren är det Risön med bad och allt, och på vintern är det Hallstabacken för skidor, snowblades och så.

Det satte sig, det han sa, och jag håller helt och hållet med honom - Sollefteå har allt!
(Utom storstadspuls, men det finns ett stenkast härifrån (Sundsvall: 10 mil)




Broarna runt..


Det var för någon vecka sen då jag faktiskt gick en promenad och fick lite solsken i blick. Det är så skönt att gå men det sitter i tjära, att ta sig ut. Hur som helst så fick jag några bilder innan solen försvann bakom Hallstaberget och kylan bet tag i en:


Vackra björkar i vackert blå nyanser, på T3-området.



Vintrig Ångermanälv, från stora bron med kraftverket där framme.

Får se när jag kommer iväg nästa gång.





Så kom vintern....



Det tog sin lilla tid, men nu är det vintervitt och minusgrader.

Det är 1,5 år som gått sen jag flyttade från huset till lägenheten
och jag känner fortfarande ett fluffigt lugn och lyxig lay-back
när jag vet att värmen ingår i hyran, skottning behöver jag inte fundera på
för det gör nån annan och jag behöver inte oroa mig
för att pelletspannan ska stanna eller nåt.

*kokar en liten kaffe och tar mig en lchf-chokladtryffel och ler inombords*

Kattspår i snön utanför mitt fönster.





Semesterbilder...



Jag har inte rört på mig så mycket den här semestern.
Ja, förutom karateträningen förstås ;-)

Men i övrigt så inleddes semestern med
Nipyran och perfekt sommarväder och mina semesterplaner var följande:

fika/äta glass på stan,
läsa böcker,
spela minigolf,
åka till Långselebadet,
besöka Rotsidan och
klättra på Skuleberget med en kompis.

Rotsidan och Skule är kvar, men jag har istället turistat på
Mannaminne och varit till Sundsvall en sväng och shoppat lite med en kompis.


Fika & bok på Hågesta-ön.



Mammutar...På Mannaminne.


Sanslöst godaste upplevelsen - lax-sallad på Mannaminne. Med väninna.


Efterrätt på samma ställe som ovan.


Med Wiggo i parken på Nipyran - här med helikopter i tuff killes fokus.


Långselebadet - med kompis.


Grötfrukost i Näsåker med gammal vän.


Träningspass.


Kvällspaj i kvällsol med vän.

Jag har två dagar kvar och imorgon blir det grillbuffé i Resele på Myregården.

Än är semestern faktiskt inte över :-)






Jag mötte Nordman...


Eller Nordman var det väl inte, men Håkan Hemlin, och en kille till
(minns inte vad han heter nu) som var och sjöng i Sollefteå kyrka
på en Sinnesrogudstjänst för några år sen.

Nordman och texterna som Håkan Hemlin sjöng då - 1994, hjälpte mig otroligt mycket under min "Tuffa Resa". Den rösten, och de texterna - som gick rakt in i hjärtat, själen och kroppen, - gav mig styrka och kraft att fortsätta "Resan" genom mitt livs största smärta. 



Det här var ett stort möte för mig, och jag kunde berätta för honom hur hans sång hade hjälpt mig då, 10 år tidigare, och jag tackade honom för det. Det kändes bra att få göra det. Cirkeln var sluten. Jag skulle inte ens vilja gissa vem jag skulle varit idag, om jag inte gjort min Resa genom Mig Själv, mot Tillfrisknande.

(Lyssna på texten
Laglöst Land,
och orden i Vandraren.
För att inte tala om Ännu glöder solen.
Ta några minuter och lyssna!!)





Vårkänslor...



Idag var första dagen på länge som det kändes som vår, eller iallafall hopp om vår framöver.
Solen sken, massor med snö, och det droppade en aning på sina ställen och jag blev.....glad! :)
Bästa tiden är på ingång....vår, hopp, livskraft - Jiihaaa!


Fick ta ner de här fina istapparna för att kunna köra ut bilen ur garaget.



Lite jobbigt att vara gran och inte kunna skaka av sig...


Lille Fridolf 8 månader, forskar lite på världen utanför huset.




Resan hem....

I nio timmar tog vi oss från Stockholm till Sollefteå, då vi hade varit och hälsat på släkten.
I vanliga fall tar det inte mer än 5-6 timmar med nåt stopp eller två.

Det var en typisk sommardag med fantastiskt väder och det kändes så trist att bara sitta inne i en bil och glo ut på sommaren utan att liksom delta, så vi gjorde ett gäng kortare upplevelser längs resans gång:

    
Vy över Stockholm, gula fält mot Uppsala och bygget vid Gävletrakten.

     
Sushi i Gävle, vackert att rasta i Tönnebro.

     
Ben&Jerry är alltid rätt, en avundsjuk gås tittar på,  och en vackar vy igen...

     
Ett fikastopp på en mack nånstans, (varför tänker jag på filmen "Flugan")

     
På väg mot de norra hemtrakterna....

     
Graninge-sjön, och här snart i mål.


Min sällskapssjuke tratt-katt
som somnade sött med matte.


Som hund & katt...

...är väl bara en myt?

image97

Eller vad säger man?
Lika barn leka bäst?
Näpp, ser ut att funka ändå, över gränserna och trots olikheter.
:-)

Orm-bo

Skulle till att blogga om senaste tillökningen i familjen....

.....och när jag skrev rubriken här ovan så inser jag vilken fantastisk gåva det är att ha en sån
livlig fantasi och hämningslös spontan-"brain-storm"-aktivitet som jag har!!

*torkar tårarna och skrattar till lite igen*

Tänkte på alla slags "bo-n" det finns och bl.a den varianten som jag skrivit om nämligen min "iblandbo" och det finns sambo och särbo och mambo o.s.v. och här kommer jag med ORMBO !!  
*asg*

Nåväl, det var inte alls det som det handlar om utan det är mina ormar som har förökat sig.
De har fått ägg!

Det är inte första gången!
De tycks verkligen trivas med varann....

........eller så är det så att de inte har så mycket att välja på....
....och när De Naturliga Drifterna sätter in så tar man vad man har att tillgå.... vad vet jag?


Första gången var mitt i vintern för några år sedan -
 - jag stirrade länge och väl innan jag kunde förstå vad det var jag såg där i terrariet -

"VEM FANKEN HAR SLÄNGT NER MINA TAMPONGER TILL ORMARNA??!!"

Ett helt gäng med tampongliknande ägg hade hon klämt ur sig
och jag fiskade upp dem och la dem på en varm fuktig disktrasa och
ner i en tjock vintermössa och körde i ilfart upp på andra sidan stan -
- det tog ett par minuter - stan är liten -
och fick placera äggen i en ormäggvärmningsanläggning hos stadens orm-bl.a-leverantör.

Men det gick inte, vi förlorade dem.....
De skrumpnade ihop...
jag blev faktiskt lite ledsen för det....

Sen har det upprepat sig ett par gånger om året, men jag försöker inte rädda avkomman längre....

Är jag en dålig människa?

Mina ormar.....
(det VAR sönernas ormar en gång i tiden men de tröttnade vilket inte är ovanligt bland barn, som får sin vilja igenom när det gäller husdjur och ett tips för blivande föräldrar är att tänka igenom vilket djur man kan tänka sig  "ta över" efter sina barn, innan man går åstad och köper vad som helst..... )
jo.....mina ormar tycks trivas med sin tillvaro, 
de sover mest,
men ett par gånger i månaden tar jag upp dem och gullar lite med dem,
och de får slingra sig runt mig en stund och
sen avslutar jag det hela med att jag serverar dem mus...

Ja, alltså man köper frysta möss som man tinar upp och ger dem!


Här är några bilder på det lilla paret:


image86

Honan är den lilla bruna och hanen den stora röda....
det tar väl på att hålla på att föda och ha sig...


image87

Här pressar hon ut det sista ägget...

image88

Och här är de små "tampongerna" som redan skrumpnat ihop...
Snart är det mus-dax igen
och då kommer bruna mamman att växa på sig och bli nästan lika stor som röda pappan.


Livet går vidare....

Jag hade nån tvångstanke
om att jag måssssste liksom skriva om ormarna
eftersom att jag har bloggat om mina andra husdjur....
och sen kan jag blogga om det som jag egentligen vill blogga om...
typ
livet, funderingar, insikter och spontanVetenskap på Egen Nivå.

Fast nu är det sängdags,
för att
orka upp när klockan ringer imorgon bitti...


Ior - mannen

Det här är Ior.

(Alltså samma namn som grå åsnan i Nalle Puh ni vet)

Sönerna kallar honom för Ior-mannen och
jycken för
Vilma-bruden om det var något oklart över det..

Ibland glömmer Ior att dra in tungan....
image67

Ior kom till mig genom en förfrågan av en väninna
som sa att Iors ägares närmaste anhörig var allergisk.
De skulle avliva honom annars.

Detta var ca 6-7 år sedan.
Jag är också allergisk ända sen tonåren, men visst...jaja,.*suck*

Man kan visst växa ifrån allergi.....

Får jag inte håren i ögonen så är det inga problem.
*ler lyckligt*

Hans första möte med Vilma,
som då var en ung och ivrig jycke,
var ett större antal timmar,
sittandes på ryggstödet på fåtöljen med ett dovt morrande
som även skrämde mig, vuxna mänschan...
Det tog ett dygn.

De är bästa vänner, Ior styr och Vilma tror att hon gör det.

Iors sovplats vid elementet
innan jag
råddade om i vardagsrummet...

image72


Men han hittar sina platser....

image73

Soffa eller fåtölj spelar ingen roll.....

image75


Han har sina ofrivilliga lekkamrater som tycks tilltala hans instinkter....
eller vems instinkter det är som tilltalas...

image78


Fint fokus....den blicken...

image79


Hur stilig får man vara och hur skrämmande kan man te sig för den stackars slingrande.....

image81

......ormrackaren...
fast han ser rätt säker ut där bakom gallret...

image83

Dagen efter att de hade lattjat så ringde min son mig på jobbet
och sa att katt-skrället hade hittat orm-eländet
på golvet under hyllan och nu höll de på att krafsa och grejade på varann.....
=O
Fast det var Röde Orms bruna fru, som hade smitit ut,
....hon är lite bitchigare än han den Röde som liksom är mer slö och trög....
Naturlagar?....
*flåt*

Så det var bara att akut-åka hem och styra upp lite.
Frid och fröjd.
image84

Varför dras katter till en, när man läser tidningen
eller sitter vid datorn och behöver båda händerna för att blogga?

image85

Jag älskar mina djur!

Det var bland djuren jag fann tryggheten som barn...
Jag vill att mina söner ska umgås med djur, det är hälsosamt...

så länge man inte är astmatiker...

som min iblandbo..

....bääd kombinäjschönn....

Vilma - bruden

Det här är Vilma.

image9

Hon föddes den 18:e november 2000.
I Långsele (10 km från Sollefteå som ligger 12 mil norr om Sundsvall och då är det  50 mil ner  till Stockholm).
Mamman är blandras av schäfer, collie och karels björnhund.
Pappan är labrador.....
Vilma och hennes 9 syskon var väl ett misstag.....men för mig är hon min glädje....men också min oro...

Hon saknar talgkörtlar, säger veterinären, efter drygt 1 år av undesökningar,
2 skabb-behandlingar, 8 veckors diet, (på älgkött och potatis för att utesluta allergi)
3 biopsier och en massa gissningar och tester.

Nu har hon levt med sin hudsjukdom i några år och jag är glad för varje dag som hon mår bra.....
Hon kliar sig och tappar hår och hud......som rejäla psoriasisflagor med hår på....

image10
Hon äter cortison varje dag...som får henne att se ut som en säl, mer än hund..
och
6-8 sprut Viacutan (omega3) på maten....och
bad 2 gånger/vecka med schampo och balsam från veterinärstationen.
Så länge hon lever.

Detta gör att hon kan leva ett hyfsat normalt liv...

image8

Vilma är en glad hund 
och enligt en vän som "talar med hundar" 
så tänker Vilma:
"om det kliar, så kliar jag väl då!"

Som på denna bild..
image13


Här följer några badbilder som talar för sig själv......

image14

image15


Voilá!

Färdigbadad & som ny...

image26

Och om detta upprepas 2ggr/vecka så blir det under ett år 104 st bad.
Idag är hon 6 år och låt oss säga att hon blir 10 år då kommer vi att göra om denna procedur .....
eh......1040 gånger!
Och skulle hon mot förmodan leva tills hon blir 12 år (hon går ju trots allt på cortison)
så blir det......................
1248 bad till som vi kommer att göra!
Ettusentvåhundrafyrtioåtta bad.....det är rätt många...

Kvinnan som "pratade med min hund" sa att
Vilma kom till mig av en anledning - hon är min Guru!

Det är något som jag ska lära mig...
D.v.s.
....hon mår bra när allt är i balans,
att jag sköter om henne, att hon får det hon behöver....
då är det bra.

Samma sak gäller.... *tittar ner och skrapar med foten*.....naturligtvis mig.

Tack Vilma för att du finns!