Hur långsamt kommer man längst?

Han fyller 20 år på lördag och är sedan i fredags hyresgäst i en 1:a i Åstorp, 2,5 mil utanför Helsingborg.
130 mil hemifrån!
Där kan man snacka om en navelsträngs-klippning!

Jag ska ta tåget ner dit i helgen och se hur han har det.
Jag tänker inte ta med egna lakan eller sovsäck utan jag hörde att han har tvättstuga.
Så jag kan bara glida in där och liksom tänka "ombytta roller".
;)

Närå, men jag kommer resa lätt, för jag ska frakta med det resterande som han inte fick med på ner-resan då hans far med fru körde flyttlasset, genom hela Sverige. Blir det ju. Nästan.
Nån bergsprängare, kuddar, och lite kläder.

Jag beställde sittplats på tåget. Jag ska sova sittandes från 22:30 - 12:00.
Liggvagnen var inte dyrare, men det var ett par byten här och där, och det är ju lätt stressat om jag ska trixa och fixa mitt i natten.
Så det fick bli sittvagn för mitt lindriga kontrollbehov.
Jag har bra sömngåvor, så lite silvertejp runt pannan att fästa i nackstödet så är det bara att blunda och slumra in.
*asg* Skojade bara, ingen tejp. Men jag har tänkt tanken. Så huvudet slipper hasa ner och orsaka sendrag och stelhet i hals och axlar.

Jag ser verkligen fram mot att åka ner och träffa min förstfödde.
Det är lite av en förändrad världsbild som inte ramlat på plats ännu....
Jättekul att han egen lya och verkar trivas som bara den.
Vuxenpoäng.
Jag kommer att grina som en pump när jag åker därifrån sen.
Nästa vecka börjar skolan, högskoleingenjör, järnvägsteknik.
Visste inte att sånt fanns. Det finns ju knappt järnvägar.

Det är skönt med semester.
Skulle faktiskt kunna tänka mig att ha det mer, oftare.
Tänk att kunna göra saker och ting, fara och resa, hälsa på sonen, familj och vänner, besöka andra orter i Sverige, ta in på hotell eller vandrarhem, uppleva och upptäcka mer... javisst ja.... - Tid och Pengar är en dålig kombination.
Man har sällan båda delarna.

Nåväl, det är ju sen bara 47 veckor kvar sen tills nästa semesterperiod.....

Äntligen har jag nu min efterlängtade semester!!
Det är 47 veckor sedan sist jag var långledig. (Om man nu tycker 3 veckor är långledighet...)
Jag var lite nervös för inför min ledighet. Hur skulle jag kunna få ut mesta möjliga osv.

Första dagen, måndag morgon:
Efter gröten så mötte jag upp en kompis på gymet kl 9:00!
..........en liten avig känsla hängde med dock, som jag försökte ignorera.........
Vi körde ett pass.
Efteråt, när jag skulle duscha så inser jag att glömt tvål, schampo och hela kitet.
Lånade av henne. När vi skulle iväg så hade jag tappat mobilen från en sekund till en annan.
Krafsade runt i stor-väskan några varv och där låg den. ........den där känslan som jag försökte bortse från, förföljde mig.....
Innan vi hunnit utanför dörrarna så hade jag tappat mobilen en gång till, men jag hittade den efter att ha krafsat runt i mina egna fickor.
Jag kände en tendens till stress-svett-pärlor i pannan.

Min kompis som fyllde 45 år just denna dag, föreslog att vi kunde äta lunch ute. Sagt och gjort, idén utvecklades till att bli en lunch på Höga Kusten-restaurangen. Uuuunderbar mat har de!
Sagt och gjort - det var ju semester så varför inte unna sig!
Vi hann inte mer än ett stycke utanför stan så noterar jag att himlen verkar misstänkt mörk och rätt vad det är så blixtrar det till!
-Såg du blixten, Susanne?! säger jag.
-.......Eh, säger hon, det var nog den där kameran som fotograferade oss.

Det blev tyst i bilen och vi tittade på varann...



Efter att nu ha bekräftat min medhavda känsla och insett att jag torde ligga lågt idag, så beslöt vi oss för att släppa de där 3-4000 kronorna i blivande böter och fortsätta att njuta av dagen.

Vi njöt av den underbara utsikten på restaurangen och jag klappade på med "the Bridge Menu" för 278 bagis då jag liksom ändå hade spenderat 3-4000:- på ingenting.
Hemresan gick bra. Vi stannade till i Sollefteå Centrum för att göra några små inköp och efter att ha krafsat fram plånbok och mobiltelefonen så tryckte jag ner alla lås-knappar och slängde jag igen bildörrarna. Och bilnycklarna ligger kvar på sätet där inne!
..........känslan är med mig som en ren självklarhet...........

Vi gick upp och handlade det vi skulle, och satte oss på fiket och jag ringde min son.
Han kom ner med reservnyckeln till bilen. Det var snällt.
Väl hemma sedan efter att ha gjort undan det som skulle göras undan så gick jag och la mig och tog beslutet att hålla mig hemma nästa dag och inte utsätta mig för nånting.
Jag hade hjärtklappning och vitt uppspärrade ögon med en faslig snurr i huvudet. Jag somnade dock rätt fort. Självbevarelsedrift. Eller utmattning..

Dagen efter tog jag det lugnt. Åt min gröt, och åkte ner på stan för att ta ut lite pengar för att sätta in på annat konto.
Bankomaten tog kortet.
.............jag var inte förvånad.......
Jag hade tydligen måsta aktiverat min nya kod, sen sist bankomaten tog kortet. Jag hade nu fått ett nytt. Som bankomaten tog.
Nåväl, jag tar "reservkortet", tänkte jag lugnt.
"uttag medges ej". Jag hade förmodligen lyckats spärra det kortet med fel kod. Vill minnas att jag trixat lite med koder på sistone.

Jag åkte hem.

Läste en bok och drack ingefära-te och struntade i allting.

På två semesterdagar har jag redan spenderat 4000:- böter + 278:- för maten, bensinpengar runt 120:- bagis, och varit nära gränsen till att spränga mig själv både fysiskt och mentalt. Totalt 4598:- och Sinnesro åt fanders.
Jag har 2,5 vecka kvar och ser med tillförsikt fram mot vad dessa veckor kommer att föra med sig. *gulp*

Jag kommer troligen att läsa många böcker, hemma i soffan.
Semestern är ju till för att vila upp sig på.