Hur långsamt kommer man längst?

 

 

Jag har känt det i nån vecka. Att jag inte tänker klart. Fattar långsamt och har svårt att hänga med. Prioriterar åt helvete och glömmer saker. Det har varit lite mycket på jobbet. Eller egentligen inte, men det är många som pratar samtidigt, ett jädra socialt kackel mellan varven, och mycket rörelse och så. 

 

Jag har suttit i min ordinarie grupp sen efter semestern. Innan satt jag ju ett halvår i eget rum efter att ha varit på Niphälsan och fått hjälp att hitta tillbaka till Sunda, Lugna och Sansade Mig Själv.

 

I fredags tänkte jag att det var TUR att jag går på skift från måndag. Ja, idag.

 

Gick upp till Viktor med mina gympaskor imorse och vi sprang en runda, typ 3 km. Jag hängde på honom förra måndagen också, för att dels umgås med honom, och även för att se om kroppen orkar springa liksom, hjärtat, lungor och så.

 

Kändes bättre den här gången. Härligt!

Han är duktig min lille son, och en bra coach. :-)

 

Sen blev det dusch, soffhäng, lunch och en tripp på stan. Gråväder. Jag gick och handlade, och sen mellanlandade jag på Lilla Caféet, tog en kaffe och kollade kalendern och budgetplanerna i lugn och ro. Samlade ihop mina tankar, och gick sen sakta hemåt. Strax utanför porten tänkte jag på middagsmaten, hade köpt zucchini för att göra.... - ZUCCHININ! MATKASSEN!

Jaha, den stod väl kvar på fiket!

 

Det är inte ofta jag glömmer nåt så stort som matkassar. Glasögon på jobbet eller en fel-lagd mobil kan väl hända den bäste, men det här var en bekräftelse på att jag behöver tid till mig själv igen.

 

Tack Gode Gud att min skiftperiod inföll precis nu. Det tar ett tag att vänja sig av med aktivtets-hets både i och utanför mig själv.

 

*kokar en kopp kaffe och drar pläden över mig i go-soffan och går in för att stanna av*

 

Ta hand om varann där ute, och Dig Själv!

<3

 

 Vacker aloe vera med svamp (!) pga misskötsel.

Så är det för en annan också... Inte så bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu känns det som att det är juletid på ingång faktiskt.

 

Imorse var det krispigt vitt och stilla över Ångermanälven. Jag hann till och med känna att det var kallt, innan jag gled in på jobbet 11 sekunder efter att jag lämnat min varma lägenhet.

 

 

 

Var och hälsade på hos Viktor och Tove.

Och Torsten. Han har vuxit sen sist. Han känns lika eljest som Fridolf gjorde, så där underbar och härlig!

 

 

 

Tänka sig, om några månader bär det iväg till Japan!

Helt otroligt, vilken fantastisk möjlighet att få se det landet, och träna där - i sjäva "källan" till allt vad karaten står för. Kan knappt fatta att det är sant! Det känns i maggropen varje gång jag tänker på det.

 

Jag, Fredrik och Sensei Fred kommer vara där i två veckor och träna många timmar.

 

 

 

Jag gick i mål igår. Torsdagspasset var jag ansvarig för och det är klart att det är lite anspänning inför det, jag har ju varit instruktör för barngrupperna i några år, men vuxengruppen är lite pirrigt. Det är ju vuxna människor och några är högre graderade än jag. Men så fort jag tar på mig ledarrollen och startar passet så "blir jag ledaren".

Det gick bra, och jag blir glad när jag ser att jag kan förmedla till varje eleve det jag ser och få han eller hon att liksom få till det, ännu lite bättre!

 

Jag ska snart ge mig ut på stan och handla lite. Viktor och Douglas kommer hit och vi ska äta tillsammans. Det känns lite förväntansfullt på nåt sätt.... jag har nog inte vant mig riktigt än vid det nya "skiftet", att de är vuxna unga män och jag är deras mamma som fortfarande vill vara en del av deras liv, och följa med i deras liv. Så då gör jag som jag tror man ska göra, bjuda hem dem på mat. Att äta är ett sätt att umgås och jag ser fram mot att få fylla på mig själv med mina käraste go-knoppar.

 

Veckorna rusar på, det är redan november. Det är som att jag bara har fokus max en vecka framåt, när det är avklarat kan jag kolla nästa. Ser fram mot helgledigt. Nästa vecka är det träning och klämma in sista planeringsdagen inför Sollefteå Karateklubbs Jubileumsfest 40 år nästa lördag.

 

Om tre veckor börjar jag på skiftgången igen ända fram till nyår. Jag ser fram mot det, då växlar jag ner, träffar mindre folk på dagarna, men jag umgås mer med mig själv. Behöver det ibland. Få tillbaka mig själv lite.

 

En kopp kaffe och sen ut i hösten (eller är det  vinter¨...) och inhandla lite middagsmat till lilla familjemiddagen.

Ha en bra dag och trevlig helg!