Hur långsamt kommer man längst?

Nu har jag börjat fundera på om jag ska klicka ur "lösenordsskydda" och öppna bloggen igen.
Det gör väl varken till eller ifrån egentligen, men det var av en anledning jag gjorde det förut.

Nu känns det som att det kvittar.

Jag skriver för min egen skull.
Sen är det jättekul att ni läser den och jag vill att ni fortsätter.
Om både det som är är gott och ont, soligt och "kol-källar´n".
Livet i största allmänhet, typ...

Men det är jag, liksom.

Nu ska jag ge mig av till huset och se vad tänd-elementet till pelletsbrännaren kan jag göra
med min dag och mitt humör.

"Ge mig Sinnesro, att acceptere det jag inte kan förändra...
Mod, att förändra det jag kan...
och Förstånd att inse skillnaden..."

* * *

Nu är köpekontraktet påskrivet och det känns helt underbart!
Den 7 april övergår huset till de nya ägarna.

Jag har haft mycket att styra med sista månaden, så jag nästan har glömt bort hur man tar det lugnt.
Idag ska jag öva på det har jag tänkt.

Så trött som jag var igår kan jag inte minnas att jag nånsin varit!
Det är inte nog inte så konstigt med tanke på att jag inte vetat om/när huset skulle bli sålt,
samtidigt som jag förutom jobbar heltid, styrt upp hela flytthanteringen mer eller mindre i min gamla saab.
Jag har flängt runt i en månad och både kroppen och knoppen är överhettade nu, tror jag.
(Har fått en del insinuationer om det faktiskt, av nära och kära ;-)

Men jag är rätt bra på det här med Tillit, trots allt, jag har övat länge,
men det är väl som att luften går ur lite nu när jag äntligen ser målgången.

Idag ska jag inte har några krav på mig alls, utan tilllåta mig att "slösa bort" dagen helt resultatlöst.

Jag har satt upp en lapp i köket så jag inte ska glömma det ;)
"Mys och softa idag, Gunilla" står det på den.

Igår bloggade jag om att jag har släppt taget.
Insåg att jag kört maniskt hårt med att "gå i mål" gällande flytten.
Jag ville liksom tömma huset, städa ur, göra klart - så mäklaren kunde ta in potentiella köpare när han ville och att det det skulle vara tomt och rent.

Men det var som att jag liksom aldrig hann med det.
Det finns verkligen mer än man tror i ett hus alla skrymslen.

Jag kapitulerade och släppte kontrollen, dvs behovet att jag skulle se till så det blev som jag ville att det skulle vara.
Jag höll på att ta slut på energi och stressa ihjäl mig.
Det var skönt när jag insåg det, stannade upp, föll samman och tänkte bara:
"vad är det värsta som kan hända om jag inte får huset i tipp-topp i tid?"

De scenarier jag såg var överkomliga, inte så farligt alls.
Shit happens liksom. Take it or leave it, typ.

Idag ringde mäklaren och sa att han hittat en köpare!
Va?!
Jag förundras över hur det fungerar!
Om och om igen får jag uppleva det!

Som grädde på moset, så var visst köparen intresserad av att köpa terrariet!
Jag som slitit mitt hår och gått med en klump i magen gällande ormarna och jättetunga terrariet,
hur jag skulle göra med det, sälja, ge bort men helst inte ta med till lägenheten.

Va?!?!

Fast det är inte säkert att han såg att det var ormar i, så det kanske inte blir nåt,
men ändå!!!??
Jag förundras över Lagen om Attraktion, Universums lag eller vad man nu vill kalla det.
*fnittrar överlyckligt*

Jag är tacksam.
Tacksam över att jag fått lära mig känna Tillit.

Jag är fri :)

Det har gått lång tid sen jag bloggade...(ja, förutom blänkaren innan här ikväll), men nu sitter jag här igen...

Internet blev som sagt påkopplat idag efter många turer,
och det är lite som att jag inte vet var jag är mitt i allt som hänt. Fast det gör inte så mycket heller.
Tror jag.
Saker och ting händer och sker och så är det med det. Bara att hänga med.

Jag är inte riktigt klar med hus-städningen och det är lite grejer kvar där än.
Jag har inte packat in allt på sina ställen i lägenheten än, saker har inte hittat sin rätta plats...
Och mitt i det här så jobbar jag ju.

Så jag känner mig nog lite splittrad, utspridd som konfetti...
Jag vet inte riktigt vad nästa steg är och vad som är viktigast
eller i vilken ordning jag ska ta saker och ting.

En sak har jag insett nyligt - att jag behöver Släppa Taget. Eller kontrollen.
Jag hade sånt fokus på att "gå i mål" med att Avsluta huset
för att Starta Nytt med Lägenheten....så jag höll på att falla samman.
Jag jobbade på dagarna och kvällarna fortsatte jag med att lasta, köra och lyfta och packa och packa ur, det tog aldrig stopp liksom.

Jag var så trött på kvällarna så jag var svimfärdig. Otäckt!
Eller som en väninna sa, jag är som en duracell-kanin, bara kör på!
Men även ett sånt batteri tar slut så småningom...

Så nu har jag fattat att jag behöver fylla på med Vila för att orka.

Imorgon ska jag leta mig upp till förrådet och slänga in inaktuella prylar som inte ska vara framme.
Bara det. En sak per dag får räcka.

Sen är jag som en vanlig hyresgäst med ett vanligt vardagsliv och försöka njuta av det som Är.

Puss och gonatt.
:)

Äntligen är mitt internet inkopplat!
Jag flyttade abonnemanget 1 mars men idag den 17 mars funkar grejerna efter ett antal samtal till Glocalnet.
Liiiite lågt att det ska ta så lång tid. ;-)

Men nu kan jag blogga igen!

Det känns löjligt, pinsamt bra att vara med "här ute" igen!

Lite funderar man ju på hur världen kommer se ut om 10, 20 eller 50 år......vart kommer tekniken och omvärldskontaktsmöjligheterna att leda oss?

Men jag är glad och lycklig och ska blogga ikapp lite här,
men först ska jag göra middag - tacos.

Det är söndag kväll och hela dan har gått åt till att "avsluta" i huset.
Jag är helt matt och trött och kan knappt tänka klart.
Jag har sorterat det jag ska köra till soptippen, på en sida i garaget
och det jag ska ge till Lions loppis på andra sidan.
Föst ihop de sista grejerna och kört hem det...(jag sa hem :) till lägenheten.
Kört tillbaka tomkartonger och vikt ihop i garaget här i huset.
Där jag sitter nu och bloggar.
För jag har ännu inget internet hemma.

Så har jag kört lite skytteltrafik fram och tillbaka i min lilla saab
och jag känner mig som en liten myra som arbetar och gnetar på,
fram och tillbaka, hit och dit, bär och lyftar och bär och packar ur.

Hmmm....fast de kan bära massor gånger sin egen vikt, själv tar jag bara en låda eller kasse åt gången....


Jag satte iallafall ner foten till sonen att han har kvällen på sig att packa ner sitt rum
och han har två alternativ - komma hem eller sticka iväg till sin pappa (som har internet).
För det är visst det som det sitter i. Beroende? Hmmm.....

Imorgon lämnar jag nyckeln till mäklaren och huset ska vara tomt.
Från ungen också!

*funderar lite*

Va skönt det kändes nu....att sitta ner här vid datorn på golvet och skriva lite.
Som att jag samlar ihop mig lite.

Men faktiskt - det som är kvar nu i huset som prydnadssaker och nån hylla och lite annat tjafs -
det ställer jag ut till Lions.
Jag vill inte ha med mig det till mitt Nya hem.

Klipper lite navelsträng från mitt gamla liv.
*tar ett djupt andetag och känner Kraft och Ljus fylla mig*

Japp, så får det bli,
nu stänger jag butiken för ikväll och drar in på konsum och shoppar loss på lite fruktsallad.
För det är jag värd :)
Eller en choklad. Sportlunch eller Salmiakki.
Jag får se.

Det mesta av flytten är överstökad och jag har haft mina lediga flyttdagar. Jag är tillbaka till Det Normala, arbetslivet.
Allt har gått bra och jag kallar lägenheten för "hemma" nu.

Det finns en hel del kvar i huset som ska hämtas, förutom min son, så är det ormarna, garaget och förråden kvar. Men jag är jättetrött! Imorse snoozade jag till och med! Brukar inte göra det, jag hann iofs lätt ändå, jag menar jag har ju bara 30 sekunders gångväg in till jobbet. Tog mackorna i näven och gick över gatan och in bara.

Jag känner dock att Energin är slut, jag vet knappt vad jag ska göra när jag kommer hem efter jobbet...
plocka ur nån kartong eller leta upp några gardiner, hitta rätt skåp för rätt prylar eller möblera om i sovrummet.
Eller kanske åka upp till huset och städa och sortera ur garaget eller nåt...
Det tar på, att flytta ett hus till lägenhet och samtidigt sortera bort skräpet från det som ska sparas.

Jag tänkte att jag iallafall skulle ta bort den jättehögen med flyttkartonger som ska slängas och köra upp den till huset och kanske till och med frakta hem datorn. Så har jag gjort nån nytta idag. Också.
SEN gå och lägga mig i tid.

Så jag slängde in skiten i bilen och kom på att jag bör nog tanka också för jag har kört på ångorna ett tag nu.
Hann bara upp en bit i backen ovanför där jag bor, tills bilen började hosta och blev stående.
Jag svor inte ens, för det var väntat. Jag backade ner en bit och girade in på parkeringen och ringde hem till Wiggos föräldrar som skrattade högt och länge i telefonen.
Sen kom pappan och hämtade mig så vi kunde fara upp med min tomma (!) bensindunk och tanka och det löste sig fint. Jag fick till och med en kopp kaffe hos dem och kvalitetstid med Wiggo. Man kunde nästan tro att det var planerat från min sida *asg*

Jag inser att jag troligen inte skulle trycka in så mycket per eftermiddag utan också tänka på att vila.
Bara att jobba 8 timmar kan ju räcka för en vanlig människa.

Hur som helst så fick jag förutom att umgås med Miraklet Wiggo också uppdatera min blogg.
Att det ska behöva ta 2-3 veckor att flytta ett internetabonnemang!!

Ska tänka på att se till att fylla tanken på bilen och även min egen bränsletank - innan det tar slut.