God Jul!
5 december redan!
Mina barn...
Viktor och jag....
Ung och bortskämd...
24 år den 23:e augusti.
Min förstfödde fyller år idag!
Hipp hipp hurraaaa!!!
Han är lika gammal nu som jag var när han föddes.
Jag och hans bror gick upp till födelsedagsbarnet och hans sambo för att fira honom i deras nya lägenhet. Det var fint väder, jag hade gjort en chokladmousse och grädde och vi fikade och öppnade lite paket. Mysigt. De skulle ut sen och plocka blåbär. Jag skulle jobba och Douglas hade nåt ärende på stan så vi gick hemåt efter påtåren.
En bra dag. Igen.
15-åriga katten Siri i mittpunkten.
Jag älskar att umgås med mina vuxna barn.
Det händer varje gång, jag förundras över våra möten, det känns så gott.
*saknar ord*
Jag älskar verkligen mina barn, unga vackra människor med stora hjärtan och mycket värme.
* * *
Spontan-tacos...
I kväll hade jag Douglas och Olivera hem på tacos.
Det är alltid gott att ha hem barnen en stund.
Man blir glad :)
Och små spexare är de båda två.
Efteråt la de sig i soffan och kunde knappt röra sig, medan mamsen diskade undan.
De gick hem sen och skulle se film, och jag gick iväg till jobbet,
sista natten innan några dagars ledighet igen.
(Längtar till mina linser imorgon:)
Happening...
Häromdagen efter jobbet så gick jag en sväng ner på stan och flanerade lite bland folket, sista svängen på Nipyre-veckan. Jag stötte på Douglas som stod som vakt nere vid kommunparkeringen där det var Starke-man-tävling. Där stod han på vägen framför lastbilen/scenen och styrde upp bilar och folk där över gatan, och på andra sidan stod hans fiancée Olivera och hade koll åt det hållet.
Jag hade jobbat klart. Jag var ledig.
Det var varmt ute. Jag kände mig så himla fri och ledig och lyxig.
Inga krav, inga åtaganden, inget att passa - bara jag - mitt i Vimlet.
Jag satt på Bowlingens kafé med en kaffe och lutade mig tillbaka och föll i nån spontan-"meditation",
tom-glodde på folk som passerade eller som umgicks, duvor som letade smulor,
barn som sprang och föräldrar som ropade.....
Skön stund, lugn och ro.
Det händer lite i stan mellan varven. Nipyran är snart över för denna gång. Nu är det väl mest husvagnsturisterna nere på Risön som bidrar med folkmassa, för när sommaren gått, då blir det tyst och stilla i Sollefteå.
Jag är glad att Douglas synts lite ute, och att han fått jobba och varit med lite.
Det är ju också ett sätt att marknadsföra sig.
Själv är man ju kändis här i stan.
Eller iallafall igenkänd.
:-)
Två dagar eller två veckor...
Min mamma har varit här.
Jag gick av nattpasset på tisdag morgon och sov bort halva dagen.
På kvällen anlände hon med bussen. Onsdagen tillbringade vi längs gågatan och gick igenom stans alla caféer och minglade i butikerna - Metropol Solleftå ;-)
Vi träffade Douglas och hans Olivera och vi gottade oss i underbara räkmackor på Kafé Petter, medan solen värmde sådär som den brukar en varm sommardag.
Torsdagen hade vi inte tänkt göra så mycket förutom att fortsätta som dagen innan - besöka samma caféer och bara ta det lugnt, softa och känna in och förhoppningsvis få träffa Viktor också. Ett sms senare så hade vi bokat lunch tillsammans, och även med hans Tove. Då de skulle hämta upp oss för vidare transport till Westerlunds och Tacobuffé så hade de precis fått nycklarna till deras lägenhet!
Vi ville såklart se den! 
Vilken underbar lägenhet, jag blev alldeles tårögd för känslorna trängdes både över att den var så fin men mest för att jag är så glad för deras skulle - de ska bli sambos!
Efter gemensamma lunchen slappade vi lite på min baksida, och smälte maten innan det var dags för nästa sittning - middag på ThaiRestaurangen.
Min gode vän Gustaf, bjöd på kalaset och detta toppades med en kaffe och italiensk glass på lilla Caféet nere på gågatan. Mycket trevligt.
Det är Nipyran så det var ofantligt mycket människor till skillnad från en helt vanlig vecka, alla är ute och minglar och återvändare kommer tillbaka under några dagar. Folkfest och mingel, aktiviteter och happenings.
Efter att ha tackat och kramat om Gustaf, så strosade vi hemåt - fiskade upp jordgubbarna och grädden hemma i kylen och iväg det bar några hundra meter till bort till Douglas och Olivera och vi tog en fika där.
Det är så sällan de träffas, mormor och grabbarna, så det gäller att ta alla tillfällen.
Innan vi gick hem sen, så tog vi en tur genom den fullsmockade Stadsparken där musik spelades och godisremmar och popcorn såldes i små stånd och hoppborgen var full med barn, fast klockan närmade sig 21.
Två härliga dagar med mamsen i sommar-Sollefteå.
Tidigt i ottan morgonen efter gick jag till jobbet igen och mamma tog bussen hem strax efter.
När man gör såna här saker då blir det en tidsförlängning. Två dagar känns som nån vecka, till skillnad om man skulle suttit hemma och läst, tränat eller fikat en snabbis på stan själv som då känns som några timmar bara. Så det är bra att göra saker, hitta på trevliga avbrott i vardagen. Tiden utvidgar sig då, på nåt sätt....
:-)
Mitt barn på Nipyran...
Tänk att det blev en härlig dag, idag igen!
Solen var framme mest hela tiden även om den ibland gömde sig bakom en del vilsna moln och då blev det kallt. Jag sov länge, men kom igång efter frukost och en dusch. Det var mycket folk både i parken och på gågatan och liv och rörelse. Det är ju under den här Nipyre-veckan som "det händer" - alla är här!
Jag träffade en del "kändisar" och surrade några ord, tog nån kaffe här och där, men det bästa var nog en stund med Douglas, yngste sonen. Jag blir alltid glad av mina barn. Förra veckan var jag till Viktor och hörde lite om hans äventyr.
Det var några unga tjejer som sjöng jazz-blues på Kafe Petter och vi var där och enjoy-ade och fikade.
Douglas och Olivera.
Senare skulle det vara uppvisning av judo och Aikido och jag ville se det, så vi gick vidare och Olivera tycktes mest vilja klappa allehanda hundar vi mötte, från den lilla schäfervalpen vi såg till de här jätte-goa bjässarna:
Ungdomarna drog en hamburgare där i parken och jag gick hemöver för att käka
och senare spela frisbee-golv med goa vänner innan det skulle bli dags att kila iväg och jobba.
Ännu en härlig dag är till ända.
Jag blir glad av mina ungdomar, de värmer hjärtat.
Mitt barn på Kebnekaise!
Jag ringde Viktor idag för jag ville träffa honom och höra hur han haft det på sina resor. En stund senare var jag hos honom och drack kaffe. Han hade sin flickvän där och en kompis till dem. Alltid trevligt att surra lite med unga människor. Han loggade in på facebook där alla bilderna var utlagda. Och de visades på hans maffiga plattTV-skärm! Bilderna från resan till Frankrike och tillbaka som han och kompisarna gjorde har de inte lagt ut än, men bilderna från Kebnekaise - och vilka bilder sen!
Jag är så glad för hans skull, jag kan nästan känna med honom, upplevelsen - att ha gjord det! Att ha bestigit Sveriges högsta berg - 2000 meter över havet. Att testa sina gränser, både mentalt och fysiskt. 17 timmar tog det visst för att bestiga det.
De fick visst gå upp på ett berg innan, de kallade det för "Onödiga Berget" men det var så vandringsleden gick, som bestod av både små och stora stenar att ta sig fram på, och senare även snö. Tänk att äntligen kommit upp på det berg som de sett hela tiden, långt där framme, hela tiden och länge....
Ja, det är stort, förstår att det var en stor upplevelse och vi pratade om det.....
Min älskade son!
:-)
Här är de två vandrarna i startgroparna.
Min son på väg upp.
Här sitter han, på Sveriges högsta plats - vilken känsla!
En halvtimme av Storhet, njuter visst av vyn, sin prestation och en öl ;)
På väg ner igen.
Viktor på båten som tar dem till bilen i Nikkaluokta.
De gick därifrån till bergets startled, men båten tillbaka. Smart.
Viktor, min fina grabb! Jag saknar ord det känns i hjärtat
för jag är så glad för hans skull att han gör sånt här, upplever.
Nu tittar vi på bilderna igen - kolla in utsikten!
Se det stora! Föreställ dig känslan däruppe i Tystnaden och Stillheten!
:-)
Sommar-rapport...
Dagarna går, solen uteblir men det är iallafall varmt ute. Sommarvarmt.
Idag surfade jag in på Sista-Minuten-Resor och drömde mig bort lite.
Det skulle vara för himla skönt att ligga och fläka sig på nån varm sandstrand
och känna solen steka och höra vågor av salt Medelhavsvatten skvalpa....
Att drömma är gratis.
Viktor, äldste sonen har varit på roadtrip till Paris med kompisar och lyssnat på nåt band där, nu är han på väg hem, tror jag, efter att ha fjällvandrat, och klättrat upp på Kebnekaise med en kompis!
Blir glad att de gör saker, även om man såklart är orolig ibland, när de ger sig iväg....
Det känns gott i hjärtat, att de tar för sig, upplever och gör saker.
Douglas, yngsten, har sin flickvän från Serbien här igen, sen några veckor tillbaka.
Hans prio är att söka jobb, hitta jobb och få till en inkomst så han blir självgående. Hon vill flytta hit.
Ja, ungdomen, det finns inga hinder utan allt går att lösa.
Det blir som man tänker, så säkert blir det så....
Själv är man ju äldre och har "been there, done that",
och med den erfarenhetsbanken så har man lite mer vidvinkel på saker och ting,
men det kanske å andra sidan gör att man hämmar sig själv och glömmer sina drömmar...
Va hemskt!
Det är bra att man har ungarna att titta på, kanske vägledas av, få inspirition av.
För se på mig, vem blev jag? De vägval jag gjorde, vart ledde de mig?
Jag ska låta mig inspireras av mina söner och de unga människor jag har runt mig.
Här är en bild som inte har med nåt att göra egentligen,
förutom att det är en vacker sommarbild av en av de sköna dagarna vi faktiskt haft.
Gräsklippning med häst.
Lite annorlunda och trevligt inslag här i Sollefteå.
Ångermanälven, kraftverkat till höger och jobbet mitt till vänster i gulhuset.
Mors Dag
Det var en helt underbar och somrig helg som passerade. Man ville inte vara inne, och jag som hade som mål att städa och röja lite. Det blev inget sånt, men desto mer sommarkänsla och förväntan - jag har bara 7 arbetsdagar kvar till ledighet!! Jippii!
Viktor och Douglas kom förbi på söndagkväll för att fika lite på Mors Dag. Jag hade velat göra middag men det var så varmt så man ville inte hålla på med mat och knappt ens äta så det blev bara fika. Viktor hade med sig en stor vacker blombukett och jag blev så glad! Och våt i ögat. 
Det är alltid roligt när de kommer och vi sitter i köket och pratar. Kul att höra lite ur deras vardag, deras tankar och planer. Mina go-knölar.
Nu är det snart juni och jag räknar ner till SOMMAR!!!!
Kan man annat än smälta?
Jag blir så glad av mina vuxna söner så hjärtat smälter titt som tätt.
Viktor var hem för ett tag sen och Knas-Fritte hängde på honom som ett plåster.
Han passar ju på fort det kommer nån, han är omättlig på gos och kel. Ja,....även på mat kan det tyckas.
På lördag ska jag iallafall sanera mitt sovrum och stänga dörrarna.
Kattrackarna ska få hitta sig andra ställen att sova på,
så kanske jag kan få till andning och syresättning bättre och bli lite piggare om dagarna ;-)
Förnekelsen har börjat släppa, jag ÄR allergisk. För tillfället. Kanske blir bättre. Sen.
Det har varit en process på några veckor, men på lördag ska det ske!
Go-knölarna mina!
Jag fyller år igen!
Jag blev firad igårkväll, liten tjuvstart då min syrra var här.
En kompis kom också och hälsade på och hennes dotter.
Det kändes mysigt att fika och umgås.
Tack för fina paket hörni, även om sällskapet hade varit helt tillräckligt.
Nu ska jag fortsätta min Födelsedag - 48 år ung är jag idag!
Det här var inte igår, kan man väl säga.
Men det lilla barnet inom mig finns kvar ;-)
Har syrran på besök
Vi har åkt pulka, gjort stan - som ju gick rätt fort - och tittat på Meckar-Micke och lite sånt.
Nu ikväll har vi smygfirat min födelsedag också, med fika och även besök av en vän och hennes dotter. Jag öppnade även paket från min mamma och andra syrran Ewa som de hade skickat till mig.
Faktiskt så kändes det nästan som att familjen var samlad...
Nu ska jag krypa i säng för imorgon så jag orkar med födelsedagen imorgon.
Som Fred Sensei har sagt:
Det tar tid för äldre människor att återhämta sig (från än det ena till än det andra)
Mamma 75 idag!
Hipp hipp Hurra!!!
Jag skulle vilja vara nere i Stockholm, Ingarö, och fira mamma idag.
Hon har öppet hus och familj och släktingar kommer dit för att fira henne.
Såna här gånger känns det inget kul att det är så långt avstånd mellan Sollefteå och Stockholm.
Desutom jobbar jag och har beredskap. Jag har jobbat mer än jag sovit.
Så jag är rätt trött nu. Idag går jag av beredskapen och imorgon är jag ledig.
Det känns faktiskt att en annan inte heller är så pur-ung, jag behöver några dagar att vila upp mig på känns det som. Skulle knappast klarat vare sig bussresa ner, tåg- eller bilresa heller :(
Resurserna är slut kan man säga.
Men jag ska ringa min mamma och sjunga för henne och en blomma är på väg till henne via blombud och jag hoppas hon får en Fantastisk Födelsedag!
Grattis mamsen!!
Att vara mamma...
Min syster skickade det här kortet till mig
för en himla massa år sen...
Jag träffade min äldste son på Konsum igår.
Han och hans tjej stod och packade i sina matkassar.
Den yngste sonen fick nycklarna till sin lägenhet idag.
Han och hans flickvän såg så glada ut.
Jag har en härlig, fluffig känsla inuti mig - att vara deras mamma!
Hmmm.....det skulle inte förvåna mig....
om jag kommer känna mig lite "göra-lös" nu.... ;-)
Serbien - Sollefteå
Jag pratade med sonen idag. Från Serbien.
På söndagmorgon kommer han och hans tjej hem hit till Sollefteå.
Och på eftermiddagen får han tillgång till sin alldeles egna lägenhet! Åh herregu vad spännande allting känns!
Det ska bli så himla kul att få hem honom igen, och att få träffa henne äntligen!!!
Imorgon är jag ledig, då ska jag baka lussebullar tänkte jag och leta fram adventsljusstakarna och pyssla till lite inför 1:a Advent. De firar visst inte sånt i Serbien.
Jag längtar tills på söndag, ojoj!
Imorgon ska jag och äldste sonen försöka få till en träff också. Jag myser och mår gott att ha dem i närheten. Jag kom på en grej häromsistens...att det är som att jag inte fattat riktigt att den äldste faktiskt bor och jobbar här. Jag har liksom haft en liten latent oro i mig.....att han bara är här i stan tillfälligt och befarat att han varit på väg ut i landet, för att hitta annat jobb, skola eller boende,....men han ÄR ju här! Herregu, jag har gått med oron i onödan! Tror f*n man är "utmattad"! ;-)
Just nu är jag alldeles varm i hjärtat. Nästan så det värker lite, faktiskt.
Mina go-pojkar.
Love you!!
<3 <3
111111
11/11-11
Detta magiska datum har jag ägnat åt en väldigt lång sovmorgon.
Jag åt således en brunch vid 11-tiden (hahha - 11!).
Jag har tänkt mycket på min äldste son Viktor idag. Hade ett bra samtal med honom igårkväll på telefon. Pratade också med min yngste son Douglas för några dagar sen. Han är i Serbien hos sin flickvän fortfarande och kommer nog hem i slutet på månaden.
Jag börjar sakta men säkert acklimatisera mig till min nya identitet som Gunilla. Mamma med två utflugna söner. Det känns bra. De är vuxna.
Viktor sa igår på telefon när jag berättade att hans bror flyttar den 1 december:
"Det måste kännas jätteskönt för dig!"
Älskade unge!
Vi träffas inte så ofta, men då vi gör det så sätter han ofta vackra spår i mitt hjärta. Inser jag nu. Det ska jag säga till honom nästa gång. Douglas har jag haft omkring mig dagligen så det är liksom annat.
När man får barn tror man att man alltid ska ha dem hos sig.
Men det kommer en dag då de flyttar hemifrån och då är man själv. Eller:
Det är då Livet börjar! ;-)
Been here, done that.