Hur långsamt kommer man längst?

Mitt i sommaren kan man säga.
Fast det känns inte som det, känns som att den inte riktigt börjat än.

Solen skiner idag och det kommer bli en fin dag, eller hur?
Gad midsommar!!

Jag har äntligen kommit till skott med slingorna.

Klippte mig för nån vecka sen men inte förrän häromdagen satte jag igång med blekningen. Det tar ju alltid lite tid och speciellt som senaste gångerna då jag faktiskt dragit hårtestarna ur ful-hättan istället för att klappa i med färgen lite på känn. När man blir äldre blir man lite fegare, tycker jag mig ha noterat....

Har man sen en Fridolf som är som en liten unge och jämt ska vara upp i en, så tar det ytterligare lite längre tid.
Men till slut så, och jag har ju semester och massor med tid....






Och jag lyfte ner.....och drog nån slinga till.....
och han tjatade sig upp igen....och så höll vi på...

Det är ju tur han är söt,
annars hade jag nog gjort mig ett par tofflor av honom för länge sen...

Min första semesterdag har gått. Den startade med en promenad i solsken!! upp till sjukhuset för att kolla blodvärdena som var låga sist jag lämnade blod. Får se om de tycker jag behöver det bättre själv, än att lämna bort det.

Det var verkligen bra tajmat efter regn- och gråväder som varit med inslag av kyla, att min första semesterdag var somrig! Jag har tillit.

Här är några bilder från min timmeslånga vandring fram och tillbaka:














Det var en skön förmiddag och jag fick verkligen tillfälle att landa med mig själv, och komma till ro och glädjas över att jag är ledig i nästan fyra veckor nu och den här dagen kommer jag komma ihåg, för den var så....härlig!

....men inte katthäng va? 

Så här ser det ut iallafall. Han vet nog inte hur stor han är, men han hoppar upp på ryggen då jag står böjd vid tandborstning eller ska dra upp brallorna efter att ha varit på toan, då passar han på.

När han var liten så la Viktor upp honom så här runt nacken och där låg han. Det var innan vi visste att han var en Burma korsad med Ragdoll - dvs lealös. Som en trasdocka. Och nu är han snart 3 år och väger 6,5 kg men tror fortfarande att han är en lite söt gose-katt.


Har man lite värk i nacke-axlar så är det rätt skönt för det värmer gott.

Han är så sällskaplig och ska var upp i en,  så han är värre än vad barnen nånsin varit då de var som klängigast.
Nåväl, han får mig att stanna upp lite och bara vara.....

...Mindfulness-cat...

....sen är det semester!
Känns lite konstigt för det är inte vidare varmt och det är fortfarande strumpor och jacka på som gäller. Förra helgen var det ju underbart - rena högsommaren, men det var visst bara ett smakprov, för sen har det varit småkallt och murrigt väder.

MEN det gör inget!
Jag litar på att det kommer bli fina dagar, med sol och värme, glass och kaffe på stans kaféer. Jag har inga inbokade grejer jag ska göra förutom karatelägret innan midsommar. Det är en del grejer hemma jag skulle velat haft lite ordning på innan jag kan slappna av, sånt där som man har i bakhuvudet som man vet man måste få till eller ta tag i. Så det ska jag fixa med.

Igår var det avslutning för karate-barnen. Alla barnledare var med och det var filmvisning från Japan och sen tårta. Efter det gick vi ut och åt sushi och stämde av terminen som gått.



Jag hade tänkt gått på stan lite efteråt men det regnade och var gråtrist, så jag gick hem och kurade lite. Tog tag i dammsugaren och drog igenom lägenheten och plockade undan och till och med strök sommargardinerna och satte upp dem! Så nu ÄR det sommar! (Hmmm....borde nog fixat till persiennerna, styrt upp de stackars krukväxterna och släckt ner lamporna lite.)


Idag har jag sovit länge. Riktigt länge så det är nästan lite ohyfsat! Men jag behövde det nog. Har känt mig lite sliten ett tag så därför kommer semestern och räddar upp mig lite nu.

Det blir nog en tv-tittar-dag idag. Umgås med mig själv och förbereda mig lite inför ledigheten. Tänk att varje år har man sin semester och varje år känns det lika stort dagarna innan, lika fantastiskt så man knappt fattar det. Iallafall är det så för mig. Jättelyxig känsla!

Nu drar det i kaffetarmen, så det blir en påtår och soffhäng.

...fast jag har en massa i huvudet, som en deg i skallen, känns det som.
Jag är verkligen disträ, förvirrad och glömsk så jag blir matt.

Jag lägger bort glasögonen på jobbet, letar nyckeln jag nyss höll i, glömmer allt möjligt och kutar runt och irrar desperat runt och letar det mesta.

Jag sov länge imorse, för jag började senare idag. När jag fått i mig frukost, kollat nyheterna, satt på mig kläderna och ansiktet så stegade jag iväg till jobbet för första koppen kaffe. Den är banne mig bäst! Med medhavd mjölk, likaledes pulverkaffe. Mmmmm.....

När jag skulle hem på lunch sedan hittar jag inte mina nycklar. Jaha, jag är utelåst. Äta bör man, så det var bara att låtsas däjta sig själv på en lunch ute och det kändes okej, lönen är ju fortfarande rätt färsk ;-)

Så tack vare minnessvaghet fick jag mig en luftning på stan och en lyxigt god nachos-tallrik.

Jag slutade 18 och 45 minuter senare var det träning. Jag var som sagt utelåst och karatekläderna oåtkomliga. En rask promenad bort till äldste sonen som hade en extranyckel sen han var kattvakt, och lite mat på stående fot hos honom - TACK Viktor - så ökade jag stegen tillbaka mot dojon för hem skulle jag inte hinna, och 5 minuter innan träningen började (diciplin är en viktig bit här och att komma i tid t.ex) så hann jag köpa mig en karatedräkt som fanns nere i förrådet och strax stod jag där iklädd en ny vit dräkt med tillhörande vitt bälte.

Dräkten hade jag lagt undan för ett halvår sen men inte tagit mig råd till riktigt. Jag lyckades pruta ner den en hundring för materialet kändes mer som en köksgardin än kraftig bomull. Det kändes lite udda att träna i vitt bälte men - jag var där!

Sensmoral:
Dåligt minne får dig att agera och ta tag i saker.
(Bra minne gör dig således lat och du kommer inte till skott, visst?)