Jag gjorde det!
Jag var hem på lunchen idag och hade en kvart över som jag inte visste vad jag skulle göra med....
Så - jag tog fram min meditations-matta, la den helt sonika på golvet i sovrummet,
startade CD-spelaren med "tingeling"-musik,
tände lilla meditations-ljuset och ställde framför mig,
stängde dörren och slog ner rumpan på mattan.
Solen sken försiktigt in genom gardinerna.
Jag ändrade ställning några gånger, halvblundade lite, försökte hitta andningen i magen,
och sakta men säkert fann jag mig själv sittande utan att vara medveten om att jag gjorde det.
När larmet på mobilen ringde efter 10 minuter undrade jag varför det ringde redan.
Det hade ju bara gått ett par minuter, trodde jag. Nix. Det funkar alltså. Jag mediterade :)
Jag blev nästan förbannad att det har tagit mig så många veckor att komma till skott,
när det var så enkelt som att bara slänga ner matt-satan och sätta sig och hålla käften en stund!!
Va?!
Varför krånglar man till det för sig, när det egenligen är enkelt?
Och 10 minuter av dygnets 1440 - vad är det att bråka om?
Tjock och lat?
Japp, så är det.
När jag var ung, hade jag ett annat mantra kom jag på nu: Fet, ful och finnig...
Inget bra budskap till sig själv.
Man mognar väl med åren och nu är jag bara tjock och lat.
Näe så illa är det inte, men det känns så just nu..
Jag har varit ledig i fyra dagar efter en katastrofvecka på jobbet som slog ner mig i skosulorna.
Mina lediga dagar var inte heller så självklart räkmacks-betonade,
men det kan ju inte bli så mycket annat när man har offerkoftan på.
Allt jag tog i gick sönder och jag betedde mig som jag var både drogad och amputerad - noll koll!
Jag bytte iaf sen ut koftan mot en uppfriskande Ilska och den fick mig att utföra mirakler!
Jag tjongade upp mina tavellister i köket, satte fast sladdhärvorna
som legat kring lägenheten sen jag flyttade in för att år sen,
planterade om blomstackarna och sorterade undan de otäcka pappershögarna.
Ilska är kraft - offerkoftor kliar bara.
Idag kändes det hyfsat bra.
Jag bestämde mig för att "Våga Använda Alla Plattor på Spisen", och toppa även med ugnen!
Jag drog igång en massa maträtter och poppade loss till radion-med-dåligt-ljud
och vips så var jag Mig Själv igen.
Äldste sonen och hans nya flickvän var hit på middag ikväll. Jättetrevligt.
Vi pratade om allt möjligt, hans flickvän tränar Aikido.
Han frågade mig när jag skulle ta mitt svarta bälte.
Jag svarade nästa år, i vår 2012. Om jag tränar hårt hela det här året....
Den frågan stannade kvar hos mig efter att de gått.
Tränar jag? Sköter jag maten, sömnen?
Imorse åt jag Start med mjölk. Det är som att äta kakor.
Jag åt kassler med ädelost-och gräddsås till middag.
Och god paj med marängbotten och chokladgrädde till efterrätt.
Varför blir jag förvånad av att känna mig tjock och lat, tro?
Gröt med linfrön, keso och frukt, kyckling med sallad, ingefära-te
och regelbunden träning - vad hände med det?
Tack Viktor för att du ställde frågan! :)
Går och lägger mig nu och ser fram mot grötfrukost imorgon bitti,
för att inte tala om karateträningen imorgon kväll!
"Idag är den första dagen, på resten av ditt liv".....
Låt mig va bara!!.........
Den här veckan har gjort mig påmind om hur bra jag mår nu för tiden egentligen, och jag har blivit påmind om hur illa ställt det har varit tidigare. För den här veckan har jag tillbringat i full fart, farligt nära väggen och med adrenalinet rusande i kroppen.
Jag känner mig jagad, pressad och stressad av olika orsaker som jag egentligen inte kan sätta fingret på när det gäller privatlivet och på jobbet så har jag känt att jag inte har någon kontroll. Mycket nytt, mer information, andra arbetssätt, kampen mot klockan och göra rätt saker på rätt tider enligt schema.
Känns lite som att jag tappat taget och släpar efter ett rusande X2000.
I det här läget så tappar jag självkänsla, självförtroende och känner mig flyktbenägen och faktiskt en klump i halsen av gråt och rädsla vid minsta lilla motgång. Det är inga bra signaler.....
Eller det är nog bra förresten, för det talar om för mig hur jag mår!
Jag tar mig inte ens tid att använda min lilla bönematta!
Turligt nog är så är jag ledig imorgon fredag.
Även måndag, så det blir en 4-dagars-retreat för mig att kliva av det hysteriska tåg-resandet och istället finna en plats där jag kan möta mig själv igen. 
Jag behöver stilla mig, och vänta in min själ.
Igen.
Onsdag...
Det var tji det!
Istället för att sitta i godan ro och jobba i mail och inboxar, i min egen takt, utan telefon så var känslan mer av att ha hängt i åtta timmar på T-Centralen i kronisk rusningstrafik med av- och påstigningar var och varannan minut för att byta tåg, armbåga sig fram i massorna och ändå kom jag liksom aldrig fram till mitt resmål.
Hur som helst så tog dagen slut ändå, men så trött som jag är nu har jag nog aldrig varit. Likt ett litet barn som kutar runt och rycker och drar i än det ena och än det andra, helt planlöst, för att hindra sig själv från att somna, så har jag gjort i eftermiddag/kväll.
En positiv bieffekt av det i mitt fall är att jag har fått lägenheten dammsugen och svabbad, köket undanplockat och garderoben urstädad och pappren sorterade.....eller är det därför jag är trött så jag är spyfärdig??
Hmmm....
Ska sova på saken.
Gonatt!
* * *
Kortvecka gör susen...
Det känns faktiskt som det gått flera dagar men det är bara två.
Nu är det jobbvecka igen, och det känns riktigt bra - för jag har bara fyra dagar att jobba.
Jag har ju lagt in lediga dagar lite här och var och nu blir det lämpligt nog på fredag, lönedag!
Måndagen efter har jag visst också råkat lägga in en ledig dag, ojojoj....kan man tänka sig ;-)
På det här sättet gör jag mig själv glad och nöjd.
Man kan säga att jag tar ansvar för mitt välmående.
:D
Jag ska bara börja använda min s.k. "bönematta" också så kommer jag må ännu bättre. Det är en hjärt-formad rosa matta som jag ska ta fram när jag ska meditera.
Jag har iaf provsuttit på den....
Nu ska jag glida in på jobbet och ta första koppen kaffe.
Kaffe är också en källa till glädje och välmående. (Om man kommer ihåg att dricka lite vatten också emellanåt så inte inälvorna torkar ihop helt...)
;-)
Löjligt glad över det lilla..
Alltså jag måste bara få uttrycka en av min stora källor till glädje - nämligen mitt diskställ!!
Det är inköpt på IKEA för några veckor sen för att förenkla och förgylla.
Mitt kök är ju inte det största direkt. Förra diskstället tog mer plats och därmed försvann en bänkyta.
Men titta på den här bilden!!!
När man plockat upp disken (vilket är ett nytt moment att tillvänja sig) så fäller man bara upp själva stället mot väggen och vips skapas en fri bänkyta!
Alltså jag blir så glad för det lilla! :D
På bilden kan man tydligt se hur jag trotsigt har placerat ut några plastbyttor bara för att det går!
Eller, ja...eh...jag hade missat att ställa upp dem i skåpet. 
Hur som helst så var jag hem på lunchen idag som vanligt (jag bor ju bara några steg ifrån jobbet) och käkade, diskade undan och upptäckte till min ytterligare stora glädje att nydiskade stekpannan och andra kokkärl går att ställa UNDER själva diskstället och jag behåller således en fri bänkyta ändå.
Hur fånigt ser det inte ut när man står där hemma för sig själv och ler lyckligt åt såna här världsförändrade förbättringsåtgärder?!
Va?!
Det är tur att mina katter inte kan tala.
Natur-lighet..
Det var så fint väder i helgen.
Solen sken, det droppade från taken och asfalten börjar komma fram lite här och där. Mitt mål den här söndagen var att ta en termos kaffe och gå bort till Hågesta-ön och sitta vid grillplatsen och bara Vara.
Jag hade tur och fick sällskap och inte vilket sällskap som helst!!
Min lilla gud-son Wiggo, ja...hans mor följde med också, så jag fick en Naturupplevelse i dubbel bemärkelse - i skogen, vid älven med den naturligaste, ljuvligaste lilla unge som njöt av upplevelser. Precis som jag.
Vi forskade på kottar och stubbar, grillplatsens aska, snön och pinnar.
En fikapaus, inte lätt att äta kex med storvantarna, men den här lille killen äger, när det gäller det mesta!
Underbara lilla Ljusvarelse!
* * *
Jag har längtat till Naturen, och jag bor så nära. Hela Jag har känt ett stort behov av att söka Stillheten och Tystnaden. Wiggo och jag behöver inte prata, vi upplever tillsammans.
* * *
Med tanke på att man ständigt är uppkopplad med kunder i telefon på jobbet, kollegor i varje hörn, mobiltelefon, sms, mail och facebook, hela tiden uppdaterad och uppslukad av folk och händelser, och när man är ledig då åker man till Ikea eller fikar i stan bland folk, ljud och happening.
Klart att man behöver Lugnet, Stillheten!
Och Naturen är en helande kraft.
Här är det Träd-känsla vi jobbar med ;-)
Maffigt värre
"Vad saven är för trädet, är livslusten för människan"
* * *
Strålkastar´n i fönstret...
Jag hade en ledig dag och hjälpte en väninna att frakta lite möbler som hon hade köpt, och det blev fika på stan och jag avrundade eftermiddagen med ett besök på galleriet nära mig, där jag minglade runt blad tavlorna med en espresso i handen.
Nåväl, det var inte det jag skulle blogga om - fast det var en himla härlig dag jag hade på många sätt - men hur som helst, jag hade denna lördag, - satt klockan på 9 igen för att få min sömn ordentligt. Men vaknade till redan vid 5-tiden tror jag och DÅ - DÅ slår det mig som en ljusblixt från en klar himmel!!!!
Det är ju solen som väckt mig om morgnarna senaste tiden!!
OCH - jag HAR ju persienner kom jag på i samma andetag!!
Hahahaha, jag blev så glad för den här nyupptäckten så jag somnade om med ett lyckligt leende, för DÅ ska jag minsann dra ner dem ikväll för det är en sovmorgon till imorgon, söndag.
Whaaaow......
:)
Varför inte göra som jag?
På min arbetsplats har vi bl.a en fin förmån, nämligen "arbetstidsförkortning", ATK.
Det är nästan 14 dagar/år att ta ut om man t.ex vill gå till frissan, sluta tidigt nån fredag eller om man vill åka till sopstation som ju inte har öppet på helger eller kvällar. ;-)
Jag har varit så försigkommen att jag lagt in en heldag ATK i stort sett varje vecka. När de är slut så är de slut. Men jag har i gengäld fått mer tid till att INTE vara på jobbet utan mer i mitt eget liv. DET är kvalitetstid som gör att jag som grädden på moset tycker det är riktigt roligt på jobbet. För jag får tre (3) dagar att vila upp mig på istället för två (2) snabba.
En del "neggosar" menar att jag är korkad som slösar bort dem nu, för tänk om jag vill ta ut dem sen i slutet på året?! Då är de slut!
Än sen!??
Jag är säkert så pass utvilad och balanserad så jag kan ta de sista stackars månaderna utan att vara ledig nåt, med ett glatt humör, för jag har haft så mycket kortveckor under så lång tid fram till dess.
Det beror alltså helt enkelt på hur man ser på det :D
En trasig sträng...
Alltså, jag har kanske lirat lite för våldsamt och så gick det en sträng.
Och då låter det inget vidare...
Så jag sansar mig lite, går undan en stund.
Inser fakta.
Jag utsätter mig inte för att försöka få det att låta vackert, för det gör det inte....
Jag ger mig lite till tåls, sansar mig. Det finns nya strängar.
Det ordnar sig.
Jag kommer stämma om mitt instrumet och spela vackert igen.
Jag vet det.
Nu har det hänt!!!
Jag tog med mig mina terminalglasögon ner på fikat för att kunna läsa tidningen!!
Jag har suttit i flera år, ända sen jag fyllde 40 faktiskt, och försökt läsa de små bokstäverna, men till slut så har armarna inte räckt till. Det har slutat med att jag tittat på bilderna och sen lämnat över tidnignen till nån yngre utan åldersrelaterade synfel, (eller nån klok äldre med glasögon...)
För några veckor sedan var det nån smart kollega som frågade varför jag inte tog med terminalsglasögonen ner på fikat? Jag tittade på bara på honom med en blick som sa: "Är du dum eller? Ser du nån terminal här?"
Inte hade jag fattat att man kunde läsa tidningen med de brillorna!
Så nu har jag levlat upp en nivå igen!
I can see!
Så lite foton på de små liven...
Tillökningen som skedde var ju lille Sajko. Fridolf och han har verkligen funnit varann. Gamle I-or håller distansen men -"va tusan", tänker han väl - "låt ungdomarna härja och låt mig va bara".
Jag lovade ju lite bilder och här kommer de:
Lille Sajko på röda filten försöker få nån att visa lite ömhet och förståelse - men I-or där uppe i fönstret menar med sin avstängda blick: -"Tänk inte ens tanken grabben, sköt ditt så sköter jag mitt!"
Lille Fridolf...eh, som är rätt stor nu mer, sitter på ett behärskat avstånd och morrar djupt.
I dagarna två gjorde höll han på med det.
Efter några dagar började de känna in varann lite.
Fridolf har ju sin kroppshydda att stö´sig på
samt sin täta, fluffiga päls som hindrar Sajkos illvassa bäbiständer att liksom ta.
Och här ligger de och kramas nästan. Ser det ut som.
Men det är lite för mycket tänder med än...
Här håller de visst på att planlägga nån attack på deras gemensamma fiende: typ, Topsen anfaller!
Här gjorde Sajko en Fridolf, dvs klev upp på axlarna och la sig tillrätta. Fast Sajko är mindre så det var inte helt omöljigt.. Men lika knäppt. Jag satt ju för tusan vid datorn och skulle betala räkningarna. Det var inte helt lätt med en knäppgök i håret..
Det senaste faktiskt.....*darrar lite på rösten med en tår i ögat*....var att de satt på tangentbordet båda två *snyft*..... och faktiskt slickade varann vänskapligt på nosen.
Mission completed.