Hur långsamt kommer man längst?

Söndagen den 26 juli 2009

Helt otroligt men jag sov till 13:45 idag!!
Men det var nog vad jag behövde, efter att ha klivit upp i ottan i dagarna nio,
med fullbokade dagar och kvällar och en annalkande utmattning.

Jag var ner med Susanne på gymet vid 17-tiden och körde ben, biceps&triceps.
Jag har sagt att vi bara kör max en timme. Fokuserat och koncentrerat.
Vi hann inte med magen, för det snackades för mycket. *morr*
Imorgon bitti ska vi köra ett pass också, då ska jag sätta ner foten!

Nåväl,
efter en mellanlandning och sen middag, tortillas,
så gick Peter och jag bort till dojon för att köra karate.

Jag körde igenom grunderna, (inte kombinationerna)
och den som är tråkigast är nog den jag behöver öva på mest,
enligt Sensei Ulf som kommenterat tips på mitt förra inlägg,
 och det är tobikomizuki.
*tittar ner och skrapar med foten*
Den är väl inte tråkig, men den är ett personligt trauma,
för på nåt vis är det som att jag skyndar mig igenom den varje gång den ska göras,
och hoppas ingen ska se.

Men det är bra att möta sina skuggor, hehe...

Efter ha kört grunderna som en uppvärmning, (även tobikomizuki och nagashi ;)
 med full närvaro i teknik och rörelse så var det dags för kata.

Chinto.
Alltså den är som en transparent skiss bara, jag kommer inte ihåg hela,
men det äääär bara att nöta. En bit i taget, om och om igen.

Kände mig rätt frustrerad och kass där ett tag,
tappade självkänslan och fick för mig en kort sekund att jag aldrig kommer lära mig den.
Men sen blev jag lite förbannad, tog av mig offerkoftan och gick in i katan,
kopplade bort allt runtomkring,.....och då var det som att katans mönster
ledde mig igenom den!
Konstigt, men det är huvudet som ställer till det, kroppen vet mer på nåt vis.

Så här mycket har inte Chinto gått in i mig förut, så jag gick igenom den en gång till med
hjälp av Peter som visade rytmen i den, vilka som hänger ihop och var "stoppen" ska vara,
sen övergick vi till Oyho 7 och 8.

De är kul, jag gillar verkligen parisar, men det är samma sak här -
"vilket ben först, jaha är det JAG som ska sparka, ok."

8:an fick jag till när jag väl fick koll på hur första steget ska vara,
jag hade ju knappt gått fram nåt och då funkar det inte.
Men nu fick jag till det liksom: "jahaaaa!"

Så jag är nöjd med dagen.



En kvällsfika, dusch och en god bok med huvudet på kudden,
innan drömmarna tar över.