Jag tycker lite synd om mig själv...
Efter att ha jobbat några timmar idag, så försvann synen ett par snäpp,
mitt i ett kundsamtal!!
Jag lyckades avsluta lugnt och fint
men fick be min kollega att registrera ärendet och sen logga ur mina grejer.
Det var bara att gå hem.
*suck*
Det var tolv år sen jag hade de här skiten.
Jag fattar att det beror på stress och för mycket att rodda med.
Jag har ställt mig själv sist i kön, liksom...
*suck*
Först synbortfall och sen domnar jag bort i halva kroppen.
Tungan sluddrar och jag hittar inte ord.
Afasi. Förstår inte vad folk säger.
Overklighetsuppfattning.
Ångest.
Jag lyckades ta mig hem och dök ner i sängen.
Sovit 4-5 timmar.
Alla försymptom är borta nu och jag känner mig ok igen.
Förutom huvudvärk och trött och långsam...
Min chef sa till mig, innan jag for hem....
...att livet ska vara som en trehjuling....
- ett hjul är Jobbet, och
de andra två är Familjelivet och Tid för mig själv.
När jag lagt mig och släckt ner, så dök hennes ord upp igen -
-"Hur mår DU, Gunilla?.."
Då brakade det....
....tårarna rann och allting kom över mig...
...kamp, ledsenhet och sorgsenhet
täpper banne mig igen huvudet
och jag blir sjuk om jag inte släpper ut det...
Känns liiite bättre nu...
mitt i ett kundsamtal!!
Jag lyckades avsluta lugnt och fint
men fick be min kollega att registrera ärendet och sen logga ur mina grejer.
Det var bara att gå hem.
*suck*
Det var tolv år sen jag hade de här skiten.
Jag fattar att det beror på stress och för mycket att rodda med.
Jag har ställt mig själv sist i kön, liksom...
*suck*
Först synbortfall och sen domnar jag bort i halva kroppen.
Tungan sluddrar och jag hittar inte ord.
Afasi. Förstår inte vad folk säger.
Overklighetsuppfattning.
Ångest.
Jag lyckades ta mig hem och dök ner i sängen.
Sovit 4-5 timmar.
Alla försymptom är borta nu och jag känner mig ok igen.
Förutom huvudvärk och trött och långsam...
Min chef sa till mig, innan jag for hem....
...att livet ska vara som en trehjuling....
- ett hjul är Jobbet, och
de andra två är Familjelivet och Tid för mig själv.
När jag lagt mig och släckt ner, så dök hennes ord upp igen -
-"Hur mår DU, Gunilla?.."
Då brakade det....
....tårarna rann och allting kom över mig...
...kamp, ledsenhet och sorgsenhet
täpper banne mig igen huvudet
och jag blir sjuk om jag inte släpper ut det...
Känns liiite bättre nu...
Vägg-varning....
Jag var till min mentor häromdagen och fick en varning
om att den berömda väggen är nära.
Igen.
Det är som att vara glupsk nästan.... man liksom roffar åt sig och tar för sig,
fast man kanske borde hoppa över, eller säga:
"-nej tack, det är är bra just nu"...
...men istället så tar man mer.
Fast det gäller inte mat nu,
utan ett överintag av åtaganden, engagemang och
annat som lagrats upp som ett berg.
Jag har klättrat där förut och det är inte värt det.
Det kostar för mycket.
Jag är den viktigaste personen i mitt liv.
Jag är den viktigaste personen i MITT Liv!
JAG är den viktigaste personen i mitt liv...
Ctrl, Alt, Delete.
om att den berömda väggen är nära.
Igen.
Det är som att vara glupsk nästan.... man liksom roffar åt sig och tar för sig,
fast man kanske borde hoppa över, eller säga:
"-nej tack, det är är bra just nu"...
...men istället så tar man mer.
Fast det gäller inte mat nu,
utan ett överintag av åtaganden, engagemang och
annat som lagrats upp som ett berg.
Jag har klättrat där förut och det är inte värt det.
Det kostar för mycket.
Jag är den viktigaste personen i mitt liv.
Jag är den viktigaste personen i MITT Liv!
JAG är den viktigaste personen i mitt liv...
Ctrl, Alt, Delete.
Internet - intelätt...
I fredags när jag äntligen loggat ur från jobbet
så såg jag fram mot en härlig ledig helg utan nåt bokat
förutom tid till mig själv.
Efter middagen, som var hämt-pizza, så kastade jag mig in till datorn
för att skörda mina grödor på nåt så meningslöst som Farmville på Facebook.
(En låtsasfarm där man plogar, sår och skördar
och tjänar och slösar pengar på paprikor, kossor eller träd och
kan nå högre på nån level-skala om man hjälper andra
med att jaga bort deras kråkor eller ogräs.)
Jättespännande!
Sen hade jag även bokat träff med ett par jobbarkompisar för att spela Betapet(.se) kl 21:11.
Men internet hade kajkat ihop, säger mina grabbar!!
NÄÄÄÄÄÄJJJ!!!...............
FASA!!
Jag kände verkligen att jag fick panik,
och precis som alkisen måste ha sin sprit så behövde jag skörda mina paprikor!
Jag blev nästan otrevlig och gick loss på sönerna för att de ställt till nåt med sladdarna eller så.
Jag lyckades iaf få en avbytare på Farmville som kunde logga in och rädda mina paprikor.
Fick höra sen att han till och med pettade mina djur. Alltså gosade med dem.
Det tycker jag var fint!
Jag blev lite lugnare av att veta att farmen var omhändertagen.
Jag insåg att det var bara att acceptera läget när det gällde internet.
Till på måndag då supporten är öppen igen.
Då började jag fundera.... vad är det egentligen man gör på sin lediga tid??
En fredag kväll? När man inte är på Facebook och läser vad de andra gör?
Tja, se Idol och äta popcorn och dricka Cola?
Att vara utan internet kändes som att vara utan kaffeautomat på jobbet.
Något viktigt fattas!
Det blir en tomhet man får stå ut med, på nåt sätt...
Nåväl,
dagen efter så kommer äldste sonen med glädjebudet att han trixat igång uppkopplingen igen.
Känslan var ljuvlig, ungefär som när en heroinist precis tryckt i sig sin dos,
eller alkisen knäckt upp sin pava,
eller spelmissbrukaren satsat sina sedlar på troligen rätt häst,
eller bulimikern dragit i sig ett smörpaket,
eller shopoholicen handlat loss ett par kassar på Indiska -
- ett lugn uppstår...
Jag hade åter fri tillgång till internet, facebook, världen där ute och mina paprikor och kossor.
Med lille Fridolf på skrivbordet och tangentbordet balanserandes i knäet
så är jag åter lugn och helgen blev lugn och fin.
Beroende?
Vem?
Jag?
så såg jag fram mot en härlig ledig helg utan nåt bokat
förutom tid till mig själv.
Efter middagen, som var hämt-pizza, så kastade jag mig in till datorn
för att skörda mina grödor på nåt så meningslöst som Farmville på Facebook.
(En låtsasfarm där man plogar, sår och skördar
och tjänar och slösar pengar på paprikor, kossor eller träd och
kan nå högre på nån level-skala om man hjälper andra
med att jaga bort deras kråkor eller ogräs.)
Jättespännande!
Sen hade jag även bokat träff med ett par jobbarkompisar för att spela Betapet(.se) kl 21:11.
Men internet hade kajkat ihop, säger mina grabbar!!
NÄÄÄÄÄÄJJJ!!!...............
FASA!!
Jag kände verkligen att jag fick panik,
och precis som alkisen måste ha sin sprit så behövde jag skörda mina paprikor!
Jag blev nästan otrevlig och gick loss på sönerna för att de ställt till nåt med sladdarna eller så.
Jag lyckades iaf få en avbytare på Farmville som kunde logga in och rädda mina paprikor.
Fick höra sen att han till och med pettade mina djur. Alltså gosade med dem.
Det tycker jag var fint!
Jag blev lite lugnare av att veta att farmen var omhändertagen.
Jag insåg att det var bara att acceptera läget när det gällde internet.
Till på måndag då supporten är öppen igen.
Då började jag fundera.... vad är det egentligen man gör på sin lediga tid??
En fredag kväll? När man inte är på Facebook och läser vad de andra gör?
Tja, se Idol och äta popcorn och dricka Cola?
Att vara utan internet kändes som att vara utan kaffeautomat på jobbet.
Något viktigt fattas!
Det blir en tomhet man får stå ut med, på nåt sätt...
Nåväl,
dagen efter så kommer äldste sonen med glädjebudet att han trixat igång uppkopplingen igen.
Känslan var ljuvlig, ungefär som när en heroinist precis tryckt i sig sin dos,
eller alkisen knäckt upp sin pava,
eller spelmissbrukaren satsat sina sedlar på troligen rätt häst,
eller bulimikern dragit i sig ett smörpaket,
eller shopoholicen handlat loss ett par kassar på Indiska -
- ett lugn uppstår...
Jag hade åter fri tillgång till internet, facebook, världen där ute och mina paprikor och kossor.
Med lille Fridolf på skrivbordet och tangentbordet balanserandes i knäet
så är jag åter lugn och helgen blev lugn och fin.
Beroende?
Vem?
Jag?
Jag är som en ungdom!
Jag känner mig rätt tom i huvudet.
Det är bra, har jag förstått.
För det mesta så är det nog rätt full aktivitet i skallbasen non-stop
och bara när man sussar på örat så är det lugnt i tänkeriet.
Fast senaste månaden har jag sovit dåligt, vilket är ovanligt, för sova är en av mina starkaste egenskaper.
Det var faktiskt en kille på jobbet som gjorde mig glad så in i baljan idag!!
Han är är lika gammal (ung) som mina söner, runt 20 och han säger att han glömmer saker och ting, för att han är alldeles fullproppad i skallen då han är på jobbet.
Han glömmer ringa det samtalet, missade att åka till sin mormor på lunchen, han hade ingen aning om att det var just idag som han skulle hämta det där på posten som var så viktigt!
Förrän någon hemifrån ringer och påminner honom, eller undrar varför han inte kom på lunchen osv....
Ett litet ljus tändes inom mig!!
Det är inte enbart stressöverkänsliga, förvirrade 40-plussare som är drabbade av det här fenomenet!
Det har ingenting alls med ålder, kön, ras eller religion att göra - det har med jobbet att göra!!!
HAHAHAHAAhahahahahahahhaha...
*andas in lite, tar sats igen och skjuter iväg skrattsalvor av lycka,
samtidigt som jag ramlar av stolen i spasmer*
Jag är fullt normal!!
Det är bra, har jag förstått.
För det mesta så är det nog rätt full aktivitet i skallbasen non-stop
och bara när man sussar på örat så är det lugnt i tänkeriet.
Fast senaste månaden har jag sovit dåligt, vilket är ovanligt, för sova är en av mina starkaste egenskaper.
Det var faktiskt en kille på jobbet som gjorde mig glad så in i baljan idag!!
Han är är lika gammal (ung) som mina söner, runt 20 och han säger att han glömmer saker och ting, för att han är alldeles fullproppad i skallen då han är på jobbet.
Han glömmer ringa det samtalet, missade att åka till sin mormor på lunchen, han hade ingen aning om att det var just idag som han skulle hämta det där på posten som var så viktigt!
Förrän någon hemifrån ringer och påminner honom, eller undrar varför han inte kom på lunchen osv....
Ett litet ljus tändes inom mig!!
Det är inte enbart stressöverkänsliga, förvirrade 40-plussare som är drabbade av det här fenomenet!
Det har ingenting alls med ålder, kön, ras eller religion att göra - det har med jobbet att göra!!!
HAHAHAHAAhahahahahahahhaha...
*andas in lite, tar sats igen och skjuter iväg skrattsalvor av lycka,
samtidigt som jag ramlar av stolen i spasmer*
Jag är fullt normal!!
Sist jag skrattade så gott och lyckligt och länge, var nog sommaren 2006, åt min egen torra humor, och varför det heter paprika och inte mamrika.....*ASG*
Onsdag är en bra dag...
...inte bara för att den är mitt i veckan och ger en vink om att det snart är helg och en stunds frihet, utan för att jag imorgon, onsdag kommer ta hjälp, igen,
för att ta mig genom de hinder som jag inte själv klarar att passera,
och de frågetecken som jag inte kan räta ut på egen hand.
...ibland är de som reklambladen i brevlådan...det kommer hur mycket som helst och det blir bara för mycket...
Jag är stolt över att jag faktiskt kan be om hjälp, även om det sitter långt inne mellan varven,
för jag vill klara ut saker själv.
Men när jag äntligen kapitulerar, ger upp, då blir jag ödmjuk - mjuk inför ödet - att jag klarar inte det här själv.
Då tar jag emot hjälp och litar på att om jag är öppen så kommer jag att komma till nästa "level",
jag kommer förstå var jag är och vad jag behöver för att hitta tillbaka till Balansen.
Imorgon bär det iväg på en hej-dundrande "resa" och jag vet att det kommer göra ont, men ont har jag ju ändå...
för att ta mig genom de hinder som jag inte själv klarar att passera,
och de frågetecken som jag inte kan räta ut på egen hand.
...ibland är de som reklambladen i brevlådan...det kommer hur mycket som helst och det blir bara för mycket...
Jag är stolt över att jag faktiskt kan be om hjälp, även om det sitter långt inne mellan varven,
för jag vill klara ut saker själv.
Men när jag äntligen kapitulerar, ger upp, då blir jag ödmjuk - mjuk inför ödet - att jag klarar inte det här själv.
Då tar jag emot hjälp och litar på att om jag är öppen så kommer jag att komma till nästa "level",
jag kommer förstå var jag är och vad jag behöver för att hitta tillbaka till Balansen.
Imorgon bär det iväg på en hej-dundrande "resa" och jag vet att det kommer göra ont, men ont har jag ju ändå...
Onsdag är en bra dag att hitta "hem" igen.
Hope-LESS och Kärlek...
Lördagkväll och jag är på väg till sängen. 21:30.
Det är som att jag har jobbat på övertid senaste månaderna.
Kom att tänka på bilden med åsnan och moroten - jag knatar på i tron att snart så kommer jag få den, moroten eller i mitt fall återhämtning och balans.
Men det händer inte.
På kvällarna när jag är på väg till sängen med mina egna tankar, så kommer det en liten sorg och ensamhet över mig...
Antagligen så är det först då som det blir tyst i min omgivning och i mitt huvud, och först då hörs den lilla inre rösten som är Jag. Som jag inte tagit mig tid med.
Jag har bara kört på, tryckt undan den eller helt enkelt inte uppmärksammat den
i vardagens brus av alla måsten, tider att passa, alla möten med människor och
åtaganden och vuxenbitar....
Hur mår jag egentligen?
Mitt i detta har jag också mötts av Kärlek och Värme från människor....som jag inte förväntat mig det av.
Det gör mig väldigt, väldigt glad och varm... och levande!
Det värmer mitt hjärta så det svämmar över!!
Men....varifrån kommer sorgen sen?
Jag ska krypa ner i sängen nu,
skänka varma tankar till er därute
och sen vara tyst och lyssna till rösten inom mig.
Det är som att jag har jobbat på övertid senaste månaderna.
Kom att tänka på bilden med åsnan och moroten - jag knatar på i tron att snart så kommer jag få den, moroten eller i mitt fall återhämtning och balans.
Men det händer inte.
På kvällarna när jag är på väg till sängen med mina egna tankar, så kommer det en liten sorg och ensamhet över mig...
Antagligen så är det först då som det blir tyst i min omgivning och i mitt huvud, och först då hörs den lilla inre rösten som är Jag. Som jag inte tagit mig tid med.
Jag har bara kört på, tryckt undan den eller helt enkelt inte uppmärksammat den
i vardagens brus av alla måsten, tider att passa, alla möten med människor och
åtaganden och vuxenbitar....
Hur mår jag egentligen?
Mitt i detta har jag också mötts av Kärlek och Värme från människor....som jag inte förväntat mig det av.
Det gör mig väldigt, väldigt glad och varm... och levande!
Det värmer mitt hjärta så det svämmar över!!
Men....varifrån kommer sorgen sen?
Jag ska krypa ner i sängen nu,
skänka varma tankar till er därute
och sen vara tyst och lyssna till rösten inom mig.
Lördag i ytterfilen...
Jag har inte varit riktigt kry de sista dagarna,
så en sovmorgon denna lördag kändes som rena belöningen.
Jag klev vid 11 och tog en soft frukost med hembakt bröd,
i soffan i vardagsrummet där för övrigt yngste sonen somnat med jeans och sitt täcke.
Jag kände mig bakfull,
fast det var 14 år sen jag drack nåt starkare än feldoserat kaffe.
Jag försökte hitta nån kraft för att veva igång mig,
och lyckades faktiskt packa karateväskan och drog ner på stan.
Hade stämt träff med särbon på en kaffe, innan träningen.
När kaffet gjort sitt underverk så började mitt luddiga huvud funka,
och kom på att jag skulle köpa ett par säckar pellets igen.
Hoppade över påtåren och drog iväg upp till Granngår´n och där var det slut. Ops!
Forcerade på nästan tom tank ner till andra änden av stan där det säljs pellets,
men där stängde de kl 13 - precis några minuter innan jag tvärnitade utanför dörrarna.
*svordom*
Jag vände irriterat bilen och gled på bensinångorna ner till dojon
där karate-folket redan var på plats.
Jag intalade mig att jag inte skulle behålla offerkoftan på
och inte heller tycka-synd-om-mig-själv-kepsen,
utan faktiskt gå in och ta vara på träningen och den glädje och kraft som den ger mig.
Så blev det!
Tiden gick fort, och min lediga, lugna helg
som jag också skulle hinna pollimojsa på här hemma, försvann!
En kompis kom förbi lite snabbt och ville surra av sig en stund.
Jag och särbon skulle ju iväg på middag hos ett par om en timme,
och såsom effektiviteten själv tog jag med mig väninnan i bilen
och for och handlade (fortfarande på bensinångor och friäge i nerförsbackar)
en basturökt falukorv på affären som grabbarna själv fick steka tillsammans med mackisar.
Väninnan åkte vidare och jag drog en påse bullar ur frysen
och hämtade upp särbon för att landa hos våra vänner på middag med älgstek.
Trevligt. Klockan 21 var vi hemma igen.
Ingenting har jag gjort hemma av det jag hade på min lista sen ett par veckor tillbaka.
Jo, en tvättmaskin har jag kört, men inte hängt.
Hur lyckades jag bli utprejad i ytterfilen en dag som denna?
Jag skulle ju bara glida runt lite långsamt och stanna till här och där, i min egen takt.....??
Jag hänger tvätten imorgon, nu blir det tandborste och tycka-synd-om-mig-själv-pyjamasen.
En kram skulle inte vara fel nu....
En känsla av ensamhet...
så en sovmorgon denna lördag kändes som rena belöningen.
Jag klev vid 11 och tog en soft frukost med hembakt bröd,
i soffan i vardagsrummet där för övrigt yngste sonen somnat med jeans och sitt täcke.
Jag kände mig bakfull,
fast det var 14 år sen jag drack nåt starkare än feldoserat kaffe.
Jag försökte hitta nån kraft för att veva igång mig,
och lyckades faktiskt packa karateväskan och drog ner på stan.
Hade stämt träff med särbon på en kaffe, innan träningen.
När kaffet gjort sitt underverk så började mitt luddiga huvud funka,
och kom på att jag skulle köpa ett par säckar pellets igen.
Hoppade över påtåren och drog iväg upp till Granngår´n och där var det slut. Ops!
Forcerade på nästan tom tank ner till andra änden av stan där det säljs pellets,
men där stängde de kl 13 - precis några minuter innan jag tvärnitade utanför dörrarna.
*svordom*
Jag vände irriterat bilen och gled på bensinångorna ner till dojon
där karate-folket redan var på plats.
Jag intalade mig att jag inte skulle behålla offerkoftan på
och inte heller tycka-synd-om-mig-själv-kepsen,
utan faktiskt gå in och ta vara på träningen och den glädje och kraft som den ger mig.
Så blev det!
Tiden gick fort, och min lediga, lugna helg
som jag också skulle hinna pollimojsa på här hemma, försvann!
En kompis kom förbi lite snabbt och ville surra av sig en stund.
Jag och särbon skulle ju iväg på middag hos ett par om en timme,
och såsom effektiviteten själv tog jag med mig väninnan i bilen
och for och handlade (fortfarande på bensinångor och friäge i nerförsbackar)
en basturökt falukorv på affären som grabbarna själv fick steka tillsammans med mackisar.
Väninnan åkte vidare och jag drog en påse bullar ur frysen
och hämtade upp särbon för att landa hos våra vänner på middag med älgstek.
Trevligt. Klockan 21 var vi hemma igen.
Ingenting har jag gjort hemma av det jag hade på min lista sen ett par veckor tillbaka.
Jo, en tvättmaskin har jag kört, men inte hängt.
Hur lyckades jag bli utprejad i ytterfilen en dag som denna?
Jag skulle ju bara glida runt lite långsamt och stanna till här och där, i min egen takt.....??
Jag hänger tvätten imorgon, nu blir det tandborste och tycka-synd-om-mig-själv-pyjamasen.
En kram skulle inte vara fel nu....
En känsla av ensamhet...
Brandrisk & utbränd!
Det är inte bara datorer och annat som kan bli överhettade utan som vi alla vet - även folk, om man så säger.
Många vet att jag är rätt lätt-antändlig.
En snabb tillbakablick på stenbumlingar längs min väg:
1994 - 30-årskris som hette duga och separation från barnens far - härdsmälta!
1997 - tok-jobbade, ensamstående med två smågrabbar, usel ekonomi, tilltagande migrän och begynnande magsår vilket ledde mig till frivillig uppsägning från arbetet samt upphörde med alkohol och nikotin.
2000 - tok-jobbade i ett konkursande företag, vilket ledde till allvarliga stressymptom, köpte hus och hund. Sjukskriven i 4 månader.
2003 - tok-jobbade i ett annat företag som köptes upp, dead-lines som toppades av stressymptom, deltidssjukskriven i 6 månader.
2006 - minns inte vad som hände detta år.....(effekt av tidigare härdsmältor och överhettningar) Nåt var det säkert....?
Konsekvenser av stress: dåligt minne eller hur, koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, ingen simultanförmåga (ja, jag vet hur män har det och det fungerar faktiskt ändå.) stressöverkänslighet, svårt att fokusera och prioritera, bitvis snudd på social fobi..och så...
2009 - mina tonåringar i livskris, relation som svajar, hunden blir sjuk och avlivas, ekonomin i botten...och jag behöver vara stark...för mina barn, och för mig...
För den observante så noteras här ovan att det faktiskt är 3 år emellan mina överhettningar och potentiella inre härdsmältor!
(Hmmm, vad var det som hände 2006?...)
Min omgivning ler och nickar säkert igenkännande, jajamän, det där är Gunsan....
Jag var till min terapeut igår, och hon sa att jag var som en huvudfoting, ett huvud med armar och ben som småbarn ritar.
För jag var ett enda tanke-snurr-kaos. Hon har rätt såklart. Jag har tömt ur all min kraft och behöver fylla på med Kraft till mig själv. (Inte med hjälp av kexchokladpajer och marängswiss, som är kroppens försök att snabbt få tag på Energi, sa hon.*host*)
Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag värk i vänster arm. Kände mig lite avdomnad i den. Värken pulserade. Jag blev orolig. Tänkte att nu jädrans är det en hjärtinfarkt på gång! Tänk att det ska till så drastiska signaler innan man fattar att man borde växlat ner för länge sen.
Efter mycket om och men så ringde jag min särbo så han skulle veta, utifall att... och sen öppnade jag boken "Heliga Kontrakt av Caroline Myss och fokuset på armen och rädslan gav efter. Nu är jag rätt lugn.
Men det är banne mig risk för brand på Runstensgatan!
Back to basic - säga Nej till det mesta, säga Ja till mig själv.
Sova, äta regelbundet, meditera och träna.
Många vet att jag är rätt lätt-antändlig.
En snabb tillbakablick på stenbumlingar längs min väg:
1994 - 30-årskris som hette duga och separation från barnens far - härdsmälta!
1997 - tok-jobbade, ensamstående med två smågrabbar, usel ekonomi, tilltagande migrän och begynnande magsår vilket ledde mig till frivillig uppsägning från arbetet samt upphörde med alkohol och nikotin.
2000 - tok-jobbade i ett konkursande företag, vilket ledde till allvarliga stressymptom, köpte hus och hund. Sjukskriven i 4 månader.
2003 - tok-jobbade i ett annat företag som köptes upp, dead-lines som toppades av stressymptom, deltidssjukskriven i 6 månader.
2006 - minns inte vad som hände detta år.....(effekt av tidigare härdsmältor och överhettningar) Nåt var det säkert....?
Konsekvenser av stress: dåligt minne eller hur, koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, ingen simultanförmåga (ja, jag vet hur män har det och det fungerar faktiskt ändå.) stressöverkänslighet, svårt att fokusera och prioritera, bitvis snudd på social fobi..och så...
2009 - mina tonåringar i livskris, relation som svajar, hunden blir sjuk och avlivas, ekonomin i botten...och jag behöver vara stark...för mina barn, och för mig...
*röd varningslampa blinkar och sirener ljuder*
För den observante så noteras här ovan att det faktiskt är 3 år emellan mina överhettningar och potentiella inre härdsmältor!
(Hmmm, vad var det som hände 2006?...)
Min omgivning ler och nickar säkert igenkännande, jajamän, det där är Gunsan....
Jag var till min terapeut igår, och hon sa att jag var som en huvudfoting, ett huvud med armar och ben som småbarn ritar.
För jag var ett enda tanke-snurr-kaos. Hon har rätt såklart. Jag har tömt ur all min kraft och behöver fylla på med Kraft till mig själv. (Inte med hjälp av kexchokladpajer och marängswiss, som är kroppens försök att snabbt få tag på Energi, sa hon.*host*)
Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag värk i vänster arm. Kände mig lite avdomnad i den. Värken pulserade. Jag blev orolig. Tänkte att nu jädrans är det en hjärtinfarkt på gång! Tänk att det ska till så drastiska signaler innan man fattar att man borde växlat ner för länge sen.
Efter mycket om och men så ringde jag min särbo så han skulle veta, utifall att... och sen öppnade jag boken "Heliga Kontrakt av Caroline Myss och fokuset på armen och rädslan gav efter. Nu är jag rätt lugn.
Men det är banne mig risk för brand på Runstensgatan!
Back to basic - säga Nej till det mesta, säga Ja till mig själv.
Sova, äta regelbundet, meditera och träna.
På gränsen....
Vilken underlig dag. Jag har haft en stress och oro inom mig hela dagen, på jobbet. Det var som att jag inte kunde nånting, fattade inte hur man skulle göra och vilka rutiner som gäller angående kundärendena. Jag fick fråga hela tiden om saker och ting. För varje gång jag var tvungen att be om hjälp, så blev jag mer förundrad över hur det är ställt med mig. För att bli klar med mina ärenden så blev jag kvar en halvtimme extra innan jag kunde gå hem. Det tillhör ovanligheterna att man stannar kvar, inom mitt yrke; kundservice. Jag har jobbat här i sex år, men det är som att jag inte har en aning om vad det är jag ska göra. Min kropp befann sig i fäkta/fly-läge och huvudet sökte panikartade lösningar på problem som jag inte kunde peka ut. Det minsta bekymret är jobbet, det vet jag. Ska ta tag i mina privata bitar. Sen.
Jag är innerligt glad och tacksam över mina kollegor, speciellt några mer nära andra andra. De finns där. Stöttar utan att de kanske inte alltid förstår hur mycket det betyder för mig.
En halvfabrikats-pizza står i ugnen nu. Jag satt ute på trappan en stund. Tog en glass. Andades. Försökte komma ifatt mig själv. Ropade in min själ. Undrade om den hörde mig. Försöker igen. Jag är på gränsen. Det är svårt. Försöker...
Min "Vägledare/Bromskloss" Vilma, och jag. 
Jag är innerligt glad och tacksam över mina kollegor, speciellt några mer nära andra andra. De finns där. Stöttar utan att de kanske inte alltid förstår hur mycket det betyder för mig.
En halvfabrikats-pizza står i ugnen nu. Jag satt ute på trappan en stund. Tog en glass. Andades. Försökte komma ifatt mig själv. Ropade in min själ. Undrade om den hörde mig. Försöker igen. Jag är på gränsen. Det är svårt. Försöker...
Min "Vägledare/Bromskloss" Vilma, och jag. 3 Bra Saker...
ska man skriva om sig själv, i sin "Jag-är-bra-bok", enligt Mia Törnblom.
Eller vad man nu vill kalla den.
Jag har gjort 3 bra saker idag.
1. Efter jobbet snärtade jag in på badhuset och köpte ett medlemskort på gymet, vilket jag skulle gjort i januari.
(Ja, det är lön idag.)
2. Jag mailade en kvinna om ett besked, vilket jag skulle gjort för en månad sedan.
(Ja, jag tänkte varje dag att jag skulle ta tag i det, men förträngde, glömde, sköt upp det
och gick istället omkring med skuld och skam i min gråa offerkofta.)
3. Jag ringde ett samtal och bad om ett anstånd på en faktura, istället för att låta det komma till otrevliga instanser.
(Ja, jag borde ha gjort det innan jag fick påminnelsen, men 50kr är bättre än 160bagis.)
När jag sitter nu och reflekterar så ska jag erkänna att jag faktiskt känner mig som en ansvarsfull Vuxen.
Med må-bra-känsla.
Eller vad man nu vill kalla den.
Jag har gjort 3 bra saker idag.
1. Efter jobbet snärtade jag in på badhuset och köpte ett medlemskort på gymet, vilket jag skulle gjort i januari.
(Ja, det är lön idag.)
2. Jag mailade en kvinna om ett besked, vilket jag skulle gjort för en månad sedan.
(Ja, jag tänkte varje dag att jag skulle ta tag i det, men förträngde, glömde, sköt upp det
och gick istället omkring med skuld och skam i min gråa offerkofta.)
3. Jag ringde ett samtal och bad om ett anstånd på en faktura, istället för att låta det komma till otrevliga instanser.
(Ja, jag borde ha gjort det innan jag fick påminnelsen, men 50kr är bättre än 160bagis.)
När jag sitter nu och reflekterar så ska jag erkänna att jag faktiskt känner mig som en ansvarsfull Vuxen.
Med må-bra-känsla.
Jag fick till det!!
Jag har städat huset!
Avslutat en hel del ärenden i inkorgen!
Som jag annars skjuter framför mig, behåller och som skapar missnöje och otillräcklighet,
vilket leder till dålig självkänsla och ångest light.
Men igår tömde jag sonens rum,
javisst, han är 19 snart, så han plockade iaf upp sina kläder och fraktade dem till tvättkorgen,
men jag dammsög, lyfte bort pinaler och torkade i alla skrymslen och bytte sängkläder och rubbet!
Han tackade mig från hjärtat när han såg Miraklet.
(Han har förmåga att uttrycka uppskattning och uppriktig tacksamhet)
Sen tog jag den sanitära olägenheten - deras datarum - det rummet vore faktiskt högaktuellt för "Rent Hus"
som brukar gå på TV.
Store grabben, 20-åringen,var i Sundsvall på nåt musik-evenamang,
så jag fick hålla på ifred i deras smitt-härd.
Jag var så nöjd efteråt!
Det luktade så gott!
Det skimrade av Renhet!
=D
Jag tog också tag i bråten utanför huset, som kommit fram när snön försvann.
Tyvärr så har jag nog sänkt värdet på husen här, då ev spekulanter sett min bråte på gården.
Jag tror att min granne som ju har sitt hus till salu, äntligen kommer få lite intressenter.
Mitt sovrum var det som var kvar när dagen var över,
såg ut som en orkan dragit fram där inne, men planen var att ta det nästa dag.
När yngsten tittade in för att säga gonatt, så såg han min förödelse - jag försvarade mig snabbt med att:
-Jag ska ta tag i mitt rum imorgon!
Han reflekterade några sekunder över mitt kaos kontra sitt nu superfräscha rum....
...och så säger han med värme:
-Mamma, va osjälviskt gjort av dig.....
Va?!
*snyft-snor*
Men nu kommer jag vara efter dem som en hök,
de ska inte få en chans att söla ner, nu ska de baske mig hålla efter själva!
Fast de har ju det de brås på.... *harkel*....jag måste gå först och visa vägen.
(Läs: ta hand om min egen skit först.)
Avslutat en hel del ärenden i inkorgen!
Som jag annars skjuter framför mig, behåller och som skapar missnöje och otillräcklighet,
vilket leder till dålig självkänsla och ångest light.
Men igår tömde jag sonens rum,
javisst, han är 19 snart, så han plockade iaf upp sina kläder och fraktade dem till tvättkorgen,
men jag dammsög, lyfte bort pinaler och torkade i alla skrymslen och bytte sängkläder och rubbet!
Han tackade mig från hjärtat när han såg Miraklet.
(Han har förmåga att uttrycka uppskattning och uppriktig tacksamhet)
Sen tog jag den sanitära olägenheten - deras datarum - det rummet vore faktiskt högaktuellt för "Rent Hus"
som brukar gå på TV.
Store grabben, 20-åringen,var i Sundsvall på nåt musik-evenamang,
så jag fick hålla på ifred i deras smitt-härd.
Jag var så nöjd efteråt!
Det luktade så gott!
Det skimrade av Renhet!
=D
Jag tog också tag i bråten utanför huset, som kommit fram när snön försvann.
Tyvärr så har jag nog sänkt värdet på husen här, då ev spekulanter sett min bråte på gården.
Jag tror att min granne som ju har sitt hus till salu, äntligen kommer få lite intressenter.
Mitt sovrum var det som var kvar när dagen var över,
såg ut som en orkan dragit fram där inne, men planen var att ta det nästa dag.
När yngsten tittade in för att säga gonatt, så såg han min förödelse - jag försvarade mig snabbt med att:
-Jag ska ta tag i mitt rum imorgon!
Han reflekterade några sekunder över mitt kaos kontra sitt nu superfräscha rum....
...och så säger han med värme:
-Mamma, va osjälviskt gjort av dig.....
Va?!
*snyft-snor*
Men nu kommer jag vara efter dem som en hök,
de ska inte få en chans att söla ner, nu ska de baske mig hålla efter själva!
Fast de har ju det de brås på.... *harkel*....jag måste gå först och visa vägen.
(Läs: ta hand om min egen skit först.)
Som en gummiboll...
Ja, sån är jag.
Det går upp och ner, fort och långsamt.
Studsar och far.
(Fnissar lite åt det.... de båda begreppen är faktiskt med i min blogg-titel, om man tittar efter.)
Igår var jag på Diksha och resultatet direkt efter var rena rama
seee-eeeen-gåååååång-aaaaarennnnn.......
Jag kände mig såååå lååångsam i kroppen och skön och nerväxlad så det var snudd på coma.
Min kära ayurveda-kvinna var också där, och hon gav mig en kristallklar reflektion -
- jag reagerar på samma coma-vis när jag fått hennes behandlingar också!
Från speedad, halvstressad, snabb-tempo-männscha till en harmonisk, lugn filbunke.
Från 100 till 0 på nån kvart.
Men idag var jag igång igen.
Surrade sönder mina stackars kollegor så fort jag fick chansen.
Sökte till och med upp folk för att få göra av med ett större antal ord och meningar,
som inte hade nån betydelse egentligen.
Till och med kunderna som ringde upp, försökte fint att avsluta samtalen efter att ha fått svar på sina frågor.
I slutet av dagen var nästan till och med less på mig själv!
Att jag inte kunde hålla käften nån gång!
Nu är jag hemma,
ungarna är på vift med sina kompisar, katten ligger ute och vill inte komma in,
hunden låtsas sova och särbon skulle komma hit lite senare.
VA GÖR JAG NU???!!
=O
Tydligt tecken är nog att knipa igen mun, stanna i mig själv, göra det jag ska och försöka hitta ett mellanläge.
Balans, heter det visst.
Ok, jag ska göra ett försök nu.
*suckar hårt*
Det går upp och ner, fort och långsamt.
Studsar och far.
(Fnissar lite åt det.... de båda begreppen är faktiskt med i min blogg-titel, om man tittar efter.)
Igår var jag på Diksha och resultatet direkt efter var rena rama
seee-eeeen-gåååååång-aaaaarennnnn.......
Jag kände mig såååå lååångsam i kroppen och skön och nerväxlad så det var snudd på coma.
Min kära ayurveda-kvinna var också där, och hon gav mig en kristallklar reflektion -
- jag reagerar på samma coma-vis när jag fått hennes behandlingar också!
Från speedad, halvstressad, snabb-tempo-männscha till en harmonisk, lugn filbunke.
Från 100 till 0 på nån kvart.
Men idag var jag igång igen.
Surrade sönder mina stackars kollegor så fort jag fick chansen.
Sökte till och med upp folk för att få göra av med ett större antal ord och meningar,
som inte hade nån betydelse egentligen.
Till och med kunderna som ringde upp, försökte fint att avsluta samtalen efter att ha fått svar på sina frågor.
I slutet av dagen var nästan till och med less på mig själv!
Att jag inte kunde hålla käften nån gång!
Nu är jag hemma,
ungarna är på vift med sina kompisar, katten ligger ute och vill inte komma in,
hunden låtsas sova och särbon skulle komma hit lite senare.
VA GÖR JAG NU???!!
=O
Tydligt tecken är nog att knipa igen mun, stanna i mig själv, göra det jag ska och försöka hitta ett mellanläge.
Balans, heter det visst.
Ok, jag ska göra ett försök nu.
*suckar hårt*
Hur man behåller problemen i egen inkorg..
...som vi brukar säga på jobbet,
när man inte löst kundens problem, utan har det på egen bevakning i väntan på åtgärd.
Då behåller man ärendet i egen inkorg, tills man kan avsluta ärendet så småningom.
Så gör jag hemma också.
Idag hade jag tänkt snärta iväg och köpa ett par säckar pellets till pannan så det kan bli lite värme i huset,
i väntan på att min nyligen beställda pall ska levereras.
Jag glömde helt bort det efter jobbet och hamnade istället på sportaffären, och köpte två par jumpa-skor.
Väl hemma kom jag på det där med pelletsen.
................Men det är ju en dag imorgon också...............
Jag är iaf glad för mina skor!
:)
Plan två var att städa mitt sovrum som dammat igen, och plocka undan en massa klädhögar.
Istället så har jag tröst-ätit havrerutor så jag mår illa.
Och sitter och bloggar här istället i väntan på att jag kan gå och lägga mig.
Istället för att plocka undan efter middagen, sanera köket och fixa sovrummet.
Jag behåller helt enkelt problemen på egen bevakning kan man säga,
istället för att avsluta dem och känna mig fri och nöjd.
Varför?
Äh, jag kan göra allt det där imorgon, för det är ända snart dags att borsta tänderna och knyta sig.
*gäsp*
------------
när man inte löst kundens problem, utan har det på egen bevakning i väntan på åtgärd.
Då behåller man ärendet i egen inkorg, tills man kan avsluta ärendet så småningom.
Så gör jag hemma också.
Idag hade jag tänkt snärta iväg och köpa ett par säckar pellets till pannan så det kan bli lite värme i huset,
i väntan på att min nyligen beställda pall ska levereras.
Jag glömde helt bort det efter jobbet och hamnade istället på sportaffären, och köpte två par jumpa-skor.
Väl hemma kom jag på det där med pelletsen.
................Men det är ju en dag imorgon också...............
Jag är iaf glad för mina skor!
:)
Plan två var att städa mitt sovrum som dammat igen, och plocka undan en massa klädhögar.
Istället så har jag tröst-ätit havrerutor så jag mår illa.
Och sitter och bloggar här istället i väntan på att jag kan gå och lägga mig.
Istället för att plocka undan efter middagen, sanera köket och fixa sovrummet.
Jag behåller helt enkelt problemen på egen bevakning kan man säga,
istället för att avsluta dem och känna mig fri och nöjd.
Varför?
Äh, jag kan göra allt det där imorgon, för det är ända snart dags att borsta tänderna och knyta sig.
*gäsp*
------------
Kärlek!
Tack kära väninna, som bjöd hem mig till dig ikväll!
Vi skulle vara många quinnor egentligen, men som du sa, alla hade fått olika förhinder.
Du sa att du förstod om jag inte heller ville komma, men att du skulle bli glad om jag kom ändå.
Så vi blev tre - du, jag och Uppsala-bon med sin lille son.
Det var säkert ett eller ett par år sen vi träffades över en kopp.
För nästan 15 år sedan var vi en samling människor med liknande historier bakom oss, som umgicks nästan som en slags familj.
Ärligt och öppet, i all sårbarhet.
Vi tog varann som vi var, fullt ut, med våra fel och brister, tillgångar och egenskaper.
Vi delade med oss till varann, och vi lärde av varann.
Vi skrattade och vi grät.
Vi hjälpte varann att växa och blomma.
Ni är min Familj.
De senaste åren har vi inte umgåtts lika ofta, vi har alla tagit olika vägar och fortsatt våra resor dit vi är på väg.
Och ändå, när vi väl möts igen, så är det som att komma hem.
Jag vill verkligen säga det, för ofta glöms det bort att sägas.
Jag blir påmind om hur betydelsefulla ni är i mitt liv och vilka avtryck av Kärlek ni satt i mitt hjärta!
Vi skulle vara många quinnor egentligen, men som du sa, alla hade fått olika förhinder.
Du sa att du förstod om jag inte heller ville komma, men att du skulle bli glad om jag kom ändå.
Så vi blev tre - du, jag och Uppsala-bon med sin lille son.
Det var säkert ett eller ett par år sen vi träffades över en kopp.
För nästan 15 år sedan var vi en samling människor med liknande historier bakom oss, som umgicks nästan som en slags familj.
Ärligt och öppet, i all sårbarhet.
Vi tog varann som vi var, fullt ut, med våra fel och brister, tillgångar och egenskaper.
Vi delade med oss till varann, och vi lärde av varann.
Vi skrattade och vi grät.
Vi hjälpte varann att växa och blomma.
Ni är min Familj.
De senaste åren har vi inte umgåtts lika ofta, vi har alla tagit olika vägar och fortsatt våra resor dit vi är på väg.
Och ändå, när vi väl möts igen, så är det som att komma hem.
Jag vill verkligen säga det, för ofta glöms det bort att sägas.
Jag blir påmind om hur betydelsefulla ni är i mitt liv och vilka avtryck av Kärlek ni satt i mitt hjärta!
Jag älskar dig, kära Väninna, och alla mina vänner i Gemenskapen!
Utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
Utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
Vart är jag på väg?
Klockan har passerat 23.
Mitt mål är att vara i säng vid 22.
Hur fort kan det gå?
Vad är skillnaden på en dag om du rusar fram i 120 eller tar det lite hakuna matata?
Väckte sonen imorse vid 6:30.
Han skulle gå igenom teoriboken inför provet som var kl 8:15 nere på polishuset.
Uppkörningen klarade han för några veckor sedan men teorin grejade han inte då.
(Vad hade han förväntat sig efter att ha tokpluggat ett dygn innan??)
Jag hade sent pass idag så jag kunde skjutsa ner honom dit efter att uppmuntrat honom lite på morgonen.
Lite nervös var han allt, men nu har han iaf pluggat ett par veckor.
Och han klarade det!
Jättekul!!
Både han och jag åkte hem med varsitt fånigt, lyckligt leende över fäjsen!
=D
Han iväg på skolan, jag for på jobbet.
Dagen passerade sedan runt 90-130 km/h bitvis, med kundärenden, problemlösning och utbildning.
18:00 loggade jag ut, köpte en varsin pizza till grabbarna, och själv drog jag en påse pulver i vatten som måltidsersättning.
Skulle inte klara av att skumpa runt med magsäcken full med pizza, på karaten, som startade en timme efter att jag serverade dessa...härligt, flottiga....svettiga pizzor till grabbarna.
*snörvel*
Efter att ha gett kroppen vad den tålde och lite till, på karatepasset, och även Själen som fick sitt,
så var det visst ledarträning efteråt som jag glömt i ett svagt ögonblick.
Totalt 2 timmars träning, och efter duschen ett snabbt besök in på affären.
Släppte av särbon hos sig, och körde sen hem.
Hemma strax efter 22 hittar jag två trötta, söner i soffan och en bajsnödig hund.
Jag gick kvällsrundan med den sistnämnda, och gav sen några kvalitets-minuter med ungarna.
Avrundade dagen med en kopp te, och äggmacka,
sa sen Gonatt till grabbsen och slängde upp 500 g extrasaltat smör i en bunke, hällde i 2 dl rapsolja och vatten och kopplade in elvispen för att göra smör till frukostmackorna.
Jädrigt gott smör.
Akut-tömde träningsväskan och portionerade ut blöta karatedräkten, våta handduken och lite annat krafs lite här och där i sovrummet då plats saknas för tillfället på andra mer lämpliga ställen.
(Påsk = städ-och tvättdag eller? )
:(
Nu är dagen slut.
Sängen väntar.
Ännu en dag som passerat i revy, med blixtens hastighet,
som en fläsch-bäck - man undrar stilla:
vad var det egentligen som hände??!
Hörde nyligt den här gamla låten från när jag gick i gymnasiet:
"Efter plugget, du, det fixar sig alltid, du, det löser sig nog...
bla.bla.tralla-la........sen ska man in i cirkeln och vandra...."
När hamnade man i den här cirkeln?
Hur gick det till?
Hur tar jag mig ut?
Jag blir yr av den här snurren, jag vill ur?
*gah*
Tack för att ni lyssnade.
Imorgon kanske blir annorlunda......
Mitt mål är att vara i säng vid 22.
Hur fort kan det gå?
Vad är skillnaden på en dag om du rusar fram i 120 eller tar det lite hakuna matata?
Väckte sonen imorse vid 6:30.
Han skulle gå igenom teoriboken inför provet som var kl 8:15 nere på polishuset.
Uppkörningen klarade han för några veckor sedan men teorin grejade han inte då.
(Vad hade han förväntat sig efter att ha tokpluggat ett dygn innan??)
Jag hade sent pass idag så jag kunde skjutsa ner honom dit efter att uppmuntrat honom lite på morgonen.
Lite nervös var han allt, men nu har han iaf pluggat ett par veckor.
Och han klarade det!
Jättekul!!
Både han och jag åkte hem med varsitt fånigt, lyckligt leende över fäjsen!
=D
Han iväg på skolan, jag for på jobbet.
Dagen passerade sedan runt 90-130 km/h bitvis, med kundärenden, problemlösning och utbildning.
18:00 loggade jag ut, köpte en varsin pizza till grabbarna, och själv drog jag en påse pulver i vatten som måltidsersättning.
Skulle inte klara av att skumpa runt med magsäcken full med pizza, på karaten, som startade en timme efter att jag serverade dessa...härligt, flottiga....svettiga pizzor till grabbarna.
*snörvel*
Efter att ha gett kroppen vad den tålde och lite till, på karatepasset, och även Själen som fick sitt,
så var det visst ledarträning efteråt som jag glömt i ett svagt ögonblick.
Totalt 2 timmars träning, och efter duschen ett snabbt besök in på affären.
Släppte av särbon hos sig, och körde sen hem.
Hemma strax efter 22 hittar jag två trötta, söner i soffan och en bajsnödig hund.
Jag gick kvällsrundan med den sistnämnda, och gav sen några kvalitets-minuter med ungarna.
Avrundade dagen med en kopp te, och äggmacka,
sa sen Gonatt till grabbsen och slängde upp 500 g extrasaltat smör i en bunke, hällde i 2 dl rapsolja och vatten och kopplade in elvispen för att göra smör till frukostmackorna.
Jädrigt gott smör.
Akut-tömde träningsväskan och portionerade ut blöta karatedräkten, våta handduken och lite annat krafs lite här och där i sovrummet då plats saknas för tillfället på andra mer lämpliga ställen.
(Påsk = städ-och tvättdag eller? )
:(
Nu är dagen slut.
Sängen väntar.
Ännu en dag som passerat i revy, med blixtens hastighet,
som en fläsch-bäck - man undrar stilla:
vad var det egentligen som hände??!
Hörde nyligt den här gamla låten från när jag gick i gymnasiet:
"Efter plugget, du, det fixar sig alltid, du, det löser sig nog...
bla.bla.tralla-la........sen ska man in i cirkeln och vandra...."
När hamnade man i den här cirkeln?
Hur gick det till?
Hur tar jag mig ut?
Jag blir yr av den här snurren, jag vill ur?
*gah*
Tack för att ni lyssnade.
Imorgon kanske blir annorlunda......
Som att andas utan luft...
....så känns det nästan att inte ha en telefon.
På karaten ikväll skulle jag sätta mobilen på ljudlöst, men råkade stänga av den.
Jag har nyligt bytt till Tele2 så pin-koden kan jag inte utantill.
Men lugn och trygg visste jag att jag hade pappren jag fick med, hemma i sin ordning.
Visst, de låg på sin plats, alla utom just det med koden!!
*GAAAH*
Jag har ingen fast telefon heller, ledningarna är på tras.
Utan mobil står jag mig slätt, den är min kontakt mot yttervärlden.
(Tur man kan blogga iaf....*hummar lite*...)
Morgondagen kommer vara som att andas utan luft, som att simma utan vatten, som kaffe utan mjölk.
Nåväl, det går ju att få en ny kod, men hur lång tar det, säg?!
När det mesta omkring en inte fungerar, då är det ett tydligt tecken på att jag är i O-balans, och behöver boota om.
Jag undrar vad jag skickar ut för budskap till Universum som förser mig med än det ena bänglet och än det andra böket.
Ska beställa lite "räkmacka", fint glid och flyt nu, det är dags för det, känns det som.
Puss och gonatt.
På karaten ikväll skulle jag sätta mobilen på ljudlöst, men råkade stänga av den.
Jag har nyligt bytt till Tele2 så pin-koden kan jag inte utantill.
Men lugn och trygg visste jag att jag hade pappren jag fick med, hemma i sin ordning.
Visst, de låg på sin plats, alla utom just det med koden!!
*GAAAH*
Jag har ingen fast telefon heller, ledningarna är på tras.
Utan mobil står jag mig slätt, den är min kontakt mot yttervärlden.
(Tur man kan blogga iaf....*hummar lite*...)
Morgondagen kommer vara som att andas utan luft, som att simma utan vatten, som kaffe utan mjölk.
Nåväl, det går ju att få en ny kod, men hur lång tar det, säg?!
När det mesta omkring en inte fungerar, då är det ett tydligt tecken på att jag är i O-balans, och behöver boota om.
Jag undrar vad jag skickar ut för budskap till Universum som förser mig med än det ena bänglet och än det andra böket.
Ska beställa lite "räkmacka", fint glid och flyt nu, det är dags för det, känns det som.
Puss och gonatt.
Mycket vill ha mer...
....iallafall så verkar det så ibland.
Mer skit, liksom.
Klockan är 19:00 nu.
Mer skit, liksom.
Klockan är 19:00 nu.
Jobbade till 18 igen och jag var faktiskt den enda som var kvar på nedre våningen där jag sitter.
Gud, så skönt!
När jag pratat med sista kunden, som naturligtvis precis som igår, ringde in 3 minuter innan stängning och hade en del kluriga frågor, så var klockan 18:20.
Jag la på luren, skrev ett avslut och sen satt jag där och drog efter andan följt av en lång suck.
Jag satt kvar som en idiot och spelade en stund på Bubbles som finns på internet.
Halv sju klev jag ut och körde hemåt.
Tog några djupa innan jag klev in i huset.
Båda sönerna och en kompis till den yngre satt i köket och gick igenom posten.
Hunden gnällde välkomnande och jag letade mig fram i diskbaljan efter en ren kastrull, efter att ha stämt av läget med grabbarna.
Det får bli korv Stroganoff och ris.
När man håller på att få en hjärtinfarkt så ser man till att man ställer till mer-jobb i det mesta man tar sig för.
Ett felgrepp med sleven så är halva Stroganoffen utfläkt över spisen!
Nån som känner igen det?
Varför blir det så här?
Men det är ju bra, för den där timmen jag inte kunde hitta igår, lär jag kunna lägga på att sanera spisen ikväll.
Nu ska vi käka,
ska ropa på grabbarna,
sen har jag sisådär 2,5 timme kvar av den här dagen att roa med mig hur jag vill.
Om man nu tycker att städa spisen är kul.... (Notera slasket som hängt ner på "vreden").
* * *
Senare:
Planen var sängdax vid 22:00 för att hålla min tids-budget, men det drog över en timme.
(Igår försvann det ju också en!)
Nu är hon 23. Attans också, blir bra 7 timmars sömn.
Efter maten sanerade jag iallafall köket, diskade två (bänk-)diskmaskiner,
språkade med ungdomarna som ropade efter mig, (viktigaste jag har, ungodmarna!)
spisen blev som ny.
22:00 gick jag ut med jycken och mötte upp särbon och vi gick ett varv, övade några kator medan jycken gjorde sitt.
Nu är det tandborsten och gonatt!
Jag har sölat iväg 2 timmar nu som bara försvann på två dagar nu.
På en vecka kommer jag att förlora 7 timmar.
På en månad så blir det nästan ett dygn som förvinner för mig!
Zzzz....
Gud, så skönt!
När jag pratat med sista kunden, som naturligtvis precis som igår, ringde in 3 minuter innan stängning och hade en del kluriga frågor, så var klockan 18:20.
Jag la på luren, skrev ett avslut och sen satt jag där och drog efter andan följt av en lång suck.
Jag satt kvar som en idiot och spelade en stund på Bubbles som finns på internet.
Halv sju klev jag ut och körde hemåt.
Tog några djupa innan jag klev in i huset.
Båda sönerna och en kompis till den yngre satt i köket och gick igenom posten.
Hunden gnällde välkomnande och jag letade mig fram i diskbaljan efter en ren kastrull, efter att ha stämt av läget med grabbarna.
Det får bli korv Stroganoff och ris.
När man håller på att få en hjärtinfarkt så ser man till att man ställer till mer-jobb i det mesta man tar sig för.
Ett felgrepp med sleven så är halva Stroganoffen utfläkt över spisen!
Nån som känner igen det?
Varför blir det så här?
Men det är ju bra, för den där timmen jag inte kunde hitta igår, lär jag kunna lägga på att sanera spisen ikväll.
Nu ska vi käka,
ska ropa på grabbarna,
sen har jag sisådär 2,5 timme kvar av den här dagen att roa med mig hur jag vill.
Om man nu tycker att städa spisen är kul.... (Notera slasket som hängt ner på "vreden").
* * *
Senare:
Planen var sängdax vid 22:00 för att hålla min tids-budget, men det drog över en timme.
(Igår försvann det ju också en!)
Nu är hon 23. Attans också, blir bra 7 timmars sömn.
Efter maten sanerade jag iallafall köket, diskade två (bänk-)diskmaskiner,
språkade med ungdomarna som ropade efter mig, (viktigaste jag har, ungodmarna!)
spisen blev som ny.
22:00 gick jag ut med jycken och mötte upp särbon och vi gick ett varv, övade några kator medan jycken gjorde sitt.
Nu är det tandborsten och gonatt!
Jag har sölat iväg 2 timmar nu som bara försvann på två dagar nu.
På en vecka kommer jag att förlora 7 timmar.
På en månad så blir det nästan ett dygn som förvinner för mig!
Zzzz....
15 timmar...
....har jag avverkat idag på följande sätt:
Klockan väckte mig för ovanlighetens skull så sent som 8:00
Gick ut med Vilma-hunden
Käkade frukost
Proceduren i badrummet och på med ansiktet
Väckte minstingen, 19-åringen, som skulle till skolan
Packade med lite tjafs till jobbet, typ matlåda, några räkningar jag skulle betala och lite sånt
Tog bilen till jobbet (som det tar 15 minuter annars att gå. Va? Är jag med i en Stegtävling?)
9:30 loggade jag in på jobbet.
Var fast där till 18:30 pga att ett akutärende som ringde strax innan jag slutade 18:00.
Brassade hem och kollade hur hungriga mina ungar var, den äldre, 20-åringen sa att de skulle fixa nåt
Bra, jag tog på mig karatedräkten och irrade runt och letade efter handduken och plånboken
Hunden blängde på mig så jag gick en 5-minuters med henne
Ringde särbon och sa att jag var på väg
Hämtade upp honom och var framme i dojon 19:15
Pust.
19:30 körde passet igång - bra fokus och jag kom ifatt min själ
20:45 avslutades passet och duschen hägrade
21:00 var jag in på affären och köpte kattmat och mjölk
22:00 åt minstingen och jag seeen middag (de hade inte fixat nåt som den store sa de skulle)
22:15 drog jag kvällsrundan med hunden
Syrran ringde under promenaden
Hon är duktig att prata, snäppet värre än mig.
Väl inne igen så pratade vi fortfarande och jag kände Tröttheten slog till mig och jag avbröt samtalet
Nu har jag borstat tänderna och är på väg till den Välgörande Sömnen.
Hur använde jag dessa 15 timmar som jag varit uppe?
Jo,
9 timmar tillbringade jag på jobbet
2,5 timmar träning med dusch och resa
Hundpromenader 1 timme
Resterande 2,5 timmar har gått till övrigt som matlagning, forslande av mig själv från jobb, hem, handling och toabesök
15 av dygnets 24 timmar ses ovan, 9 timmar till sömn eller?
Näe, men 8!
Vad tusan - jag har tappat en timme!!
....undrar vad jag gjort med den?
Nåväl, kanske hittar den imorgon.
Gonatt!
En ny spännande dag väntar.
Klockan väckte mig för ovanlighetens skull så sent som 8:00
Gick ut med Vilma-hunden
Käkade frukost
Proceduren i badrummet och på med ansiktet
Väckte minstingen, 19-åringen, som skulle till skolan
Packade med lite tjafs till jobbet, typ matlåda, några räkningar jag skulle betala och lite sånt
Tog bilen till jobbet (som det tar 15 minuter annars att gå. Va? Är jag med i en Stegtävling?)
9:30 loggade jag in på jobbet.
Var fast där till 18:30 pga att ett akutärende som ringde strax innan jag slutade 18:00.
Brassade hem och kollade hur hungriga mina ungar var, den äldre, 20-åringen sa att de skulle fixa nåt
Bra, jag tog på mig karatedräkten och irrade runt och letade efter handduken och plånboken
Hunden blängde på mig så jag gick en 5-minuters med henne
Ringde särbon och sa att jag var på väg
Hämtade upp honom och var framme i dojon 19:15
Pust.
19:30 körde passet igång - bra fokus och jag kom ifatt min själ
20:45 avslutades passet och duschen hägrade
21:00 var jag in på affären och köpte kattmat och mjölk
22:00 åt minstingen och jag seeen middag (de hade inte fixat nåt som den store sa de skulle)
22:15 drog jag kvällsrundan med hunden
Syrran ringde under promenaden
Hon är duktig att prata, snäppet värre än mig.
Väl inne igen så pratade vi fortfarande och jag kände Tröttheten slog till mig och jag avbröt samtalet
Nu har jag borstat tänderna och är på väg till den Välgörande Sömnen.
Hur använde jag dessa 15 timmar som jag varit uppe?
Jo,
9 timmar tillbringade jag på jobbet
2,5 timmar träning med dusch och resa
Hundpromenader 1 timme
Resterande 2,5 timmar har gått till övrigt som matlagning, forslande av mig själv från jobb, hem, handling och toabesök
15 av dygnets 24 timmar ses ovan, 9 timmar till sömn eller?
Näe, men 8!
Vad tusan - jag har tappat en timme!!
....undrar vad jag gjort med den?
Nåväl, kanske hittar den imorgon.
Gonatt!
En ny spännande dag väntar.
Självömkans gegga...
....eller är jag bara utmattad?
Igår tvingade jag mig ut på en långpromix med jycken.
Jag vet att Naturen helar, även om jag inte riktigt kunde tro det just då, eftersom att jag harvar runt lite i utmattning och depression light. (Kan man säga så?)
Det var klarblå himmel, snö som håller på att ge vika för solens värme, och asfalten som börjar komma fram.
Men det kändes ändå eländigt.
Jag försökte hurta till mig lite men det kändes som jättetunga steg - ett tag funderade jag på om det var skorna som var extra tunga - kroppen vägde nåt ton, hjärtat och lungorna kändes för små och solen lyste i ögonen...
Jycken Vilma var glad över lite nya lukter längs skogsvägen vi kom till, och efter ett tag så faktiskt....så började mitt Ego släppa taget och Omgivningen fångade mitt fokus.
Vad vackert det var här ute!
Trots vinterns kyla och mörker så börjar nu Naturen vakna till, och inte visar Naturen nån tillstymmelse till bitterhet och självömkan över kylan som varit - närå - tvärtom, så ser det ut som att Naturen bara gläds över Ljuset!
Så varför kan inte jag?!
Snön släpper taget...
Blivande vår-skogsväg...
Vilma gör som matte - njuter av vyn....(eller längtar hem till sängen?)
Det här är nog ändå ett av de bästa vårtecknen för en "gammal" stockholmare -
att se asfalten, och solen som bländar en, i en liten vattenstrimma....
*tårögd*
- - - - - -
Jojust det!
Jag ska radda upp lite av orsakerna till min mini-depp, som jag tror iallafall,
men först måste jag iväg till vårdcentralen för att kolla upp min leverfläck!
(Ok, jag ska ta en bild av den)
Igår tvingade jag mig ut på en långpromix med jycken.
Jag vet att Naturen helar, även om jag inte riktigt kunde tro det just då, eftersom att jag harvar runt lite i utmattning och depression light. (Kan man säga så?)
Det var klarblå himmel, snö som håller på att ge vika för solens värme, och asfalten som börjar komma fram.
Men det kändes ändå eländigt.
Jag försökte hurta till mig lite men det kändes som jättetunga steg - ett tag funderade jag på om det var skorna som var extra tunga - kroppen vägde nåt ton, hjärtat och lungorna kändes för små och solen lyste i ögonen...
Jycken Vilma var glad över lite nya lukter längs skogsvägen vi kom till, och efter ett tag så faktiskt....så började mitt Ego släppa taget och Omgivningen fångade mitt fokus.
Vad vackert det var här ute!
Trots vinterns kyla och mörker så börjar nu Naturen vakna till, och inte visar Naturen nån tillstymmelse till bitterhet och självömkan över kylan som varit - närå - tvärtom, så ser det ut som att Naturen bara gläds över Ljuset!
Så varför kan inte jag?!
Snön släpper taget...
Blivande vår-skogsväg...
Vilma gör som matte - njuter av vyn....(eller längtar hem till sängen?)
Det här är nog ändå ett av de bästa vårtecknen för en "gammal" stockholmare -
att se asfalten, och solen som bländar en, i en liten vattenstrimma....
*tårögd*
- - - - - -
Jojust det!
Jag ska radda upp lite av orsakerna till min mini-depp, som jag tror iallafall,
men först måste jag iväg till vårdcentralen för att kolla upp min leverfläck!
(Ok, jag ska ta en bild av den)
Sova - ett sätt att fly?
Frågan är då från vad?
För att ta reda på det, så behöver man stanna till och fundera på det ett tag.
Jag har sovit bort hela helgen.
I och för sig så var jag barntränare på karaten i lördags.
Två grupper efter varann och sen körde jag ett eget pass partekniker med särbon i graderings-tempo, så svettan lackade.
Väl hemma så var jag superhungrig och jättetrött.
Efter maten så fanns inget annat än att bara slänga sig i säng och vila en timme.
Satte in Uneståhl i CD-spelaren, och efter hans lugna stämma:
-"Sätt dig eller lägg dig bekvämt till rätta, spänn vänster hand och ta så ett djupt andetag...." så hade Sömnen redan fångat mig.
Två timmar senare masade jag mig upp, såg en film med särbon och käkade glass (Ben&Jerry - SÅ god!) och efter det var det gonatt igen.
Vaknade 12 imorse.
Dagen kom aldrig riktigt igång, huvudet var segt, kroppen tung och längtan till sängen har hängt med hela tiden.
Nu är klockan 21:30 och jag ska bara borsta tänderna och sen är det hopp i lopp-lådan.
Kanske ska jag stilla mig då........och fundera lite på om det är något jag försöker fly ifrån....eller om jag bara är uttröttad.
För att ta reda på det, så behöver man stanna till och fundera på det ett tag.
Jag har sovit bort hela helgen.
I och för sig så var jag barntränare på karaten i lördags.
Två grupper efter varann och sen körde jag ett eget pass partekniker med särbon i graderings-tempo, så svettan lackade.
Väl hemma så var jag superhungrig och jättetrött.
Efter maten så fanns inget annat än att bara slänga sig i säng och vila en timme.
Satte in Uneståhl i CD-spelaren, och efter hans lugna stämma:
-"Sätt dig eller lägg dig bekvämt till rätta, spänn vänster hand och ta så ett djupt andetag...." så hade Sömnen redan fångat mig.
Två timmar senare masade jag mig upp, såg en film med särbon och käkade glass (Ben&Jerry - SÅ god!) och efter det var det gonatt igen.
Vaknade 12 imorse.
Dagen kom aldrig riktigt igång, huvudet var segt, kroppen tung och längtan till sängen har hängt med hela tiden.
Nu är klockan 21:30 och jag ska bara borsta tänderna och sen är det hopp i lopp-lådan.
Kanske ska jag stilla mig då........och fundera lite på om det är något jag försöker fly ifrån....eller om jag bara är uttröttad.
Att äta förresten.......kan också vara ett sätt att trycka undan problem,
.....men då ska det isåfall vara med klass och stil!
*s*
Eller så var det för att det var lördagkväll och man ville njuta av god glass, kul film, skön soffa och gott sällskap.
Tänk vad det beror på vad man har för attityd och inställning till saker och ting....
Nog nu, ska dra mig tillbaka, stilla mig och söka svaret inom mig.
Puss o gonatt!
.....men då ska det isåfall vara med klass och stil!
*s*
Eller så var det för att det var lördagkväll och man ville njuta av god glass, kul film, skön soffa och gott sällskap.
Tänk vad det beror på vad man har för attityd och inställning till saker och ting....
Nog nu, ska dra mig tillbaka, stilla mig och söka svaret inom mig.
Puss o gonatt!