Hur långsamt kommer man längst?

Jag har inte varit riktigt kry de sista dagarna,
så en sovmorgon denna lördag kändes som rena belöningen.

Jag klev vid 11 och tog en soft frukost med hembakt bröd,
i soffan i vardagsrummet där för övrigt yngste sonen somnat med jeans och sitt täcke.

Jag kände mig bakfull,
fast det var 14 år sen jag drack nåt starkare än feldoserat kaffe.
Jag försökte hitta nån kraft för att veva igång mig,
och lyckades faktiskt packa karateväskan och drog ner på stan.
Hade stämt träff med särbon på en kaffe, innan träningen.

När kaffet gjort sitt underverk så började mitt luddiga huvud funka,
och kom på att jag skulle köpa ett par säckar pellets igen.
Hoppade över påtåren och drog iväg upp till Granngår´n och där var det slut. Ops!
Forcerade på nästan tom tank ner till andra änden av stan där det säljs pellets,
men där stängde de kl 13 - precis några minuter innan jag tvärnitade utanför dörrarna.
*svordom*

Jag vände irriterat bilen och gled på bensinångorna ner till dojon
där karate-folket redan var på plats.
Jag intalade mig att jag inte skulle behålla offerkoftan på
och inte heller tycka-synd-om-mig-själv-kepsen,
utan faktiskt gå in och ta vara på träningen och den glädje och kraft som den ger mig.
Så blev det!

Tiden gick fort, och min lediga, lugna helg
som jag också skulle hinna pollimojsa på här hemma, försvann!

En kompis kom förbi lite snabbt och ville surra av sig en stund.
Jag och särbon skulle ju iväg på middag hos ett par om en timme,
och såsom effektiviteten själv tog jag med mig väninnan i bilen
och for och handlade (fortfarande på bensinångor och friäge i nerförsbackar)
en basturökt falukorv på affären som grabbarna själv fick steka tillsammans med mackisar.

Väninnan åkte vidare och jag drog en påse bullar ur frysen
och hämtade upp särbon för att landa hos våra vänner på middag med älgstek.
Trevligt. Klockan 21 var vi hemma igen.

Ingenting har jag gjort hemma av det jag hade på min lista sen ett par veckor tillbaka.
Jo, en tvättmaskin har jag kört, men inte hängt.

Hur lyckades jag bli utprejad i ytterfilen en dag som denna?
Jag skulle ju bara glida runt lite långsamt och stanna till här och där, i min egen takt.....??

Jag hänger tvätten imorgon, nu blir det tandborste och tycka-synd-om-mig-själv-pyjamasen.

En kram skulle inte vara fel nu....



En känsla av ensamhet...