Hur långsamt kommer man längst?

Frågan är då från vad?

För att ta reda på det, så behöver man stanna till och fundera på det ett tag.

Jag har sovit bort hela helgen.
I och för sig så var jag barntränare på karaten i lördags.
Två grupper efter varann och sen körde jag ett eget pass partekniker med särbon i graderings-tempo, så svettan lackade.
Väl hemma så var jag superhungrig och jättetrött.

Efter maten så fanns inget annat än att bara slänga sig i säng och vila en timme.
Satte in Uneståhl i CD-spelaren, och efter hans lugna stämma:
-"Sätt dig eller lägg dig bekvämt till rätta, spänn vänster hand och ta så ett djupt andetag...." så hade Sömnen redan fångat mig.

Två timmar senare masade jag mig upp, såg en film med särbon och käkade glass (Ben&Jerry - SÅ god!) och efter det var det gonatt igen.

Vaknade 12 imorse.
Dagen kom aldrig riktigt igång, huvudet var segt, kroppen tung och längtan till sängen har hängt med hela tiden.

Nu är klockan 21:30 och jag ska bara borsta tänderna och sen är det hopp i lopp-lådan.
Kanske ska jag stilla mig då........och fundera lite på om det är något jag försöker fly ifrån....eller om jag bara är uttröttad.

Att äta förresten.......kan också vara ett sätt att trycka undan problem,
.....men då ska det isåfall vara med klass och stil!
*s*
Eller så var det för att det var lördagkväll och man ville njuta av god glass, kul film, skön soffa och gott sällskap.
Tänk vad det beror på vad man har för attityd och inställning till saker och ting....

Nog nu, ska dra mig tillbaka, stilla mig och söka svaret inom mig.
Puss o gonatt!