Ett projekt kommer sällan ensam...
Och tur är väl det, annars skulle man väl aldrig starta nåt...
Jag och några arbetskamrater ska ha en loppis på fredag.
Som vanligt är jag ute i sista minuten med att organisera och strukturera.
Tanken är att jag ska bli av med saker som ligger och tar plats.
Ett mindre fullt hus är lättare att städa ur,
den dan man säljer kåken och drar till en vanlig lya.
Om jag också tjänar en slant på skräpet så gör det ju inget.
Naturligtvis har jag nu skapat ett kaos!!
*gaaah*
Grävde mig in i de mörkare vrårna i förråden
och hittade en himla massa kul saker som jag glömt att jag hade;
- ungarnas gamla böcker,
- en del leksaker de gjort på lekis,
- mina gamla bokmärken (!)
- de gamla ryska-böckerna och mina skrivuppgifter,
- och en himla massa gardiner och dukar..
Vips har jag spridit ut mig i hela huset nu!
Hjälp!!
Jag som skulle stryka lite kläder, och leta fram mer grejer och så,
så jag är lite förberedd inför loppisen.
Men nu orkar jag inget mer,
det är saker överallt!!
Jag måste gå och lägga mig nu!
Jag är trött!
Nåväl,
jag är ledig imorgon.
Det är lugnt...
Jag har bara ett späckat program imorgon som:
- hämta borden till loppisen kl 08:00,
- klippa en kompis vid 11:00
- köra upp borden på plats vid 12:30
- ordna växelpengar på banken,
- och träna karate kl 18.
Så det finns ju utrymme att stryka,
förbereda,
leta mer prylar,
packa ner i kartonger
och så...
Plus att jag rensat i de mörka vrårna i förråden.
Det är väl bra, va?!
Visst?!
=O
Jag och några arbetskamrater ska ha en loppis på fredag.
Som vanligt är jag ute i sista minuten med att organisera och strukturera.
Tanken är att jag ska bli av med saker som ligger och tar plats.
Ett mindre fullt hus är lättare att städa ur,
den dan man säljer kåken och drar till en vanlig lya.
Om jag också tjänar en slant på skräpet så gör det ju inget.
Naturligtvis har jag nu skapat ett kaos!!
*gaaah*
Grävde mig in i de mörkare vrårna i förråden
och hittade en himla massa kul saker som jag glömt att jag hade;
- ungarnas gamla böcker,
- en del leksaker de gjort på lekis,
- mina gamla bokmärken (!)
- de gamla ryska-böckerna och mina skrivuppgifter,
- och en himla massa gardiner och dukar..
Vips har jag spridit ut mig i hela huset nu!
Hjälp!!
Jag som skulle stryka lite kläder, och leta fram mer grejer och så,
så jag är lite förberedd inför loppisen.
Men nu orkar jag inget mer,
det är saker överallt!!
Jag måste gå och lägga mig nu!
Jag är trött!
Nåväl,
jag är ledig imorgon.
Det är lugnt...
Jag har bara ett späckat program imorgon som:
- hämta borden till loppisen kl 08:00,
- klippa en kompis vid 11:00
- köra upp borden på plats vid 12:30
- ordna växelpengar på banken,
- och träna karate kl 18.
Så det finns ju utrymme att stryka,
förbereda,
leta mer prylar,
packa ner i kartonger
och så...
Plus att jag rensat i de mörka vrårna i förråden.
Det är väl bra, va?!
Visst?!
=O
Vår-k(r)atta...och sol-s(t)ol....
Helt underbart med söndag
utan planer
och det är nästan som sommar ute!
Efter Vilmas morgonbad...
utan planer
och det är nästan som sommar ute!
Efter Vilmas morgonbad...
så åt jag frukost ute på baksidan.
En riktig söndagsfrulle kan man säga
och jädrar i min låda vad det smakar underbart att sitta ute i det fria och vräka sig!
När jag njutit klart av hela kalaset så tog jag tag i krattningen!
Jag hade haft det som en liten latent plan ändå,
och kombinerat med lite automat-solning så gick det som hejsan.
Efter att ha fått ihop ett större antal högar löv,
och klippt bort en massa spröt från rabatter och så,
så belönade jag mig med en kaffe ute i solstolen!
Va?!
Där somnade jag nästan till!
Det är SÅ skönt, alltså jag ääälskar verkligen att
ligga där i värmen och bara vara.....zzzz...
Ops!
Jag drog en påtår och skojade till det med en glass till,
vilket Vilma inte tyckte var jättekul, att se matte slaska i sig den själv.
Efter att hon försökt hypnotisera mig
utan resultat, så la hon sig ner som en martyr
och tyckte synd om sig själv.
Jaja, vad skulle jag göra?!
Hon fick ta sista biten.
Ja va hundan,
hon ska väl få känna lite på sommaren, hon med!
Såh!
(Det går att klicka på bilderna för att förstora.)
Nu ska jag åka iväg och köpa en present till syrrans grabb som fyller 19 på måndag!
Jag är nöjd med min dag redan,
och då är klockan bara strax efter 14!
Resten blir bonus.
Ha det gott där ute i sommaren!
3 Bra Saker...
ska man skriva om sig själv, i sin "Jag-är-bra-bok", enligt Mia Törnblom.
Eller vad man nu vill kalla den.
Jag har gjort 3 bra saker idag.
1. Efter jobbet snärtade jag in på badhuset och köpte ett medlemskort på gymet, vilket jag skulle gjort i januari.
(Ja, det är lön idag.)
2. Jag mailade en kvinna om ett besked, vilket jag skulle gjort för en månad sedan.
(Ja, jag tänkte varje dag att jag skulle ta tag i det, men förträngde, glömde, sköt upp det
och gick istället omkring med skuld och skam i min gråa offerkofta.)
3. Jag ringde ett samtal och bad om ett anstånd på en faktura, istället för att låta det komma till otrevliga instanser.
(Ja, jag borde ha gjort det innan jag fick påminnelsen, men 50kr är bättre än 160bagis.)
När jag sitter nu och reflekterar så ska jag erkänna att jag faktiskt känner mig som en ansvarsfull Vuxen.
Med må-bra-känsla.
Eller vad man nu vill kalla den.
Jag har gjort 3 bra saker idag.
1. Efter jobbet snärtade jag in på badhuset och köpte ett medlemskort på gymet, vilket jag skulle gjort i januari.
(Ja, det är lön idag.)
2. Jag mailade en kvinna om ett besked, vilket jag skulle gjort för en månad sedan.
(Ja, jag tänkte varje dag att jag skulle ta tag i det, men förträngde, glömde, sköt upp det
och gick istället omkring med skuld och skam i min gråa offerkofta.)
3. Jag ringde ett samtal och bad om ett anstånd på en faktura, istället för att låta det komma till otrevliga instanser.
(Ja, jag borde ha gjort det innan jag fick påminnelsen, men 50kr är bättre än 160bagis.)
När jag sitter nu och reflekterar så ska jag erkänna att jag faktiskt känner mig som en ansvarsfull Vuxen.
Med må-bra-känsla.
Vårkänslor...
Snacka om att man lever upp,
så fort ljuset och hyfsad värme kommer!
Har det varit så här alla år?
Känns som att det är första gången jag upplever det så här fantastiskt...
...fast jag kan ju inte direkt skryta med att jag har bra minne....
När jag kliver upp på morgonen så är jag pigg!
Det har väl inte hänt sen....jag gick i småskolan.
Det skulle inte alls förvåna mig om det beror på Dikshan jag gjorde i torsdags.
Påfylld av Livskraft och Energi.
Men imorse när klockan ringde 6:30 och det kändes sååå tungt, då tänkte jag:
-"Jaha, det räckte en vecka, Dikshan jag fick!"
Men faktiskt så var jag lika pigg efter att jag strax snärtade upp ur sängen, kors i taket!
Och så har dagen förflutit på ett lättsamt sätt.
Det är till och med kul att gå på jobbet!!!!
Va?!
=O
Jag tycker att människor är gladare och världen är vackrare.
Om jag tar mig en Diksha (ja, googla på det ´ra) lite regelbundet....
...så skulle jag egentligen............
....kunna gå omkring med vårkänslor året om!!!
=D
Världen vaknar, och vi med den..
*trallar och nynnar*
så fort ljuset och hyfsad värme kommer!
Har det varit så här alla år?
Känns som att det är första gången jag upplever det så här fantastiskt...
...fast jag kan ju inte direkt skryta med att jag har bra minne....
När jag kliver upp på morgonen så är jag pigg!
Det har väl inte hänt sen....jag gick i småskolan.
Det skulle inte alls förvåna mig om det beror på Dikshan jag gjorde i torsdags.
Påfylld av Livskraft och Energi.
Men imorse när klockan ringde 6:30 och det kändes sååå tungt, då tänkte jag:
-"Jaha, det räckte en vecka, Dikshan jag fick!"
Men faktiskt så var jag lika pigg efter att jag strax snärtade upp ur sängen, kors i taket!
Och så har dagen förflutit på ett lättsamt sätt.
Det är till och med kul att gå på jobbet!!!!
Va?!
=O
Jag tycker att människor är gladare och världen är vackrare.
Om jag tar mig en Diksha (ja, googla på det ´ra) lite regelbundet....
...så skulle jag egentligen............
....kunna gå omkring med vårkänslor året om!!!
=D
Världen vaknar, och vi med den..
*trallar och nynnar*
Måndag hela veckan..
Lite så känns det
för jag jobbar till 18:00 tre dagar på raken!
Blir inte så mycket annat än kvällsmat,
diska och gå kvällsrundan med jycken.
Nästa dag, samma sak.
Och en dag till.
Plus imorgon ska det klämmas in ett karatepass också.
Så har vi tordsag och fredag.
Träning tar vi båda de dagarna.
Den här veckan kommer bara fladdra förbi som en avlöning.
*poff*
Det gäller att fånga de moments däremellan,
tomrummet mellan aktiviteterna.
Då var det gonatt!
Zzz....
för jag jobbar till 18:00 tre dagar på raken!
Blir inte så mycket annat än kvällsmat,
diska och gå kvällsrundan med jycken.
Nästa dag, samma sak.
Och en dag till.
Plus imorgon ska det klämmas in ett karatepass också.
Så har vi tordsag och fredag.
Träning tar vi båda de dagarna.
Den här veckan kommer bara fladdra förbi som en avlöning.
*poff*
Det gäller att fånga de moments däremellan,
tomrummet mellan aktiviteterna.
Då var det gonatt!
Zzz....
Jag fick till det!!
Jag har städat huset!
Avslutat en hel del ärenden i inkorgen!
Som jag annars skjuter framför mig, behåller och som skapar missnöje och otillräcklighet,
vilket leder till dålig självkänsla och ångest light.
Men igår tömde jag sonens rum,
javisst, han är 19 snart, så han plockade iaf upp sina kläder och fraktade dem till tvättkorgen,
men jag dammsög, lyfte bort pinaler och torkade i alla skrymslen och bytte sängkläder och rubbet!
Han tackade mig från hjärtat när han såg Miraklet.
(Han har förmåga att uttrycka uppskattning och uppriktig tacksamhet)
Sen tog jag den sanitära olägenheten - deras datarum - det rummet vore faktiskt högaktuellt för "Rent Hus"
som brukar gå på TV.
Store grabben, 20-åringen,var i Sundsvall på nåt musik-evenamang,
så jag fick hålla på ifred i deras smitt-härd.
Jag var så nöjd efteråt!
Det luktade så gott!
Det skimrade av Renhet!
=D
Jag tog också tag i bråten utanför huset, som kommit fram när snön försvann.
Tyvärr så har jag nog sänkt värdet på husen här, då ev spekulanter sett min bråte på gården.
Jag tror att min granne som ju har sitt hus till salu, äntligen kommer få lite intressenter.
Mitt sovrum var det som var kvar när dagen var över,
såg ut som en orkan dragit fram där inne, men planen var att ta det nästa dag.
När yngsten tittade in för att säga gonatt, så såg han min förödelse - jag försvarade mig snabbt med att:
-Jag ska ta tag i mitt rum imorgon!
Han reflekterade några sekunder över mitt kaos kontra sitt nu superfräscha rum....
...och så säger han med värme:
-Mamma, va osjälviskt gjort av dig.....
Va?!
*snyft-snor*
Men nu kommer jag vara efter dem som en hök,
de ska inte få en chans att söla ner, nu ska de baske mig hålla efter själva!
Fast de har ju det de brås på.... *harkel*....jag måste gå först och visa vägen.
(Läs: ta hand om min egen skit först.)
Avslutat en hel del ärenden i inkorgen!
Som jag annars skjuter framför mig, behåller och som skapar missnöje och otillräcklighet,
vilket leder till dålig självkänsla och ångest light.
Men igår tömde jag sonens rum,
javisst, han är 19 snart, så han plockade iaf upp sina kläder och fraktade dem till tvättkorgen,
men jag dammsög, lyfte bort pinaler och torkade i alla skrymslen och bytte sängkläder och rubbet!
Han tackade mig från hjärtat när han såg Miraklet.
(Han har förmåga att uttrycka uppskattning och uppriktig tacksamhet)
Sen tog jag den sanitära olägenheten - deras datarum - det rummet vore faktiskt högaktuellt för "Rent Hus"
som brukar gå på TV.
Store grabben, 20-åringen,var i Sundsvall på nåt musik-evenamang,
så jag fick hålla på ifred i deras smitt-härd.
Jag var så nöjd efteråt!
Det luktade så gott!
Det skimrade av Renhet!
=D
Jag tog också tag i bråten utanför huset, som kommit fram när snön försvann.
Tyvärr så har jag nog sänkt värdet på husen här, då ev spekulanter sett min bråte på gården.
Jag tror att min granne som ju har sitt hus till salu, äntligen kommer få lite intressenter.
Mitt sovrum var det som var kvar när dagen var över,
såg ut som en orkan dragit fram där inne, men planen var att ta det nästa dag.
När yngsten tittade in för att säga gonatt, så såg han min förödelse - jag försvarade mig snabbt med att:
-Jag ska ta tag i mitt rum imorgon!
Han reflekterade några sekunder över mitt kaos kontra sitt nu superfräscha rum....
...och så säger han med värme:
-Mamma, va osjälviskt gjort av dig.....
Va?!
*snyft-snor*
Men nu kommer jag vara efter dem som en hök,
de ska inte få en chans att söla ner, nu ska de baske mig hålla efter själva!
Fast de har ju det de brås på.... *harkel*....jag måste gå först och visa vägen.
(Läs: ta hand om min egen skit först.)
Som en gummiboll...
Ja, sån är jag.
Det går upp och ner, fort och långsamt.
Studsar och far.
(Fnissar lite åt det.... de båda begreppen är faktiskt med i min blogg-titel, om man tittar efter.)
Igår var jag på Diksha och resultatet direkt efter var rena rama
seee-eeeen-gåååååång-aaaaarennnnn.......
Jag kände mig såååå lååångsam i kroppen och skön och nerväxlad så det var snudd på coma.
Min kära ayurveda-kvinna var också där, och hon gav mig en kristallklar reflektion -
- jag reagerar på samma coma-vis när jag fått hennes behandlingar också!
Från speedad, halvstressad, snabb-tempo-männscha till en harmonisk, lugn filbunke.
Från 100 till 0 på nån kvart.
Men idag var jag igång igen.
Surrade sönder mina stackars kollegor så fort jag fick chansen.
Sökte till och med upp folk för att få göra av med ett större antal ord och meningar,
som inte hade nån betydelse egentligen.
Till och med kunderna som ringde upp, försökte fint att avsluta samtalen efter att ha fått svar på sina frågor.
I slutet av dagen var nästan till och med less på mig själv!
Att jag inte kunde hålla käften nån gång!
Nu är jag hemma,
ungarna är på vift med sina kompisar, katten ligger ute och vill inte komma in,
hunden låtsas sova och särbon skulle komma hit lite senare.
VA GÖR JAG NU???!!
=O
Tydligt tecken är nog att knipa igen mun, stanna i mig själv, göra det jag ska och försöka hitta ett mellanläge.
Balans, heter det visst.
Ok, jag ska göra ett försök nu.
*suckar hårt*
Det går upp och ner, fort och långsamt.
Studsar och far.
(Fnissar lite åt det.... de båda begreppen är faktiskt med i min blogg-titel, om man tittar efter.)
Igår var jag på Diksha och resultatet direkt efter var rena rama
seee-eeeen-gåååååång-aaaaarennnnn.......
Jag kände mig såååå lååångsam i kroppen och skön och nerväxlad så det var snudd på coma.
Min kära ayurveda-kvinna var också där, och hon gav mig en kristallklar reflektion -
- jag reagerar på samma coma-vis när jag fått hennes behandlingar också!
Från speedad, halvstressad, snabb-tempo-männscha till en harmonisk, lugn filbunke.
Från 100 till 0 på nån kvart.
Men idag var jag igång igen.
Surrade sönder mina stackars kollegor så fort jag fick chansen.
Sökte till och med upp folk för att få göra av med ett större antal ord och meningar,
som inte hade nån betydelse egentligen.
Till och med kunderna som ringde upp, försökte fint att avsluta samtalen efter att ha fått svar på sina frågor.
I slutet av dagen var nästan till och med less på mig själv!
Att jag inte kunde hålla käften nån gång!
Nu är jag hemma,
ungarna är på vift med sina kompisar, katten ligger ute och vill inte komma in,
hunden låtsas sova och särbon skulle komma hit lite senare.
VA GÖR JAG NU???!!
=O
Tydligt tecken är nog att knipa igen mun, stanna i mig själv, göra det jag ska och försöka hitta ett mellanläge.
Balans, heter det visst.
Ok, jag ska göra ett försök nu.
*suckar hårt*
Diksha
Näe, inte diska,
det har jag faktiskt gjort trots att jag igår skrev om att jag ofta hamnar vid bloggandet
istället för att ta mig till disken, tvätten osv, som det är tänkt.
Nåväl, Diksha har jag fått ikväll.
Vi var en 10-15 människor som skulle få diksha av denna ljuvliga kvinna från Fränsta.
Efter att hon berättat lite om vad det är,
så fick hon oss att andas djupt och långsamt och slappna av, där vi satt på stolarna, i skön miljö.
"Tingelingmusik" spelade i bakgrunden,
samtidigt som hon vägledde oss ner i detta tuuuunga, avspända läge.
det har jag faktiskt gjort trots att jag igår skrev om att jag ofta hamnar vid bloggandet
istället för att ta mig till disken, tvätten osv, som det är tänkt.
Nåväl, Diksha har jag fått ikväll.
Vi var en 10-15 människor som skulle få diksha av denna ljuvliga kvinna från Fränsta.
Efter att hon berättat lite om vad det är,
så fick hon oss att andas djupt och långsamt och slappna av, där vi satt på stolarna, i skön miljö.
"Tingelingmusik" spelade i bakgrunden,
samtidigt som hon vägledde oss ner i detta tuuuunga, avspända läge.
Sedan gick hon runt och gjorde det hon skulle.
Det tog ett tag.
Efter vi tagit emot den här energin, vilat i den,
så skulle vi ta oss tillbaka och sakta började folk "vakna till" och sträcka på sig.
Själv var jag som förlamad, snudd på.
Kroppen kändes så tung, och jag kunde inte fatta hur jag skulle kunna resa mig från min stol.
Men det var ingen stress, jag fick ta min tid.
Underbart tillstånd av Stillhet....eller...Varande.
*ler fånigt*
Under den här sessionen så blev jag medveten om att jag inte kände av kroppen.
Armarna och händerna var varma och tunga och kändes gigantiska.
Resten av kroppen kände jag inte av.
Sen upphörde också armarna att kännas.
Jag kisade upp lite, för att se om de fortarande var kvar.
Det var dem.
(Konstigt vore det väl annars!!!)
Men när jag blundade och gick tillbaka inåt, liksom,
så var det som att Jag inte hade någon kropp, men ändå var Jag där.
Jag tänkte ju, och kände, och var mig själv precis som Jag är.
Skön upplevelse......
Fri.....
Lätt.....
Det tog ett tag.
Efter vi tagit emot den här energin, vilat i den,
så skulle vi ta oss tillbaka och sakta började folk "vakna till" och sträcka på sig.
Själv var jag som förlamad, snudd på.
Kroppen kändes så tung, och jag kunde inte fatta hur jag skulle kunna resa mig från min stol.
Men det var ingen stress, jag fick ta min tid.
Underbart tillstånd av Stillhet....eller...Varande.
*ler fånigt*
Under den här sessionen så blev jag medveten om att jag inte kände av kroppen.
Armarna och händerna var varma och tunga och kändes gigantiska.
Resten av kroppen kände jag inte av.
Sen upphörde också armarna att kännas.
Jag kisade upp lite, för att se om de fortarande var kvar.
Det var dem.
(Konstigt vore det väl annars!!!)
Men när jag blundade och gick tillbaka inåt, liksom,
så var det som att Jag inte hade någon kropp, men ändå var Jag där.
Jag tänkte ju, och kände, och var mig själv precis som Jag är.
Skön upplevelse......
Fri.....
Lätt.....
Hur man behåller problemen i egen inkorg..
...som vi brukar säga på jobbet,
när man inte löst kundens problem, utan har det på egen bevakning i väntan på åtgärd.
Då behåller man ärendet i egen inkorg, tills man kan avsluta ärendet så småningom.
Så gör jag hemma också.
Idag hade jag tänkt snärta iväg och köpa ett par säckar pellets till pannan så det kan bli lite värme i huset,
i väntan på att min nyligen beställda pall ska levereras.
Jag glömde helt bort det efter jobbet och hamnade istället på sportaffären, och köpte två par jumpa-skor.
Väl hemma kom jag på det där med pelletsen.
................Men det är ju en dag imorgon också...............
Jag är iaf glad för mina skor!
:)
Plan två var att städa mitt sovrum som dammat igen, och plocka undan en massa klädhögar.
Istället så har jag tröst-ätit havrerutor så jag mår illa.
Och sitter och bloggar här istället i väntan på att jag kan gå och lägga mig.
Istället för att plocka undan efter middagen, sanera köket och fixa sovrummet.
Jag behåller helt enkelt problemen på egen bevakning kan man säga,
istället för att avsluta dem och känna mig fri och nöjd.
Varför?
Äh, jag kan göra allt det där imorgon, för det är ända snart dags att borsta tänderna och knyta sig.
*gäsp*
------------
när man inte löst kundens problem, utan har det på egen bevakning i väntan på åtgärd.
Då behåller man ärendet i egen inkorg, tills man kan avsluta ärendet så småningom.
Så gör jag hemma också.
Idag hade jag tänkt snärta iväg och köpa ett par säckar pellets till pannan så det kan bli lite värme i huset,
i väntan på att min nyligen beställda pall ska levereras.
Jag glömde helt bort det efter jobbet och hamnade istället på sportaffären, och köpte två par jumpa-skor.
Väl hemma kom jag på det där med pelletsen.
................Men det är ju en dag imorgon också...............
Jag är iaf glad för mina skor!
:)
Plan två var att städa mitt sovrum som dammat igen, och plocka undan en massa klädhögar.
Istället så har jag tröst-ätit havrerutor så jag mår illa.
Och sitter och bloggar här istället i väntan på att jag kan gå och lägga mig.
Istället för att plocka undan efter middagen, sanera köket och fixa sovrummet.
Jag behåller helt enkelt problemen på egen bevakning kan man säga,
istället för att avsluta dem och känna mig fri och nöjd.
Varför?
Äh, jag kan göra allt det där imorgon, för det är ända snart dags att borsta tänderna och knyta sig.
*gäsp*
------------
Solen är här igen!
Vilken härlig helg jag har haft!
Solen och värmen kom, och det blev en hel del långpromenader med hund, särbo och kaffetermos.
Många tusen steg har det blivit (ja, jag är fortfarande med i stegtävlingen), och även en liten mörkare nyans i ansiktet av solen.
Trevligt till skillnade mot det där grå-bleka.
Annandag påsk idag.
Eftermiddag, maten är i ugnen, och efter det ska det bli ett karatepass.
Sen är det inte mer med den här dagen, antar jag,
förutom det vanliga bestyren som hänga en tvätt,
plocka undan i köket och ännu en gång instruera grabbarna hur en dammsugare fungerar,
för deras hälsas skull i deras bakterihärd, f´låt rum.
Stilla undrar jag.....
vad hände egentligen med de här 5 dagarna av ledighet?
Hur fort gick de egentligen?
Varför upptäcker jag sista dagen innan jag ska in i Hjulet och snurra igen
att jag borde ha gjort det och det,
eller tagit tag i den eller den biten?
Sätta upp hyllan i vardagsrummet, sytt upp den där tunikan,
eller slipat ner köksluckorna?
Varför hann jag inte med det?
Kanske för att jag valde Lättjan, Njutning, Upplevelse....
Känslan av att bara vara.....
Tja, det är ju inte så pjåkigt ändå-ra?
Några timmar senare:
Jag hann med ett karatepass på över en timme i svettigt tempo.
Det är såå himla kul!
Och hade kvalitets-tid med min yngsta son i soffan framför TV:n.
Men det är också ett sätt att umgås.....utan ord.
Han är ju ändå 19 snart, så jag är glad för det som bjuds.
Mina prins-korvar... *varm i mamma-hjärtat*
Gonatt!
Solen och värmen kom, och det blev en hel del långpromenader med hund, särbo och kaffetermos.
Många tusen steg har det blivit (ja, jag är fortfarande med i stegtävlingen), och även en liten mörkare nyans i ansiktet av solen.
Trevligt till skillnade mot det där grå-bleka.
Annandag påsk idag.
Eftermiddag, maten är i ugnen, och efter det ska det bli ett karatepass.
Sen är det inte mer med den här dagen, antar jag,
förutom det vanliga bestyren som hänga en tvätt,
plocka undan i köket och ännu en gång instruera grabbarna hur en dammsugare fungerar,
för deras hälsas skull i deras bakterihärd, f´låt rum.
Stilla undrar jag.....
vad hände egentligen med de här 5 dagarna av ledighet?
Hur fort gick de egentligen?
Varför upptäcker jag sista dagen innan jag ska in i Hjulet och snurra igen
att jag borde ha gjort det och det,
eller tagit tag i den eller den biten?
Sätta upp hyllan i vardagsrummet, sytt upp den där tunikan,
eller slipat ner köksluckorna?
Varför hann jag inte med det?
Kanske för att jag valde Lättjan, Njutning, Upplevelse....
Känslan av att bara vara.....
Tja, det är ju inte så pjåkigt ändå-ra?
Några timmar senare:
Jag hann med ett karatepass på över en timme i svettigt tempo.
Det är såå himla kul!
Och hade kvalitets-tid med min yngsta son i soffan framför TV:n.
Men det är också ett sätt att umgås.....utan ord.
Han är ju ändå 19 snart, så jag är glad för det som bjuds.
Mina prins-korvar... *varm i mamma-hjärtat*
Gonatt!
Påsk&ägg och unga män
Imorse överraskades jag av av mina båda söner åkte iväg till gymet.(!!!)
Klockan 7 i ottan!
Jamen det är ju långfredag, helg, hö!!?!
Jag somnade om med ett leende, jag är ledig i dagarna fyra!
Annars är jag är van att grabbarna sover länge, är uppe sent och totalt o-fysiska, utom i fingrarna där det knappras på tangentborden allt som oftast, nästan jämt.
Men Gud hör bön, de röööörde på sig!
De har hittat till gymet, det är ju fantastiskt, vilka killar!
Äntligen!! Det är ju superbra för dem!
Jag har önskat, föreslagit, bett och beordrat att de behöver röra på sig, använda kroppen.
Så gjorde de det!
Ja, den store har faktiskt varit där i två veckor snart. Hans far har hjälpt honom dit, kan man säga.
Men att den lille 19-åringen hängde på, det var otippat.
vid 9-tiden åt vi frukost tillsammans, te, mackor, ägg och juice.
Det kommer visst kokas en hel del ägg i huset numer. Inte för att det är påsk utan för att det är bra när man tränar, visst.
Jag fick höra lite senare av den store, att lillebrorsan inte hade sovit inatt.
Han hade suttit vid datorn hela natten och sen hade han åkt med till gymet direkt!
Va?!
...Nåväl, han var ju iaf där....
Jag och särbon gick en riktig runda mitt på dan sen, 9500 steg (ja, jag är med i en stegtävling) ute i skog och mark, med jycken.
Skönt väder var det och solen gjorde sin entré tror jag minsann, och värmde genom de tunna molnen som lättade vartefter.
Vi äventyrade oss igenom några snöiga småvägar genom skogen, och belönade oss då och då med kaffe i termos.
Klockan 7 i ottan!
Jamen det är ju långfredag, helg, hö!!?!
Jag somnade om med ett leende, jag är ledig i dagarna fyra!
Annars är jag är van att grabbarna sover länge, är uppe sent och totalt o-fysiska, utom i fingrarna där det knappras på tangentborden allt som oftast, nästan jämt.
Men Gud hör bön, de röööörde på sig!
De har hittat till gymet, det är ju fantastiskt, vilka killar!
Äntligen!! Det är ju superbra för dem!
Jag har önskat, föreslagit, bett och beordrat att de behöver röra på sig, använda kroppen.
Så gjorde de det!
Ja, den store har faktiskt varit där i två veckor snart. Hans far har hjälpt honom dit, kan man säga.
Men att den lille 19-åringen hängde på, det var otippat.
vid 9-tiden åt vi frukost tillsammans, te, mackor, ägg och juice.
Det kommer visst kokas en hel del ägg i huset numer. Inte för att det är påsk utan för att det är bra när man tränar, visst.
Jag fick höra lite senare av den store, att lillebrorsan inte hade sovit inatt.
Han hade suttit vid datorn hela natten och sen hade han åkt med till gymet direkt!
Va?!
...Nåväl, han var ju iaf där....
Jag och särbon gick en riktig runda mitt på dan sen, 9500 steg (ja, jag är med i en stegtävling) ute i skog och mark, med jycken.
Skönt väder var det och solen gjorde sin entré tror jag minsann, och värmde genom de tunna molnen som lättade vartefter.
Vi äventyrade oss igenom några snöiga småvägar genom skogen, och belönade oss då och då med kaffe i termos.
Sen blev det mat, filmkväll och naturligtvis påskägg.
Sockerkicken slog till och magen står ut(åt.)
*rap*
Sockerkicken slog till och magen står ut(åt.)
*rap*
Imorgon blir det ägg-frukost, mörkt bröd, rött te och färskpressad apelsinjuice.
Kärlek!
Tack kära väninna, som bjöd hem mig till dig ikväll!
Vi skulle vara många quinnor egentligen, men som du sa, alla hade fått olika förhinder.
Du sa att du förstod om jag inte heller ville komma, men att du skulle bli glad om jag kom ändå.
Så vi blev tre - du, jag och Uppsala-bon med sin lille son.
Det var säkert ett eller ett par år sen vi träffades över en kopp.
För nästan 15 år sedan var vi en samling människor med liknande historier bakom oss, som umgicks nästan som en slags familj.
Ärligt och öppet, i all sårbarhet.
Vi tog varann som vi var, fullt ut, med våra fel och brister, tillgångar och egenskaper.
Vi delade med oss till varann, och vi lärde av varann.
Vi skrattade och vi grät.
Vi hjälpte varann att växa och blomma.
Ni är min Familj.
De senaste åren har vi inte umgåtts lika ofta, vi har alla tagit olika vägar och fortsatt våra resor dit vi är på väg.
Och ändå, när vi väl möts igen, så är det som att komma hem.
Jag vill verkligen säga det, för ofta glöms det bort att sägas.
Jag blir påmind om hur betydelsefulla ni är i mitt liv och vilka avtryck av Kärlek ni satt i mitt hjärta!
Vi skulle vara många quinnor egentligen, men som du sa, alla hade fått olika förhinder.
Du sa att du förstod om jag inte heller ville komma, men att du skulle bli glad om jag kom ändå.
Så vi blev tre - du, jag och Uppsala-bon med sin lille son.
Det var säkert ett eller ett par år sen vi träffades över en kopp.
För nästan 15 år sedan var vi en samling människor med liknande historier bakom oss, som umgicks nästan som en slags familj.
Ärligt och öppet, i all sårbarhet.
Vi tog varann som vi var, fullt ut, med våra fel och brister, tillgångar och egenskaper.
Vi delade med oss till varann, och vi lärde av varann.
Vi skrattade och vi grät.
Vi hjälpte varann att växa och blomma.
Ni är min Familj.
De senaste åren har vi inte umgåtts lika ofta, vi har alla tagit olika vägar och fortsatt våra resor dit vi är på väg.
Och ändå, när vi väl möts igen, så är det som att komma hem.
Jag vill verkligen säga det, för ofta glöms det bort att sägas.
Jag blir påmind om hur betydelsefulla ni är i mitt liv och vilka avtryck av Kärlek ni satt i mitt hjärta!
Jag älskar dig, kära Väninna, och alla mina vänner i Gemenskapen!
Utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
Utan er skulle jag inte vara den jag är idag.
Vart är jag på väg?
Klockan har passerat 23.
Mitt mål är att vara i säng vid 22.
Hur fort kan det gå?
Vad är skillnaden på en dag om du rusar fram i 120 eller tar det lite hakuna matata?
Väckte sonen imorse vid 6:30.
Han skulle gå igenom teoriboken inför provet som var kl 8:15 nere på polishuset.
Uppkörningen klarade han för några veckor sedan men teorin grejade han inte då.
(Vad hade han förväntat sig efter att ha tokpluggat ett dygn innan??)
Jag hade sent pass idag så jag kunde skjutsa ner honom dit efter att uppmuntrat honom lite på morgonen.
Lite nervös var han allt, men nu har han iaf pluggat ett par veckor.
Och han klarade det!
Jättekul!!
Både han och jag åkte hem med varsitt fånigt, lyckligt leende över fäjsen!
=D
Han iväg på skolan, jag for på jobbet.
Dagen passerade sedan runt 90-130 km/h bitvis, med kundärenden, problemlösning och utbildning.
18:00 loggade jag ut, köpte en varsin pizza till grabbarna, och själv drog jag en påse pulver i vatten som måltidsersättning.
Skulle inte klara av att skumpa runt med magsäcken full med pizza, på karaten, som startade en timme efter att jag serverade dessa...härligt, flottiga....svettiga pizzor till grabbarna.
*snörvel*
Efter att ha gett kroppen vad den tålde och lite till, på karatepasset, och även Själen som fick sitt,
så var det visst ledarträning efteråt som jag glömt i ett svagt ögonblick.
Totalt 2 timmars träning, och efter duschen ett snabbt besök in på affären.
Släppte av särbon hos sig, och körde sen hem.
Hemma strax efter 22 hittar jag två trötta, söner i soffan och en bajsnödig hund.
Jag gick kvällsrundan med den sistnämnda, och gav sen några kvalitets-minuter med ungarna.
Avrundade dagen med en kopp te, och äggmacka,
sa sen Gonatt till grabbsen och slängde upp 500 g extrasaltat smör i en bunke, hällde i 2 dl rapsolja och vatten och kopplade in elvispen för att göra smör till frukostmackorna.
Jädrigt gott smör.
Akut-tömde träningsväskan och portionerade ut blöta karatedräkten, våta handduken och lite annat krafs lite här och där i sovrummet då plats saknas för tillfället på andra mer lämpliga ställen.
(Påsk = städ-och tvättdag eller? )
:(
Nu är dagen slut.
Sängen väntar.
Ännu en dag som passerat i revy, med blixtens hastighet,
som en fläsch-bäck - man undrar stilla:
vad var det egentligen som hände??!
Hörde nyligt den här gamla låten från när jag gick i gymnasiet:
"Efter plugget, du, det fixar sig alltid, du, det löser sig nog...
bla.bla.tralla-la........sen ska man in i cirkeln och vandra...."
När hamnade man i den här cirkeln?
Hur gick det till?
Hur tar jag mig ut?
Jag blir yr av den här snurren, jag vill ur?
*gah*
Tack för att ni lyssnade.
Imorgon kanske blir annorlunda......
Mitt mål är att vara i säng vid 22.
Hur fort kan det gå?
Vad är skillnaden på en dag om du rusar fram i 120 eller tar det lite hakuna matata?
Väckte sonen imorse vid 6:30.
Han skulle gå igenom teoriboken inför provet som var kl 8:15 nere på polishuset.
Uppkörningen klarade han för några veckor sedan men teorin grejade han inte då.
(Vad hade han förväntat sig efter att ha tokpluggat ett dygn innan??)
Jag hade sent pass idag så jag kunde skjutsa ner honom dit efter att uppmuntrat honom lite på morgonen.
Lite nervös var han allt, men nu har han iaf pluggat ett par veckor.
Och han klarade det!
Jättekul!!
Både han och jag åkte hem med varsitt fånigt, lyckligt leende över fäjsen!
=D
Han iväg på skolan, jag for på jobbet.
Dagen passerade sedan runt 90-130 km/h bitvis, med kundärenden, problemlösning och utbildning.
18:00 loggade jag ut, köpte en varsin pizza till grabbarna, och själv drog jag en påse pulver i vatten som måltidsersättning.
Skulle inte klara av att skumpa runt med magsäcken full med pizza, på karaten, som startade en timme efter att jag serverade dessa...härligt, flottiga....svettiga pizzor till grabbarna.
*snörvel*
Efter att ha gett kroppen vad den tålde och lite till, på karatepasset, och även Själen som fick sitt,
så var det visst ledarträning efteråt som jag glömt i ett svagt ögonblick.
Totalt 2 timmars träning, och efter duschen ett snabbt besök in på affären.
Släppte av särbon hos sig, och körde sen hem.
Hemma strax efter 22 hittar jag två trötta, söner i soffan och en bajsnödig hund.
Jag gick kvällsrundan med den sistnämnda, och gav sen några kvalitets-minuter med ungarna.
Avrundade dagen med en kopp te, och äggmacka,
sa sen Gonatt till grabbsen och slängde upp 500 g extrasaltat smör i en bunke, hällde i 2 dl rapsolja och vatten och kopplade in elvispen för att göra smör till frukostmackorna.
Jädrigt gott smör.
Akut-tömde träningsväskan och portionerade ut blöta karatedräkten, våta handduken och lite annat krafs lite här och där i sovrummet då plats saknas för tillfället på andra mer lämpliga ställen.
(Påsk = städ-och tvättdag eller? )
:(
Nu är dagen slut.
Sängen väntar.
Ännu en dag som passerat i revy, med blixtens hastighet,
som en fläsch-bäck - man undrar stilla:
vad var det egentligen som hände??!
Hörde nyligt den här gamla låten från när jag gick i gymnasiet:
"Efter plugget, du, det fixar sig alltid, du, det löser sig nog...
bla.bla.tralla-la........sen ska man in i cirkeln och vandra...."
När hamnade man i den här cirkeln?
Hur gick det till?
Hur tar jag mig ut?
Jag blir yr av den här snurren, jag vill ur?
*gah*
Tack för att ni lyssnade.
Imorgon kanske blir annorlunda......
Som att andas utan luft...
....så känns det nästan att inte ha en telefon.
På karaten ikväll skulle jag sätta mobilen på ljudlöst, men råkade stänga av den.
Jag har nyligt bytt till Tele2 så pin-koden kan jag inte utantill.
Men lugn och trygg visste jag att jag hade pappren jag fick med, hemma i sin ordning.
Visst, de låg på sin plats, alla utom just det med koden!!
*GAAAH*
Jag har ingen fast telefon heller, ledningarna är på tras.
Utan mobil står jag mig slätt, den är min kontakt mot yttervärlden.
(Tur man kan blogga iaf....*hummar lite*...)
Morgondagen kommer vara som att andas utan luft, som att simma utan vatten, som kaffe utan mjölk.
Nåväl, det går ju att få en ny kod, men hur lång tar det, säg?!
När det mesta omkring en inte fungerar, då är det ett tydligt tecken på att jag är i O-balans, och behöver boota om.
Jag undrar vad jag skickar ut för budskap till Universum som förser mig med än det ena bänglet och än det andra böket.
Ska beställa lite "räkmacka", fint glid och flyt nu, det är dags för det, känns det som.
Puss och gonatt.
På karaten ikväll skulle jag sätta mobilen på ljudlöst, men råkade stänga av den.
Jag har nyligt bytt till Tele2 så pin-koden kan jag inte utantill.
Men lugn och trygg visste jag att jag hade pappren jag fick med, hemma i sin ordning.
Visst, de låg på sin plats, alla utom just det med koden!!
*GAAAH*
Jag har ingen fast telefon heller, ledningarna är på tras.
Utan mobil står jag mig slätt, den är min kontakt mot yttervärlden.
(Tur man kan blogga iaf....*hummar lite*...)
Morgondagen kommer vara som att andas utan luft, som att simma utan vatten, som kaffe utan mjölk.
Nåväl, det går ju att få en ny kod, men hur lång tar det, säg?!
När det mesta omkring en inte fungerar, då är det ett tydligt tecken på att jag är i O-balans, och behöver boota om.
Jag undrar vad jag skickar ut för budskap till Universum som förser mig med än det ena bänglet och än det andra böket.
Ska beställa lite "räkmacka", fint glid och flyt nu, det är dags för det, känns det som.
Puss och gonatt.
Mycket vill ha mer...
....iallafall så verkar det så ibland.
Mer skit, liksom.
Klockan är 19:00 nu.
Mer skit, liksom.
Klockan är 19:00 nu.
Jobbade till 18 igen och jag var faktiskt den enda som var kvar på nedre våningen där jag sitter.
Gud, så skönt!
När jag pratat med sista kunden, som naturligtvis precis som igår, ringde in 3 minuter innan stängning och hade en del kluriga frågor, så var klockan 18:20.
Jag la på luren, skrev ett avslut och sen satt jag där och drog efter andan följt av en lång suck.
Jag satt kvar som en idiot och spelade en stund på Bubbles som finns på internet.
Halv sju klev jag ut och körde hemåt.
Tog några djupa innan jag klev in i huset.
Båda sönerna och en kompis till den yngre satt i köket och gick igenom posten.
Hunden gnällde välkomnande och jag letade mig fram i diskbaljan efter en ren kastrull, efter att ha stämt av läget med grabbarna.
Det får bli korv Stroganoff och ris.
När man håller på att få en hjärtinfarkt så ser man till att man ställer till mer-jobb i det mesta man tar sig för.
Ett felgrepp med sleven så är halva Stroganoffen utfläkt över spisen!
Nån som känner igen det?
Varför blir det så här?
Men det är ju bra, för den där timmen jag inte kunde hitta igår, lär jag kunna lägga på att sanera spisen ikväll.
Nu ska vi käka,
ska ropa på grabbarna,
sen har jag sisådär 2,5 timme kvar av den här dagen att roa med mig hur jag vill.
Om man nu tycker att städa spisen är kul.... (Notera slasket som hängt ner på "vreden").
* * *
Senare:
Planen var sängdax vid 22:00 för att hålla min tids-budget, men det drog över en timme.
(Igår försvann det ju också en!)
Nu är hon 23. Attans också, blir bra 7 timmars sömn.
Efter maten sanerade jag iallafall köket, diskade två (bänk-)diskmaskiner,
språkade med ungdomarna som ropade efter mig, (viktigaste jag har, ungodmarna!)
spisen blev som ny.
22:00 gick jag ut med jycken och mötte upp särbon och vi gick ett varv, övade några kator medan jycken gjorde sitt.
Nu är det tandborsten och gonatt!
Jag har sölat iväg 2 timmar nu som bara försvann på två dagar nu.
På en vecka kommer jag att förlora 7 timmar.
På en månad så blir det nästan ett dygn som förvinner för mig!
Zzzz....
Gud, så skönt!
När jag pratat med sista kunden, som naturligtvis precis som igår, ringde in 3 minuter innan stängning och hade en del kluriga frågor, så var klockan 18:20.
Jag la på luren, skrev ett avslut och sen satt jag där och drog efter andan följt av en lång suck.
Jag satt kvar som en idiot och spelade en stund på Bubbles som finns på internet.
Halv sju klev jag ut och körde hemåt.
Tog några djupa innan jag klev in i huset.
Båda sönerna och en kompis till den yngre satt i köket och gick igenom posten.
Hunden gnällde välkomnande och jag letade mig fram i diskbaljan efter en ren kastrull, efter att ha stämt av läget med grabbarna.
Det får bli korv Stroganoff och ris.
När man håller på att få en hjärtinfarkt så ser man till att man ställer till mer-jobb i det mesta man tar sig för.
Ett felgrepp med sleven så är halva Stroganoffen utfläkt över spisen!
Nån som känner igen det?
Varför blir det så här?
Men det är ju bra, för den där timmen jag inte kunde hitta igår, lär jag kunna lägga på att sanera spisen ikväll.
Nu ska vi käka,
ska ropa på grabbarna,
sen har jag sisådär 2,5 timme kvar av den här dagen att roa med mig hur jag vill.
Om man nu tycker att städa spisen är kul.... (Notera slasket som hängt ner på "vreden").
* * *
Senare:
Planen var sängdax vid 22:00 för att hålla min tids-budget, men det drog över en timme.
(Igår försvann det ju också en!)
Nu är hon 23. Attans också, blir bra 7 timmars sömn.
Efter maten sanerade jag iallafall köket, diskade två (bänk-)diskmaskiner,
språkade med ungdomarna som ropade efter mig, (viktigaste jag har, ungodmarna!)
spisen blev som ny.
22:00 gick jag ut med jycken och mötte upp särbon och vi gick ett varv, övade några kator medan jycken gjorde sitt.
Nu är det tandborsten och gonatt!
Jag har sölat iväg 2 timmar nu som bara försvann på två dagar nu.
På en vecka kommer jag att förlora 7 timmar.
På en månad så blir det nästan ett dygn som förvinner för mig!
Zzzz....