Hur långsamt kommer man längst?

Imorse överraskades jag av av mina båda söner åkte iväg till gymet.(!!!)
Klockan 7 i ottan!
Jamen det är ju långfredag, helg, hö!!?!
Jag somnade om med ett leende, jag är ledig i dagarna fyra!

Annars är jag är van att grabbarna sover länge, är uppe sent och totalt o-fysiska, utom i fingrarna där det knappras på tangentborden allt som oftast, nästan jämt.

Men Gud hör bön, de röööörde på sig!
De har hittat till gymet, det är ju fantastiskt, vilka killar!
Äntligen!!  Det är ju superbra för dem!
Jag har önskat, föreslagit, bett och beordrat att de behöver röra på sig, använda kroppen.
Så gjorde de det!
Ja, den store har faktiskt varit där i två veckor snart. Hans far har hjälpt honom dit, kan man säga.
Men att den lille 19-åringen hängde på, det var otippat.

vid 9-tiden åt vi frukost tillsammans, te, mackor, ägg och juice.
Det kommer visst kokas en hel del ägg i huset numer. Inte för att det är påsk utan för att det är bra när man tränar, visst.

Jag fick höra lite senare av den store, att lillebrorsan inte hade sovit inatt.
Han hade suttit vid datorn hela natten och sen hade han åkt med till gymet direkt!
Va?!
...Nåväl, han var ju iaf där....

Jag och särbon gick en riktig runda mitt på dan sen, 9500 steg (ja, jag är med i en stegtävling) ute i skog och mark, med jycken.
Skönt väder var det och solen gjorde sin entré tror jag minsann, och värmde genom de tunna molnen som lättade vartefter.
Vi äventyrade oss igenom några snöiga småvägar genom skogen, och belönade oss då och då med kaffe i termos.

Sen blev det mat, filmkväll och naturligtvis påskägg.
Sockerkicken slog till och magen står ut(åt.)
*rap*