Gott slut - Gott Nytt År!!
Sista dagen på detta år, 2012.
Sista inlägget på denna blogg.
Det känns både bra och lite sorgligt. Ungefär som när man läser en bok, man drar sig för de sista sidorna för man vill inte att det ska ta slut..... iallafall för mig är det nog lite så. MEN - då får man ju chans att börja på en ny intressant bok.
Ja, lite så är det...
2012 känns som året som bara swischade förbi....
jag jobbade mycket, tränade mycket,
umgicks med mina barn på en annan vuxennivå,
började däjta och har kört LCHF.
2013 är året som jag fyller 50 år nästa år, 2013 är året som jag åker till Japan,
som jag fortsätter med LCHF såklart, börjar träna även styrke på Arla,
jag fortsätter träffa min däjt, och mingla med mina barn,
och de vänner jag har närmast.
Tack ni kära läsare som följt mig här. Vi lär höras på andra sätt.
Och vad vet man, rätt vad det är så dyker jag upp som gubben (läs: gumman) i lådan,
med en ny blogg ;-)
Gott Nytt År till er kära vänner!
<3 <3 <3
Och något som rundar av det lite klokt ;-)
* * *
Var rädda om varandra!
Var tacksamma, och tacka för det som kommer till dig.
Ta emot det och gläds åt det.
Ge för att du mår bra av det.
Var sann i ditt tal.
Missa inga tåg pga feghet, våga följa med och se vart du hamnar.
Och sist men inte minst,
Tiden går inte....
Tiden kommer.
Härligt va?!
:-)
Over and out
...zip...
Snart framme...
Det drar ihop sig för avslut, både året 2012 men också blogen.
I sex år har jag haft det här stället att skriva på, jag startade den 2007.
Jag har alltid haft ett behov av att skriva. Jag älskar ord faktiskt.
Att måla med dem. Uttrycka sig. Få fram det som finns inuti, och lägga ut det på pränt.
För det händer processer i mig under själva skrivandet.
Jag har skrivit om vardagliga saker som mina djur,
Vilma the dog, och hennes brorsa katten I-or.
Och varför nöja sig med det - ormar hade vi ju också ett tag.
Lille Fritte som vi bara fick ha hos oss i tre år, var den mest udda, underbara katt nån kan ha.
Jag saknar honom lite nu och då.
Familjebitar har jag skrivit om under resans gång.
Om vardagen och livet som mamma med både tillgångar och brister,
när man inte räcker till alltid men gör det ändå. För man måste.
Vi bodde i vårt lilla hus i tio år och det är den längsta tid jag nånsin bott på samma ställe,
i hela mitt liv.
Det har varit en resa.
Inte glömma karaten, som jag ägnat mig åt i tolv år.
Lite oseriöst har såklart funnits med, här är en udda episod tex.
Hur som helst, det här är ju en form av dagbok för mig själv,
som jag kan gå tillbaka till och läsa lite om hur det var, vad som hände och lite så.....
Japp, snart är det dags att avrunda, tre dagar kvar av detta året.
Tänk....rätt vad det är så är det sommar igen, va eller nähä...jo, va, ja...snart så.
För några år sen, i Saltis, en varm skön dag i juli. Kusinen Leo till höger.
* * *
*lutar mig tillbaka och reflekterar lite stillsamt med ett förnöjsamt leende*
Maffigt värre...
Jag gick ut en sväng idag på eftermiddagen, precis när det var på väg att mörkna ute. Alltså det är himla vackert ute med det vita krispiga och gnistriga och precis borta på Multråberget står månen och balanserar. Den är större i verkligheten än på bild, men det är så man häpnar där ute i kylan....
En natt kvar att jobba, den här skiftsvängen.
Och sista arbetspasset det här året.
2012 är snart till ända.
Precis som den här bloggen.
Förnöjsamhet...
Juldagen är här och det känns som att Allting tar ett andetag....
...och stannar upp lite.
Eller så är det jag som gör det.
En blick utanför mitt köksfönster och jag blev stående en stund
i en ofrivillig meditation.
Jag såg den fluffiga snön på lyktstolpen.....
....på hustaken....träden och på bilen nedanför.
Vitt, lätt och stilla....
Mmmm.......
En perfekt dag
att göra sitt sista skift-pass på jobbet tvärs över gatan där, i orange-huset. Sen väntar bara två nätter innan Nyår och sen är det här året förbi, och ett Nytt på ingång.
Tid för eftertanke, reflektion och avslut --> ny början.
God Fortsättning på er.
God Jul!
Julafton startade vid 7:30 för mig.
Jag hängde i köket och grejade julmaten.
Klockan 11 kom mina båda söner och en med flickvän.
Vi åt julbord, öppnade julklappar och fikade.
Här lyser flitens lampa, det skrapas triss-lotter från morfar så det står härliga till, och fikat är på gång. Vi skojade till det och tog en bild på oss tre, där man för övrigt, tydligt kan se, att det tär på vuxna (läs: äldre) att både jobba skift och att julstöka ;-)
Jag fattar inte att man kan må så gott av att ha sina barn hos sig. <3 <3 Jag blir varje gång jag har haft dem hos mig så förundrad över de avtryck de gör i mitt hjärta. Varje gång.
Klockan 14 satt jag inloggad på jobbet med Tobbe medan mina barn åkte bort till sin pappa & Co för fortsatt firande. Imorgon blir det långfrukost som kommer föregås av en lång sovmorgon innan det är dags för jobb igen.
God Jul på er därute!
Jul-jobb
2012-12-22
I övermorgon är det julafton.
Jag jobbar hela julen men ska klämma in grabbarna på julafton för en jullunch innan jag går iväg på jobbar till sena kvällen. Idag efter jobbet ska jag ut på stan för att inhandla sista grejerna, sen blir det banne mig en alkoholfri glögg och nån pepparkaka till ljudet av slamrande bland kastruller och formar i köket och lite bakgrundsljud från jul-TV och eget nynnande på små julvisor.
Ha en trevlig helg, andas med magen och stanna upp och tomglo en stund....
Julgran och skit...
Ibland ska man bara gå och lägga sig igen...
Inte ta i nånting. Man får tydliga signaler om det, men man svär en stund och säger - eller mer halvskriker ut i tomma luften - att "jag ska bara göra klart det här sen ska jag ta mig fan sätta mig och inte göra nåt jä*la skit alls på hela jä*la dagjä*eln!!!
När jag sovit klart efter nattskiftet så fick jag för mig att jag skulle ställa iordning granen, jag menar det är så kort tid som man har den uppe så jag tjuvstartar väl lite, så den hinner stå och vara vacker ett tag innan den ska ner i lådan och upp på vinden igen.
Katten I-or slängde sig på julgransmattan och krafsade runt som en kattunge i värsta lek-tagen (vilket jag inte sett på typ 10-11 år!) så jag sket i mattan. Han fick väl leka med den då, så slapp jag konflikta med hans vassa klor, jag kan få under mattan sen, tänkte jag.
Jag poppade högt på CD-spelaren, gamla godingar typ Sweet, Anders Glennmark och Fredag, för att liksom få lite positiv och glad energi igen, som jag hade tappat bort nånstans..
.
I en HEL TIMME höll jag på med ljusslingan. Att få ljusen hyfsat i fas och inte i klump nåntans eller för lite nån annastans. En hel tim-jä*el höll jag på! Men jag täkte inte ge mig. När de var på plats trasslade jag nåt hysteriskt med glittret innan det var på plats. Sista varvet är ett tunnare glitter som jag haft dubbelt för att passa till det andra - i helvete att det gick att få till, satte fast ena änden under en tung lampa på bordet och försökte tvinna skiten, och till slut satt även det på plats.
Ska det ta 1,5 timme att få på ljus och glitter på en granjävel??!!
Nåväl, resten gick desto fortare och var nästan till och med lite småkul att få till och här är resultatet. Riktigt fint faktiskt. Sen att man ser kläderna i hallen bak i fönstret där, det skiter jag i. Granen är klädd och så mycket plats fanns inte att välja på i år för granen. Ett bord har jag satt in som vi kan få plats att äta julmat vid, och DET känns som ett lyft.
Det var som en riktig fajt - Granen vs Gunilla, Dålig Tajming vs Tålamod och jag härdade ut. 1-1 blev det.
Jag tillbringade nån halvtimme i soffan med trotsigt upplagda fötter på bordet och en närgången katt i knät. Jag begrundade mitt verk, min dag, min kamp och tillät mig att ha även såna här skit-dagar.
Det är inte ofta, så det kan ju vara bra att träna lite på dem också....
(Jag hade sönder ett CD-fodral, hällde ut tvättmedel på golvet då jag hämtade skarvsladd till ljusslingan i skåpet, klev på mina läsglasögon, tappade allt jag tog, men insåg att "even this shall pass"....)
Jamen God Jul på er, dah!
Katt-kasse...//Hittade detta i "utkast" 111003
Här är en liten förtjusande bild på min udda katt igen:
Han har en tendens att dra sig in i skrymslen och andra mindre gömmor.
Ungefär som en dammråtta, helt plötsligt bara ligger det en där!
Är det inte i garderoben, under köksbänken, i träningsväskan eller bakom en kudde,
så kan det vara i nån kasse. Han väger nästan 6 kg men tror att han är liten och smidig som en sylfid.
Som en annan ungefär....Men jag gömmer mig åtminstone i kassar.
* * *
12-12-16
Han dyker upp i mitt huvud med jämna mellanrum. Det är som att han fortfarande finns. Och här ploppade han upp som ett "utkast" när jag håller på att sanera lite innan jag stänger ner bloggen.
Min go-katt <3
Jul-katt...
Jag hämtade ner granen från vinden igår, och tänkte tjyv-styra upp den lite redan. Det är ju ändå bara en vecka drygt kvar innan den ska stå där och lysa så vackert, och då kan den lika gärna få stå några dagar redan från nu.
För sen ska den ju upp på vinden igen.
I-or, min käre gamle trotjänare till katt som följt mig genom alla år, sett både hund och andra katter, både komma och gå - han blev som en liten kattunge på nytt när jag tog fram jättekartongen med gran och annat i.
Han kröp in i kartongen, nosade på granen, for och tramsade kring benen på mig så jag höll på att snubbla över honom ett större antal gånger, och - när jag tog fram den gamla mattan, så blev han som besatt! Han skulle promt ligga och jäsa ut över den, och där låg han! Han flyttade inte på sig en millimeter på hela kvällen!
Han kröp in i kartongen, nosade på granen, for och tramsade kring benen på mig så jag höll på att snubbla över honom ett större antal gånger, och - när jag tog fram den gamla mattan, så blev han som besatt! Han skulle promt ligga och jäsa ut över den, och där låg han! Han flyttade inte på sig en millimeter på hela kvällen!
Antagligen så luktade det "barndoms-minnen", lukter från huset vi bodde i då, kanske från jycken Vilma, och lite annat smått och gott som bara han vet....
Så vi kom inte längre än så här. Jag ska göra ett försök idag sen och slänga på glitter och ljus. Vi får se om det ligger en katt modell större på nån gren sen.
Trevlig 3:e Advent!
Tantvarning...
Nu har det hänt!
Jag kan känna känslan!
Tvånget att mata fåglarna i parken!
På min lediga dag hade jag gjort ett ärende på banken, tog en kaffe på stan och kände mig lyxig och på väg hem så förundrades jag plötsligt då jag såg solen som lyste på berget på andra sidan älven, mitt i det vita snölandskapet och jag tvärvände rakt ner mot parken!
Vilken syn, så vackert!!
Fram med mobilkameran för att fånga bilden - och när jag då saktar in så kommer de!
Fåglarna!!!
Jag tog mina bilder, rafsade ner mobilen i väskan
och började prata högt med de små fjäderklädda liven
och lovade komma tillbaka en annan dag med en påse bröd.....
De låg där, alldeles kalla om fötterna, hungriga och frusna, och blinkade med bedjande ögon.....
Nu är det kört!!
Jag måste på affären!
Jag är tant!
Nattfika....
Mitt mellan två nattpass blir det inte mycket gjort. Jättehärligt att ge sig den tillåtelsen. Jag sov till 14 och såsade på en bra stund innan jag tog tag i dagens syssla - slinga håret.
Sen var det inte så mycket mer och det känns så välförtjänt att bara vila, såsa, fika och vila. Sista natten nu innan ledighet resten av veckan. Skönt.
Jag känner att jag stannar av, hämtar hem de ostyriga eftersläntrarna till tankar och idéer som jag inte riktigt fått fatt i tidigare. Jag är tacksam att jag har de här 5-veckorsperioderna.
Åsså en nattfika:
Kaffe, LCHF-punchrulle, hasselnötter
(och en icke-LCHF-lussebulle.) *ops*'
5 december redan!
Vintern kom. 19 dagar kvar till julafton.
Med 12-15 minusgrader och ett litet lager snö så känns det att det är jul snart.
Jag är ledig en hel vecka, ja förutom två nätter då, men det innebär att jag kan vara inne och gona i värmen och inte ens fundera på att ta på kläder och gå ut och bli röd om öronen, om jag inte vill.
Igår bakade jag faktiskt lussebullar och bjöd hem Viktor & Tove, och Douglas på lite mat och fika.
Jag fick en skön julkänsla med adventsstaken i fönstret, julgardinerna uppsatta och ugnen fortfarande varm efter baket, medan vi satt i köket efter maten, och umgicks, småpratade om allt möjigt som vi kom in på.
Jag älskar verkligen att umgås med mina barn, de är vuxna nu och jag blir varm i hjärtat när jag ser på dem, och hör de diskutera, samtala och berätta.
* * *
Jag kommer inte vara så strikt med LCHF över jul, men jag kommer köra alternativt. Jag bakade faktiskt LCHF-punchrullar med julröd marsipan och LCH-saffranskakor. Jag mår ju bäst av den riktiga maten, utan socker och mjöl och sånt. Men lite kan jag ta, OM jag vill.
Men inget går upp mot söndagsfrukostar, typ denna:
*drägglar*
Kära vänner....
Catrin, Carina, Katarinaoch syrran Ewa,
samt ni övriga, för att ni kommenterat och läst på min blogg.
Jag vill bara säga
TACK!
Jag sitter nöjd för tillfället, men kommer troligen avgå från bloggandet inom kort....
KRAM till er och Trevlig 1:a Advent!
Mina barn...
Jag kom på för några dagar sen...
...att jag längtar efter mina barn.
Det kanske är för att det barkas iväg mot juletid....Som en klassisk betingning så dyker familjekänslan upp, närheten och längtan till sina närmaste, i värme, ljus och julefrid...
Båda två finns i stan, ganska nära också, men det är som att dagarna rullar på och tid för möten med dem, slåss mot tid på jobbet, på träningen, i soffans återhämtande famn, och av nattsömnen.... Imorgon, tänker jag, då ska jag ringa dem och höra om de vill komma och fika. Eller bara surra lite med dem. Och "Imorgon" kommer och vips blev det "Igår"...
Jag jobbar i helgen, men är ledig några dagar till veckan och då ska jag banne mig julbaka lite och sen får de komma och käka och fika med lite jul-känsla hos mig. Jag behöver fylla på hjärtat med mina älskade ungar.
Här är de små korvarna, Douglas och Viktor
för sisådär 17-18 år sen...
<3 <3
Och här nedan har vi go-knölarna för inte så länge sen :)
Jag ringde dem en sväng faktiskt och Dogge var på fest med kompisar och Viktor skulle visst jobba i kväll. Så nu känns det bra. De är inte längre bort än ett samtal, som en vän sa till mig igår.
Ludd-skalle...
Jag har känt det i nån vecka. Att jag inte tänker klart. Fattar långsamt och har svårt att hänga med. Prioriterar åt helvete och glömmer saker. Det har varit lite mycket på jobbet. Eller egentligen inte, men det är många som pratar samtidigt, ett jädra socialt kackel mellan varven, och mycket rörelse och så.
Jag har suttit i min ordinarie grupp sen efter semestern. Innan satt jag ju ett halvår i eget rum efter att ha varit på Niphälsan och fått hjälp att hitta tillbaka till Sunda, Lugna och Sansade Mig Själv.
I fredags tänkte jag att det var TUR att jag går på skift från måndag. Ja, idag.
Gick upp till Viktor med mina gympaskor imorse och vi sprang en runda, typ 3 km. Jag hängde på honom förra måndagen också, för att dels umgås med honom, och även för att se om kroppen orkar springa liksom, hjärtat, lungor och så.
Kändes bättre den här gången. Härligt!
Han är duktig min lille son, och en bra coach. :-)
Sen blev det dusch, soffhäng, lunch och en tripp på stan. Gråväder. Jag gick och handlade, och sen mellanlandade jag på Lilla Caféet, tog en kaffe och kollade kalendern och budgetplanerna i lugn och ro. Samlade ihop mina tankar, och gick sen sakta hemåt. Strax utanför porten tänkte jag på middagsmaten, hade köpt zucchini för att göra.... - ZUCCHININ! MATKASSEN!
Jaha, den stod väl kvar på fiket!
Det är inte ofta jag glömmer nåt så stort som matkassar. Glasögon på jobbet eller en fel-lagd mobil kan väl hända den bäste, men det här var en bekräftelse på att jag behöver tid till mig själv igen.
Tack Gode Gud att min skiftperiod inföll precis nu. Det tar ett tag att vänja sig av med aktivtets-hets både i och utanför mig själv.
*kokar en kopp kaffe och drar pläden över mig i go-soffan och går in för att stanna av*
Ta hand om varann där ute, och Dig Själv!
<3
Vacker aloe vera med svamp (!) pga misskötsel.
Så är det för en annan också... Inte så bra.
