Mina barn...
Jag kom på för några dagar sen...
...att jag längtar efter mina barn.
Det kanske är för att det barkas iväg mot juletid....Som en klassisk betingning så dyker familjekänslan upp, närheten och längtan till sina närmaste, i värme, ljus och julefrid...
Båda två finns i stan, ganska nära också, men det är som att dagarna rullar på och tid för möten med dem, slåss mot tid på jobbet, på träningen, i soffans återhämtande famn, och av nattsömnen.... Imorgon, tänker jag, då ska jag ringa dem och höra om de vill komma och fika. Eller bara surra lite med dem. Och "Imorgon" kommer och vips blev det "Igår"...
Jag jobbar i helgen, men är ledig några dagar till veckan och då ska jag banne mig julbaka lite och sen får de komma och käka och fika med lite jul-känsla hos mig. Jag behöver fylla på hjärtat med mina älskade ungar.
Här är de små korvarna, Douglas och Viktor
för sisådär 17-18 år sen...
<3 <3
Och här nedan har vi go-knölarna för inte så länge sen :)
Jag ringde dem en sväng faktiskt och Dogge var på fest med kompisar och Viktor skulle visst jobba i kväll. Så nu känns det bra. De är inte längre bort än ett samtal, som en vän sa till mig igår.
Kommentarer
Postat av: Carina
Ja visst mår man gott när fått prata med dom lite <3 Kramis!!
Postat av: Ewa
Jo, visst saknar man dem..min tredje son
flyttade hemifrån i fredags! Nu har jag "bara"
mina två tjejer kvar, det är tomt hemma..
Postat av: Gunsan
Carina: Småkorvarna är alltid ens korvar <3 KRAMIS!
Ewa: Det var som tusan! kul för honom, tomt för dig, kan jag tro. Men du har ju tjejerna ett tag till ;-)
Postat av: Catrin
Längtar efter mina barn med
Trackback