Gör-det-själv-Gyn
Det är inte bara jag som försöker mig på det här med besparingar, även Landstinget och Kvinnokliniken tycks ligga i ordentligt med den frågan.
Jag var kallad till Gyn för en årlig kontroll, (varför kommer jag att tänka på bilbesiktningen nu?...), nåväl, efter att ha suttit en kort stund i väntrummet så kom en lång, reslig kvinna med mjuk stämma och väldigt blå ögonskugga och nästan viskade mitt namn (det är väldigt lugn och stilla på just den här typen av mottagning) -och jag följde snällt med henne in på mottagningsrummet till den välbekanta stolen med makaber utformning. Efter alla år... ja det är några stycken, som jag infunnit mig på sådana här kontroller med jämna mellanrum så känns det rätt vant ändå, om än med en liten känsla av underläge och osäkerhet. Man är inte så stor i korken, när man ligger i just den posen till betraktande för en vilt främmade människa.....
Ja....
.........tänk tanken en stund!........
Nåväl, jag låg där med bara tröja och strumpor och försökte verka naturlig och avspänd medan hon talade lugnande och lent med mig. Hon berättade vad hon skulle göra, medan hon påpekade något om vädret i förbigående, mumlade lite förstrött om det kommer att gå bra utan sköterskan som borde varit här, och greppade sedan en slags... rätvinklad plast-tång...som liksom öppnar sig istället för att stänga sig.. och hon började lirka med den samtidigt som hon sträckte sig med andra handen över mig för att nå en liten glasskiva och i en svepande rörelse fick hon plast-tången på rätt ställe - jag säger inte var.
Medan hon pratar lugnt med mig där jag ligger och är uppfostrad, så ser jag plötsligt hur hon tappar lite fokus och jag märker att min blick börjar flacka lite nervöst. Det är här - jag nu börjar fundera på om allt står rätt till - hon ber mig hålla plasttången i ett stadigt grepp, och väluppfostrad som jag är i sådana här sammanhang (läs: halvnaken i groteskt byggda stolar) så gör jag som hon säger.
Hon rättar till min hand ett par gånger som försöker hålla tången rätt, samtidigt som hon vänligt frågar om jag kanske kan hålla den lilla glasskivan med den andra handen!
Där ligger jag alltså, i en kroppshållning som påminner lite om en sit-up som fastnat i det övre läget, med ena handen i ett stadigt grepp om tången som ska hållas i ett halvöppet läge dääär,...så hon kan utföra sitt arbete med spatlar, långa tops och annat jox, och den andra handen håller jag försiktigt den lilla glasskivan så hon kan lägga upp det hon joxar med från sin lilla arbetsyta som är en del av mig!
Med försiktiga ögonrörelser leter jag febrilt i rummet efter den dolda kameran.
Jag hittar ingen.
En stund senare med byxorna på och ordningen något återställd får jag, medan jag knäpper igen kappan, en snabblektion i hur just den här tången fungerar med olika självlåsande lägen vilket är bra om man inte är tillräckligt med personal.
Jag ler och nickar och känner att jag ändå bidragit till denna undersökning trots de besparingar som tydligen görs på kvinnokliniken, landstinget, Sverige.
Väl ute i verkligheten igen kom jag på att det kanske var därför undersökningsavgiften var sänkt till 80:-, vilket jag tyckte var ett klipp när jag betalade i Centralkassan på sjukhuset.
Besparingar är nog inte så dumt ändå, tänkte jag och nynnade nöjd hela vägen hem.
Jag var kallad till Gyn för en årlig kontroll, (varför kommer jag att tänka på bilbesiktningen nu?...), nåväl, efter att ha suttit en kort stund i väntrummet så kom en lång, reslig kvinna med mjuk stämma och väldigt blå ögonskugga och nästan viskade mitt namn (det är väldigt lugn och stilla på just den här typen av mottagning) -och jag följde snällt med henne in på mottagningsrummet till den välbekanta stolen med makaber utformning. Efter alla år... ja det är några stycken, som jag infunnit mig på sådana här kontroller med jämna mellanrum så känns det rätt vant ändå, om än med en liten känsla av underläge och osäkerhet. Man är inte så stor i korken, när man ligger i just den posen till betraktande för en vilt främmade människa.....
Ja....
.........tänk tanken en stund!........
Nåväl, jag låg där med bara tröja och strumpor och försökte verka naturlig och avspänd medan hon talade lugnande och lent med mig. Hon berättade vad hon skulle göra, medan hon påpekade något om vädret i förbigående, mumlade lite förstrött om det kommer att gå bra utan sköterskan som borde varit här, och greppade sedan en slags... rätvinklad plast-tång...som liksom öppnar sig istället för att stänga sig.. och hon började lirka med den samtidigt som hon sträckte sig med andra handen över mig för att nå en liten glasskiva och i en svepande rörelse fick hon plast-tången på rätt ställe - jag säger inte var.
Medan hon pratar lugnt med mig där jag ligger och är uppfostrad, så ser jag plötsligt hur hon tappar lite fokus och jag märker att min blick börjar flacka lite nervöst. Det är här - jag nu börjar fundera på om allt står rätt till - hon ber mig hålla plasttången i ett stadigt grepp, och väluppfostrad som jag är i sådana här sammanhang (läs: halvnaken i groteskt byggda stolar) så gör jag som hon säger.
Hon rättar till min hand ett par gånger som försöker hålla tången rätt, samtidigt som hon vänligt frågar om jag kanske kan hålla den lilla glasskivan med den andra handen!
Där ligger jag alltså, i en kroppshållning som påminner lite om en sit-up som fastnat i det övre läget, med ena handen i ett stadigt grepp om tången som ska hållas i ett halvöppet läge dääär,...så hon kan utföra sitt arbete med spatlar, långa tops och annat jox, och den andra handen håller jag försiktigt den lilla glasskivan så hon kan lägga upp det hon joxar med från sin lilla arbetsyta som är en del av mig!
Med försiktiga ögonrörelser leter jag febrilt i rummet efter den dolda kameran.
Jag hittar ingen.
En stund senare med byxorna på och ordningen något återställd får jag, medan jag knäpper igen kappan, en snabblektion i hur just den här tången fungerar med olika självlåsande lägen vilket är bra om man inte är tillräckligt med personal.
Jag ler och nickar och känner att jag ändå bidragit till denna undersökning trots de besparingar som tydligen görs på kvinnokliniken, landstinget, Sverige.
Väl ute i verkligheten igen kom jag på att det kanske var därför undersökningsavgiften var sänkt till 80:-, vilket jag tyckte var ett klipp när jag betalade i Centralkassan på sjukhuset.
Besparingar är nog inte så dumt ändå, tänkte jag och nynnade nöjd hela vägen hem.
Snålvatten och sötsug!
Ibland är det bara så att man måste HA!
Chokladsuget slår till, och man rusar uppför trappan på jobbet och bort till godisstället för just såna här akuta situationer!
Hemma kan det vara värre, speciellt om det infaller strax innan den 25:e i månaden då köksskåpen är som tomma gapande hål, men ändå - ändå lyckas man få till ett chokladbolls-bak av de torra havregrynsresterna,
margarinet och kakaot som sjunger på sista versen, så man får komplettera med grabbens Oboy-pulver
- bara för att man måste ha!
Inte för att jag vill påskina att jag skulle vara så akutsugen
som min hund på bilden nedan låter gestalta,
men inte är det långt borta att man snudd på drägglar ner tangentbordet på jobbet
då det är dags för veckomöte och det vankas wienerbröd med schåklääädöh *rinn*
Sådan matte sådan hund?........
Chokladsuget slår till, och man rusar uppför trappan på jobbet och bort till godisstället för just såna här akuta situationer!
Hemma kan det vara värre, speciellt om det infaller strax innan den 25:e i månaden då köksskåpen är som tomma gapande hål, men ändå - ändå lyckas man få till ett chokladbolls-bak av de torra havregrynsresterna,
margarinet och kakaot som sjunger på sista versen, så man får komplettera med grabbens Oboy-pulver
- bara för att man måste ha!
Inte för att jag vill påskina att jag skulle vara så akutsugen
som min hund på bilden nedan låter gestalta,
men inte är det långt borta att man snudd på drägglar ner tangentbordet på jobbet
då det är dags för veckomöte och det vankas wienerbröd med schåklääädöh *rinn*
Sådan matte sådan hund?........
Låt oss förundras!
En vanlig vinterdag på väg till jobbet förundrades jag av hur Naturen ständigt förskönas,
förändras....
Det var krispigt ute, som att fukten i luften överraskades av kylan och träd och buskar fick ett förbryllande utseende som jag inte sett förut....
Jag gick och småforskade på det här hela vägen till jobbet...ja, så långt är det inte dit - en kvart ungefär - men denna morgon tog jag mer tid på mig...
"är det taggar på buskarna?"....."Näeee...", "Hur kan det bli så dääär?"
"Varför ser det ut som på kemi/fysik-lektionerna i skolan för hundra år sen när man fascinerades av experimenten med järnfilspån?"
"Ääääär det taggar på träden??"............."Näeee...."
Jag var helt förundrad!
Efter en helt vanlig typisk evighet på jobbet så gick jag hem, lika förundrad som tidigare.
förändras....
Det var krispigt ute, som att fukten i luften överraskades av kylan och träd och buskar fick ett förbryllande utseende som jag inte sett förut....
Jag gick och småforskade på det här hela vägen till jobbet...ja, så långt är det inte dit - en kvart ungefär - men denna morgon tog jag mer tid på mig...
"är det taggar på buskarna?"....."Näeee...", "Hur kan det bli så dääär?"
"Varför ser det ut som på kemi/fysik-lektionerna i skolan för hundra år sen när man fascinerades av experimenten med järnfilspån?"
"Ääääär det taggar på träden??"............."Näeee...."
Jag var helt förundrad!
Efter en helt vanlig typisk evighet på jobbet så gick jag hem, lika förundrad som tidigare.
Vid den sena kvällspromenaden med jycken, så tog jag med kameran - jag kunde inte släppa detta, tog några bilder, stillsamt och nästan andaktsfullt inför denna bedårande utställning i Naturen av Gud Skapare.
....va?!.....
Bedåååårande!
Mmmm.....
Till och med vackra färger har Han fått till här av snöflingorna!
(Ops! Min hund njuter av detta också ser jag, fast på ett mer basalt plan....)
Tack för att Du bjöd in mig i Ditt Galleri av Skönhet!
....va?!.....
Bedåååårande!
Mmmm.....
Till och med vackra färger har Han fått till här av snöflingorna!
(Ops! Min hund njuter av detta också ser jag, fast på ett mer basalt plan....)
Tack för att Du bjöd in mig i Ditt Galleri av Skönhet!
Vinter-stilla...
Med vintermörkret kommer stillheten.
Livet stannar av.
Allt går i ultrarapid, långsamt.
Tröttheten slår till och sängen frestar en redan någon timme efter att man satt i sig middagsmaten.
Faktiskt... björnar är rätt smarta, att gå i ide känns lockande nu, må jag säga.
*gäsp*
Jag känner mig som en dåligt nerladdad film som laggar ordentligt,
så det är bara att liksom ge upp. Det blir liksom inte bättre.
Ser fram mot våren och sommaren, solen och ljuset,
och Livskraften som återvänder.
Eller så är det bara så att helgen gick för fort, återhämtningen var inte tillräcklig, söndagsångesten är här.
Så kan det ju vara.. tänkte inte på det.
Go´natt!
*zzz*
Livet stannar av.
Allt går i ultrarapid, långsamt.
Tröttheten slår till och sängen frestar en redan någon timme efter att man satt i sig middagsmaten.
Faktiskt... björnar är rätt smarta, att gå i ide känns lockande nu, må jag säga.
*gäsp*
Jag känner mig som en dåligt nerladdad film som laggar ordentligt,
så det är bara att liksom ge upp. Det blir liksom inte bättre.
Ser fram mot våren och sommaren, solen och ljuset,
och Livskraften som återvänder.
Eller så är det bara så att helgen gick för fort, återhämtningen var inte tillräcklig, söndagsångesten är här.
Så kan det ju vara.. tänkte inte på det.
Go´natt!
*zzz*
Budget-sug...
Fredagkvällen kom, man gick i "mål"!
Middagen satt där den skulle och soffan välkomnade mig.
Mmmm......
Freeeedag!
Efter en stund infann sig ett sötsug....
Jag är fortarande utan bil som annars snabbt skulle kunnat löst problemet ...
...men å andra sidan är det ingen vidare trängsel i min plånbok heller.... så var det med det!
Men det är då......
.....det är då som fantasin (läs:överlevnadsinstinkten) sätter igång!
Jag rotade igenom skåpen och lycklig som ett barn hittade jag ingredienser och jag skapade denna gamla hederliga skapelse!
Fredagen var räddad!
Middagen satt där den skulle och soffan välkomnade mig.
Mmmm......
Freeeedag!
Efter en stund infann sig ett sötsug....
Jag är fortarande utan bil som annars snabbt skulle kunnat löst problemet ...
...men å andra sidan är det ingen vidare trängsel i min plånbok heller.... så var det med det!
Men det är då......
.....det är då som fantasin (läs:överlevnadsinstinkten) sätter igång!
Jag rotade igenom skåpen och lycklig som ett barn hittade jag ingredienser och jag skapade denna gamla hederliga skapelse!
Fredagen var räddad!
Mmmmm..........
Jag hade dock lovat att spara några till mina vänner som skulle titta in på ett besök i helgen.
:-I
Som att slå nån som redan ligger...
...det är inget vidare....
när man inte behöver så mycket mer, när droppen får glaset att rinna över,
när man bara får den sista lilla anledningen till att packa ihop, lägga ner, ge upp
eller bara tacka för sig och gå och lägga sig för att få slut på den här dagen och hoppas på att nästa blir lite bättre och mer i synkronisering med en själv.
Jag slutade 17 idag,
men satt fast i telefon med en gammal trevlig dam till kvart över, innan jag kunde logga ur.
Jag gick hem eftersom att jag inte längre äger en bil, då 11 punkter på besiktningsprotokollet inte tillåter att man kör såna i trafik.
Och inga dubbar har jag på skorna heller vilket gjorde att hemvägen tog tid.
Mellanlandning på affären för att se om jag kunde få till nån näringsrik och spännande middag för de två guldtiorna som trängdes i plånboken.
Ett paket våffelmix för 10:90 och en liten mjölk, fläskade jag på med.
Jag kom på att jag nog hade alla ingredienserna hemma för att göra egen våffelsmet men vågade inte chansa på att utesluta fuskpaketet.
Väl hemma bytte jag lilla matkassen mot hundkoppel och drog ett varv runt kyrkogården med jycken och försökte samla tankarna efter arbetsdagens miljarder kundsamtal som lagrat sig fast i huvudet.
Väl inne igen med syreberikad hjärna och vid gott mod arrangerade jag de två våffeljärnen och vevade ihop min egen smet och med drägglande mungipor dukade jag i vardagsrummet.
Men här vände det!!
Köket blev ett slagfält!
Total förödelse!
Smeten fastnade, gaffeln gick frenetiskt över de piggade järnbottnarna för att ta bort våffelresterna
och Offerkoftan satt plötsligt som gjuten på mig, Martyr-kepsen var på plats och Självömkans tofflor kändes helt rätt!
Varför???när man inte behöver så mycket mer, när droppen får glaset att rinna över,
när man bara får den sista lilla anledningen till att packa ihop, lägga ner, ge upp
eller bara tacka för sig och gå och lägga sig för att få slut på den här dagen och hoppas på att nästa blir lite bättre och mer i synkronisering med en själv.
Jag slutade 17 idag,
men satt fast i telefon med en gammal trevlig dam till kvart över, innan jag kunde logga ur.
Jag gick hem eftersom att jag inte längre äger en bil, då 11 punkter på besiktningsprotokollet inte tillåter att man kör såna i trafik.
Och inga dubbar har jag på skorna heller vilket gjorde att hemvägen tog tid.
Mellanlandning på affären för att se om jag kunde få till nån näringsrik och spännande middag för de två guldtiorna som trängdes i plånboken.
Ett paket våffelmix för 10:90 och en liten mjölk, fläskade jag på med.
Jag kom på att jag nog hade alla ingredienserna hemma för att göra egen våffelsmet men vågade inte chansa på att utesluta fuskpaketet.
Väl hemma bytte jag lilla matkassen mot hundkoppel och drog ett varv runt kyrkogården med jycken och försökte samla tankarna efter arbetsdagens miljarder kundsamtal som lagrat sig fast i huvudet.
Väl inne igen med syreberikad hjärna och vid gott mod arrangerade jag de två våffeljärnen och vevade ihop min egen smet och med drägglande mungipor dukade jag i vardagsrummet.
Men här vände det!!
Köket blev ett slagfält!
Total förödelse!
Smeten fastnade, gaffeln gick frenetiskt över de piggade järnbottnarna för att ta bort våffelresterna
och Offerkoftan satt plötsligt som gjuten på mig, Martyr-kepsen var på plats och Självömkans tofflor kändes helt rätt!
Jag mumlade nästan snyftande, nåt om att "om jag inte får till det här med våffel-mixen då tar jag livet av mig"
Min son retade mig lite för det senare, inför hans kompis...
Han tyckte nog inte att det var speciellt moget att säga som jag gjorde...
Det blev riktiga våfflor med fusksmeten och det mättade iallafall för stunden.
Några timmar senare var det fint i köket igen, jag sanerade spisen och angränsande områden från hårda små flarn av våffelrester och Vilma städade golvet skinande rent med sin tunga.
Alla nöjda och glada och äntligen är den här dagen till ända.
Överslagshandling...
Det var på TV en gång för länge sen, hur en skata eller kråka eller nåt,
gick förbi en spegel och fick se sin egen spegelbild.... den stannade till där och började putsa fjädrarna helt oförhappandes.
Bara så där!
De kallade det för överslagshandling.
Jätte-pippin visste inte vad den skulle göra då den fick se "sig själv" där,
utan började frenetiskt tvätta sig.
Det är ungefär så jag gör nu...
jag har många saker som ligger framför mig under denna kväll och morgondag,
och jag vet inte vilken ordning jag ska ta det i... jag har lite svårt att fokusera och har haft det under en tid,
......(ligger en lite latent depression eller nåt och stör mitt system) .....
och nu skulle jag gå in på min dator för att plocka upp och studera en grej i powerpoint inför morgondagen...
...men då kom jag på att det var ett bra tag sen jag bloggade,
och nu sitter jag här och putsar fjädrarna....
:/
gick förbi en spegel och fick se sin egen spegelbild.... den stannade till där och började putsa fjädrarna helt oförhappandes.
Bara så där!
De kallade det för överslagshandling.
Jätte-pippin visste inte vad den skulle göra då den fick se "sig själv" där,
utan började frenetiskt tvätta sig.
Det är ungefär så jag gör nu...
jag har många saker som ligger framför mig under denna kväll och morgondag,
och jag vet inte vilken ordning jag ska ta det i... jag har lite svårt att fokusera och har haft det under en tid,
......(ligger en lite latent depression eller nåt och stör mitt system) .....
och nu skulle jag gå in på min dator för att plocka upp och studera en grej i powerpoint inför morgondagen...
...men då kom jag på att det var ett bra tag sen jag bloggade,
och nu sitter jag här och putsar fjädrarna....
:/