Sommarn ÄR här!
Insåg när jag tittade i almanackan att det är semester snart.
Det är gulmarkerat med överstrykningpenna från mitten på juli. Det är SNART! :)
Jag känner hur ett leende vräker sig ut över ansiktet när det liksom går in, polleten ramlar ner, jag INSER att det snart är sant!
De där veckorna som man längtar efter varje år, de är här alldeles, väldigt snart.
Jag "leker sommar" redan nu, för det är nästan 30 grader varmt ute, och raster och lunchpauser på jobbet, kan man avnjuta ute i det gröna, i gräset, vid älven, ute på min baksida -
- det luktar och smakar sommar nu!!!
*ler fortfarande*
Inte bara gamla bilar ska skötas om...
Även en annan bör ju tas om hand med jämna mellanrum.
Inte för att jag på nåt vis vill få det att låta som att jag vore en gammal härk, men iallafall.
I måndags var jag ju på ayurveda-behandling. Det blev en Abhyanga, en mjuk massage med varm olja. Det skulle rensa ur lite och är bra för leder och muskler och öka vitalitet och välbefinnande.
Kroppen kändes avspänd och mjuk men skallen - blev "påfylld" och "väckt" på nåt vis.
Kände mig "sharp", pigg! Annars har den mest känts degig och såsig senaste tiden.
När jag låg där och var redigt inoljad och varm och totalt tuuuung i kroppen......så kände jag mig nästan tårögd:
Vad SNÄLL jag är mot mig själv, mot min Själs Bostad!!
*snor*
Jag ser faktiskt till att den blir omhändertagen och ompysslad.
Så det är inte bara gamla bilar som behöver gås igenom utan även mognande kroppshyddor kan få en nystart efter en redig genomgång.
(Och då menar jag inte mammografi eller den regelbundna gyn-kontrollen...)
;-)
Bilden lånad från internet: (www.die-seele-baumeln-lassen.de)
.......så det här är inte jag,
och det var ett par händer som jobbade, inte två ;)
Fredagsmys....
Inte vet jag, dagen har precis börjat, men det är iallafall fredag :)
Som ett skämt nästan...det är 1 april idag!
Grabben har varit ledig hela veckan från skolan. Han ska göra praktik i Falun om ett par veckor. Han går en KY-utbildning i mätteknik. Det som ska fixas är ett boende och ett CSN-lån för de 10 veckor han ska vara där. Inget av det är ordnat än. Jag lär få ägna fredagkvällen åt att styra upp det. Det räcker inte med bara säga:
-"Gå in på CSN och sök studielån och kolla Vandrarhem i Falun, pojk."
Nåväl, jag har en arbetsdag framför mig som antagligen kommer avrundas med fredagsmys här på jobbet, nån i gruppen som har bakat/köpt nåt gott fikabröd.
Javisst ja....jag har ju slutat!
Fast å andra sidan är det ju fredagsmyyyyyys!!!!
Gamle I-or, Knäpp-Fridolf och lill-Sajko har fredags-samkväm.
Löjligt glad över det lilla..
Alltså jag måste bara få uttrycka en av min stora källor till glädje - nämligen mitt diskställ!!
Det är inköpt på IKEA för några veckor sen för att förenkla och förgylla.
Mitt kök är ju inte det största direkt. Förra diskstället tog mer plats och därmed försvann en bänkyta.
Men titta på den här bilden!!!
När man plockat upp disken (vilket är ett nytt moment att tillvänja sig) så fäller man bara upp själva stället mot väggen och vips skapas en fri bänkyta!
Alltså jag blir så glad för det lilla! :D
På bilden kan man tydligt se hur jag trotsigt har placerat ut några plastbyttor bara för att det går!
Eller, ja...eh...jag hade missat att ställa upp dem i skåpet. 
Hur som helst så var jag hem på lunchen idag som vanligt (jag bor ju bara några steg ifrån jobbet) och käkade, diskade undan och upptäckte till min ytterligare stora glädje att nydiskade stekpannan och andra kokkärl går att ställa UNDER själva diskstället och jag behåller således en fri bänkyta ändå.
Hur fånigt ser det inte ut när man står där hemma för sig själv och ler lyckligt åt såna här världsförändrade förbättringsåtgärder?!
Va?!
Det är tur att mina katter inte kan tala.
Nu har det hänt!!!
Jag tog med mig mina terminalglasögon ner på fikat för att kunna läsa tidningen!!
Jag har suttit i flera år, ända sen jag fyllde 40 faktiskt, och försökt läsa de små bokstäverna, men till slut så har armarna inte räckt till. Det har slutat med att jag tittat på bilderna och sen lämnat över tidnignen till nån yngre utan åldersrelaterade synfel, (eller nån klok äldre med glasögon...)
För några veckor sedan var det nån smart kollega som frågade varför jag inte tog med terminalsglasögonen ner på fikat? Jag tittade på bara på honom med en blick som sa: "Är du dum eller? Ser du nån terminal här?"
Inte hade jag fattat att man kunde läsa tidningen med de brillorna!
Så nu har jag levlat upp en nivå igen!
I can see!
Fattar inte vad som händer med tiden...
Jag tycker det är roligt att få vanliga brev....som inte är från nån strump-prenumeration eller nåt orange stort kuvert, eller de trista fakturorna som ploppar in titt som tätt.
Förra veckan fick jag ett brev av min mamma. Jag blev glad för det.
Det är inte ofta det skickas vanliga handskrivna brev nuförtiden.
Det kändes fint att läsa det hon skrivit och veta att hon suttit där vid sitt köksbord för nåra dagar sedan och tänkt på mig och varit närvarande i det hon gjorde....
Det gav mig en skön, lugn känsla att läsa det.
Nu för tiden slänger man ju ihop ett mail medan men pratar med kollegan eller samtidigt läser Aftonbladet på nätet. Hur närvarande är man då?
Fort ska det gå. Mycket ska man hinna med samtidigt som man forcerar vidare för att hinna med...vad?
Jag skulle skriva tillbaka till mamma, tänkte jag,
och såg framför mig en kopp kaffe vid köksbordet med lilla radion på svagt där i fönstret, ett rutat papper och pennan redo för att ge en liten rapport om mig och grabbarna.
Jag har ännu inte satt mig vid mitt köksbord för att skriva tillbaka till min mamma.
Det har gått en vecka...
Visst är det lite konstigt?
En kund som gjorde mig glad!
Iallafall, så ringer Sven från Örkelljunga om en faktura. Han är 92 år. Jag sa att han lät ju himla pigg och då berättade han att han hade jobbat, kört lastbil, tills han blev 87. Då blev det stopp, sa han.
(Jag tänkte att det var väl polisen som stoppade honom kanske av säkerhetsskäl eller nåt).
Jo det var magen som satte stopp, säger han, en tumör. Men läkarna var dukiga så nu är jag helt kurant igen, kvittrar han.
Jag log i telefonen och frågade efter kundnummer och då säger han att han skulle bara ropa på frugan.
Frugan, säger jag, men hur gammal är hon då?
Ja hon är 87 hon.
Oj, jaha så du håller igång henne också, säger jag med ett hjärtligt leende.
Då blev det tyst i telefonen, sen gapskrattar han!
Då förstod jag vad jag sagt, eller hur man kunde tolka det.
Ja va fan menade jag egentligen?! Hahahaah.
Det var gott att prata med honom, jag blev glad och jag sa det till honom.
Det sitter fortfarande kvar i mig, för jag ler med hjärtat.
De kallar mig dryg...
:D
Jag är så in i baljan lycklig för det och jag kan inte låta bli att påtala det för mina närmaste kollegor. Ganska ofta.
Varje gång jag tittar på almanackan på mitt arbetsbord och ser de gulmarkerade lediga dagarna så blir jag lika glad och postivit överraskad. Och uttrycker det högt!
Varje gång.
Nu har mina kollegor nästan slutat prata med mig, *fniss* för de tycker jag är så dryg ;-)
Men det gör mig ingenting för nu går jag in på mina lättje-fulla arbetsveckor och får lite mer kvalitetstid till mig själv.
Inte för att jag ska göra nåt speciellt utan bara för att det är skönt!
Tänkte faktiskt på det nyss när jag bakade ut bullarna,
- köket ser ut som ett kaos, diskbänken överhopad och dammsugaren framplockad -
men det är som att jag nu kan TA MIG TID att baka och fixa, för jag vet att jag är ledig på måndag!
Det är lugnt liksom!
Annars räcker det inte så bra med bara två dagar, känns för fjuttigt att dra igång projekt och så...
Jag är gärna både glad och dryg ;-)
Kram på er kära kollegor, ni är härliga iallafall!
Måndag morgons reflektioner...
Helgen försvann rätt snabbt och nu är det arbetsvecka igen.
Lördagen var en skön vilodag, med bara mingel och softa.
Söndagen gick åt till att klippa lite folk. Jag hade fiffigt nog råkat boka in alla samma dag! DET var det smartaste jag gjort, istället för att sprida dem över tid.
Nu var det klart på en dag istället för sju.
Jag har kommit igång med träningen igen, både karate och styrketräning och det känns bra. Skönt att få igång systemet och även matintaget brukar bli bättre då. Alltså jag väljer bättre föda än annars ;-)
Jag mår bra både fysiskt, mentalt och känslomässigt när jag tränar regelbundet, äter vettigt och sköter sömnen.
På veckodagarna kommer det inte bli till att hitta på nåt annat än jobba, träna och vila den tid som blir över. Jag har ju faktiskt ett hem också att ta hand om.
Mitt hem är min borg och jag älskar att njuta av min härliga lägenhet när det är ordning och reda där.
Jag känner mig vuxen på nåt sätt.
Och SEN........väljer jag själv, vad jag vill göra av tid som blir över :)
Gu så smart jag är.
Igen.
Klantmaja...
Om jag ska vara riktigt ärlig -
så är jag föbannat less på att jag tappat min mobiltelefon så frekvent i golvet att nåt minneskort gått sönder, så jag kan alltså inte föra över foton jag tagit med den ultrafina mobilen, till datorn. Därför blir det inga bilder på min blogg.
*svär och fräser en stund*
Ändå har jag lämnat in den en gång och fått den lagad för ett större antal hundralappar. Jag var aslycklig men lika förbannat släpphänt så mobilen for ur både händer och fickor titt som tätt och nu är det liksom kört.
*grinar och hulkar*
Det får bli torr-bloggar utan färgglada bilder i vardagen, för att jag inte kan hålla ordning på mig själv. Jag vet hur man accepterar det man inte kan förändra, typ gilla läget.
MEN - jag kanske kan MMS:a bilderna till min MAIL och SEN lägga in dem på bloggen!!??!!!
*spärrar upp ögonen och ler stort och brett*
Den obotlige optimisten har tänkt till!! :-D
Fast....
den obotligt minnessvaga moí, kom just på, att jag har ju provat att ställa in mobilen för att kunna maila från den....men jag fick ju inte till det...
ÄH, jag provar igen, jag är ju ledig några dagar snart så då ska jag nog få till det!
*ler trovärdigt till mig själv igen och förväntar mig bilder inom kort*
(kort! foto! *asg*)
:-)
Tidig timma..
Sitter på jobbet och det är söndag, väldigt tidig morgon.
En vecka kvar har jag nu på skiftgången sen övergår det till vanliga dagpass.
Det sliter på mig när jag går dagtid på vanliga kundservice. Jag mår bättre med skiftgång på Felanmälan så här, med sovmorgnar och lediga vardagar. Då gör det inget att jag börjar 6:00 vissa dagar och jobbar nätter andra.
Radion står på lite svagt här i bakgrunden, min skift-partner Torbjörn sitter tyst och glor på sina bildskärmar, och jag har hällt upp en kopp kaffe och läser på aftonbladet.se. Fläktarna susar lite dövande och ute är det kolsvart. Det är stilla och skönt.
Världen sover....
Jag gillar det. Jag får ha mina tankar ifred. Ingen eller inget som tvingar mig till svar, beslut eller uppmärksamhet. Det är bara jag liksom. En oas av Tysthet...
Nu ska jag snart läsa klart tidningen, åtminstone rubrikerna, sen göra lite försiktig nytta i admin-ärendena i väntan på att någon stackars strömlös ringer mig. Eller Torbjörn.
Ha en bra och försiktig, skön Söndag!
Nya gardiner - ny energi!
Jag hade ett fikabesök av en kollega som varit barnledig drygt ett år. Jag bor ju så nära jobbet och hon kom förbi kring lunch på min lediga dag med kycklingsallad som vi delade på, kladdkaka och jättefina tulpaner. De första tulpanerna för i år. Jag blir glad av tulpaner. Varför köper jag inte det till mig själv lite då och då?
Det har säkert sina orsaker...
Nåväl,
hon gick husesyn och vips började hennes del av hjärnan jobba, desgin & inredningsdelen och kom på att hon hade en fin tavla som hon inte använder som jag skulle kunna få låna och ha ovanför soffan, där jag nu hade en tillfällig lösning.
Jag tackade lyriskt "ja"!
Senare på kvällen så kom hon förbi med tavlan. Och jag fick kuddar till soffan som hon sytt och ett par vita mysplädar. Som jag kunde få som försenad inflyttspresent. Om jag ville alltså! Kunde inte låta bli att släppa en tår i ögat.
När hon hade åkt därifrån så hade jag även fått lite uppfräschning i form av ljusstake, vacker liten tavla och andra piffiga detaljer och i sovrummet - i sovrummet har jag nu ett par gardiner i mer ombonat stuk, och ett överkast som man kan säga att jag leasar av henne ;-)
Va?!
Jag blev som nykär i mitt eget hem!
Jag undrar ibland vad jag har gjort för gott för jag tycker ofta att goda saker kommer till mig. Jag har många goa vänner runt mig, som ger av sig själva, på många sätt.
*tårögd*
Jag hoppas att jag ger nåt tillbaka till dem. På nåt sätt...
Nu vill jag inte gå hemifrån alls utan bara gona i min lilla lya. Jag la mig igårkväll och läste ur boken "Att välja Glädje" av Kay Pollak och jag väljer det. Glädje. Om och om igen. Somnade med ett lyckligt leende på läpparna i min fluffiga säng, ombonad och trygg.
(Kommer kanske några bilder inom kort.)
Bättre fly än illa fäkta...
Jag fixar inte att stå emot, vet inte hur jag ska hantera det!
Som ikväll när jag först tog min tillflykt till duschen där jag kunde låsa in mig en stund.
När jag väl kom ut därifrån så kände jag mig fortfarande jagad, så den enda lösning jag kom på för att rädda mitt skinn, och troligen förstånd, var att ge mig av hemifrån. Jag klädde på mig ordentligt och laddade för en låååång promenad och hoppades få ett syreöverskott i lungorna, klarhet i hjärnan och lugn o själen. Det var -16 grader men vad gjorde väl det - jag måste bara ut!!
Ibland är min mambo så sällskapssjuk och översocial men jag är inte riktigt på samma frekvens.
Jag var trött, men hade bestämt mig för att städa inför ett besök imorgon mitt på dagen.
Jag försökte komma igång men han skulle visa en filmsnutt som var bra, han skulle bli masserad på ryggen vilket jag lovat tidigare - jag föreslog att han borde stretscha efter träningen men han hade googlat på stretsching och det var visst inte bra - och sen for han runt och surrade, grejade och vid ett tillfälle så hotade jag till och med att ta fram dammsugaren för då brukar han låsa in sig på rummet.
Min kraft var nästan borta och jag kände att jag var tvungen att bara få vara ifred.
En dusch och en långprommis gjorde underverk.
Jag är människa igen och grabben sover.
Förr tålde jag mer....
Fyllt år igen...
Herregud vad det låter.........erfarenhetsmässigt :)
Alltså jag är verkligen vuxen! Å andra sidan är åldern bara en siffra som inte säger nånting om hur man känner sig från insidan och ut.
Jag tycker fortfarande det är kul att fylla år, att baka tårta och bjuda hem vänner. Lite som att man får vara egocentrerad den här dagen och ha allt fokus på sig själv utan att be om ursäkt liksom.
Jag var barnvakt åt min gudson Wiggo några timmar, då hans föräldrar jobbade respektive var på möte. De tyckte jag var tossig som ville vara barnvakt på min födelsedag, men vadå - det är ju bästa presenten att få kvalitetstid med underbaraste Ljusbäraren Wiggo!
Så jag har haft en bra dag med honom, med vänner som kom på besök, goa samtal och mycket fika.
Min äldste son kom förbi en snabbis, och jag blev jätteglad för det och den kramen jag fick av honom. Jag älskar verkligen barn, stora som små.
*suckar och ler*
Det är liv, på nåt sätt......
Nu ska jag ta en bit tårta till, imorgon börjar Nystarten med fokus på bra mat, rutiner, träning och vila.
Jo, min karateinstruktör Sensei Fred sa för nåt tag sen,
att det krävs mer tid för återhämtning när man tränar, ju äldre man blir......
Års-skifte igen!
Jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen på jobbet och precis kommit hem....
Det är inte så att den där Nyårsaftons-känslan är närvarande direkt.
Och?
Det gör inget.
Jag tänkte ta en dusch och landa lite i soffan och umgås med mig själv
över en kopp te lite stillsamt.
Douglas är ute med kompisar - jag trodde knappt att han skulle ut - men så blev det.
Bra.
Viktor är vuxen och har sitt liv, sin tjej och sina vänner.
Och här står jag vid årsskiftet helt för mig själv och väntar in 2011.
Det känns helt ok.
Ska glutta ut lite sen och se om jag ser några smällare,
skåla i Zeunerts julmust mot min spegelbild i fönstret vid tolvslaget,
och säga Adjö till Det Gamla och Välkomna Det Nya.
Får se om det kommer några tillbakablickar att blogga om....
Gott Slut - och Gott Nytt ÅR!
:-)
Så tidigt, så tidigt...
Jag menar jag har ju varit julledig nästan två veckor och sovit länge
och inte passat tider utan bara gottat mig på alla sätt.
Hade satt klockan på 5:35 (jag bor nära) och lagt fram träningsoverallen
bara för att lätt glida i den när klockan skulle ringa.
Men 5:15 ringde en beredskapsförlagd chef och sa att jag inte behövde börja jobba förrän 8:00 då övriga kundservice är på plats. Det hade visst gått ett larm och securitas hade inte varit dit än och beredskapspersonal på annan ort skulle ta hand om de första två timmarna.
-"Näe det går inte sluddrade jag lite sömndrucket, jag ska börja jobba klockan 6".
-"Jo, det är därför jag ringer, säger beredskapschefen, du behöver inte gå dit förrän kl 8".
Han var väldigt tydlig på rösten och artikulerade väl,
och jag avslutade samtalet med ett aha-liknande:
-"Jaha, nuuuu fattar jag! :-)
Jag tackade honom, och somnade om i två timmar.
Nu är klockan snart 17 och jag känner mig nästan redo för att göra kväll.
Jag menar, klockan ringer ju 5:35 imorgon.
Nyår står för dörren...
Jag känner mig lite trött och långsam i kroppen, men i huvudet så brinner en längtan efter att komma igång och träna igen. Jag har inte rört på mig på nån månad. Eller två. Jag mår inte bra av att inte träna.
Kroppen är lite grinig på mig, så jag ska plocka ut ett träningskort från jobbet så fort det blir 1/1-2011 och sen ska jag hänga på gymet 4 ggr/vecka.
(Jag hör nästan Rocky-musiken i bakgrunden)
Jag vill kicka igång mig igen och komma i form igen.
Sedan plockar jag in karaten och fokus på svart bälte igen.
Jag tappade bort det bland sjukdom, utmattning och annat som tog över mitt liv i höst.
Nytt år på gång, nya möjligheter och nystart igen.
Ska göra en lite summering och återblick av det gångna året sen..
Pirr i magen....
Just idag har jag haft en bra dag.
Jag tog tag i julklappshandeln idag (utan köphets och jul-vansinne) och skickade ner paketen, till familjen i Stockholm.
Tänkte på det, i 18 år har jag skickat platta, lätta paket för att det ska vara enkelt med logistiken. Jag fick ett paket av brevbäraren med lätta, platta paket från Stockholm idag.
Annars tycker jag att det har suttit i tjära, det mesta.... när det gäller vuxna ansvarsbitar.
Jag tror jag varit och är...lite sliten och trött. Min ledighet hade inte kunnat komma lämpligare.
Nu har jag bakat Snickers. Det höll på att gå åt fanders, för jag var nära att bränna det. Det är en sjujäkla fart på spisen och ugnen mot den gamla reliken jag hade i huset. På nåt vis så känns det mysigt för mig själv att hålla på att greja lite.
Jag sitter här och känner mig lite "dan före dan före dan före dopparedagen" och bloggar. Har knäckt upp en Zeunerts julmust. Jag känner mig lugn och avkopplad. Skön känsla.
Jag älskar att lura julen på "Stressen".
Fredagsmys........
Eller det känns åtminstone som Fredagsglädje.
Jag har sovit gott och la mig i tid igår och idag är jag pigg!
Tänk att det kan vara sån skillnad att kliva upp kl 6:50 efter 8 timmars sömn istället för 6.
Idag är det fredag och jag blev alldeles jätteglad, nästan överlycklig
när jag kom på att om exakt en vecka så jobbar jag sista dagen innan jul!
Det ska bli såååå skönt att bara strosa omkring i min egen ledighet,
äta min hårdmacka med kalvsylta och rödbetssallad och dricka julmust.
Zeunerts julmust.
Att bara flöda runt mellan kylskåpet och vardagsummet med skön-soffan och fjärrkontrollen.
Jag längtar verkligen till jullovet!
:)
Det var länge sen...
Tiden har inte räckt till.
Annat har kommit ivägen.
Varje dag tänker jag:
"-Ikväll - då ska jag blogga och fixa lite" men vips är det för sent och jag är trött.
Fast å andra sidan får jag en massa annat gjort.
Ett par vänner till mig håller på att flytta, och det var faktiskt....9 månader sen jag själv flyttade!
Jag rensade bort en massa ur huset för att komma in i min lilla 3:a men nu känns det fullt igen. Mina vänner har börjat flytta in lite i taget hos sig, och jag har alltid tyckt att det har varit en härlig känsla att flytta. Man får en nystart på nåt vis. Det är tomt och rent och man kan skapa nåt nytt.
Nu känner jag mig skitstressad av dem....eller, inspirerad kanske jag kan säga, och jag har burit ut säckvis med saker jag inte använt på länge och som legat i skåp och lådor och tagit plats.
Det är som en jädra förlossning nu...efter 9 månaders havandeskap av grejer som ska ut!
En insikt ramlade på mig idag och det var att jag behöver inte saker.
De är oviktiga....
Det viktiga är att jag har mig själv, min familj, mina vänner, mina upplevelser och får mina behov tillgodosedda. Att jag lever varje dag så mycket jag kan. Att jag vecklar ut min själ som nån sa så fint nån gång...
Jag behöver inte en massa saker, prylar och grejer. Lite ja, men inte massor.
Hoppas det håller i sig, den här insikten så det blir tomt på vinden också.
Sen är jag fri!