Hur långsamt kommer man längst?

Igår kväll hade jag lite svårt att somna. Låg och funderade på saker och ting.
Jobbet, ekonomin, karateläger, kattstackarn och lite av varje. Jag brukar inte ha svårt att somna men TACK gode gud för att jag inte fick till det för 23:45 slog det mig:
Deklarationen!!!
2:a maj!
Satan!!!

Jag slängde mig upp ur sängen, flög bort till lillrummet och krafsade febrilt fram deklarationspappren och slängde ner dem på golvet i hallen utanför, där närmaste fungerande lampa satt och började hysteriskt bläddra runt samtdigt som jag knapprade igång mobilen - sms:a in deklarationen.
Jag älskar tekniken!!
Just inatt gjorde jag det iaf.

Satan!
Personnumet på plats men det gick inte att sms:a numret!
Nätfel eller nåt sas det.
Jag hatar tekniken!

Jag ringde in numret som stod i broschyren om hur man deklarerar.
Knappade in mina uppgifter och däääääääär var det mottaget!
Klockan 23:51 var det fixat, med 9 minuter till godo.
*puh*

Jag har alltid, jämt, så länge jag kan minnas - lämnat in det här varje år, väldigt sent den sista dagen. Men så här nära gränsen har jag aldrig varit. TUR jag inte kunde somna riktigt.



Nu visade det sig fick jag höra när jag kom jobbet att datumet är förlängt lite p.g.a teknik-stopp av alla elektroniska och nät-baserade inflöden av just deklarationer. Nåväl, nu är det gjort.

Ikväll måste jag ta itu med katten, han har ju blött och slaskat ner sig över halva "Helly-Hansen"pälsen.
Undrar hur det ska gå till......
*repar mod och förbereder mig på en tuff match*

Tror aldrig jag längtat så mycket efter lönen som de här sista dagarna!

Det är kal(l)t, öde och tomt i kyl och frys,
katterna gillar inte den där tillfälliga kattmaten för 28:70 på Coop,
de till och med lyckas kräkas upp den, jädra martyrer till katter! ;-)

Apoteket ska få frigöra plats för jag tänker hämta ut allergimedicinen
och till och med såna udda varor som salt är slut hemma i skåpen!!
Det tror jag aldrig har hänt under hela mitt liv!

Igår avnjöt jag dock några ljuvliga lchf-pannkakor med sista frysta bären till.
Det sista som lämnar mig är grädde och ägg.  ;-)



Snart lunch, ska hem och skoja till det med en omelett!

Imorgon är det lönedag som jag ska avnjuta i total frihet!
Betala räkningar, handla, gå på stan, träffa en kompis på lunch och avrunda med en halvtimmes massage på badhuset. Va?! Hur bra får man ha det!?

Dagen innan lön är som dan före dopparedagen...
Eller som dan innan man går på semester...
Eller som att vara jättenödig och äntligen få slänga ner sig på dass...
Eller att varit uppe sent och är så trött så ögonen blöder och man får lägga huvudet på kudden...

Underbart!!

Någon gång i januari fick jag ett nytt körkortsunderlag då mitt körkort höll på att gå ut.
2012-03-07 gick det visst ut.
Jag kom mig aldrig för att göra nåt åt det, och för några veckor sedan kom en påminnelse om det.
Attans!!

Det som spärrade mig från handling var att jag inte visste om man kunde fota sig på polisstationen,
i fotobutiken eller om det faktiskt kanske fannnnnns en fotoautomat nånstans i stan.....
Förut gjorde det det. Och snål är jag ju så jag vill inte betala en massa pengar för ett jädra foto!

Nu är det gjort iallafall,
då hon på fotobutiken sa att det bara var att droppa in så fixar de det på 10 minuter.
210 bagis. Klart o bettart!

Igår stegade jag in där på lunchen, slängde ner mig på stolen och två klick senare var det klart.
På väg mot jobbet droppade jag brevet med innehållande körkortsunderlag med foto och namnteckning i brevlådan för vidare färd till Trafiksäkerhetsverket!

ÅÅÅHHHH va skönt när man kan bocka av den grejen!
SÅ svårt var det ju inte, så VARFÖR drar man ut på saker och ting???
När det är så skönt när det är gjort?!

Säkert nån form av självbestraffning.
Eller för att man vet att belöningen när man gjort det efter månadtal av vånda - blir desto större?!

Nu kan jag snart låna Douglas bil igen ;-)

Snön ramlade ner i ett huj här för några dagar sen!
Jag blev väldans paff, hade mer förväntat mig tussilago och krokus vid husväggen.

Nåväl, det ligger nog inte länge. Typiskt aprilväder antar jag.

I år är första gången på flera decennier som jag inte tagit in nåt påskris.
Slängde upp några fjärdrar bara i en liten äggskalsliknande minivas, på köksbordet och några av grabbarnas påskpynt från när de gick på...fritids? Skolan?
Det syns iallafall att det är påsk.

Jag har varit vansinnigt trött så hela den här ledigheten kom lämpligt i forma av rekreation och vila.
Men igår smällde jag ihop lite påsk-godisbakning.
Gjorde lchf-dammsugare, asgoda OCH snygga! Sen gjorde jag några har-pluttar (påskgodis med mandelmassa och choklad) och lite annat påskgodis, och kärleksmums, allt enligt lchf-recept. Jag är så nöjd med att man kan göra "allt" fast utan socker! Och mjöl som jäser i magen.

Så igår satt jag ute sen och fikade i solen. Den värmer riktigt gott när den är framme.
Katterna och jag njöt av påskaftonens stillhet, utan hets.
Ja...jag kom på att jag hade bokat tvättstugan senare, men det kändes ok.





Idag ska jag göra mat och bjuda grabbarna på.
Fylld fläskfilé med lite gojs till. Får se om de dyker upp båda två.

Idag är det Påskdagen. Ska ringa till mamsen och pappsen och syrrorna och kolla läget, här under dagen. Ute är det strax under nollan och snö på backen bitivs, MEN det är vår på gång!

Love it!

Tänk att solen och värmen kom samtidigt! Jag slängde mig ut i söndags med en kaffe och satt ute på baksidan en stund medan katterna fjantade runt.

Även om det bara var en kort stund, tills jag druckit ur kaffet och stillat mina tankar och solen hann försvinna bakom Hullsta-byggnaden, så var det ändå nåt underbart med att ha suttit ute för första gången i år.

Livet kändes lätt och ljust, och längtan och livslust återvände i ett svep där efter vinterns trötta, kala, mörker.

Sen att måndagen inleddes med murrig, blöt regnkyla och man satt inne på jobbet och småfrös lite, det är en annan sak.

Jag njöt iallafall av de här 5 minutrarna, och årets första ute-på-baksidan-kaffe!!





Sälen till vänster är go-Fridolf och tomten längre bort är Sajko.
:-)

Det är lugnande att jobba på nätterna.
Rena rehabiliteringen faktiskt.
Det mesta är stilla förutom vi två som sitter vakna och gnetar på när övriga sover.

När det börjar ljusna så är det lite magiskt,
att få vara först om att se dagen födas...

Underbart är kort sägs det,
och det stämmer för någon kvart senare så ligger jag i sängen och glider snabbt in
i Drömmarnas Trädgård, utan att fatta hur det gick till.

Och snart vaknar världen.....

I maj 2003 började jag på Graninge och jag klev in elbolagsvärlden.
Graninge slogs efter några år ihop med Sydkraft till E.ON.

Då var vi 30 som jobbade, nu är vi väl uppåt 160 st uppdelat på Sollefteå och Norrköpings kundservice.

Nu renoveras det en del här i huset och väggar slås ut för att få lite bättre plats och yta.
Och den sista påminnelsen om den gamla goda Graninge-tiden är nu borta....

Så här såg golvet ut på väg in i matsalen.



Förra veckan skars loggan bort och ersattes med en helt vanligt grå rund plutt..
Notera förresten den fina väggmålningen till vänster..
Det ser nästan ut som att vattnet gör att väggen lutar.


Nåväl, ut med det gamla, in med det nya.
Tiderna förändras och vi med den...

Idag sov jag till 13:30 efter nattpasset. Jag klev upp och kände mig rätt pigg, solen sken in genom fönstren och jag tänkte att jag ska ut och lufta mig en sväng innan jag ska jobba sista nattpasset på ett tag.

Jag stekte mina ägg, läste tidningen och sen hoppade jag in i duschen. Det såg ut att vara -3 grader ute och helt ljuvligt. På med kläderna och ut det bar, härligt promenadväder och jag kände mig glad i hågen.

Jag tänkte att det vore ju najs om jag gick broarna runt igen, det tar en timme ungefär. Men efter några steg kändes det övermäktigt. Jag tog sikte mot Hågesta-ön istället och spatserade iväg. Solen försvann, och när jag svängde av längs älven så kändes den här promenad-idén som ett straff!

Det blåste spiken, tårarna började rinna och jag frös om öronen. Jag knatade på och när jag kom bort till polishuset gick jag upp mot vägen och tillbaka hemåt. Åt det hållet blåste det inte alls och det kändes som ett skönt promenadväder, men utan sol. Men det var så dags.



Femton minuter tog det här luftombytet innan jag var hemma igen. Nerkyld och stel i anletsdragen, men vädrad ända in i märgen ;-)

Jag och min väninna var till Höga Kusten-restaurangen i lördags. 
Vi skulle äta lunch, surra och njuta av supergod mat och gott sällskap i den vackra miljön.
Det är verkligen storslaget där!

Jag har många, många gånger åkt hit genom åren,
och ätit, fikat, firat sönernas födelsedagar eller bara sight-see:at i maffig miljö. Ett perfekt utflyktsmål.

Det var -30 grader när vi gav oss iväg, och lite dumdristigt var det kanske. Jag hade ringt och kollat att de hade motorvärmare där på plats iallafall, så då kändes det rätt lugnt.

Vi åt en underbart god, matig saffranssoppa med lax och räkor, creme fraische och baguette till. Vi hade ju räknat ut att efterrätt är ett måste och att plats för denna också måste finnas...

Några timmar senare åkte vi hem, med uppknäppta byxor, bakåtfällda bilsäten och ljudet av varandras suckar och rapar.

Jag somnade direkt i soffan när jag kom hem och försvann några timmar där. Jag var helt väck! Med tanke på att jag inte äter socker och sånt, så blev det nog en överdos av detta, i efterrätten som sänkte mig.
Min väninna hade visst inte fått i sig nåt mer den dagen sen än lite pop-corn.

Men det var en härlig upplevelse!



Utsikt från restaurangen...



Hennes chokladmousse och min....marängswiss!


Vi skrattade hysteriskt över denna skapelse och tittade lite nervöst efter nån dold kamera kring väggarna...


Nämnas kan, att min höjdrädda väninna har varit ända högst upp i de här "benen", där uppe vid lilla "tornet/spetsen" och gluttat ner!! Tänk att en hiss går där inne i benen och ändå upp, och enda skydd där uppe är ett litet fjantigt staket i höfthöjd. Jag är faktiskt impad av henne som trotsat sin rädsla där. 
Lite avis är jag nog, för det är inte alla förunnat att ha fått vara där uppe!

Att vara uppe innan 6 en söndagmorgon tillhör inte vanligheterna.
Jag ska jobba idag.
Och faktiskt känns det härligt på nåt mystiskt sätt att vara uppe innan världen vaknat...

En tallrik fil och flingor i tystnad.
Inloggad på jobbet strax blir det en kaffe med medhavd "riktig" mjölk.
Endast Torbjörn och jag är vakna.

Mörkret ligger som ett gosigt täcke utanför fönstret.

Ha en fin dag där ute när ni vaknar till :-)

Snart har den här veckan gått och då är det bara en kvar att jobba!

Sen är äntligen den efterlängtade semestern här!
Den som man längtar efter ett helt år!!
Den som är 4 veckor lång. (Kort?)
Den som brukar gå över så fort....
Nåväl - JAG LÄNGTAR!!!
:-D

De senaste åren har jag lyckats fasas in i semestern på ett avspänt sätt redan innan.
Jag tar vara på luncher och raster, njuter av värmen...

ÅÅHHhh, vad jag längtar till första semesterdagen!!
*kvittrar som ett barn, tar en kaffe och går ut och sätter mig vid älven*