Hur långsamt kommer man längst?

Ibland blir det liksom för mycket!
Jag fixar inte att stå emot, vet inte hur jag ska hantera det!

Som ikväll när jag först tog min tillflykt till duschen där jag kunde låsa in mig en stund.
När jag väl kom ut därifrån så kände jag mig fortfarande jagad, så den enda lösning jag kom på för att rädda mitt skinn, och troligen förstånd, var att ge mig av hemifrån. Jag klädde på mig ordentligt och laddade för en låååång promenad och hoppades få ett syreöverskott i lungorna, klarhet i hjärnan och lugn o själen. Det var -16 grader men vad gjorde väl det - jag måste bara ut!!

Ibland är min mambo så sällskapssjuk och översocial men jag är inte riktigt på samma frekvens.

Jag var trött, men hade bestämt mig för att städa inför ett besök imorgon mitt på dagen.
Jag försökte komma igång men han skulle visa en filmsnutt som var bra, han skulle bli masserad på ryggen vilket jag lovat tidigare - jag föreslog att han borde stretscha efter träningen men han hade googlat på stretsching och det var visst inte bra - och sen for han runt och surrade, grejade och vid ett tillfälle så hotade jag till och med att ta fram dammsugaren för då brukar han låsa in sig på rummet.
Min kraft var nästan borta och jag kände att jag var tvungen att bara få vara ifred.
En dusch och en långprommis gjorde underverk.

Jag är människa igen och grabben sover.

Förr tålde jag mer....