Katt-allergi...
Jag fick brev från doktorn med svar på proverna.
Det visade visst "en uttalad reaktion mot katt".
Doktorn "rådde mig tyvärr att göra mig av med katten".
(Han skulle bara veta att jag har tre...)
Då har vi väl orsaken till min jättelånga "förkylnings"-period, antar jag.
Just nu befinner jag mig i Förnekelse och låter Acceptansen sakta smälta in.
I-or är 12 år men med i matchen.
Fridolf blir 3 år i sommar och
lill-Sajko drygt 1 år.
Hmm....
Fridolf, min lille go-katt. Kanske lite mycket närkontakt här...
Den mest udda katt jag haft, faktiskt. Go, men udda :) 
Lille Sajko med utegångsförbud och tratt (läs:dumstrut)
och I-or uppe i fönstret tycks dryga sig lite, han som fååår gå ut.
*suckar längtansfullt?*
Tratt-Sajko. Han hade ett sår på sidan som läkte fint med dumstruten på.
Och I-or, den gamle och vise?....
Hur det än är och blir så känner jag mig riktigt pigg och fräsch just nu,
och har kommit fram till att:
* Jag ska sanera sovrummet och ha stängd dörr och kattförbud där inne.
Så här ser det annars ut i min garderob. Klicka för större bild.
(Fritte alternerar med handfatet som sovplats. Den kan han behålla.)
Sajko, den lille röde, han brukar ligga kring örat på mig och dräggla och purra.
Men det är visst slut med det nu.
Ytterligare åtgärder:
* Tvätta händerna efter att jag gossat med dem.
* Minimera närkontakt, typ översta bilden.
* Ta ut allergimedicinen (som reserv)
* Dammsuga och svabba 2 dagar/veckan
* Vänta in sommaren = Oftare-utekatter!
Problem är till för att lösas, ingenting är hopplöst och lite förnekelse har väl ingen dött av?
;-)
Hår i handfatet va...
Numer blir jag inte längre överraskad,
när jag yrvaket hasar in på toaletten på morgonkulan
och upptäcker en massa hår i handfatet igen.....
Fridolf har tagit det till en helt ny nivå, kan man säga:
Den blicken säger tydligt att han inte gillade att bli väckt,
samt att jag får tvätta händerna i köket för här är det upptaget.
;-)
Håller mig för (s)K(r)ATT...
Tänkte göra kväll nu för jag ska upp tidigt imorgon bitti för att åka på en föreläsning.
I Stockholm. Typ 50 mil härifrån.
Ska kliva upp 2 timmar tidigare än vanligt.
Men va tusan, det är upptaget i badrummet!
*gaaaah*
Den dryga blicken säger mig att jag kan ta tandbortningen ute i köket ikväll.
Gonatt ;-)
Så lite foton på de små liven...
Det har inte gått så många dagar men nu har vi landat.
Tillökningen som skedde var ju lille Sajko. Fridolf och han har verkligen funnit varann. Gamle I-or håller distansen men -"va tusan", tänker han väl - "låt ungdomarna härja och låt mig va bara".
Jag lovade ju lite bilder och här kommer de:
Lille Sajko på röda filten försöker få nån att visa lite ömhet och förståelse - men I-or där uppe i fönstret menar med sin avstängda blick: -"Tänk inte ens tanken grabben, sköt ditt så sköter jag mitt!"
Lille Fridolf...eh, som är rätt stor nu mer, sitter på ett behärskat avstånd och morrar djupt.
I dagarna två gjorde höll han på med det.
Efter några dagar började de känna in varann lite.
Fridolf har ju sin kroppshydda att stö´sig på
samt sin täta, fluffiga päls som hindrar Sajkos illvassa bäbiständer att liksom ta.
Och här ligger de och kramas nästan. Ser det ut som.
Men det är lite för mycket tänder med än...
Här håller de visst på att planlägga nån attack på deras gemensamma fiende: typ, Topsen anfaller!
Här gjorde Sajko en Fridolf, dvs klev upp på axlarna och la sig tillrätta. Fast Sajko är mindre så det var inte helt omöljigt.. Men lika knäppt. Jag satt ju för tusan vid datorn och skulle betala räkningarna. Det var inte helt lätt med en knäppgök i håret..
Det senaste faktiskt.....*darrar lite på rösten med en tår i ögat*....var att de satt på tangentbordet båda två *snyft*..... och faktiskt slickade varann vänskapligt på nosen.
Mission completed.
Tillökningen som skedde var ju lille Sajko. Fridolf och han har verkligen funnit varann. Gamle I-or håller distansen men -"va tusan", tänker han väl - "låt ungdomarna härja och låt mig va bara".
Jag lovade ju lite bilder och här kommer de:
Lille Sajko på röda filten försöker få nån att visa lite ömhet och förståelse - men I-or där uppe i fönstret menar med sin avstängda blick: -"Tänk inte ens tanken grabben, sköt ditt så sköter jag mitt!"
Lille Fridolf...eh, som är rätt stor nu mer, sitter på ett behärskat avstånd och morrar djupt.
I dagarna två gjorde höll han på med det.
Efter några dagar började de känna in varann lite.
Fridolf har ju sin kroppshydda att stö´sig på
samt sin täta, fluffiga päls som hindrar Sajkos illvassa bäbiständer att liksom ta.
Och här ligger de och kramas nästan. Ser det ut som.
Men det är lite för mycket tänder med än...
Här håller de visst på att planlägga nån attack på deras gemensamma fiende: typ, Topsen anfaller!
Här gjorde Sajko en Fridolf, dvs klev upp på axlarna och la sig tillrätta. Fast Sajko är mindre så det var inte helt omöljigt.. Men lika knäppt. Jag satt ju för tusan vid datorn och skulle betala räkningarna. Det var inte helt lätt med en knäppgök i håret..
Det senaste faktiskt.....*darrar lite på rösten med en tår i ögat*....var att de satt på tangentbordet båda två *snyft*..... och faktiskt slickade varann vänskapligt på nosen.
Mission completed.
Kattliv...
Inatt har jag blivit väckt av den lille nykatt-ungen. Många gånger.
Han lyckades ta sig förbi Fridolf som annars vaktat mitt sovrum från obehöriga små uppstickare som Sajko.
När Sajko väl fått fäste i min säng så visste han inte hur han skulle uttrycka sin kärlek till ny-matten sin, jag alltså, så han purrade högt, trampade frenetiskt med tassarna överallt i mitt ansikte och i håret, och slickade och spontan-bet mig på näsan och ögonbrynen.
Jag höll på att kvävas av syrebrist när jag drog täcket över huvudet och hoppade att fjanten skulle somna.
Efter några såna här svängar under natten och småtimmarna så tackar jag ändå gudarna att jag hade lagt in om en ledig dag idag. Det behövdes.
Sajko och Fritte har iallafall börjat acceptera varann. Lillen har ju inte begrepp att vara rädd utan han leker med allt han får tag på och Fritte kan nog inte låta bli att tycka det verkar kul.
Jag har tillit till att det som sker det sker, och då det är som det är,
och då blir det också som det ska.
(djupt?)
Och nu är det som det är - här bor 3 katter.
Bild kommer.
Tillökning i familjen..
Den där katten som jag passade, som jag bloggade om innan här, den är min nu.
Jag blev tillfrågad idag om jag ville ha honom. Sajko heter han. Läs det högt. Sajko.
Hans ägare var rädd att bli ett - om han inte blev kvitt den.
Nu är den hos mig. Jag har tre katter nu. Det ska nog gå bra.
Jag har slängt ut tanken oftare och oftare att lille Fridolf borde ha en kattvän, för gamm-Ior är inte mycket till sällskap, som en gammal stofil eller surgubbe nästan. Så nu har Fridolf fått en ung och pigg lekkompis.
Jag har aldrig hört Fridolf morra förut. Det har jag nu.
Jag hade heller ingen aning om att hans svans kunde bli så tjock och inte heller att han kunde resa ragg.
Men det kan han. Jag har sett det hela kvällen.
Gamm-Ior har inte ens kommit in ännu. När den Ultra-sure Frässen kommer in så kan det bli mycket intressant och se hur katt-konstellationen kommer bli...*gulp*
(vad har jag gjort?)
Nu tänkte jag gå och lägga mig, och låta de få natten på sig att skapa relation.
Återkommer inom kort för den spännande fortsättningen.
Just nu har jag ett litet Sajko under täcket som väntar på mig....
:I
Tossigt värre...
Lille Fridolf, katten som inte är som andra enligt en del som träffat honom,
har sina egna sätt när det gäller det mesta.
Man kan säga att han är rätt påhittig, det sitter inte fast och rigid och stel är han absolut inte,
och inte bara för att han är rag-doll-lealös,
utan för att han hela tiden skapar nya lösningar.
Han ska ha dricksvattnet i ett glas på diskbänken,
han lyfter på "silen" i duschen och dränker sina leksaksmöss där i vattnet,
han ska ligga i knä och gosa på morgonen, just när man slagit sig ner på toalettsistsen,
och apropå det -
han ser verkligen till städa efter sig då han varit på kattlådan.
Inte bara krafsar över lite sand, utan det är mer som att dölja rubbet!!
Lilla mattan jag hade på toa fick jag ta bort, annars täckte han lådan med den.
Droppen var ändå när han skulle ner med hela duschdraperiet -
då fick jag nog!
Visst är det bra med kreativitet, men det finns gränser!
I samma veva kom min kära väninna med en inflyttningspresent -
en kattlåda med lucka som tar bort lukt och allt, och som står i ett hörn i hallen,
så nu får jag ha min toalett ifred och han sin. Tack Catrin! :-)
Här är Fridolf under sin smöriga period.
klicka gärna på bilden, och länken för mer info om smörkatten.
har sina egna sätt när det gäller det mesta.
Man kan säga att han är rätt påhittig, det sitter inte fast och rigid och stel är han absolut inte,
och inte bara för att han är rag-doll-lealös,
utan för att han hela tiden skapar nya lösningar.
Han ska ha dricksvattnet i ett glas på diskbänken,
han lyfter på "silen" i duschen och dränker sina leksaksmöss där i vattnet,
han ska ligga i knä och gosa på morgonen, just när man slagit sig ner på toalettsistsen,
och apropå det -
han ser verkligen till städa efter sig då han varit på kattlådan.
Inte bara krafsar över lite sand, utan det är mer som att dölja rubbet!!
Lilla mattan jag hade på toa fick jag ta bort, annars täckte han lådan med den.
Droppen var ändå när han skulle ner med hela duschdraperiet -
då fick jag nog!
Visst är det bra med kreativitet, men det finns gränser!
I samma veva kom min kära väninna med en inflyttningspresent -
en kattlåda med lucka som tar bort lukt och allt, och som står i ett hörn i hallen,
så nu får jag ha min toalett ifred och han sin. Tack Catrin! :-)
Här är Fridolf under sin smöriga period.
klicka gärna på bilden, och länken för mer info om smörkatten.
Smör-katt...
Lille Fridolf som inte kom in häromkvällen - har kommit tillbaka.
Ett dygn ute i mörkret, åska och regn var säkert ett riktigt trauma för honom,
han som annars inte är ute mer än 5 - 10 minuter.
Jag jobbade natt och drog en rövare och gick ut vid 2-snåret och ropade
och då såg jag honom utanför huset, vid ett par parkerade bilar.
Han som alltid springer fram till mig annars och jamar glatt,
verkade rädd och drog sig undan.
Jag lockade fram honom och högg tag i honom,
sen var det bara att tvångshålla honom och bära in honom.
Han var hungrig, rädd och blöt av regnet.
När jag tittar närmare på honom så såg jag att han var helt klibbig av kåda på hela magen, benen och svansen.
Jag gick tillbaka till jobbet och tänkte att imorgon blir det kattbad.
Jag har aldrig badat nån katt förut...
Fick tips om att smör var bra att lösa upp kådan.
Så efter att ha laddat mentalt med många kaffekoppar och målbildsträning
så tog jag ur allt ur badrummet och stängde dörren.
Douglas var med men ägnade sig mest åt att filma scenariot.
Katten smörades in och det gick bra,
sen doppade jag det mesta av honom i handfatet med schampo och vatten
för att liksom tvätta av honom fet-smöret.
Då tyckte jag plötsligt att han hade väldigt många ben som spretade åt alla håll,
så jag övergick till golvet och dusch-slangen och han var väl inte jättepigg på det,
men han är en snäll och trevlig katt, om än lite udda, enligt vissa som träffat honom.
Sen var det handdukstorkning och försöka hålla sig för skratt.
Här påminner han lite om en kloak-råtta...
Här är han torkad och klar men luktar fortfarande smör
och pälsen känns lika flottig som som den ser ut....
Det får bli ett bad till men jag väntar några dagar tills han hämtat sig lite...
Han har försökt att tvätta sig själv men tycks inte må så bra efter ett tag,
tror jag det, tänk att slicka i sig smör bara så där....
*ulkar lite*
Jag är iallafall jätteglad att han är tillbaka efter sitt ofrivilliga äventyr...
Ett dygn ute i mörkret, åska och regn var säkert ett riktigt trauma för honom,
han som annars inte är ute mer än 5 - 10 minuter.
Jag jobbade natt och drog en rövare och gick ut vid 2-snåret och ropade
och då såg jag honom utanför huset, vid ett par parkerade bilar.
Han som alltid springer fram till mig annars och jamar glatt,
verkade rädd och drog sig undan.
Jag lockade fram honom och högg tag i honom,
sen var det bara att tvångshålla honom och bära in honom.
Han var hungrig, rädd och blöt av regnet.
När jag tittar närmare på honom så såg jag att han var helt klibbig av kåda på hela magen, benen och svansen.
Jag gick tillbaka till jobbet och tänkte att imorgon blir det kattbad.
Jag har aldrig badat nån katt förut...
Fick tips om att smör var bra att lösa upp kådan.
Så efter att ha laddat mentalt med många kaffekoppar och målbildsträning
så tog jag ur allt ur badrummet och stängde dörren.
Douglas var med men ägnade sig mest åt att filma scenariot.
Katten smörades in och det gick bra,
sen doppade jag det mesta av honom i handfatet med schampo och vatten
för att liksom tvätta av honom fet-smöret.
Då tyckte jag plötsligt att han hade väldigt många ben som spretade åt alla håll,
så jag övergick till golvet och dusch-slangen och han var väl inte jättepigg på det,
men han är en snäll och trevlig katt, om än lite udda, enligt vissa som träffat honom.
Sen var det handdukstorkning och försöka hålla sig för skratt.
Här påminner han lite om en kloak-råtta...
Här är han torkad och klar men luktar fortfarande smör
och pälsen känns lika flottig som som den ser ut....
Det får bli ett bad till men jag väntar några dagar tills han hämtat sig lite...
Han har försökt att tvätta sig själv men tycks inte må så bra efter ett tag,
tror jag det, tänk att slicka i sig smör bara så där....
*ulkar lite*
Jag är iallafall jätteglad att han är tillbaka efter sitt ofrivilliga äventyr...
Lyckliga katter och glad matte...
Jo jag avslutade ju projekt KattStege igår och blev väldigt nöjd.
Nästan så att jag känner mig lite dryg och kaxig.
Men det bästa är inte att jag är sån hejare på att snickra och fixa
nej det bästa är att I-or är sig själv igen.
Han är lycklig av att få vara ute och strosa om dagarna
och sen kommer han in på kvällarna och lägger sig i min säng och gonar till sig.
Jag är glad att han höll sitt avtal om att komma in igen när jag ropar.
Det var det som var dealen innan jag släppte ut honom första gången
och började stege-projektet.
Lill-Fridolf har också fattat galoppen men är lite mer fjantig
och ligger mest på fönsterbrädan och spanar.
Det var ett gäng fiskmåsar som störtdykte mot honom första dagen han var ut,
och hade han haft braller så hade han nog skete ner dem då.
Jag trodde inte att katter kunde ligga så platt mot gräsmattan
med ben och svans utfläkta åt alla håll.
Men emellanåt går han ut och trotsar rädslan och han tyr sig till store-brollan I-or.
Jag är glad för deras livskvalitet och självständighet.
Det är I-or vi ser här och Fritte är inne och fegar.
Hmmm....man kanske ska måla den gamla soffan där till höger, vit också.
Så det smälter in i husfärgen vilket torde glädja fastighetsägaren ;)
Nästan så att jag känner mig lite dryg och kaxig.
Men det bästa är inte att jag är sån hejare på att snickra och fixa
nej det bästa är att I-or är sig själv igen.
Han är lycklig av att få vara ute och strosa om dagarna
och sen kommer han in på kvällarna och lägger sig i min säng och gonar till sig.
Jag är glad att han höll sitt avtal om att komma in igen när jag ropar.
Det var det som var dealen innan jag släppte ut honom första gången
och började stege-projektet.
Lill-Fridolf har också fattat galoppen men är lite mer fjantig
och ligger mest på fönsterbrädan och spanar.
Det var ett gäng fiskmåsar som störtdykte mot honom första dagen han var ut,
och hade han haft braller så hade han nog skete ner dem då.
Jag trodde inte att katter kunde ligga så platt mot gräsmattan
med ben och svans utfläkta åt alla håll.
Men emellanåt går han ut och trotsar rädslan och han tyr sig till store-brollan I-or.
Jag är glad för deras livskvalitet och självständighet.
Det är I-or vi ser här och Fritte är inne och fegar.
Hmmm....man kanske ska måla den gamla soffan där till höger, vit också.
Så det smälter in i husfärgen vilket torde glädja fastighetsägaren ;)
Katt-stege-projektet...
Jag har verkligen underbara dagar, jag är långledig och det är nästan som semester.
Imorse efter frukosten så gick jag ut och målade andra lagret på plankan
och njöt av känslan att det är min "uteplats" och jag kan göra som jag vill.
Trots att jag inte har nån balkong och måste gå ut genom porten
och runt hela huset för att komma till "min uteplats" så är jag supernöjd.
Jag var på stan sen med en kompis och vi fikade, minglade med lite folk
och jag släpade sen en katt-mats-investering på 10 kg genom stadens gator och hem.
Jag gjorde några inköp till kattstegen, ett rep att "ringla" på plankan som "steg"
och 3 vinkel-järn att sätta upp plankan med på väggen.
Trodde det skulle ta en dag för mig att fixa katt-lösningen
men det har banne mig tagit en vecka..kanske mer.
Men imorgon går jag i mål med projektet och de får komma och gå som de vill.
Jag återfår min frihet och behöver inte passa upp på deras behov.
När det gäller projekt så verkar det i min värld vara så att de verkar enkla att ta itu med,
men det visar sig att det är mer arbete än jag trodde,
MEN
det är ju superbra att jag har kort minne,
för annars skulle jag ju aldrig börja med nåt nytt projekt
och inget skulle bli gjort.
Det är tjusningen med att lura sig själv till produktivitet :)
Hade jag sen fått till mobilfoto-fixa-in-på-datorn
så skulle jag kunna bjuda på en bild imorgon,
på resultatet av mitt arbete...
Men det får bli nästa projekt att få till ;)
Imorse efter frukosten så gick jag ut och målade andra lagret på plankan
och njöt av känslan att det är min "uteplats" och jag kan göra som jag vill.
Trots att jag inte har nån balkong och måste gå ut genom porten
och runt hela huset för att komma till "min uteplats" så är jag supernöjd.
Jag var på stan sen med en kompis och vi fikade, minglade med lite folk
och jag släpade sen en katt-mats-investering på 10 kg genom stadens gator och hem.
Jag gjorde några inköp till kattstegen, ett rep att "ringla" på plankan som "steg"
och 3 vinkel-järn att sätta upp plankan med på väggen.
Trodde det skulle ta en dag för mig att fixa katt-lösningen
men det har banne mig tagit en vecka..kanske mer.
Men imorgon går jag i mål med projektet och de får komma och gå som de vill.
Jag återfår min frihet och behöver inte passa upp på deras behov.
När det gäller projekt så verkar det i min värld vara så att de verkar enkla att ta itu med,
men det visar sig att det är mer arbete än jag trodde,
MEN
det är ju superbra att jag har kort minne,
för annars skulle jag ju aldrig börja med nåt nytt projekt
och inget skulle bli gjort.
Det är tjusningen med att lura sig själv till produktivitet :)
Hade jag sen fått till mobilfoto-fixa-in-på-datorn
så skulle jag kunna bjuda på en bild imorgon,
på resultatet av mitt arbete...
Men det får bli nästa projekt att få till ;)
Universum gillar ormar..
eller mig.
Jag är så enormt tacksam och glad för det flyt jag har.
Och faktiskt haft ett bra tag, så till med jag och min omgivning noterat det.
I fredags ringde killen på djuraffären och sa att han sålt mina ormar.
Jag blev så glad så jag visste inte var jag skulle göra av mig!
Det var viktigt för mig att både Röde och Bitch skulle säljas tillsammans.
Och jag ville verkligen att de skulle få komma till någon som bryr sig om dem,
det var en anledning som djurkillen sa att jag inte skulle ge bort dem.
Jag satte 1000:- för båda och terrariet.
Ett billigt pris, men tillräckligt så att inte vem som helst köper dem.
Så när djurkillen säger att ormarna inte bara blivit sålda,
utan även kommit till en garanterad djurvän -
då höll jag på att ramla baklänges i govlet där jag stod:
han jobbar med orm-fobiker!!
Alltså killen som köpt dem jobbar uppe på sjukhuset med folk som har fobi för ormar!!
Så de kommer ha en uppgift!
*snor*
Mina små 10-åriga ormar ska få hjälpa rädda människor från deras ormfobi!
*grinar och snörvlar lite*
Jag är SÅ himla förundrad och glad och tacksam för att saker blir som jag önskar.
Det är nästan på gränsen till otroligt :D
Röde orm ska få mus, och Brune Bitch äter för fullt
De kramgoa paret..
Jag är så enormt tacksam och glad för det flyt jag har.
Och faktiskt haft ett bra tag, så till med jag och min omgivning noterat det.
I fredags ringde killen på djuraffären och sa att han sålt mina ormar.
Jag blev så glad så jag visste inte var jag skulle göra av mig!
Det var viktigt för mig att både Röde och Bitch skulle säljas tillsammans.
Och jag ville verkligen att de skulle få komma till någon som bryr sig om dem,
det var en anledning som djurkillen sa att jag inte skulle ge bort dem.
Jag satte 1000:- för båda och terrariet.
Ett billigt pris, men tillräckligt så att inte vem som helst köper dem.
Så när djurkillen säger att ormarna inte bara blivit sålda,
utan även kommit till en garanterad djurvän -
då höll jag på att ramla baklänges i govlet där jag stod:
han jobbar med orm-fobiker!!
Alltså killen som köpt dem jobbar uppe på sjukhuset med folk som har fobi för ormar!!
Så de kommer ha en uppgift!
*snor*
Mina små 10-åriga ormar ska få hjälpa rädda människor från deras ormfobi!
*grinar och snörvlar lite*
Jag är SÅ himla förundrad och glad och tacksam för att saker blir som jag önskar.
Det är nästan på gränsen till otroligt :D
Röde orm ska få mus, och Brune Bitch äter för fullt
De kramgoa paret..
Katten som skriker åt kvinnan
Jaha, då har jag nästan gått i mål med gamla utekatten I-or
som suttit inne i en månad sen vi flyttade till lägenheten.
I tre dagar nu så har han fått gått ut.
Han kommer tillbaka efter sina utflykter
men måste lyftas in genom fönstret.
Jag ska försöka hitta en bättre stege.
Han fattar inte grejen med plankan utanför.
Men nu har lill-fräsen Fridolf, 10 månader,
fattat att han missar nåt.
Han är jättesöt när han "pratar" och smågnisslar och jamar i vanliga fall....
men inte när han tittar på mig och skriker som värsta mars-katten!
Förbannat!
Han är ju en blandning av burma och ragdoll
och de som träffat honom tycker att han inte riktigt är....
..som andra katter.
Han är riktigt klantig, går lite ostadigt och snubblar
och har allmänt dålig koll på sig själv.
Misstänker att han inte skulle klara 5 minuter utan att ställa till det för sig..
Men....att han ska sitta på insidan av fönsterbrädan och skrika
värre än ett misshandlat barn i värsta skräckfilmen,
och lyssna på det ljudet i 15-20 år!!
Näe,
så har jag nu ändrat mig och det får nog bli en utekatt av Fridolf också.
Vi får se hur det går...
Kvinnan som talar med katter...
Jag har hoppats att katten I-or skulle kunna bli en innekatt
och nu har det gått rätt precis en månad som han varit det.
För lille Fridolf är allt okej..
Men.....igår tittade I-or på mig länge, han höll fast blicken
och jag hörde mig själv säga:
"-Jag looovar I-or att du ska få gå ut imorgon...
...men då får du banne mig komma in sen också"
Så kommunicerade vi ett tag via stirr-metoden.
Jag fick en känsla av att om han inte får gå ut,
så kommer han deppa ihop, bli sjuk och dö.
Hans ansikte såg annorlunda ut och ögonfärgen var blek...
...och det sätt han kommunicerade med mig gjorde mig lite fundersam...
Så idag när jag kom hem från jobbet så mötte han mig i dörren...
- vilket han inte brukar göra utan det är Fridolf som sköter välkomstkommittén -
...så en överenskommelse är en överenskommelse, klart han skulle få gå ut.
Utan balkong och lite högre än på nedre plan så lyckades jag snickra ihop nån form av stege
av en bräda/hylla och några blyertspennor som steg...jaja..det såg bra ut.
Jag hivade ut den vid vardagsrumsfönstret, och den försvann.
Den var visst lite för kort, *s*
Så jag drog iväg på jakt efter nåt annat och lyckades med grannens hjälp igen
vid mitt f.d. hus hitta en jätteplanka som jag trixade in i bilen med hälften utanför.
Iväg ner på stan och smög (?) bort den under fönstret och klämde fast den vid brandstegen.
I-or var lycklig, försiktig men lycklig!
En kväll i mörker och +2 grader som denna
har jag väl aldrig promenerat runt så mycket som jag gjort nu.
Ropandes och fixandes och släpat ut lill-Fridolf i koppel
han jamade och levde om när hans idol I-or inte var hos honom.
(Fridolf skulle nog bryta både ben och svans i nån buske eller trottoar om han var lös)
Hur det än var så när jag nyss tittade ut så sitter han här utanför!
I-or!!
Han gjorde som vi kom överens om - han kom tillbaka!
Ett par timmar senare :)
*ler moderligt*
Fast jag fick gå ut och runt, för att lyfta in honom....den där plank-lösningen var inte nån höjdare...
Får se vad jag hittar på för nåt alternativ imorgon.
Nu ska vi sussa gott, nöjda över framsteg och utveckling.
Min 9-årige utekatt I-or.
Klarade Prövningen!
Ormen är hittad!!!
Jag har klarat prövningen som jag bloggat om nyligt.
Jag är så glad och lycklig så det finns inte!!!
:D
Jo jag åkte ju upp till huset och försökte känna in var ormen kunde ha gömt sig.
Det är många skrymslen och vrår och ormen är smal och lättgömd.
Efter att ha packat bilen full för sista gången,
med skit, som skulle till tippen,
och sopat ur garaget och städat pannrummet,
och när jag slutligen ska baxa ut den stora tunga symaskinen från min mormor,
så ser jag att bakom den, mot väggen, så ligger ett vykort.
Jag tar upp det och vänder på det och det står med röda bokstäver:
Ta Det Lugnt
Jag såg det som ett tecken,
och stod som ett fån och log.
Jag kände ett lugn som kom över mig...
När jag låst huset for jag hem och duschade och gick ner till banken och affären gjordes upp.
Jag sa ingenting om ormen.
Fast de jag rådfrågat innan menade att jag måste göra det.
Men inte än, kände jag...
Såh....
Nu ikväll klockan 18:30 börjar jag rota bland flyttlådor här i hallen,
och lyfter på en tröja och där ligger ormen!!
Bruna Bitchen!
Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle göra av mig!!
Jag lyfte ner henne i en påse och åkte iväg till djuraffären som hade öppet en halvtimme till.
Tajming.
Innehavaren sa glatt att han troligen hade en köpare till orm och terrarium.
De hade precis gått ut när jag kom in.
Han hade sagt till dem att troligen kommer det in orm till under kvällen.
Och det gjorde det!!
Bitch! :)
Jag la ner henne med Röde och han luktade på henne och sen uppvaktade han henne.
Det såg ut som att de dansade! (läs: åkte runt typ på varann i en väldans fart;)
Där stod jag och var våt i ögat och obeskrivligt lycklig!
Och kanske 1000:- rikare imorgon.
Jag har klarat prövningen som jag bloggat om nyligt.
Jag är så glad och lycklig så det finns inte!!!
:D
Jo jag åkte ju upp till huset och försökte känna in var ormen kunde ha gömt sig.
Det är många skrymslen och vrår och ormen är smal och lättgömd.
Efter att ha packat bilen full för sista gången,
med skit, som skulle till tippen,
och sopat ur garaget och städat pannrummet,
och när jag slutligen ska baxa ut den stora tunga symaskinen från min mormor,
så ser jag att bakom den, mot väggen, så ligger ett vykort.
Jag tar upp det och vänder på det och det står med röda bokstäver:
Ta Det Lugnt
Jag såg det som ett tecken,
och stod som ett fån och log.
Jag kände ett lugn som kom över mig...
När jag låst huset for jag hem och duschade och gick ner till banken och affären gjordes upp.
Jag sa ingenting om ormen.
Fast de jag rådfrågat innan menade att jag måste göra det.
Men inte än, kände jag...
Såh....
Nu ikväll klockan 18:30 börjar jag rota bland flyttlådor här i hallen,
och lyfter på en tröja och där ligger ormen!!
Bruna Bitchen!
Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle göra av mig!!
Jag lyfte ner henne i en påse och åkte iväg till djuraffären som hade öppet en halvtimme till.
Tajming.
Innehavaren sa glatt att han troligen hade en köpare till orm och terrarium.
De hade precis gått ut när jag kom in.
Han hade sagt till dem att troligen kommer det in orm till under kvällen.
Och det gjorde det!!
Bitch! :)
Jag la ner henne med Röde och han luktade på henne och sen uppvaktade han henne.
Det såg ut som att de dansade! (läs: åkte runt typ på varann i en väldans fart;)
Där stod jag och var våt i ögat och obeskrivligt lycklig!
Och kanske 1000:- rikare imorgon.
Jag tycker att jag ofta har flyt,
fast många andra ibland kan tycka att jag titt som har otur eller råkar ut för saker och ting..
Men jag har tillit,
jag släpper taget och litar på att Allt Kommer Ordna Sig.
Fast det kanske inte ser ut som det just för stunden...
Men återigen så har jag fått bekräftat att jag kan vara trygg.
Jag är tacksam att jag har övat min tillit.
Mina små vackra Röde och Bitch - jag är så otroligt glad och tacksam!
fast många andra ibland kan tycka att jag titt som har otur eller råkar ut för saker och ting..
Men jag har tillit,
jag släpper taget och litar på att Allt Kommer Ordna Sig.
Fast det kanske inte ser ut som det just för stunden...
Men återigen så har jag fått bekräftat att jag kan vara trygg.
Jag är tacksam att jag har övat min tillit.
Mina små vackra Röde och Bitch - jag är så otroligt glad och tacksam!
Känsliga läsare och män varnas!
Läs inte vidare om ovanstående stämmer in på dig!
Jag menar inte att just män och känsliga personer är samma sak,
om det var nån som trodde jag drog nån över nån kam.
Icke.
Män varnas. Och personer som är känsliga.
Såh,
efter att ha jobbat natt så klev jag upp mitt på dagen och packade in lille Fridolf i bilen
för jag hade äntligen fått en tid hos veterinären för att vaccinera honom.
Han var 12 veckor för länge sen, när jag fick hem honom,
och det känns som en evighet sen.
Så det var verkligen dags nu.
Iväg det bar. Kvinnan på veterinärstationen tyckte att katten var rätt stor
så varför inte slå till och knipsa bollarna då vi ändå var där.
Sagt och gjort,
han sövdes, rakades på de ädlare delarna
och sen var de några raska och vana rörelser från kvinnan,
så var Frittes rediga paket betydligt mindre.
En öronmärkning blev det också av bara farten.
Hon tyckte nog för övrigt att jag var lite udda,
men som bloggare så har jag alltid mobilkameran redo för
dokumentation, så även här:
(Klicka gärna för större bild;)
Sövd och vaccinerad, tatuerad i örat och rakningen innan ingreppet
och nötterna.
Jag menar inte att just män och känsliga personer är samma sak,
om det var nån som trodde jag drog nån över nån kam.
Icke.
Män varnas. Och personer som är känsliga.
Såh,
efter att ha jobbat natt så klev jag upp mitt på dagen och packade in lille Fridolf i bilen
för jag hade äntligen fått en tid hos veterinären för att vaccinera honom.
Han var 12 veckor för länge sen, när jag fick hem honom,
och det känns som en evighet sen.
Så det var verkligen dags nu.
Iväg det bar. Kvinnan på veterinärstationen tyckte att katten var rätt stor
så varför inte slå till och knipsa bollarna då vi ändå var där.
Sagt och gjort,
han sövdes, rakades på de ädlare delarna
och sen var de några raska och vana rörelser från kvinnan,
så var Frittes rediga paket betydligt mindre.
En öronmärkning blev det också av bara farten.
Hon tyckte nog för övrigt att jag var lite udda,
men som bloggare så har jag alltid mobilkameran redo för
dokumentation, så även här:
(Klicka gärna för större bild;)
Sövd och vaccinerad, tatuerad i örat och rakningen innan ingreppet
och nötterna.
Så illa var det nog ändå inte...
Jag fick också veta av ägaren
som jag tog kontakt med idag för att få reda på hur gammal egentligen är,
att han förutom är född den 23 juni också är
perser, burma och norsk skogskatt.
Jag fick också veta av ägaren
som jag tog kontakt med idag för att få reda på hur gammal egentligen är,
att han förutom är född den 23 juni också är
perser, burma och norsk skogskatt.
Kodak-moment som heter duga!
Dagens gapflabb fick jag imorse!!
Varje gång jag tänkte på det under dagen så drog jag på smilbanden redigt och brett!
Jag till och med gapflabbar just nu, solo alena där jag nu sitter och skriver om det!!
*ASG*
Inte vet jag om det bara är jag som begåvats med förmågan att glädjas åt udda ting, men synd om er andra då, men tänk scenariot:
Det är tyst och stilla i huset. Jag tassar omkring i mina morgonrutiner och när jag går in i sovrummet för att hämta mobilen noterar att lille Fridolf-kattungen enträget försöker skapa relation med kattfarbror I-or som visat sig vara lika lättflörtad som en gråsten. Men jag tänker att det där löser de själva...
En microsekund senare hör jag en stor tass som viner genom luften, jag tittar mot sängen - allt är stilla.
I-or visar inga tecken på rörelse, och inte heller lille Fridolf....men det tar ett tag för min hjärna att uppfatta vad det är jag ser.....
Och så känner jag hur ett bubblande skratt väller fram - jag tar mobilen och förevigar bilden av fasa och total underkastelse!!
Hur länge kan en katt ligga på rygg på det här sättet utan att röra ett morrhår?
Jo, länge!
För att inte inte komma försent till jobbet och låta lillen förnedra sig mer, så klev jag fram och strök gamm-katten på huvudet och då bröts "the magic moment".
Jag kom iallafall på att jag måste boka tid hos veterinären för att knipsa bollarna snart...
Varje gång jag tänkte på det under dagen så drog jag på smilbanden redigt och brett!
Jag till och med gapflabbar just nu, solo alena där jag nu sitter och skriver om det!!
*ASG*
Inte vet jag om det bara är jag som begåvats med förmågan att glädjas åt udda ting, men synd om er andra då, men tänk scenariot:
Det är tyst och stilla i huset. Jag tassar omkring i mina morgonrutiner och när jag går in i sovrummet för att hämta mobilen noterar att lille Fridolf-kattungen enträget försöker skapa relation med kattfarbror I-or som visat sig vara lika lättflörtad som en gråsten. Men jag tänker att det där löser de själva...
En microsekund senare hör jag en stor tass som viner genom luften, jag tittar mot sängen - allt är stilla.
I-or visar inga tecken på rörelse, och inte heller lille Fridolf....men det tar ett tag för min hjärna att uppfatta vad det är jag ser.....
Och så känner jag hur ett bubblande skratt väller fram - jag tar mobilen och förevigar bilden av fasa och total underkastelse!!
Hur länge kan en katt ligga på rygg på det här sättet utan att röra ett morrhår?
Jo, länge!
För att inte inte komma försent till jobbet och låta lillen förnedra sig mer, så klev jag fram och strök gamm-katten på huvudet och då bröts "the magic moment".
Jag kom iallafall på att jag måste boka tid hos veterinären för att knipsa bollarna snart...
Dags för mus igen...
Tur de inte är så himla sugna så väldans ofta, men nu var det ett tag sen de fick sig nåt.
På djuraffären hade de inte den mindre storleken just nu, så jag fick ta en mus-modell större.
Trodde inte att de skulle få i sig, men är man tillräckligt sugen så går det...
Inte nog med det, de fick sig även ett nytt, fräscht iskallt bad efteråt.
Man bör byta vatten en gång/vecka för de dricker ju skiten....Annars....För de har en tendens att bajsa i vattnet.
(Observera ordleken här ovan!...nähä...det var bara jag som hängde med där..)
På djuraffären hade de inte den mindre storleken just nu, så jag fick ta en mus-modell större.
Trodde inte att de skulle få i sig, men är man tillräckligt sugen så går det...
Inte nog med det, de fick sig även ett nytt, fräscht iskallt bad efteråt.
Man bör byta vatten en gång/vecka för de dricker ju skiten....Annars....För de har en tendens att bajsa i vattnet.
(Observera ordleken här ovan!...nähä...det var bara jag som hängde med där..)
*s*
Det tar sin lilla tid med det här också, men när man väl fått till det så är det så himla skönt!
En månad till nästa gång.
Midnatt.... Nu tar jag en katt och går o lägger mig.
En månad till nästa gång.
Midnatt.... Nu tar jag en katt och går o lägger mig.
En stilla stund...
...med Fridolf, som mestadels är som ett litet busfrö nu
Hade glömt att kattungar gömmer sig i skåp och får plats i pasta-kastrullen....
eller att de glömmer dra in klorna ibland och blir hängande i gardinerna...
men de blir fort trötta också...
....och vill mysa en stund....
Hade glömt att kattungar gömmer sig i skåp och får plats i pasta-kastrullen....
eller att de glömmer dra in klorna ibland och blir hängande i gardinerna...
men de blir fort trötta också...
....och vill mysa en stund....
En liten till bara...
Jag kan inte låta bli att plåta mobilen varm med bilder på lill-fjanten, eller jag menar katten Fridolf.
Sönerna har ju beslutat att han ska heta Fridolf. De tycker det är ett sött namn för de tänker på en liten grå, halvklantig kattunge i Pelle Svanslös.
Jag minns inte just den gråa kattungen.
Jag tänker mer på Lilla Fridolf, den där lille tecknade, tjocke tofflelhjälten till gubbe med hitler-mustasch.
Inte vet jag om jag tycker det är så sött.
Hur som helst så hade kanske Kronblom varit ett alternativ?
Sött eller inte..... jag vet inte.... men han har en egen charm på nåt vis...
Sönerna har ju beslutat att han ska heta Fridolf. De tycker det är ett sött namn för de tänker på en liten grå, halvklantig kattunge i Pelle Svanslös.
Jag minns inte just den gråa kattungen.
Jag tänker mer på Lilla Fridolf, den där lille tecknade, tjocke tofflelhjälten till gubbe med hitler-mustasch.
Inte vet jag om jag tycker det är så sött.
Hur som helst så hade kanske Kronblom varit ett alternativ?
Sött eller inte..... jag vet inte.... men han har en egen charm på nåt vis...
I nästa liv...
...ska jag bli katt. Eller vara med i Idol.
För så mycket uppmärksamhet man får då skulle få mitt Ego att växa stort.
Tack för alla fina kommentarer och namnförslag på lill-ny-katten.
Här kommer en liten bild till:
För så mycket uppmärksamhet man får då skulle få mitt Ego att växa stort.
Tack för alla fina kommentarer och namnförslag på lill-ny-katten.
Här kommer en liten bild till:
Den enda som inte gillar den här lill-fjanten är I-or Mannen.
Han är 9 år och tycker inte alls att det finns plats för två katter i det här huset.
Han är 9 år och tycker inte alls att det finns plats för två katter i det här huset.
Just nu så hungerstrejkar han och vägrar komma in....