Karatelägret i Mariestad - Ctrl, Alt+Delete
Torsdagkväll förra veckan åkte vi ner nio stycken från klubben i en hyrd minibuss.
Vi turades om att köra genom natten och klockan 6 på fredagmorgonen var vi framme.
Vi var först på plats i Vadsboskolan som vanligt,
för att vara säkra på att vi får vårt "bås"
som skulle bli vårt hem i en vecka.
Här bakom plintarna har vi skapat en mysig lya
och finns det hjärterum finns det stjärterum.
Utsikten från själva bädden var väl inte den bästa,
men compact living är det som gäller här:
Programmet som gällde i en vecka var uppstigning kl 6 och sedan uppvärmning för alla.
En del sprang på morgonen och resten gjorde TaiChi, vilket jag är en fena på nu.
Sen frukost och kata-pass,
sen lunch och kumite-pass (kumite=man kör mot varann)
och sen middag.
Mellan här var det några timmars paus så man kunde sova igen, läsa eller gå på stan.
Klockan 22 släcktes lyset.
Det var inga problem att sova. Det blir nästan 30 timmars träning på en vecka.
Det är verkligen som att komma på retrat detta.
Att få vara med sig själv, iofs tillsammans med en massa andra,
men alla är där av samma orsak.
Jag fick landa med mig själv och det känns så himla bra.
Att komma tillbaka till Verkligheten, känns lite osäkert, speciellt när jag har semester nu.
Alltså det är ju helt underbart att vara ledig, och att kunna göra som jag vill,
men det är lite det som är kruxet -
att vara så stilla... så att jag kan lyssna till mig själv och vad jag vill.
Jag gillar faktiskt att vara nära mig själv.
Närvarande.
För mig krävs det övning och planering.
Jag har bestämt mig för att tex köra TaiChi varje dag.
Det är en bra början för att behålla kontakten med Mig Själv....
Mmm......
Semestern - here I come!
Jiiihaaa!!
=)
Det var välllldigt soligt i Mariestad!
(Matilda är den andra bäjben ;)
Vi turades om att köra genom natten och klockan 6 på fredagmorgonen var vi framme.
Vi var först på plats i Vadsboskolan som vanligt,
för att vara säkra på att vi får vårt "bås"
som skulle bli vårt hem i en vecka.
Här bakom plintarna har vi skapat en mysig lya
och finns det hjärterum finns det stjärterum.
Utsikten från själva bädden var väl inte den bästa,
men compact living är det som gäller här:
Programmet som gällde i en vecka var uppstigning kl 6 och sedan uppvärmning för alla.
En del sprang på morgonen och resten gjorde TaiChi, vilket jag är en fena på nu.
Sen frukost och kata-pass,
sen lunch och kumite-pass (kumite=man kör mot varann)
och sen middag.
Mellan här var det några timmars paus så man kunde sova igen, läsa eller gå på stan.
Klockan 22 släcktes lyset.
Det var inga problem att sova. Det blir nästan 30 timmars träning på en vecka.
Det är verkligen som att komma på retrat detta.
Att få vara med sig själv, iofs tillsammans med en massa andra,
men alla är där av samma orsak.
Jag fick landa med mig själv och det känns så himla bra.
Att komma tillbaka till Verkligheten, känns lite osäkert, speciellt när jag har semester nu.
Alltså det är ju helt underbart att vara ledig, och att kunna göra som jag vill,
men det är lite det som är kruxet -
att vara så stilla... så att jag kan lyssna till mig själv och vad jag vill.
Jag gillar faktiskt att vara nära mig själv.
Närvarande.
För mig krävs det övning och planering.
Jag har bestämt mig för att tex köra TaiChi varje dag.
Det är en bra början för att behålla kontakten med Mig Själv....
Mmm......
Semestern - here I come!
Jiiihaaa!!
=)
Det var välllldigt soligt i Mariestad!
(Matilda är den andra bäjben ;)
Hemma igen...
Jag är hemma igen efter en veckas karateläger.
Som alltid är det skönt att komma iväg och bara ägna sig åt träning, äta och sova.
Och tiden emellan kan jag ägna mig åt mig själv.
Ingen disk, matlagning, städning eller åtaganden.
Det är som att komma iväg på retreat, omstart.
Eller som att vara på behandlingshem eller annan kurs, med syfte på personlig utveckling
och inre kontakt utan yttre störningar och brus från omvärlden.
Nu har jag liksom "kommit ut" och ska klara av livet här ute i verkligheten utan strukturen jag levt i en vecka.
Det känns lite stappligt, för jag vet att jag lätt dras med i "bruset" här ute.
Det är lätt att tappa bort mål och sikte, och även sig själv här "ute".
Det som kommit fram under den här veckan är iallafall
att mitt mål kommer ligga på Shodan, svart bälte, under första halvåret 2011.
Jag har ca 8 månader på mig att vara i kanonform då
med allt vad det innebär som träning, återhämtning, mental fokusering, beslutsamhet och mycket tid för mig själv.
Det innebär att jag kommer behöva välja bort en hel del annat.
Målet är att följa Mig Själv, dit jag vill :)
Faktiskt.....i alla mina angelägenheter i livet....
Påminn mig gärna om jag tappar fokus.....
;-)
Som alltid är det skönt att komma iväg och bara ägna sig åt träning, äta och sova.
Och tiden emellan kan jag ägna mig åt mig själv.
Ingen disk, matlagning, städning eller åtaganden.
Det är som att komma iväg på retreat, omstart.
Eller som att vara på behandlingshem eller annan kurs, med syfte på personlig utveckling
och inre kontakt utan yttre störningar och brus från omvärlden.
Nu har jag liksom "kommit ut" och ska klara av livet här ute i verkligheten utan strukturen jag levt i en vecka.
Det känns lite stappligt, för jag vet att jag lätt dras med i "bruset" här ute.
Det är lätt att tappa bort mål och sikte, och även sig själv här "ute".
Det som kommit fram under den här veckan är iallafall
att mitt mål kommer ligga på Shodan, svart bälte, under första halvåret 2011.
Jag har ca 8 månader på mig att vara i kanonform då
med allt vad det innebär som träning, återhämtning, mental fokusering, beslutsamhet och mycket tid för mig själv.
Det innebär att jag kommer behöva välja bort en hel del annat.
Målet är att följa Mig Själv, dit jag vill :)
Faktiskt.....i alla mina angelägenheter i livet....
Påminn mig gärna om jag tappar fokus.....
;-)
Tossigt värre...
Lille Fridolf, katten som inte är som andra enligt en del som träffat honom,
har sina egna sätt när det gäller det mesta.
Man kan säga att han är rätt påhittig, det sitter inte fast och rigid och stel är han absolut inte,
och inte bara för att han är rag-doll-lealös,
utan för att han hela tiden skapar nya lösningar.
Han ska ha dricksvattnet i ett glas på diskbänken,
han lyfter på "silen" i duschen och dränker sina leksaksmöss där i vattnet,
han ska ligga i knä och gosa på morgonen, just när man slagit sig ner på toalettsistsen,
och apropå det -
han ser verkligen till städa efter sig då han varit på kattlådan.
Inte bara krafsar över lite sand, utan det är mer som att dölja rubbet!!
Lilla mattan jag hade på toa fick jag ta bort, annars täckte han lådan med den.
Droppen var ändå när han skulle ner med hela duschdraperiet -
då fick jag nog!
Visst är det bra med kreativitet, men det finns gränser!
I samma veva kom min kära väninna med en inflyttningspresent -
en kattlåda med lucka som tar bort lukt och allt, och som står i ett hörn i hallen,
så nu får jag ha min toalett ifred och han sin. Tack Catrin! :-)
Här är Fridolf under sin smöriga period.
klicka gärna på bilden, och länken för mer info om smörkatten.
har sina egna sätt när det gäller det mesta.
Man kan säga att han är rätt påhittig, det sitter inte fast och rigid och stel är han absolut inte,
och inte bara för att han är rag-doll-lealös,
utan för att han hela tiden skapar nya lösningar.
Han ska ha dricksvattnet i ett glas på diskbänken,
han lyfter på "silen" i duschen och dränker sina leksaksmöss där i vattnet,
han ska ligga i knä och gosa på morgonen, just när man slagit sig ner på toalettsistsen,
och apropå det -
han ser verkligen till städa efter sig då han varit på kattlådan.
Inte bara krafsar över lite sand, utan det är mer som att dölja rubbet!!
Lilla mattan jag hade på toa fick jag ta bort, annars täckte han lådan med den.
Droppen var ändå när han skulle ner med hela duschdraperiet -
då fick jag nog!
Visst är det bra med kreativitet, men det finns gränser!
I samma veva kom min kära väninna med en inflyttningspresent -
en kattlåda med lucka som tar bort lukt och allt, och som står i ett hörn i hallen,
så nu får jag ha min toalett ifred och han sin. Tack Catrin! :-)
Här är Fridolf under sin smöriga period.
klicka gärna på bilden, och länken för mer info om smörkatten.
Bilderna som fattades...
...tänkte jag bjuda på här från förra inlägget.
Tyckte det var så fint väder, trots att själva händelsen inte var en solskenshistoria,
- men kanske ändå -
för allt gick så himla geschwint trots allt:
Gustav förbereder spännbanden efter att vi hämtat den tappade sängen.
Jag hämtar takräcksresterna en bra bit ifrån
Här en del av mitt f.d. takräcke.
Med spännbandet, nedvevade rutor och glatt humör spändes sängen åter fast på själva taket.
Jag har en suverän kamera på min mobil,
en kabel till och ett program installerat
av före detta ägaren till mobilen
och nu kommer det bli betydligt roligare (för mig åtminstone)
att kunna leverera bilder till mina inlägg.
*ler brett, lyckligt och nästan drygt*
:-)
Tyckte det var så fint väder, trots att själva händelsen inte var en solskenshistoria,
- men kanske ändå -
för allt gick så himla geschwint trots allt:
Gustav förbereder spännbanden efter att vi hämtat den tappade sängen.
Jag hämtar takräcksresterna en bra bit ifrån
Här en del av mitt f.d. takräcke.
Med spännbandet, nedvevade rutor och glatt humör spändes sängen åter fast på själva taket.
Jag har en suverän kamera på min mobil,
en kabel till och ett program installerat
av före detta ägaren till mobilen
och nu kommer det bli betydligt roligare (för mig åtminstone)
att kunna leverera bilder till mina inlägg.
*ler brett, lyckligt och nästan drygt*
:-)
Sista lasset kan man säga...
Jag har iaf fått fram kabeln för att ladda över bilder på datorn,
men då har jag visst inte rätt program-nånting för att det ska funka
så jag skiter i de skojiga bilderna och drar det ändå:
Jag och en kompis slängde upp min gamla hö-bal till säng på bilen
och iväg det bar på stora Långselevägen bort mot soptippen.
Vi satt och pratade om det här med att vara närvarande i det man gör,
så man inte missar tillfällena i det vardagliga,
och rätt vad det är så smäller det till och jag inser att sängen inte är kvar på taket!
Jag bromsar in och stannar vid vägrenen och båda tittar bakåt
och ser sängen ligga en bra bit bortöver, mitt på vägen!
Vi tittar på varann och gapflabbar!
Hur var det här med att vara närvarande i det man gör?
Körde jag kanhända för fort?
Nåväl vi sprang bort och hämtade tillbaka sängen,
plockade upp resterna av takräcket som hade gått i bitar,
och baxade upp sängen direkt på taket och surrade fast det genom de öppna fönstren på sidorna.
Vi tog oss i sakta mak sista biten till sopstationen
och mottogs glatt av kvinnorna som kände igen min bil på långt håll.
Det var nästan som ett kärt gammalt återseende sen mina flitiga besök vid utrensningen vid husförsäljningen.
Men vi höll oss från att kramas för det var ju fler besökare där
och vi kände nog alla att det kanske var ett udda sätt att hälsa på varann på en soptipp...
Så det blev bara ett glatt "Heeej" och de fick iallafall hjälpa till att styra upp var vi skulle slänga takräckena. De gick som "Metall".
Men nog kan man säga att det var Guds Försyn,
som gjorde att det inte var några bilar bakom oss när sängen sköt iväg som en projektil på Långselevägen!
Och takräckena höll ju nästan ända fram till tippen med det sista lasset av min gamla bråte, innan de också hade gjort sitt. Tajming.
En bild från de tidigare besöken då vi först skapade kontakt.
(Av hänsyn till att de kanske inte vill gå ut med att de känner mig, så har jag dolt deras ansikten)
men då har jag visst inte rätt program-nånting för att det ska funka
så jag skiter i de skojiga bilderna och drar det ändå:
Jag och en kompis slängde upp min gamla hö-bal till säng på bilen
och iväg det bar på stora Långselevägen bort mot soptippen.
Vi satt och pratade om det här med att vara närvarande i det man gör,
så man inte missar tillfällena i det vardagliga,
och rätt vad det är så smäller det till och jag inser att sängen inte är kvar på taket!
Jag bromsar in och stannar vid vägrenen och båda tittar bakåt
och ser sängen ligga en bra bit bortöver, mitt på vägen!
Vi tittar på varann och gapflabbar!
Hur var det här med att vara närvarande i det man gör?
Körde jag kanhända för fort?
Nåväl vi sprang bort och hämtade tillbaka sängen,
plockade upp resterna av takräcket som hade gått i bitar,
och baxade upp sängen direkt på taket och surrade fast det genom de öppna fönstren på sidorna.
Vi tog oss i sakta mak sista biten till sopstationen
och mottogs glatt av kvinnorna som kände igen min bil på långt håll.
Det var nästan som ett kärt gammalt återseende sen mina flitiga besök vid utrensningen vid husförsäljningen.
Men vi höll oss från att kramas för det var ju fler besökare där
och vi kände nog alla att det kanske var ett udda sätt att hälsa på varann på en soptipp...
Så det blev bara ett glatt "Heeej" och de fick iallafall hjälpa till att styra upp var vi skulle slänga takräckena. De gick som "Metall".
Men nog kan man säga att det var Guds Försyn,
som gjorde att det inte var några bilar bakom oss när sängen sköt iväg som en projektil på Långselevägen!
Och takräckena höll ju nästan ända fram till tippen med det sista lasset av min gamla bråte, innan de också hade gjort sitt. Tajming.
En bild från de tidigare besöken då vi först skapade kontakt.
(Av hänsyn till att de kanske inte vill gå ut med att de känner mig, så har jag dolt deras ansikten)
Om jag hade haft sladden...
...till mobilkameran så skulle jag ha bloggat
om en makaber händelse på väg till sopstationen idag på morgonen.
Jag dokumenterade det med mobilkameran,
men nu kan jag inte hitta sladden....
*söker och letar*
Hmmm........
Återkommer när jag hittat den.....
*kliar mig i huvudet*
om en makaber händelse på väg till sopstationen idag på morgonen.
Jag dokumenterade det med mobilkameran,
men nu kan jag inte hitta sladden....
*söker och letar*
Hmmm........
Återkommer när jag hittat den.....
*kliar mig i huvudet*
Belöningen kommer sist..
Igår hade jag en fundering om varför jag drar ut på bra saker,
att jag t.ex inte gick och la mig när klockan blev sent,
när jag nu äntligen har köpt en ny säng och verkligen längtade efter att få fläka ut mig i den.
Ikväll när jag dammsög, så dök det upp i huvudet från ingenstans att det kanske är för att man blev i-tutad sen barnsben att - först äta upp potatisen annars blir det ingen kaka efteråt.
Eller: - bädda sängen annars får du inte gå ut och leka,
- var snäll annars kommer inte tomten,
- läs läxorna annars får du inga betyg,
- jobba hårt så får du löningen efter en månad,
och så vidare....
Det sitter kanske i de bitarna att man inte får (?) göra det man vill helst,
utan först måste man göra "rätt för sig".
Jag tror jag har gjort så mycket "rätt för mig" i livet,
att jag i fortsättningen kan välja belöningen först,
åtminstone när det gäller så ofarliga saker som att gå och lägga sig när man vill,
eller äta kakan innan maten
eller ta på sig den nyinköpta tröjan på en gång man kommit innanför dörren istället för att vänta tills på fredag.
Det känns bra att få svar på omedvetna frågor.
Nu kommer jag, Sängen!
:)
att jag t.ex inte gick och la mig när klockan blev sent,
när jag nu äntligen har köpt en ny säng och verkligen längtade efter att få fläka ut mig i den.
Ikväll när jag dammsög, så dök det upp i huvudet från ingenstans att det kanske är för att man blev i-tutad sen barnsben att - först äta upp potatisen annars blir det ingen kaka efteråt.
Eller: - bädda sängen annars får du inte gå ut och leka,
- var snäll annars kommer inte tomten,
- läs läxorna annars får du inga betyg,
- jobba hårt så får du löningen efter en månad,
och så vidare....
Det sitter kanske i de bitarna att man inte får (?) göra det man vill helst,
utan först måste man göra "rätt för sig".
Jag tror jag har gjort så mycket "rätt för mig" i livet,
att jag i fortsättningen kan välja belöningen först,
åtminstone när det gäller så ofarliga saker som att gå och lägga sig när man vill,
eller äta kakan innan maten
eller ta på sig den nyinköpta tröjan på en gång man kommit innanför dörren istället för att vänta tills på fredag.
Det känns bra att få svar på omedvetna frågor.
Nu kommer jag, Sängen!
:)
Varför vill jag dra ut på det?
Här står nu min ny-inköpta säng placerad mitt i sovrummet,nybäddad och klar,
jag är nyduschad och längtar verkligen att få krypa ner mellan lakanen
och bara låta mig dras in i Drömmarnas Trädgård.
Men vad gör jag?
Jo, drar ut på det.
Varför?
Faktiskt har jag en tendens till att göra så med det mesta som är nytt,
om det är så är en tröja, en ost eller en säng.
Hmm....äh, jag hoppar i säng och slänger ut frågan vad det sitter i,
så har jag nog svaret imorgon.
ZZzzzz...........
jag är nyduschad och längtar verkligen att få krypa ner mellan lakanen
och bara låta mig dras in i Drömmarnas Trädgård.
Men vad gör jag?
Jo, drar ut på det.
Varför?
Faktiskt har jag en tendens till att göra så med det mesta som är nytt,
om det är så är en tröja, en ost eller en säng.
Hmm....äh, jag hoppar i säng och slänger ut frågan vad det sitter i,
så har jag nog svaret imorgon.
ZZzzzz...........
Det är måååndag morgon...
Det är måndag morgon och jag börjar jobba om en kvart.
Jag bor ju så nära så jag tänkte att jag bloggar väl en sväng...
;-)
Det känns helt okej att starta veckan för jag jobbar bara fyra dagar.
Eftersom att det är beredskap jag har så är det veckovila på fredag.
Egentligen borde jag hitta på nåt kul att göra då,
men jag tycker nog att det är skönt att bara vara och känna på den friheten.
Idag ska jag iallafall hämta min säng!
Sista natten har jag gjort nu i knarr-hård-bädden jag legat i de senaste decenniet.
Inatt ska jag fläka ut mig i en 120:s bred NY säng och jag känner redan att jag längtar tills det blir kväll.
Jag bor ju så nära så jag tänkte att jag bloggar väl en sväng...
;-)
Det känns helt okej att starta veckan för jag jobbar bara fyra dagar.
Eftersom att det är beredskap jag har så är det veckovila på fredag.
Egentligen borde jag hitta på nåt kul att göra då,
men jag tycker nog att det är skönt att bara vara och känna på den friheten.
Idag ska jag iallafall hämta min säng!
Sista natten har jag gjort nu i knarr-hård-bädden jag legat i de senaste decenniet.
Inatt ska jag fläka ut mig i en 120:s bred NY säng och jag känner redan att jag längtar tills det blir kväll.
Må-gott-faktor..
Det är faktiskt solen som är en av många må-gott-faktorer!
Nu sitter jag visserligen inne, men det ser ut att vara soligt och varmt och somrigt ute.
Om två veckor har jag semester och jag längtar verkligen.
Idag har jag tagit på mig att städa ur en lägenhet där det varit renovering,
och det känns ju bra att vara inne och göra
när man istället skulle kunnat sitta ute och njutit av solen...
Fast det kommer fler soliga dagar!
Mys-faktor utanför mitt fönster
Nu sitter jag visserligen inne, men det ser ut att vara soligt och varmt och somrigt ute.
Om två veckor har jag semester och jag längtar verkligen.
Idag har jag tagit på mig att städa ur en lägenhet där det varit renovering,
och det känns ju bra att vara inne och göra
när man istället skulle kunnat sitta ute och njutit av solen...
Fast det kommer fler soliga dagar!
Mys-faktor utanför mitt fönster
Sova säng, säng, säng...
Jag hade tänkt kosta på mig en säng idag.
Säng-köpet har mognat fram under ett par månader.
Det är inget man bara går och shoppar loss på.
Den jag har nu, känns som att ligga på en hö-bal.
Det skulle inte förvåna mig om det verkligen är hö i stoppningen,
för så fort man rör sig i den så knastrar det precis som på en höskulle.
Ja...jag är så pass...gammal.....eller erfaren, att jag vet vad en höskulle är.
(Ni yngre kan ju googla på det.)
För ca 10 år sen fick jag sängen av en medelålders jobbarkompis som hade köpt ny.
Hon hade haft den här sängen i rätt många år och jag tog tacksamt emot den.
Jag misstänker att min höbal till säng säkert har passerat 20 år, och säkert mer.
Så med tanke på att jag faktiskt är 40+
och ser ut som en ostkrok på morgonen då jag klivit ur den så kallade sängen,
och gaaam-nacken tar också en stund att räta ut,
så är jag faktiskt värd en ny säng!
Jag kommer sova som en drottning sen, med tanke på att jag faktisk kan sova överhuvudtaget i det jag ligger i nu.
Bild:
http://85.195.2.10/meep/johanna/Valorous/viewpage2.php?page=event
Säng-köpet har mognat fram under ett par månader.
Det är inget man bara går och shoppar loss på.
Den jag har nu, känns som att ligga på en hö-bal.
Det skulle inte förvåna mig om det verkligen är hö i stoppningen,
för så fort man rör sig i den så knastrar det precis som på en höskulle.
Ja...jag är så pass...gammal.....eller erfaren, att jag vet vad en höskulle är.
(Ni yngre kan ju googla på det.)
För ca 10 år sen fick jag sängen av en medelålders jobbarkompis som hade köpt ny.
Hon hade haft den här sängen i rätt många år och jag tog tacksamt emot den.
Jag misstänker att min höbal till säng säkert har passerat 20 år, och säkert mer.
Så med tanke på att jag faktiskt är 40+
och ser ut som en ostkrok på morgonen då jag klivit ur den så kallade sängen,
och gaaam-nacken tar också en stund att räta ut,
så är jag faktiskt värd en ny säng!
Jag kommer sova som en drottning sen, med tanke på att jag faktisk kan sova överhuvudtaget i det jag ligger i nu.
Bild:
http://85.195.2.10/meep/johanna/Valorous/viewpage2.php?page=event
Ett "Ja" för mycket...
Det var grillfest på jobbet idag.
Vi var en 20-30 stycken hungriga kollegor som samlades på baksidan efter stängningsdags.
Grillarna tändes och ett par masterChefs turades om med grillhanteringen av hamburgare och spännande korvar, och till det fanns både lätta och tyngre drycker av olika slag.
Det surrades och skrattades, och kastades frisbee och det kändes trevligt på ett enkelt sätt.
Ett par timmar senare bjöds det på kaffe och fikabröd och i samband med det
så dök frågan upp hur det skulle gå med ansvaret av stängning och låsning av byggnaden.
Jag som skrytit med att jag bor så nära, erbjöd mig att jag kunde se till att grillar och stolar och sopor flyttade in,
och att dörren låstes och det ser städat och fint ut utanför tills imorgon.
Något kunde jag ju bidra med, tänkte jag.
Kvar blev ca 15 stycken partyprissar
som inte verkade ha för avsikt att gå hem på ännu ett par timmar,
och ett par av dem var kollegor från annan ort som tyckte det var extra trevligt att vara här.
Jag fick hjälp av ett par kollegor att bära in de stolar som stod tomma
och borden och styrde ihop lite.
Jag gav mitt telefonnummer till en kollega och instruerade henne att ringa mig
så FORT som de började ge sig av, och själv gick jag hem, trött och nöjd.
En timme senare gick jag dit igen,
jag hade ju ändå blivit ålagd ett stort ansvar av att se till detta med säkerhet och ordning.
Jag kände mig som Vuxen-På-Stan, plockade undan tomburkar,
satte mig ner och umgicks en stund, så gott det nu gick med de här "glada hattarna",
men efter det började jag pekade med hela handen, sätta lite ultimatum,
styra upp och organisera:
Jag gick med på att de 7 "glada-hattar" som nu var kvar kunde få behålla varsin stol,
men att de skulle ställa dem mot väggen sen,
och jag skulle nu låsa dörren, oavsett deras böner, övertalningar och tramsiga hot.
Jag skakade hand, kramades och skojade till det men med mycket fast hand och gott hjärta,
och med beslutsam ton såg jag till att alla var nykissade,
innan jag låste byggnaden inifrån och gick ut genom stora entrén
och 15 sekunder senare var jag hemma igen.
Har man sagt "Ja" till en uppgift får man se till att slutföra den.
Respekt!
;-)
Vi var en 20-30 stycken hungriga kollegor som samlades på baksidan efter stängningsdags.
Grillarna tändes och ett par masterChefs turades om med grillhanteringen av hamburgare och spännande korvar, och till det fanns både lätta och tyngre drycker av olika slag.
Det surrades och skrattades, och kastades frisbee och det kändes trevligt på ett enkelt sätt.
Ett par timmar senare bjöds det på kaffe och fikabröd och i samband med det
så dök frågan upp hur det skulle gå med ansvaret av stängning och låsning av byggnaden.
Jag som skrytit med att jag bor så nära, erbjöd mig att jag kunde se till att grillar och stolar och sopor flyttade in,
och att dörren låstes och det ser städat och fint ut utanför tills imorgon.
Något kunde jag ju bidra med, tänkte jag.
Kvar blev ca 15 stycken partyprissar
som inte verkade ha för avsikt att gå hem på ännu ett par timmar,
och ett par av dem var kollegor från annan ort som tyckte det var extra trevligt att vara här.
Jag fick hjälp av ett par kollegor att bära in de stolar som stod tomma
och borden och styrde ihop lite.
Jag gav mitt telefonnummer till en kollega och instruerade henne att ringa mig
så FORT som de började ge sig av, och själv gick jag hem, trött och nöjd.
En timme senare gick jag dit igen,
jag hade ju ändå blivit ålagd ett stort ansvar av att se till detta med säkerhet och ordning.
Jag kände mig som Vuxen-På-Stan, plockade undan tomburkar,
satte mig ner och umgicks en stund, så gott det nu gick med de här "glada hattarna",
men efter det började jag pekade med hela handen, sätta lite ultimatum,
styra upp och organisera:
Jag gick med på att de 7 "glada-hattar" som nu var kvar kunde få behålla varsin stol,
men att de skulle ställa dem mot väggen sen,
och jag skulle nu låsa dörren, oavsett deras böner, övertalningar och tramsiga hot.
Jag skakade hand, kramades och skojade till det men med mycket fast hand och gott hjärta,
och med beslutsam ton såg jag till att alla var nykissade,
innan jag låste byggnaden inifrån och gick ut genom stora entrén
och 15 sekunder senare var jag hemma igen.
Har man sagt "Ja" till en uppgift får man se till att slutföra den.
Respekt!
;-)
Juni, då är det sommar!
Klockan har passerat midnatt och det är den 1:a juni nu.
Helt otroligt, vad fort det går.
Idag insåg jag nog att det är sommar,
när jag gick över gatan och in på jobbet, med soft tunika och vita slapp-dojor
och solen sken, gräs och träd är sommargröna.
Om 2,5 vecka har jag semester!
Det är dags att bromsa in och njuta av varje dag,
eller iaf delar av dem.
På min eftermiddagsrast idag gick jag ut med en kopp kaffe och en mandarin
och ställde mig vid lilla muren där rökarna brukar stå borta vid parkeringen,
och blundade och kände solen värma hela mig.
Mindfulness...
De 10 minutrarna där ute stannade kvar resten av dagen.
Jag ska verkligen försöka se det stora i det lilla, för det finns överallt och hela tiden...
Kom igen bara sommaren, jag är redo :)