Hur långsamt kommer man längst?

Det var en helt underbar och somrig helg som passerade. Man ville inte vara inne, och jag som hade som mål att städa och röja lite. Det blev inget sånt, men desto mer sommarkänsla och förväntan - jag har bara 7 arbetsdagar kvar till ledighet!! Jippii!

Viktor och Douglas kom förbi på söndagkväll för att fika lite på Mors Dag. Jag hade velat göra middag men det var så varmt så man ville inte hålla på med mat och knappt ens äta så det blev bara fika. Viktor hade med sig en stor vacker blombukett och jag blev så glad! Och våt i ögat.


Det är alltid roligt när de kommer och vi sitter i köket och pratar. Kul att höra lite ur deras vardag, deras tankar och planer. Mina go-knölar.


Nu är det snart juni och jag räknar ner till SOMMAR!!!!

Alltså det är den 24 maj och solen skiner som det vore rena semestern nu!
Helt underbart att sitta ute på baksidan och äta lunchen och förbereda mig för semestern som börjar om ca 2 veckor! Jag längtar faktiskt. Jag har inte planerat nåt speciellt förutom karateläger i Herrljunga över en helg. Förhoppningsvis en tripp till Stockholm och familjebesök. Såvida inte de är på väg hit :)

Igår gick jag och en vän en promenad på kvällen, inte fort som vi brukar då vi sam-går utan jag saktade ner farten rejält, mest för att jag var så tung och trött i kroppen sen all träning i helgen. Det blev en skön, meditativ och lugn naturupplevelse. Jag tog några bilder:


Så vackert.....


Fågelkvitter och porlande vatten....


På väg mot min lilla baksida, min oas...


Det bästa är nu - strax innan sommaren är här på riktigt...
förväntan, längtan, livskraft och.....alldeles uuuunderbart!!!
:-)

Då blev det ett veterinärbesök ändå. Det blev ett bakslag på tillfrisknandet i söndagskväll då jag skulle rengöra Fridolfs sår. Han skrek till och slängde sig bakåt och snurrade runt som en krokodil gör när de dränker sitt byte.
Japp,  det var puss och gonatt och på morgonen ringde jag veterinären om och om igen tills jag efter en timme kom fram mellan upptaget-tonerna. Berättade läget och fick en tid på eftermiddagen.

Jag baxade in sjuklingen i kattburen,
kånkade iväg med den till lånad bil och vips var vi på plats.

De bedövade honom, men fick göra om det en gång till, då han vägde mer än de trodde (6,5 kg). Sen fluffade han in i dimman och jag gick ut och väntade i sommarvädret. En kvart senare fick jag hämta honom och jag kände mitt hjärta svämma över av medlidande över det jag såg där på bordet - det var två sår till!! som hade varat ordentligt - de hade jag inte sett!!!

De hade rakat, spolat rent och satt på honom en större tratt än den jag hade. Så han INTE kommer åt att slicka.
Antibiotika fick jag recept på som jag hämtade ut igår.

Han är redan en gladare katt.

Här är rapport:


6,5 kg katt på väg in i dimman.



Utfläkt och sovandes efter åtgärderna.



Mattes hjärta blödde för sjuklingen, och öppnade dörren till sovrummet under en tid.



Rätt okej på bana och livskraften är på väg tillbaka.


Vänner gör livet lättare när man är lite risig.



"Spelar ingen roll att du ser kul ut med tratt, jag tycker om dig ändå", ser det ut som Sajko tänker.


För otymplig för att hoppa upp på diskbänken för att dricka så matte får assistera med vattanglaset på golvet istället.

Lill-Fridolf.
<3


Nu återstår bara det lilla traumat att få i honom medicinen i dagarna åtta.
Igår blev det tvånginlindning i handuk och karatekollega som hjälpte till att tvinga ner tabletten i mun.
Ett och annat rivsår har jag på armarna, men vad gör man inte.
Tror jag ska prova mosa tabletterna, blanda i messmör och smeta på tassen. Ett hett tips från kollega inom veterinärbranchen.

Jag satte mig tillrätta igen, här på jobbet, efter att ha hämtat en kopp kaffe,
och kände något med foten och tänkte:
"va tusan det för jäkla pennjävel som ligger här på golvet!!"
Jag försökte skrapa undan den med foten för att komma in med stolen ordentligt.

Det visade sig vara mina terminalglasögon...

Notera de kraftiga reporna på ena glaset.


Jag kommer bryta ihop innan dagen är slut - nåt skit i synfältet hela tiden!
Och innan jag tagit mig ner med dem till optikern hinner det väl gå ett kvartal!

Hade man varit en fluga på väggen, skulle det nog sett kul att då jag satte foten på brillorna och gned dem bestämt längs golvet....

Fridolf har råkat ut för nåt brutalt överfall av hund? Elaka skator? Ligister med luftpistol?
 Och han som knappt är ute ens!

Han var svullen ett tag och när det lagt sig så ploppade det ena såret upp efter det andra.
Vi är uppe i 4-5 stycken nu.

Veterinär - inte veterinär?
Blir han bättre - sämre?
Såren läker - såren vätskar sig..
På med tratten på natten - på morgonen är den borta.
Och såren han inte ska slicka på, är således finslickade.
Då han lyckats behålla tratten på hela natten, så har han ibland ändå sett ut om en vattenkammad skolpojke.
Jag tror att lille Sajko haft vänligheten att hjälpa till.

Jag sköljer med koksaltlösning och gullar med honom.

Katter har bra läkkött. Och nio liv. Jag hoppas att han snart är på bana.





Lite tyck-synd-om-mig-blick tycker jag att man kan notera...

Efter vintern kommer vår och sen sommar.
Som vi vill ska stanna länge!
Hur som helst så har det varit aprilväder här i april som nyligt passerat. Faktiskt. Det har snöat och blåst och det har var varit vårigt och till och med somrigt. Men som en annan - svårt att bestämma sig.

Men snacka om maffigt då den här regnbågen bara lyste rätt in genom fönstret!
Tror aldrig jag sett den så stor, så nära och så vacker! Och så dubbel!



Fast nu vill jag att sommarvärmen och solen ska skina över mig och ge livskraft och värme :)

Igår kväll hade jag lite svårt att somna. Låg och funderade på saker och ting.
Jobbet, ekonomin, karateläger, kattstackarn och lite av varje. Jag brukar inte ha svårt att somna men TACK gode gud för att jag inte fick till det för 23:45 slog det mig:
Deklarationen!!!
2:a maj!
Satan!!!

Jag slängde mig upp ur sängen, flög bort till lillrummet och krafsade febrilt fram deklarationspappren och slängde ner dem på golvet i hallen utanför, där närmaste fungerande lampa satt och började hysteriskt bläddra runt samtdigt som jag knapprade igång mobilen - sms:a in deklarationen.
Jag älskar tekniken!!
Just inatt gjorde jag det iaf.

Satan!
Personnumet på plats men det gick inte att sms:a numret!
Nätfel eller nåt sas det.
Jag hatar tekniken!

Jag ringde in numret som stod i broschyren om hur man deklarerar.
Knappade in mina uppgifter och däääääääär var det mottaget!
Klockan 23:51 var det fixat, med 9 minuter till godo.
*puh*

Jag har alltid, jämt, så länge jag kan minnas - lämnat in det här varje år, väldigt sent den sista dagen. Men så här nära gränsen har jag aldrig varit. TUR jag inte kunde somna riktigt.



Nu visade det sig fick jag höra när jag kom jobbet att datumet är förlängt lite p.g.a teknik-stopp av alla elektroniska och nät-baserade inflöden av just deklarationer. Nåväl, nu är det gjort.

Ikväll måste jag ta itu med katten, han har ju blött och slaskat ner sig över halva "Helly-Hansen"pälsen.
Undrar hur det ska gå till......
*repar mod och förbereder mig på en tuff match*