Hur långsamt kommer man längst?

Lille Fridolf som inte kom in häromkvällen - har kommit tillbaka.
Ett dygn ute i mörkret, åska och regn var säkert ett riktigt trauma för honom,
han som annars inte är ute mer än 5 - 10 minuter.

Jag jobbade natt och drog en rövare och gick ut vid 2-snåret och ropade
och då såg jag honom utanför huset, vid ett par parkerade bilar.
Han som alltid springer fram till mig annars och jamar glatt,
verkade rädd och drog sig undan.
Jag lockade fram honom och högg tag i honom,
sen var det bara att tvångshålla honom och bära in honom.

Han var hungrig, rädd och blöt av regnet.
När jag tittar närmare på honom så såg jag att han var helt klibbig av kåda på hela magen, benen och svansen.

Jag gick tillbaka till jobbet och tänkte att imorgon blir det kattbad.
Jag har aldrig badat nån katt förut...
Fick tips om att smör var bra att lösa upp kådan.

Så efter att ha laddat mentalt med många kaffekoppar och målbildsträning
så tog jag ur allt ur badrummet och stängde dörren.
Douglas var med men ägnade sig mest åt att filma scenariot.

Katten smörades in och det gick bra,
sen doppade jag det mesta av honom i handfatet med schampo och vatten
för att liksom tvätta av honom fet-smöret.
Då tyckte jag plötsligt att han hade väldigt många ben som spretade åt alla håll,
så jag övergick till golvet och dusch-slangen och han var väl inte jättepigg på det,
men han är en snäll och trevlig katt, om än lite udda, enligt vissa som träffat honom.

Sen var det handdukstorkning och försöka hålla sig för skratt.


Här påminner han lite om en kloak-råtta...


Här är han torkad och klar men luktar fortfarande smör
och pälsen känns lika flottig som som den ser ut....

Det får bli ett bad till men jag väntar några dagar tills han hämtat sig lite...


Han har försökt att tvätta sig själv men tycks inte må så bra efter ett tag,
tror jag det, tänk att slicka i sig smör bara så där....

*ulkar lite*

Jag är iallafall jätteglad att han är tillbaka efter sitt ofrivilliga äventyr...