Även i Älandsbro...
...möter jag Vilma.
Jag ler varmt för mig själv när hon "dyker upp".
Jag skjutsade grabben till Älandsbro i ett ärende idag,
och medan jag väntade på att han skulle bli klar så gick jag in i
Jeans-boa som den heter, en butik jag sett i alla år jag passerat där,
men aldrig varit in i.
Det var som ett litet bageri först som man klev in i,
och när man passerat igenom det så kom man fram till själva "jeans-boa" med kläder,
gardiner, prydnader, lampor och pyssel och grejs.
Det första jag ser när jag kliver in där - på disken bland halsband, godis och annat -
är ett vykort som står främst i högen bland kort de ställt längst fram:
Och de var inget litet vanligt vykort, nopp, ett stort ett så jag inte skulle kunna missa det.
Uppställt lite på sniskan för säkerhets skull, liksom.
Jag ler för mig själv och känner verkligen att Vilma är med mig,
därifrån hon är nu på "andra sidan".
Lillgumman min.
Jag strosar runt ett varv bland lampor och annat....hittar en blomspruta som jag faktiskt behöver och återvänder sen till disken och hundbilden, där jag för en liten ordlös, inre kommunikation med min kära jycke
som verkar noga med jag ska uppmärksamma hennes signaler.
Hur skulle jag kunna missa det, va?
;D
Expediten frågar om hon kan hjälpa till, och jag säger att jag vill betala blomsprutan.
Medan jag plockar upp plånkan så ser jag precis på disken där jag står, så säljer de kåd-salva.
Vad står det på burken?
Jo, naturligtvis:
Visserligen stavas hon med enkel-V, men ändå - jag förstår budskapet, Vilma-bruden!
Du är bäst!
Jag köpte burken, såklart.
Love You, Vilmis!
*ler i hela hjärtat*
Jag ler varmt för mig själv när hon "dyker upp".
Jag skjutsade grabben till Älandsbro i ett ärende idag,
och medan jag väntade på att han skulle bli klar så gick jag in i
Jeans-boa som den heter, en butik jag sett i alla år jag passerat där,
men aldrig varit in i.
Det var som ett litet bageri först som man klev in i,
och när man passerat igenom det så kom man fram till själva "jeans-boa" med kläder,
gardiner, prydnader, lampor och pyssel och grejs.
Det första jag ser när jag kliver in där - på disken bland halsband, godis och annat -
är ett vykort som står främst i högen bland kort de ställt längst fram:
Och de var inget litet vanligt vykort, nopp, ett stort ett så jag inte skulle kunna missa det.
Uppställt lite på sniskan för säkerhets skull, liksom.
Jag ler för mig själv och känner verkligen att Vilma är med mig,
därifrån hon är nu på "andra sidan".
Lillgumman min.
Jag strosar runt ett varv bland lampor och annat....hittar en blomspruta som jag faktiskt behöver och återvänder sen till disken och hundbilden, där jag för en liten ordlös, inre kommunikation med min kära jycke
som verkar noga med jag ska uppmärksamma hennes signaler.
Hur skulle jag kunna missa det, va?
;D
Expediten frågar om hon kan hjälpa till, och jag säger att jag vill betala blomsprutan.
Medan jag plockar upp plånkan så ser jag precis på disken där jag står, så säljer de kåd-salva.
Vad står det på burken?
Jo, naturligtvis:
Visserligen stavas hon med enkel-V, men ändå - jag förstår budskapet, Vilma-bruden!
Du är bäst!
Jag köpte burken, såklart.
Love You, Vilmis!
*ler i hela hjärtat*
Vilma var med på min gradering....
Min kära hund som gick bort en tisdag för två veckor sedan hörde av sig idag, denna tisdag.
De ringde från veterinärstationen imorse och sa att urnan hade kommit.
Jag kunde hämta den när jag kände att jag orkade...
Och - det är Vilmas namnsdag idag!!
Det är klart att jag åkte upp och hämtade henne! ....Eller urnan alltså.
Hon är med än, min kära vägledare och guru, Vilma! :)
Jag har inte tagit bort filten i baksätet på bilen och inte heller handduken som jag torkade henne med efter det sista badet nere vid båthamnen, timmen innan hon skulle "vidare"....
Så hon, eller urnan......låg i baksätet, inlindad i filten nästan hela dagen och också medan jag var inne i dojon ikväll för att gradera till brunt bälte.
* * * * *
Jag började med karate på hösten 2000.
Någon gång in i november var det en ung nybörjartjej där som undrade om någon ville ha valpar.
Deras jycke hade fått 10 st.
Vilm föddes alltså den 18 november 2000.
Den här tjejen försvann efter jul från karaten och jag såg henne inte mer.
Som jag ser det....så gick tjejen bara några gånger på karaten, för att Vilma skulle komma till mig.
* * * * *
Nu var Vilma med denna tisdag, idag den 26 maj, på min gradering.
Det är den sista jag gör i klubben för nästa gång blir det svart bälte och då är det hos Sensei Oghami i Göteborg som svartbältesgraderingarna sker.
Cirkeln är sluten på nåt sätt.....
Vilma var hos mig i 8,5 år.
Jag har tränat karate i 8,5 år.
Hon lämnade oss för två veckor sen, exakt på dagen,....för att hämtas hem till mig på sin namnsdag, idag.
Samma dag som jag skulle gradera och tog brunt bälte.
* * * *
Christel som "talar" med hundar, som jag tog hjälp av då Vilma var som sjukast, hon sa att Vilma är min guru, visserligen sjuk och var tvungen att äta medicin för livet....
men hon skulle vara med mig så länge som det behövdes.
När jag lärt mig det jag skulle av henne så skulle Vilma gå vidare.... :(
Tack älskade Vilma för att du fortfarande är med mig. Du finns alltid i mitt hjärta, gumman!
Karatekläder på tvätt.
Livet är värt att reflektera över. Du har lärt mig mycket, Vilma.
De ringde från veterinärstationen imorse och sa att urnan hade kommit.
Jag kunde hämta den när jag kände att jag orkade...
Och - det är Vilmas namnsdag idag!!
Det är klart att jag åkte upp och hämtade henne! ....Eller urnan alltså.
Hon är med än, min kära vägledare och guru, Vilma! :)
Jag har inte tagit bort filten i baksätet på bilen och inte heller handduken som jag torkade henne med efter det sista badet nere vid båthamnen, timmen innan hon skulle "vidare"....
Så hon, eller urnan......låg i baksätet, inlindad i filten nästan hela dagen och också medan jag var inne i dojon ikväll för att gradera till brunt bälte.
* * * * *
Jag började med karate på hösten 2000.
Någon gång in i november var det en ung nybörjartjej där som undrade om någon ville ha valpar.
Deras jycke hade fått 10 st.
Vilm föddes alltså den 18 november 2000.
Den här tjejen försvann efter jul från karaten och jag såg henne inte mer.
Som jag ser det....så gick tjejen bara några gånger på karaten, för att Vilma skulle komma till mig.
* * * * *
Nu var Vilma med denna tisdag, idag den 26 maj, på min gradering.
Det är den sista jag gör i klubben för nästa gång blir det svart bälte och då är det hos Sensei Oghami i Göteborg som svartbältesgraderingarna sker.
Cirkeln är sluten på nåt sätt.....
Vilma var hos mig i 8,5 år.
Jag har tränat karate i 8,5 år.
Hon lämnade oss för två veckor sen, exakt på dagen,....för att hämtas hem till mig på sin namnsdag, idag.
Samma dag som jag skulle gradera och tog brunt bälte.
* * * *
Christel som "talar" med hundar, som jag tog hjälp av då Vilma var som sjukast, hon sa att Vilma är min guru, visserligen sjuk och var tvungen att äta medicin för livet....
men hon skulle vara med mig så länge som det behövdes.
När jag lärt mig det jag skulle av henne så skulle Vilma gå vidare.... :(
Tack älskade Vilma för att du fortfarande är med mig. Du finns alltid i mitt hjärta, gumman!
Karatekläder på tvätt.
Livet är värt att reflektera över. Du har lärt mig mycket, Vilma.
Min älskade Vilma!
Tack för att du var hos mig
Du lämnade ett tomrum, så ofantligt stort
Du lämnade ett tomrum, så ofantligt stort
* 18 nov 2000 - 12 maj 2009 *
Landat...
Det gjorde jag i helgen, landade.
Åt frukost ute på baksidan, i solen.
Tränade karate både lördag och söndag.
I fredags med iofs. Torsdag med. Och tisdag också.
Trött kropp med 2 veckor kvar till gradering.
Nu är det fokus som gäller, att mentalt ladda. Kroppen får vila några dagar.
Jag hann med ett par tvättmaskiner också, städade sovrummet och såg en film med särbon.
Några vänner kom på besök och marängswiss satt perfekt.
Skön helg.
Åt frukost ute på baksidan, i solen.
Tränade karate både lördag och söndag.
I fredags med iofs. Torsdag med. Och tisdag också.
Trött kropp med 2 veckor kvar till gradering.
Nu är det fokus som gäller, att mentalt ladda. Kroppen får vila några dagar.
Jag hann med ett par tvättmaskiner också, städade sovrummet och såg en film med särbon.
Några vänner kom på besök och marängswiss satt perfekt.
Skön helg.
På gränsen....
Vilken underlig dag. Jag har haft en stress och oro inom mig hela dagen, på jobbet. Det var som att jag inte kunde nånting, fattade inte hur man skulle göra och vilka rutiner som gäller angående kundärendena. Jag fick fråga hela tiden om saker och ting. För varje gång jag var tvungen att be om hjälp, så blev jag mer förundrad över hur det är ställt med mig. För att bli klar med mina ärenden så blev jag kvar en halvtimme extra innan jag kunde gå hem. Det tillhör ovanligheterna att man stannar kvar, inom mitt yrke; kundservice. Jag har jobbat här i sex år, men det är som att jag inte har en aning om vad det är jag ska göra. Min kropp befann sig i fäkta/fly-läge och huvudet sökte panikartade lösningar på problem som jag inte kunde peka ut. Det minsta bekymret är jobbet, det vet jag. Ska ta tag i mina privata bitar. Sen.
Jag är innerligt glad och tacksam över mina kollegor, speciellt några mer nära andra andra. De finns där. Stöttar utan att de kanske inte alltid förstår hur mycket det betyder för mig.
En halvfabrikats-pizza står i ugnen nu. Jag satt ute på trappan en stund. Tog en glass. Andades. Försökte komma ifatt mig själv. Ropade in min själ. Undrade om den hörde mig. Försöker igen. Jag är på gränsen. Det är svårt. Försöker...
Min "Vägledare/Bromskloss" Vilma, och jag. 
Jag är innerligt glad och tacksam över mina kollegor, speciellt några mer nära andra andra. De finns där. Stöttar utan att de kanske inte alltid förstår hur mycket det betyder för mig.
En halvfabrikats-pizza står i ugnen nu. Jag satt ute på trappan en stund. Tog en glass. Andades. Försökte komma ifatt mig själv. Ropade in min själ. Undrade om den hörde mig. Försöker igen. Jag är på gränsen. Det är svårt. Försöker...
Min "Vägledare/Bromskloss" Vilma, och jag. Ännu en dag....
...av förväntan.....som Uno Svenningsson (Fredag) sjöng, för nåt år sen. Eller tio.
(Hittade inte låten, men den länken härovanför är också fin.)
Var var jag?
Jo, ännu en dag har gått och här sitter jag vid datorn och det är snart midnatt igen.
Tårtan som jag startade upp igårkväll (läs: midnatt) fortsatte jag med efter jobbet,
toppade skapelsen med grädde och jordgubbar.
Texten som jag skulle skriva dit med sånt där som finns på tub, blev som en förstoppning mitt i g:et och sen -
- *poff* sa det bara och så blaskade det bara till och det blev ett litet missöde.
Nåväl det ska ju ner i magen sen.
Nitton-åringen blev firad, samkväm, och sen blev hunden badad och disken diskad.
Nu är det snart midnatt och ännu en dag är snart på ingång.
ZZzzzz.....
(Hittade inte låten, men den länken härovanför är också fin.)
Var var jag?
Jo, ännu en dag har gått och här sitter jag vid datorn och det är snart midnatt igen.
Tårtan som jag startade upp igårkväll (läs: midnatt) fortsatte jag med efter jobbet,
toppade skapelsen med grädde och jordgubbar.
Texten som jag skulle skriva dit med sånt där som finns på tub, blev som en förstoppning mitt i g:et och sen -
- *poff* sa det bara och så blaskade det bara till och det blev ett litet missöde.
Nåväl det ska ju ner i magen sen.
Nitton-åringen blev firad, samkväm, och sen blev hunden badad och disken diskad.
Nu är det snart midnatt och ännu en dag är snart på ingång.
ZZzzzz.....
Varför får man ändan ur vagnen...
..när det bara är nån halvtimme kvar av innevarande dygn?
Iallafall har jag visst en tendens till att pressa in det sista man kan
innan dagen övergår till en ny.
Igår var det deklarationspappren jag hittade strax innan midnatt, efter ett hysteriskt letande i hela huset,
och idag är det tårtbakning till yngste sonen som blir 19 imorgon.
Efter jobbet, middagen och karatepasset ikväll, och även en tvätthängning och
diskmaskinsut-och inplock, så var det inte mer än att veva igång köksmaskineriet för denna skapelse!
Det är vaniljkräm i botten,
mosad banan på mitenlagret och O´boy-vispgrädde,
och längst upp hallonsylt.
Iallafall har jag visst en tendens till att pressa in det sista man kan
innan dagen övergår till en ny.
Igår var det deklarationspappren jag hittade strax innan midnatt, efter ett hysteriskt letande i hela huset,
och idag är det tårtbakning till yngste sonen som blir 19 imorgon.
Efter jobbet, middagen och karatepasset ikväll, och även en tvätthängning och
diskmaskinsut-och inplock, så var det inte mer än att veva igång köksmaskineriet för denna skapelse!
Det är vaniljkräm i botten,
mosad banan på mitenlagret och O´boy-vispgrädde,
och längst upp hallonsylt.
Imorgon slutar jag lite tidigare,
så då ska jag hitta nån present (även det i sista minuten) och sen hem och
lägga på grädden och toppa med jordgubbar!
Bild kommer.
(Ja att bju´ är väl inte att tänka på va, tänker någon...*s*)
23:35 - gråten var nära!
Jag hade jobbat mitt pass, gjort middag åt mig och grabbarna,
gått en liten skön promix med jycken medan jag ringde ett samtal till särbon,
och strax innan 18:30 så var jag på plats utanför självhjälps-gruppens möteslokal.
=)
Igår fick jag en känsla av att det var ett tag sen jag var på möte,
och att jag antagligen skulle behöva ett.
=/
För att hantera mina angelägenheter på ett sunt sätt,
istället för att gå in i stress, uppgivenhet och kanske till och med en offerkofta eller
en släng av låg självkänsla.
:(
Härligt möte!
=D
Väl hemma igen så gick jag kvällsrundan med hunden,
en riktigt låång och skön sväng, som gjorde gott i både lungor och
tankebanor.
:-)
Tillbaka efter rundan så tog jag samtalet med äldste, enligt överenskommelse.
Han visade nån låt sen av Promoe, som heter "Papper" och DÅ slog det mig!!!
Deklarationen!!!
Sista dagen idag den 4 maj!
=Z
Jag letade igenom alla pappershögar och jag hittade det där gularandiga pappret,
men det var sonens!!
(Han måste deklarerar för 15 spänn, va?!)
:S
Jag fick panik!
Jag letade igenom den allta pappershögar igen,
yngstens rum med hans skol-anteckningar,
mina gamla räkningar, rubbet.
Nada!
Jag gick igenom pappersinsamlingen, gick ut i garaget och
tömde upp och ner på tre svarta sopsäckar,
och med gråten i halsen...en tår i ögat...darrande underläpp...
och en kraftig känsla av att vara en riktig looser......
...kröp jag bort till databordet
och rafsade uppgivet runt lite bland kopieringspappret...
..och där låg det!
Det härligt gulrandiga pappret!
=D
23:35 dök deklarationspappret upp och 23:38 hade jag sms:at min deklaration!
:-Q
Varje år är det samma sak, i sista minuten får jag till det.
Men jag har aldrig varit så här nära gråten för ett gulrandigt pappers skull.
Jag ska gå på 12-stegsmöte nästa vecka också,
har jag bestämt mig för....
gått en liten skön promix med jycken medan jag ringde ett samtal till särbon,
och strax innan 18:30 så var jag på plats utanför självhjälps-gruppens möteslokal.
=)
Igår fick jag en känsla av att det var ett tag sen jag var på möte,
och att jag antagligen skulle behöva ett.
=/
För att hantera mina angelägenheter på ett sunt sätt,
istället för att gå in i stress, uppgivenhet och kanske till och med en offerkofta eller
en släng av låg självkänsla.
:(
Härligt möte!
=D
Väl hemma igen så gick jag kvällsrundan med hunden,
en riktigt låång och skön sväng, som gjorde gott i både lungor och
tankebanor.
:-)
Tillbaka efter rundan så tog jag samtalet med äldste, enligt överenskommelse.
Han visade nån låt sen av Promoe, som heter "Papper" och DÅ slog det mig!!!
Deklarationen!!!
Sista dagen idag den 4 maj!
=Z
Jag letade igenom alla pappershögar och jag hittade det där gularandiga pappret,
men det var sonens!!
(Han måste deklarerar för 15 spänn, va?!)
:S
Jag fick panik!
Jag letade igenom den allta pappershögar igen,
yngstens rum med hans skol-anteckningar,
mina gamla räkningar, rubbet.
Nada!
Jag gick igenom pappersinsamlingen, gick ut i garaget och
tömde upp och ner på tre svarta sopsäckar,
och med gråten i halsen...en tår i ögat...darrande underläpp...
och en kraftig känsla av att vara en riktig looser......
...kröp jag bort till databordet
och rafsade uppgivet runt lite bland kopieringspappret...
..och där låg det!
Det härligt gulrandiga pappret!
=D
23:35 dök deklarationspappret upp och 23:38 hade jag sms:at min deklaration!
:-Q
Varje år är det samma sak, i sista minuten får jag till det.
Men jag har aldrig varit så här nära gråten för ett gulrandigt pappers skull.
Jag ska gå på 12-stegsmöte nästa vecka också,
har jag bestämt mig för....
Tanke-samling...om vuxna barn.
Valborg och hela långhelgen har passerat.
Är precis på väg till sängen.
Tyst i huset.
Yngste sonen borde komma hem snart, det är skola i morgon.
Äldste sonen har bäddat ner sig i soffan efter att ha varit i Sundsvall i fyra dagar med kompisar och musik.
Det är som att alla mina tankar anhopade sig nu och en liten sorg och ledsenhet dök upp.
Helgen är till ända, nu ska man in i cirkeln och snurra igen.
Borde stämma av med ungarna.
Hinner inte.
De är på väg ut i Livet. Det går så fort.
Mina småttingar har blivit unga män.
Men småttingarna bor därinne, i de unga männen.
Äldste var ut och vände i höstas, krockade med Livet.
Den yngre är snart på väg ut, ser sin bror tveka till Livet här ute, det hindrar hans sikt framåt....
Här står jag, mitt i - och räcker inte riktigt till...
Älskade barn, det är stappligt i början....men håll i, ta hjälp varann, av oss härute, så går det bra!
Jag lovar!
Ett steg i taget.
Är precis på väg till sängen.
Tyst i huset.
Yngste sonen borde komma hem snart, det är skola i morgon.
Äldste sonen har bäddat ner sig i soffan efter att ha varit i Sundsvall i fyra dagar med kompisar och musik.
Det är som att alla mina tankar anhopade sig nu och en liten sorg och ledsenhet dök upp.
Helgen är till ända, nu ska man in i cirkeln och snurra igen.
Borde stämma av med ungarna.
Hinner inte.
De är på väg ut i Livet. Det går så fort.
Mina småttingar har blivit unga män.
Men småttingarna bor därinne, i de unga männen.
Äldste var ut och vände i höstas, krockade med Livet.
Den yngre är snart på väg ut, ser sin bror tveka till Livet här ute, det hindrar hans sikt framåt....
Här står jag, mitt i - och räcker inte riktigt till...
Älskade barn, det är stappligt i början....men håll i, ta hjälp varann, av oss härute, så går det bra!
Jag lovar!
Ett steg i taget.