Hur långsamt kommer man längst?

Alltså hör här:

Lägenheten är så fin och ren och strukturerad, jag gjorde klart tvättstugan i förmiddags och jag har till och med fått igång gammdatorn med lite hjälp att tagit bort onödiga program, och nu går den som hejsan.

Jag drog ett snabbt karatepass vid lunch och sen gick jag bort till min kvinna på Niphälsan och stämde av läget, hon är verkligen bäst. Jag får en massa "nycklar" och Aha-upplevelser av henne, och var glad när jag gick därifrån.

Tanken slog mig att jag skulle gå till fastighetsägaren och erkänna att jag tappat nyckeln, och även kontakta kommunen i samma ärende fast för träningslokalen, men jag tog en kaffe och ett korsord och satte mig ute på baksidan, i den softa solen och fångade min lediga dag.

Då ringer Kicki från jobbet och frågar om jag saknar nåt.
Ja.....eh, nycklarna, hur så?
*pling*
NYCKLARNA!! HAR DU HITTAT MINA NYCKLAR???!!! skriker jag i luren.

15 sekunder senare var jag inne på jobbet och mina nycklar var återfunna! De hade visst legat bakom en gardin en bit ifrån min arbetsplats. Sen den 18 juli! Jag blev så glad, så glad så ord saknas!!



Tillbaka till korsordet och kaffet så slår det mig hur Försynen jobbar, Högre Kraften:
Först när jag gjort det jag skulle hemma, städat ur, sorterat bort, strukturerat och skapat kontroll och översikt hemma - då får jag nycklarna!
Har jag fattat NU då, liksom.

Det lustiga var, att igår hade "sett" dem för mitt inre, tydligt, som att de kopierat in sig på näthinnan. Den röda glasögon-rengöringsmojjängen och den röda och svarat nyckeln till lägenheten och dojon. Som att de fanns nära nånstans för att bli hittade..... och de gjorde de ju!

* * *

Så vad vill Högre Kraften att jag ska lära mig av det här?
*fniss*
Jo, jag vet, jag vet.......ordning och reda.
Ta det lugnt. Var närvarande och ha koll på vad du gör!
En sak i taget, och så vidare.


:)

Gårdagen blev en bra dag!
Jag insåg att så fort jag lämnat porten så var jag liksom "säkrad", träningen skulle bli av. Oavsett vad man ska ta sig för så är det banne mig de första stegen som det liksom hänger på. 

Efter träningspasset var avklarat gick jag hem och rafsade runt lite i mitt "stökrum" enligt listan igår, och då fick jag ett sms från Viktor och Tove som behövde ha några papper utskrivna. Jag avbröt pappersplocket, och fixade utskriften åt dem. En kvart senare var jag hemma hos dem och drack kaffe.
Jag älskar att umgås med de här unga människorna. Alltid bra samtal. De höll på att packa upp kartonger och fixade i deras nya lägenhet. Gott :)

På väg hem igen, genom soliga Sollefteå, så kunde jag bara konstatera att min lediga dag blev en perfekt ledig dag. Träning, pappersplock, och möte med ungdomarna. Sen pollimojs hos mig. Gott :)

Efter att jag käkat sen så drog jag ett svep i lillrummet igen och fick ihop en skräpkasse.
Jag hittade varken den försvunna nyckelknippan eller passerkortet. Jag har nu accepterat att de är borta. Det blir ett besök till hyresvärden samt jobbet för att erkänna och ta konsekvenserna av det, vad det nu blir.
 Det krävdes en borttappad nyckelknippa för att jag skulle gå igenom/tokstäda lägenheten och känna mig nöjd med det. Ren och fri.

Gamla I-21 till vänster, MM på mitten och Aquarena till höger. Himlen ovanför.

Inne på gymmet, mycket maskiner, tur jag har fusklapp sen introduktionen för nån månad sen.

Vacker promenad hem, i grönt-blått-vitt och Sollefteå stad där neröver.

Dagen idag:
Tack vare att jag bokat tvättstugan från kl 7 så kom jag upp i tid OCH på väg dit så kände jag mig pigg, dagen har precis bara startat. Jag mötte en och annan kollega som var på väg till jobbet. Jag är ledig! Gott :)

Jag ska snart ner och byta maskiner och jag har inget mer bokat än en tid på eftermiddagen hos min kvinna som jag går och pratar hos, på Niphälsan. För min stress-på-jobbet-som-startade-i-vintras. Som jag inte känner längre. Hon har hjälpt mig jättemycket. Sen ett träningpass karate själv. Resten av denna tisdag blir L E D I G H E T !!
Jag lär mig!

Alltså:
1. Tvättstugan
2. Karateträning
3. Niphälsan

(Ja, jo, jag ska jobba inatt, men det räknas liksom inte ;)

Äntligen har jag min favoritvecka som inträffar 2 eller 3 gånger per år nämligen en hel ledig vecka förutom två  nätter jag ska jobba. Veckan innan så bara toklängtar jag dit och gör upp lite planer för hur jag ska njuta och maxa den veckan, allt jag kan. Nu är den här veckan här. Måndag morgon. En lätt panik sprider sig, inget allvarligt men ändå.

Förra veckan när jag satt på jobbet till kl 22 så tänkte jag att jag skulle gå upp på gymet på nya badhuset Aquarena och starta igång lite träning. Det är lite långt dit upp på I21-området, så det kan skita sig..... Jag tänkte även snärta upp till dojon för att träna karate på dagtid, då man är pigg och "oanvänd" liksom. Jag hade tänkt sy tyget till min "walk in closet", plocka iordning och slänga hälften av papper och annat skit som ligger i lill-rummet, där dörren oftast är stängd. OCH sist men inte minst så hade jag planerat ( i nåt år faktiskt) att lägga mina foton från gamm-datorn på CD-skivor.
Hmmm....

Nu är den här veckan här. Det är måndag. Jag sov till 9:30. Jag känner mig trött och kraftlös. Var börjar jag? Hur gör jag? Vilken ordning ska jag ta det i? Vad säger jag till Rösten i huvudet som tycker att jag är värd att bara ligga i soffan och glo på TV, fika och stänga dörren till omvärlden, och vara fri och helt kravlös?

Förr tyckte jag att en dag innebar gott om tid, nu tycker jag att den räcker knappt till alls. En viss form av stress infinner sig: Är det nån mening att ens börja, jag kommer inte hinna klart. Eller kan det vara för att jag vill för mycket? Försöker pressa in för mycket på min ledighet?  För att jag vet att det dröjer till nästa gång? Jag vet inte, men alla har ju lika mycket tid, frågan är bara vad man gör med den.....
*hummar lite igen*

Här sitter jag med en härlig kopp kaffe på min lediga dag och har Ansvaret över mig själv att styra upp Dagen.
*funderar lite*

1. Ät frukost
2. Gå till gymmet
3. Sortera papper
4. Ät lunch och slappa

Om lust finnes - träna karate
I annat fall - pollimojsa hemmavid, pyssla där andan faller på.

Japp, så får det bli! Jag har ju en ledig dag imorgon med. Förutom nattpasset. ALLT behöver inte göras samtidigt, hö.
Jag behöver uppenbarligen styras. Schemaläggas. Och som när arbetsgivaren ger mig ett schema att följa så behöver tydligen jag ge mig själv ett att gå efter, då jag är ledig. Även om jag bara vill ha en slappardag så måste jag nog ta ett beslut på. Annars blir jag förvirrad....kan det vara så?

Jag saknar mina (12stegs-)möten...

Nåväl, återkommer med rapport hur det gått!
(Åh herregud vilken press jag fick på mig själv nu ;-)

Jag sov till 9 imorse och såsade på en stund i morgonrock och njöt av frukost och TV.
Jag tog en promenad bort till Risön sen, för att titta på den årliga kubb-tävlingen nere på Risön. Det är olika företag som ställer upp med sina anställda och tävlar. Eon hade en 5-6 lag tror jag. Jag var inte med för jag skulle jobba senare.

På vägen dit så kändes det lite som höst i luften. Varmt när solen lyste men svalare vindar nästa sekund. Luften kändes lite höstlik, och en del björkar såg ut som att de var på väg att tappa grönfärgen....

Redan?

Där uppe, efter bron, där uppe på nipan, så låg det gamla kaféet Pettersborg med ljuvlig utsikt, gammal känsla, gott att fika och äta, och skön känsla däruppe bland tallarna.
Skit att det brann ner, och inte byggts upp än!!!


På väg hem, över bron tillbaka, och jag inser att jag inte badat nåt alls i år.
Först längtade man efter våren, som aldrig kom, sen väntade man in sommaren, och den dök heller aldrig riktigt upp. Sen gick semestern och det rullade på ändå fast utan sol, men dock sköna lediga dagar.

Och nu är det september nästa gång. Vad hände? Som att man väntade på nåt som aldrig kom. Men det är ju bara en lång vacker höst kvar, sen en lång, mörk vinter och SEN blir det ju vår igen!

Jag är en obotlig optimist som saknar tidsuppfattning, minsann. Det kan ju vara bra just i det här enskilda fallet - att stå ut till nästa sommar och hoppas på sol och bad, och värme och utflykter till Rotsidan t.ex.

Här kommer lite bilder från en skön promenad i vår vackra sommarmiljö,
ett stenkast från min lägenhet:






Den gröna sommarpromenadens mål var Kulturbygden och utställningen
av Viktors sambo Tove och hennes mamma.

Men målet är som bekant inte allt, utan även resan dit ;-)










Avslutningsvis landade jag sedan stillsamt hemma på min lilla uteplats
med en kopp kaffe och en god lchf-macka med skagenröra
mellan rediga lager skinka och ost.


Sedan var det dags för kvällspass på jobbet.

Den här första helgen i augusti inträffade Urkult på en lite onödigt o-solig helg.
Men jag var där. Jag hade jobbat natt, sov halva dagen, blev upplockad av några vänner och iväg det bar till Näsåker för den årliga Urkulten. Vi gick ett stråk igenom, tog en kaffe och tittade runt lite.

Den rätta känslan infann sig inte riktigt, om det berodde på det regntunga vädret eller för att jag inte vaknat till än, det vet jag inte. Men jag var där. Sen bar det iväg hemåt för jag skulle jobba igen.

Några bilder:

En hel del bilar visar på en del besökare iallafall...


Ivriga entusiaster som alltid tältar runt området.


Mitt på dagen hade inte så många kommit igång än...


Hade det varit för 1 år sen (läs:innan lchf-tiden) så hade jag vräkt i mig!


Titta är också gott ;-)


Vilka skapelser!
Min mage vrider sig vid blotta tanken på känslan efteråt *urk*(-ult) HAHAHA va rolig jag var!


Fin blomkruka :)

Jag har aldrig betalat in mig på Urkult för att lyssna där inne på alla artister, Laleh t.ex, utan jag har bara minglat utanför, i massor av år tillbaka och det har varit härligt och skönt att glida runt, hälsa på vänner, äta thai-mat och shoppa nåt kul (eller gott) i stånden.

Nästa år hoppas jag på att jag är ledig, och att vi har sommar med SOL, och att jag kanske till och med är med på kvällen och lyssnar på musiken.

Inte vet jag men jag kommer liksom inte riktigt ikapp.

Jag har flera projekt hemma igång samtidigt, men lagom till att de är uppstartade så inser jag att det fattas något för att fullfölja det. Då blir projektet liggande.

Mitt i tex Garderobs-struktureringen, så är det dags att äta. Mitt i matlagningen upptäcker jag att det fattas en viktig ingrediens som jag trodde jag hade hemma. Soffan är full av kläder i strukturerade högar, varav en ska till bättre behövande. När jag kommit tillbaka från Coop, så ligger kläderna fortfarande kvar.  

Mitt i disken ringer Fredrik och avbokar träningen ikväll pga sina barn, och jag släpper det jag har för händer, slänger på mig karatedräkten och ilar upp till dojon och kör ett eget pass på dagtid istället. För att jag har tappat bort kortet för att dra för att komma in. På dagtid är det öppet, alltså tar jag det när det är öppet.

Väl hemma igen, fortsätter jag med disken, sedan garderobsprojeket, men svänger först ihop smeten till LCHF-brödet för att göra varma mackor ikväll. Kläderna ligger fint i soffan. När kvällen väl kom var jag fortfarande mätt, så det blev inga varma mackor.

Jag hittade inte passerkortet till jobbet, imorse när jag skulle iväg. Garderobsprojektet ska jag ta nästa vecka tror jag, för jag hade lovat Douglas och Olivera att vi skulle spela minigolf i eftermiddag. Om det inte regnar. Sen jobbar jag hela helgen och jag kommer inte hinna med nåt större projekt.

Varför blir det så här?



Ja visst ja, jo, jag måste ta fram Att-Göra-Listan, avboka allt annat och börja bocka av listan!
Hur svårt kan det vara?!

Prio:
Garderoben - sy tyget och sätt upp till min walk in closet
Sätt in LCHF-recepten i pärmen
Gå igenom tråk-pappren och släng det mesta

Jag kommer må bättre när det är klart, jag kommer hitta det som är borta
och jag kommer vara nöjd med mig själv. Kortisolet i blodet kommer avta och jag kommer återigen vara en balanserad och sansad människa.


Känns redan bättre..... ;-)

I kväll hade jag Douglas och Olivera hem på tacos.
Det är alltid gott att ha hem barnen en stund.
Man blir glad :)






Och små spexare är de båda två.

Efteråt la de sig i soffan och kunde knappt röra sig, medan mamsen diskade undan.
De gick hem sen och skulle se film, och jag gick iväg till jobbet,
sista natten innan några dagars ledighet igen.

(Längtar till mina linser imorgon:)

Miraklernas tid är inte förbi!

Jag gick till optikern för att åtgärda mina terminalglasögon som jag råkat repa å det kraftigaste för ett tag sen. Ordinarie personal hade semester och därför var det en stockholmare som tog emot mig istället. Jag hann inte mer än slå mig ner i stolen så kom vi in på det här med handikappet: åldersrelaterad synnedsättning. Han förstod precis.

I nästa andetag hade han introducerat mig för en helt ny världsbild, nämligen en (1) kontaktlins. Alltså ett stycke lins. Endast. Och inga läsglasögon ever!

Vips hade han stoppat in en lins i vänsterögat mitt eftersom att jag är "höger-ögd". Höger öga har koll på längre avstånd, och vänsteröga kunde alltså nu läsa det finstilta på nära håll. Jag fattade inte grejen, vadå, skulle jag blinka med ena ögat när jag skulle läsa eller vah?

Nix, hjärnan löser det där!
Jag behöver inte alls bry mig! Han skickade ut mig på gågatan för att kolla runt lite, kolla prislappar i nån butik, och känna hur det känns.

Jag måste sett bra udda ut, jag gick och log, fånigt lycklig för jag kunde läsa ALLT på anslagstavlan mittemot Lilla Caféet, jag kunde WordFeud:a på mobilen, och prislapparna på Lindex var hur tydliga som helst! Jag stoppade en kollega som kom gående och gick nära henne och sa: Jag ser dig skarpt!
Hon tyckte nog jag klev lite väl långt in i hennes revir. 

Efter att ha övat plocka ur och i linsen hos Optiker-stockholmaren igen, så fick jag med instruktionsmanual, linsvätska, linsburk och en ny tid till nästa vecka. Jag var så lycklig över att kunna se som förr!!

Jag tog en kopp kaffe och slängde av mig läsbrillerna, skrev i min bok, och var bara så fri och gigantiskt glad!! 



Jag skulle börja jobba kl 14 sen och det var svårt att hålla sig från att inte maila ut till alla att jag har EN lins och att jag kan se!! Efter några timmar skulle jag ta ut linsen, för man kan få lite ont i huvudet och det är ovant för ögat, och det är bra att öva på att ta ur och sätta i. Vid 17,30 på min rast plockade jag fram manualen och gick in på toan här på jobbet. Nopp. Jag fick inte till det. Ögat var för litet och fingrarna för stora!



Jag provade några gånger till med nån timme emellan. Till slut gav jag upp, ögat var rött och irriterat och gjorde lite ont. Det var väl bara att sova med den, värre var det ju inte. Den behöver visst bara bytas en gång i månaden.

Hur det nu var så våldade jag ut den rackarn när jag kom hem. Klockan var 23 och jag dök i säng, med en litet moln på min Lyckas himmel, skulle jag inte få till det här?.... På morgonen var ögat rinnit och kläggigt och jag fick tvätta rent med fuktig bomullstuss. Som en ögoninflammation kändes det. Lite ömt och härjat. Förbannat. Jag som var så glad över att bli fri brillorna och fibblandet med det.


Mitt vätskande stackars öga höll i sig i två dagar men tredje dagen stegade jag in till optikern igen och han satte mig i praktik igen. Och efter mycket trixande och fixande och upprepningar fick jag till det!! Jag kunde!!

Detta är helt fantastiskt, kära vänner och bekanta!
Jag kan se maten jag äter, jag skär mig inte när jag skalar lök, jag behöver inte bryta ihop för att jag inte hittar glasögonen, jag kan glida fram överallt och se allt!!!!
Vilken befrielse det här är, och jag fattar inte att jag inte har hört talas om det här! Jag är så tacksam och glad för stockholmaren som gav mig synen och ungdomen åter ;-)


*ler fånigt men lyckligt*