87,5% - Tid för fri-tid..

Jag har vunnit tillbaka en bit av mig själv!
*lycklig*
Jag gick hem en timme tidigare än alla andra på jobbet idag!

Det kändes stort och förväntansfullt....
jag har gjort något vuxet -
nämligen fattat ett beslut för några veckor sedan om att gå ner i arbetstid....
En timme mindre/dag!
För det sitter ju inte i pengarna *hmpf*
;P

....eftersom att jag var nära väggen med pannan för drygt ett år sedan så kommer jag kanske aldrig nånsin bli som jag var innan.... och tur är väl det.... kanske...

Så jag har valt att ge mig själv mer tid.....

Jag är den Viktigaste Personen i Mitt Liv....



 

image47
Mmmmm.............



 


Mitt Vardagsrum i Process

Jag har äntligen tagit itu med min kraftdränerare!
Mitt vardagsrum!

Det har mer och mer rasat, tappat formen, upphört att fylla sin funktion som vardagsrum
och  idag när jag satt på toaletten (jag får ofta insikter där),
så förstod jag att jag BEHÖVER ta itu med det för att må bra!....

Det som också fick mig att ta tag i det var att min "iblandbo" hade fått en del möbler av en släkting så nu skulle han hem och möblera!
! ! ! ! ! !
Han skulle hem och möblera!
.....Då måste jag ju också kunna göra det utan att känna att jag håller på med ett gigantiskt, oöverstigligt projekt.....
Kan han så måste det ju var legalt även för mig?........

I min värld så blir det en väldig massa merjobb när jag sätter igång med såna här större projekt..*rädd*
och fasan över att jag kanske aldrig nånsin får det iordning igen, gör att jag ofta bara har det i tanken...
och det är DET som dränerar mig på Kraft!

*ler moget och insiktsfullt*


Nu har jag hållt på några timmar och "skapat" och här kommer några moments.....


 

Soffan har åkt ut - ramen på ryggsidan har knäckts och skrapat sönder väggen - se nästa bild....
image29


Här är väggen i vardagsrummet där soff-eländet stod...
image30

Här stod sofforna och bordet men nu har jag alltså gjort en rokad,
dvs bytt sida på allt...
bokhyllan har inte hittat sin plats ännu...
och allt tjafs som står på pianot och bordet
och lite här och där---
hjääälp!! =O
image31

Här står TV:n och soffan nu,
det är ju bara en soffa kvar då den andra står mot väggen ute,
vid pelletsen,
 ...i väntan på en resa till sopstationen..
image32


xBox och ett antal handkontroller...
sonen och hans vänner har tagit över vardagsrummet....*gaaah*
MITT vardagsrum....
image33



Här ska det väl rätta till sig hade jag tänkt...
Matsalsbordet är ju på plats iallafall...
och katten har tagit sig plats...
men skapar-andan har lagt sig
för ögonblicket....
så vi får se vad som sker...
image38


Här är liksom mitt nya vardagsrum.... *snyft*....
Nu blev det så där.... otäckt   =O
och känslan av att
"jag kommer
ALLLLLLDRIG
att få till det!!"
Hmmm....där ormarna står till vänster i bild,
där kommer jag troligen att placera bokhyllan
som fanns på bild ovanför här,
på pianobilden däruppe.......
image39
Och för den observante ser vi att här är fortfarande inte blåa gardinerna uppsatta...
(jmf tidigare bilder..)

Nu blir det paus för en titt hos våra kära vänner som visst hade mat på gång...
(min iblandbo och jag som möblerat på varsitt håll
är nog lite hungriga kan jag tänka...*knorr*)

En fågel kvittrade om att våra vänner med maten,
även ev. har en TV att sälja...
Hmmm........................lägger kanske ett bud
...så min son kan skapa sig en egen miljö i SITT rum med xBox
eller tvillingkortet för att där kunna se TV istället.....

Slutresultat kommer i Designa mitt Vardagsrum...

Små gläjdeämnen...

är också glädjeämnen, om man säger så....
Det ger chans till fler lyckliga stunder...iallafall så är det så i min värld....
*ler lyckligt*

Visserligen har jag kommit på att jag har en tendens till tvångstankar som omedvetet leder till stress....
det var det där med att jag har en drift att "feed-backa" till människor då de förgyllt min vardag med nåt de sagt eller gjort, och ofta utan att de själva egentligen är medvetna om det själva....och det kan ju bli lite stressigt  :O
Den här biten kom upp vid självrannsakan för att hitta
6 konstigheter om mig själv som jag skrev tidigare..

Nåväl, i förrgår, fredags, när jag föll ner i soffan och gick i mål efter (minst) en veckas högväxel.....
och jag och sonen satte oss ner i vardagsrummet -
min "iblandbo" kunde inte delta i denna både ögats, smaklökarnas och magens njutning,  pga den sanitära olägenhet inomhus som råder, såsom hundhår, damm och allt annat som blivit eftersatt under en tid -
ja, vi skulle iallafall till att avnjuta middagen som bestod av tacos, eller tortillas rättare sagt, mjuka bröd.... framför TV:n, minns inte vad det var för program, och .....och då seeeer jag denna fröjd för ögat som jag skapat i en handvändning - och tiden stannar upp och jag nästan snyftar av lycka!! Se så vackert!

Ett njutning i vardagen! En stunds lycka! Betrakta och gläds! Låt ögat vila i skönhet!
image27


 

Det blir nästan som en 3 i 1 -upplevelse!

Först ögats fröjd,...
sedan förväntan från smaklökarna ....
och slutligen den kompakta känslan av tillfredsställelse
 då detta landar i magtrakten och halv-coma inträder
med en lugnande stoppeffekt
och du handlöst faller tillbaka mot ryggstödet i soffan
 och med en enklel handrörelse knäpper upp knappen i byxan
och känner den totala Friheten
lägga sig som ett fluffigt täcke över dig.

Det är Lycka!

*ler fånigt igen med halvslutna ögon*


 


Vilma - bruden

Det här är Vilma.

image9

Hon föddes den 18:e november 2000.
I Långsele (10 km från Sollefteå som ligger 12 mil norr om Sundsvall och då är det  50 mil ner  till Stockholm).
Mamman är blandras av schäfer, collie och karels björnhund.
Pappan är labrador.....
Vilma och hennes 9 syskon var väl ett misstag.....men för mig är hon min glädje....men också min oro...

Hon saknar talgkörtlar, säger veterinären, efter drygt 1 år av undesökningar,
2 skabb-behandlingar, 8 veckors diet, (på älgkött och potatis för att utesluta allergi)
3 biopsier och en massa gissningar och tester.

Nu har hon levt med sin hudsjukdom i några år och jag är glad för varje dag som hon mår bra.....
Hon kliar sig och tappar hår och hud......som rejäla psoriasisflagor med hår på....

image10
Hon äter cortison varje dag...som får henne att se ut som en säl, mer än hund..
och
6-8 sprut Viacutan (omega3) på maten....och
bad 2 gånger/vecka med schampo och balsam från veterinärstationen.
Så länge hon lever.

Detta gör att hon kan leva ett hyfsat normalt liv...

image8

Vilma är en glad hund 
och enligt en vän som "talar med hundar" 
så tänker Vilma:
"om det kliar, så kliar jag väl då!"

Som på denna bild..
image13


Här följer några badbilder som talar för sig själv......

image14

image15


Voilá!

Färdigbadad & som ny...

image26

Och om detta upprepas 2ggr/vecka så blir det under ett år 104 st bad.
Idag är hon 6 år och låt oss säga att hon blir 10 år då kommer vi att göra om denna procedur .....
eh......1040 gånger!
Och skulle hon mot förmodan leva tills hon blir 12 år (hon går ju trots allt på cortison)
så blir det......................
1248 bad till som vi kommer att göra!
Ettusentvåhundrafyrtioåtta bad.....det är rätt många...

Kvinnan som "pratade med min hund" sa att
Vilma kom till mig av en anledning - hon är min Guru!

Det är något som jag ska lära mig...
D.v.s.
....hon mår bra när allt är i balans,
att jag sköter om henne, att hon får det hon behöver....
då är det bra.

Samma sak gäller.... *tittar ner och skrapar med foten*.....naturligtvis mig.

Tack Vilma för att du finns!

Livets fredagar...

.....vad vore Livet utan fredagar?

Denna veckan har varenda minut varit uppbokad, och det ena har avlöst det andra, utan några egentliga stillestånd eller konstpauser...

Rutinerna på morgnarna som inte tillåter att något oförutsett händer....
Klockan ringer.....
Jyckens morgontoalett ute i friska luften som gör att jag vaknar till....
En kopp te och en skiva av mitt hembakta bröd, mörkt och tungt och bra för min morgontoalett...om man säger så...
Tyst och stilla, ingen tidning och ingen radio (se Utmanad - punkt 4).
Sedan är det bara att sätta på sig ansiktet och kamma till sig och iväg det bär till jobbet.

Uppkopplad där på jobbet med headset mot kunder i en ständig ström av frågor som söker svar och åsikter som vill bli hörda....
Korta avbrott för rast och lunch, då jag får tillbaka min egen hjärna till mina egna tankar.....
8 timmar och 45 minter senare bär det av hemåt....

Glad hund  som behöver rastas......
en tonårig son som är hungrig, förutom mig själv *knorr*....
matlagning....
disk och undanplockning då hungern är stillad av något akut påkommet....kulinariskt....
öppning av post.....................(läs: lagt post och reklam i diverse högar,
för att senare gås igenom mer ordentligt vid bättre tillfälle)....

Här har klockan hunnit bli runt 19:30....

Vad väljer jag att göra av de återstående 2,5 timmarna av dygnet innan sängdax kl 22:00?.....

*bada hunden  som lider av hudsjukdom?
*fylla pellets i pannan eller rensa densamma?
*plocka upp tvätten?
*dammsuga (efter min hudsjuka hund som tappar inte bara hår utan hela kockor av hud med hårtestar på)?
*städa badrummet som jag tänkt göra sedan i början på året?
*scanna av min son hur hans dag varit?
*ringa min "iblandbo", alltså inte sambo, för att hålla kontakt........då han inte kan vara här, pga Vilmas hudsjukdom.
........han är astmatiker....

Karate är spikat tisdag- och torsdagskvällar.

.................Denna vecka har det varit mer än vanligt, ett par extra åtaganden som varit inplanerade, men som ändå tagit tid av min dagliga ranson av 24 timmar............

Så kom fredagen!!!   *jippii!!*
Och hade inte den kommit som en mållinje just nu, idag............
så vete hundan om jag inte hade fallit ner i soffan i ren utmattning och lagt mig till med en redig medvetslöshet....

Lördag och söndag att vila upp sig på, eller ta itu med de punkter ovan som kanske inte gjorts, pelletspannan eller sanera huset eller kanske ge de stackars blommorna vatten.....eller kanske träffa vänner?


Och sen är vi tillbaka igen....(läs uppifrån igen, om och om - och om igen.....)
Livet....

Tur det kommer fredagar med jämna mellanrum så man kan känna att man går i mål en stund......

ZZZzzz...............
(pst - jag har en plan och tänker ta mig ur detta...ekorrhjul ;-)


Utmanad - här följer 6 konstigheter om mig..

Sånt här gillar jag!
Det får en att tänka efter, rannsaka sig själv och titta inåt och se om man hittar nåt...
Jag har blivit utmanad av
Nettan - tackar!
=)


REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information:

***************

Ok, då kör vi:

1. "Russinfingrar" som man får när man legat för länge i badkaret, är en ren fasa! Jag har händerna över vattenytan eller upplagda på badkarskanten när jag badar.

2. ....*tänker...-ett dygn senare*....
Jag har en drift i mig att vid långkörningar så vill jag alltid köra förbi den som i mitt synfält ligger först.
Någon gammal tävlingsinstinkt, antar jag....

3. Om någon förgyllt min dag på ett eller annat sätt så är det som att jag har ett behov av att tala om det för den personen.............
Det är nästan en tvångstanke tror jag, för jag blir rätt glad och tacksam för rätt små saker.....rätt ofta.....
och det kan ju vara lite jobbigt att ha koll, och hinna tacka alla ....(måste ta och kika på de här bitarna tror jag....)

4. Jag undviker att läsa tidningar och se på nyheterna för ingående,
för jag vill inte ta in allt elände som basuneras ut. .......................
....utan jag väljer att vara en lycklig människa som tror på glädjen och det goda som också finns här.

5. Maskar som krypit upp på asfalten när det regnar, riskerar ju att torka i solen sen,
så jag brukar ha ett fullt sjå att lyfta bort alla stackars halvtorra maskar till gräset och jorden vid sidan av...
Det har faktiskt hänt att jag spottat på backen och geggat runt med masken för att rädda den från att torka ut.....
Min sambo tycker att det är lite onormalt att göra så....

6. Jag har en tendens vänta ut blommorna hemma,  innan jag vattnar dem.....
Och precis när de håller på att sloka som värst eller bladen krymper ihop,
DÅÅÅ tar jag fram kannan.
Det är som att jag inte vill ge dem nåt vatten förrän jag SER att de behöver det........
som att det är en onödig handling annars.
Vilken elak människa jag är.... fast det jämnar ju ut sig på maskarna....


***********



Ja, det var de 6 konstigheter jag kom på efter väldigt lång betänketid.
Det finns säkert fler.
Jag upptäckte att jag hade en hel gigantisk förnekelsedimma över mig när det gällde att leta upp underligheter .......................som för mig verkar fullständigt normala.
Så stundvis fick jag faktiskt för mig att jag är rätt normal och o-konstig...... men det har gått över nu.

Jag ska utmana några stycken enligt reglerna.....men då jag är rätt ny i blogg-branchen så ska jag fundera ett dygn på vilka jag känner som bloggar.....

Trött men nöjd med ovanstående utmaning.
Sängdax. *gäsp*


18-åriga söner är inga ungar längre...

Min son tog körkortet förra veckan!

Jag trodde inte att det skulle kännas så som det gjorde när han ringde mig där på förmiddagen.
Han bor hos sin pappa så jag har inte alltid koll på hans förehavanden. (Sonens alltså, inte pappans)
Jag satt på jobbet och han ringde på min mobil och berättade med glädje i rösten att han klarat körkortet!

Jag trodde inte det skulle kännas så stort för MIG, som det gjorde!
Honom kunde jag förstå, såklart, men att jag skulle känna så starkt!
Jag blev faktiskt överraskad av min egen reaktion.....
Jag hittade inga ord, jag fick ur mig några fraser som jag upprepade ett antal gånger:
-"Är det sant??!"  -"Meeenar du det!??" -"Är det sant, Viktor?!!"  -"Menar du det?!"

Vi pratade en bra stund i telefonen och jag hade flyttat mig ut i korridoren för att inte överrösta  mina kollegor som arbetade för fullt. (...åtminstone såg det ut så....)

Efter samtalet visste jag inte hur jag skulle bete mig.....
Jag kände en stor lycka och sann glädje i hjärtat, ja i hela kroppen!
Jag ville dela detta med någon, men ingen av mina gamla vanliga kollegor som känner mig sedan tidigare, var där just då, så det var ju bara att rusa runt på de olika avdelningarna och leta upp några gamla vänner som jag kunde dela glädjen med!

Det var som att jag behövde människor som kunde ta emot mig i detta tillstånd, som kunde fånga upp mig, som förstod, som speglade mig, eller i alla fall låtsades som att de brydde sig.
Och sen kom tårarna.
Från hjärtat.......glädje över min sons stora dag, över hans prestation....och allt annat...
Det var nästan som en förlossning, banne mig!
En riktig milstolpe, en fingervisning om att Livet rullar på och saker förändras och inget är konstant.

Det var ju inte så länge sen han föddes, och nu har han tagit körkortet och han är på väg ut genom dörren till vuxenlivet......

Sånt känns.....både att han faktiskt är en ung man nu, som väljer själv vad han gör och där min roll som mor inte är så viktig längre. Alls.....

Idag pratade jag med honom, då har han köpt bil!
Han kom förbi och visade den, vi åkte en sväng runt stan och det kändes....annorlunda! *ler varmt*

Min lille förstfödde son kör omkring sin mor i sin egen bil!  *ler stolt och moderligt*
En Audi 100 -92:a.
Röd.

På påsklovet ska han visst åka till fjällen med några kompisar...

En mor slutar aldrig oroa sig för sina barn,  om de så är småungar med bävernylonoverall eller unga män med hår på bröstet.... så är det bara.


Karate-klanten

Efter att ha varit på mitt första karatepass sedan i början på december, alltså 3 månader sedan sist, så måste jag säga att jag klarade mig rätt bra.
Jag svimmade inte så mycket som jag trodde, och den tomat-röda färgen i ansiktet i slutet av träningen passade riktigt bra till mitt nyblonderade hår (varför kommer jag att tänka på polkagris nu?),
och att kunna gå normalt nerför en trappa efteråt, utan att handlöst falla ner i gatan, är sånt man bara tar för givet annars.

Jag är glad att jag fick en uppenbarelse av Tacksamhet över de små vardagliga sakerna i Livet.
Bara att kunna kliva ur sängen på morgonen efter, var för mig ett mindre äventyr......
Eller att borsta tänderna utan att huka sig fram mot handfatet för att mot denna stödja armbågen för att få in tandborsten i rätt vinkel mot munnen.
(Jag är glad för eltandborsten jag fick i julklapp.)

Bara det att kliva in i bilen med hjälp av ett kraftigt tag med vänsterhanden om kanten på biltaket och en försiktig sving ner på sätet, gör en också ödmjuk.
Jag brukar alltid använda bilbältet men detta var för mig nu heller ingen självklar handling, och att ha en manuell låda i bilen tycktes mig helt vansinnigt!
Var är en automatväxellåda när man behöver en?

Min kropp visade mig på ett tydligt sätt i vilket skick jag är i.
Varenda muskel värkte, varje muskelfäste hade tagit stryk och hela jag var ett enda gigantiskt värkande blåmärke!
Jag har fattat vinken.

Tack....

Form och kondition är en färskvara

image3
Bild från: www.maniacworld.com

Dead-line (alltså: dädd-lajn)

Är det inte lite konstigt att man kan få hur mycket som helst gjort när man har en dead-line och det brinner i knutarna och det är fara å färde och det är på järsschken och det det ligger på i största allmänhet??!!
*puh*
Jag menar här har jag gått och längtat efter att få sätta mig i lugn och ro blogga lite, fast så har jag jobbat sent, eller så har pelletspanne-sotningen fått gått före före eller så har det varit nåt bra på TV precis som jag gick förbi för jag skulle bara vattna blommorna innan jag började med bloggandet och så gick den kvällen också...

Det är som att jag vill att det ska vara rätt tillfälle för att blogga....och att först måste disken  vara diskad och hunden rastad och så....
.....och så blev det kväll och sängen ropade åt mig att det var kväll och skönhetssömnen ett måste. (I min ålder måste man tänka på sånt.)

Och NU - när jag är på väg till mitt första karatepass på 3 månader nästan, för att se om skelettet håller och att lungorna inte krympt ihop alltför mycket pga att jag varit långdraget sjuk och krasslig i än det ena och än det andra, och knappt rört alls på min kroppshydda och det är bara 20 minter innan jag ska vara ombytt och klar -
DÅÅÅÅ sätter jag mig ner och får till en liten blogg-stund, liksom i förbifarten!!

Är inte det lite konstigt?

Så här är det för mig titt som tätt....

Ska nog titta lite mer  på de här bitarna senare, eller lägga till detta i den Utmaning jag blivit "uttagen" till.
(se kommande inlägg)

Nu måste jag kila!

Haí !