Åt olika håll...
Så där ja.
Nu har jag vinkat av sonen igen.
Han är på väg ner till Arlanda för att ta flyget till Serbien igen.
Vi (läs: jag) letar febrilt lägenhet igen och ska ringa en hyresvärd idag. *håller tummarna*
Det ändrar sig hela tiden, när man tror det är klart så händer nåt och det blir förseningar eller annat skit.
Jag gjorde ett program igårkväll till barnkarate-träningen som är snart.
Jag hade svårt att sova. Inatt igen.
Jag har inte tränat själv på nästan en månad....
Det är visst karateledarmöte efter att karatebarnen är klara.
Jag längtar hem innan jag ens har gått iväg.......
Nu ska jag ta en kaffe, titta igenom programmet och räkna ner - om sju timmar är jag FRI.
Fri att låsa in mig i lägenheten.
Fri att stänga av mobilen.
(Näe, ifall sonen ringer kommer jag ju ha den på såklart, jag är ju fortfarande mamma...)
Fri att dra ner persiennerna.
Redo att ta ett Eget Djupt Andetag för Bara Mig Själv.
Beredd på att bryta ihop och sen komma igen.
Tom-dag...
Men jag är trött. Sov till framåt 11.
Har städat och plockat lite hemma. En kompis ringde och vi gick en promenad nere vid älven. Det var varmt i solen, men så fort vi kom in i skuggan var det riktigt kallt. Väl hemma sen så var jag lite röd om näsan och kall om fingrarna.
Just nu är jag i tvättstugan. Skönt att göra ett riktigt räjs, tvättar överkast, duschdraperi, karatekläderna som gammkatten I-or legat på. Inne i garderoben. Och hårat massor!
Ibland glömmer han dra in tungan..... Lite sött. Knäppt men sött....
När jag har mina lediga dagar-utan-krav så kan det hända grejer som varit helt oplanerade, jag fick t.ex upp en krok-anordning för kläder i hallen. Det var säkert innan sommaren som jag köpte den. Men som sagt - långsamt kommer man längst, hehe.....
Nu ska jag koka kaffe och sätta mig i soffan och zappa lite innan det är dags att hämta sista i Tvättis för att sen kliva in i Drömmarnas Trädgård.
Frälst!!
Tänk att ibland tror man att man fattat grejen,
men rätt vad det är så FATTAR man!
På riktigt liksom, det går IN!
Alla bitarna är på plats samtidigt och man Vet, Förstår, Fattar
och ett jätte-AHA lyser upp hela ens väsen!
Jag har läst om det förut, hört folk berätta, läst bloggar om det.
Jag har till och med provat på det men ÄNDÅ - INTE - FATTAT - så som jag gör nu!!
Vi är så lurade!
Åh herregud jag blev alldeles matt nu....Alltså:
Kolla det här av han som förlorade en bantningstävling och gav upp vid 60+ och började äta sig till döds.
Trodde han, men han råkade bli frisk och smal istället!
Lyssna på honom! Man blir kär i honom! Baske mig, vi är så lurade!
Jag är för övrigt fortfarande skönt mätt och glad i magen
sen jag avnjöt min keso med mycket vispad grädde och hallon för ett antal timmar sen...
Jag ser fram mot morgonens äggfrukost.
*nynnar och trallar och kvittrar inombords*
Tack
till er som nämnt LCHF för mig under nåt år tillbaka -
NU har det landat :-)
Långsamt kommer man längst..... ;-)
PMS, ADH...nej...LCHF!!!
Jag samlar ihop de skenande hästarna, de skadade och överansträngda, för att försöka coola ner, återhämta och styra upp dem lite för ett bättre liv i lugnare tempo. Jag och mina metaforer, såklart är det mig det handlar om.
Jag sover mycket och det känns bra. Jag lär mig säga Nej (NEJ!) till allt som kräver beslut, tankeverksamhet och energi från mig. (Det är svårt ibland att veta om det är ett nej eller ett ja...om det TAR eller ger energi...) Jag har till och med börjat stänga dörren till mitt rum på jobbet. Jag är rikigt stolt över mig själv för igår när jag gick hem kl 14 så sa jag inte ens "Hej då" till kollegorna. För jag orkade inte. DET är stort!
Jag gick hem och sov två timmar direkt och det känns som att jag är över på rätt sida med att göra Rätt Saker för mig.
Jo, jag har varit hos en kompis i två dagar i hennes stuga utan rinnande vatten eller el. Det var som en riktigt retreat. Pumpa kallvatten, värma på vedspis för kaffe och diskvatten. Elda i vedspis för att få varmt i huset.
Och inte nog med att jag fått ett skönt avstamp ute i Lugnet och Tystnaden, så har hon startat upp mig (igen!) med kosten - mycket fett och protein, och BORT med kolisar (bröd, pasta, ris och fikatjafs) LCHF.
Det har gått en vecka och min mage är sams med mig igen. Och jag har inget sug efter sött och gegg.
Jag behöver strama tyglar, regler och riktlinjer att föja och hålla mig inom, för att jag ska fungera. Så är det bara. Nästan som ett adhd-barn....Faktiskt.
Så här kommer lite njutbara bilder från "retreaten" bort i skogen för några dagar sen:
Natur-spegel...
Gamla fiskenät...
Mysbelysning...
Sprakande brasa i bakugnen...
Goda ägg i knäckigt gott smör...
Efterrätt typ Risifrutti med keso, grädde, vanilj och hallon...
Nybakta kolhydrater, lite kan man äta och guuu så gott!
Kaffepaus i baket...
Sliten men glad och lycklig över att jag fått lära mig det här :)
Bagarstugan, en varm och solig höstmorgon i oktober.
Sinnesro, andas in....................andas ut..........................
Nu ska jag göra mig iordning för att snart gå på jobbet.
Har haft en lång sovmorgon, äggen uppätna, kaffet urdrucket och just nu är Allting Perfekt.
Tankar i mitt huvud...
Jag trivs så bra hemma nu, när jag har fått ordning igen. Det är som att allt har hamnat efter när jag bara jobbade och tränade. Det blev som att jag inte ”såg” hur det såg ut i lägenheten.
Samma med maten…. Jag missade att handla och planera. Fixade till mat bara på en höft och det fick duga. Det var som att jag inte landade nånstans, utan jag bara tuffade på. Helt galet. Tunnelseende, fartblind…
Nu har jag inte tränat nåt sen några veckor. Och jag har ätit för mycket! Och fel grejer. Men jag har sovit mycket. Det är bra. Det viktigaste först.
Grabben har fått en lägenhet men om det blir inflytt i november, december eller januari, det vet vi inte än. Det hänger på den som bor där nu om vi får flytta in tidigare. Men det är på gång. Det är bra.
Imorgon kommer han hem från Serbien. Han har varit där en vecka. Värsta grejen! Eftersom att jag var så kass att klippa navelsträngen så hjälpte han mig på traven lite ;-) Det känns bra.
Hans flickvän heter Olivera. Hon kommer hit i december. Det vore bra om han får tillträde till lägenheten innan.
Jag är glad i hjärtat.
Mer då…..
Jo, Jag tänker att jag ska ringa till syrran, ja båda förresten. Det var länge sen jag pratade med dem. Och pappa var också ett tag sen. Men när jag kommer hem från jobbet så vill jag inte prata i telefon. Jag har ju redan pratat i 8 timmar i telefon på jobbet…
Nu går jag i alla fall skift och då blir det andra Tider. Jag får mer Tid. Det är bra. Samtidigt blir jag mer handlingsförlamad. Får inte så mycket gjort. Men det får väl vara så… Jag behöver Göra så mycket. Jag behöver Mig Själv. Det räcker gott.
Har försökt hälsa på äldste grabben. Men inte försökt tillräckligt. För det har inte hänt än. Han jobbar mycket och har sitt liv. Det är bra. Ska fika med honom nån dag har jag i alla fall bestämt mig för.
Jag har inte så stort umgänge längre. Jag träffar ju ett 50-tal människor på jobbet och det räcker. Min sociala bit har fått sitt där. Jag har ett par stycken nära och kära omkring mig och jag är glad för dem. Jag träffar de ibland. Kravlöst. Jag är glad att jag har dem.
De övriga vännerna tänker jag på ibland. De som är lite utspridda. Tänker att det var länge sen jag träffade dem. Men det är som det är just nu.
Min kollega sa lite tankspritt häromdagen: ”Det är viktigt att vara ifred med sig själv också”. Det var bra sagt…..Jag fick en Insikt då:
Jag behöver inte ta hand om människor och deras sociala bitar! Om jag tar hand om mig själv……då kan ju DOM ta hand om sig själva!
Det är ju bra för DOM också!
Win-win-situation!
:-D
Det är bra att ta hand om sig.
På måndag ska jag börja med matOrdningen igen. Då blir magen glad.
På tisdag ska jag börja träna igen. Inte 6 dagar i veckan utan 3.
Då blir kroppen tillfreds.
På onsdag ska jag till min ”shrink” och då blir skallen lugn och fin.
Och hjärtat kommer le....
"Äntligen har hon fattat", liksom!
Ska nog läsa den här boken igen...
« Just nu, just där du befinner dig för ögonblicket, finns ett hus som bär ditt namn. Du är den enda ägaren, men du har för länge sedan tappat bort nycklarna. Därför står du nu utanför och ser inte mer än fasaden. Du bor inte där. Detta hus, förvaringsplatsen för dina mest undangömda minnen, är din egen kropp. ».
Ett gäng glada karatare...
I början på oktober var det karateläger i Sollefteå.
Trots elaka förkylningar och annat elände, så var det en härlig skara som klarat sig från bacillerna och var här tränade i dagarna tre. Några hade rest ända nerifrån Tranås och några uppifrån Boden/Luleå för att komma hit till Sollefteå Karateklubb:
Jag har inte tränat sen dess. Det har gått två veckor.....
Men jag laddar fortfarande batterierna....det är bara ca 30% än så det fattas massor.
Men långsamt kommer man längst. Målet är kvar. Det finns tid.
Vila och återhämtning är en viktigt bit i träningen. Hade nog missat det innan, tror jag.....
*hostar till lite generat*
Ut ur tunneln...
Efter att ha kört både uppför och kringelikrokar med hinder i vägen
och nästan trott att jag aldrig mer skulle nå fram till Raksträckan igen,
så rätt vad det var så bara bredde den ut sig därframme! Äntligen..
Det känns bra. Förr eller senare så "hittar man ut".
Jag är inte riktigt där än, men snart så.
Jag har fått hjälp från oväntade håll och jag ser att Livet Rör Sig Framåt, som det är tänkt.
Ja....*suckar med ett litet leende*......jag ska gå ut och göra några ärenden på stan nu.
Det är vackert höstväder och jag är ledig hela dagen. Jag ska jobba inatt. Det känns bra.
Jag känner glädje i hjärtat....för många och för mycket.
Jag ska behålla det en stund. Jag har ju ändå brakat in i den berömda Väggen igen.
Inte så hårt men tydligt.
Och jag tappar den lilla energi jag samlat på mig, om jag är för "utåt"...
Jag behöver behålla det "inåt" ett tag.
Och.....
"Mission: Mamma med hemmavarande barn" är snart över.
Nästa Mission lär vara ett annat - "Mamma till vuxna unga män med Egna Liv".
Med underrubrik: "Mamma med Eget Liv".
Jag älskar mina ungar.
Fredagskänsla en vanlig tisdag.!
Eller ja...jag jobbar nätter, men är ju faktiskt ledig på daaagarna..... Hehe.
Men det är en härlig fredagskänsla som är på plats denna ordinära tisdag.
Jag trivs bra i mitt egna lilla åffis på jobbet där jag kan stänga dörren om mig utan att bli störd. Jag har svårt att koncentrera mig på det jag gör och det tömmer mig på energi när jag har fokus åt flera håll. Så jag är glad att jag inte behöver vara sjukskriven utan kan jobba, men vara ifred. Tack till min chef som fattar grejen.
Bara utsikten från min plats gör ju att jag nästan längtar till jobbet.... ;-P
Nej nu ska jag ta tag i dagen innan det är dags för en lägenhets-tittning innan jobbet.
Återkommer mer om det i nästa inlägg ;-)
Ha en fin dag därute!
Och glöm inte stämma träff med er själva mellan varven.
(lätt gjort att glömma, fråga mig...... ;-)
Morgonstund har guld i mund..
Att vara uppe innan 6 en söndagmorgon tillhör inte vanligheterna.
Jag ska jobba idag.
Och faktiskt känns det härligt på nåt mystiskt sätt att vara uppe innan världen vaknat...
En tallrik fil och flingor i tystnad.
Inloggad på jobbet strax blir det en kaffe med medhavd "riktig" mjölk.
Endast Torbjörn och jag är vakna.
Mörkret ligger som ett gosigt täcke utanför fönstret.
Ha en fin dag där ute när ni vaknar till :-)
Isi pisi - lämmån skoisi..
( easy peacy, lemon sqeezie ;-)
Hur det än är så kommer man alltid ut ur geggan, med blotta förskräckelsen
och ett tacksamt leende på läpparna.
Det har varit sååå på marginalen ett tag - och nu har jag än en gång
fått känna på Tacksamhet & Tillit.
När jag tror att det nästan är kört, att jag inte fattar hur det ska gå -
så gör jag ändå en sista ansträngning, jag gör fotarbetet, och då lossnar det plötsligt!
Det planar ut, saker kommer till mig och problemen visar sig ha varit tvungna att komma för att förbättring och utveckling skulle ske - allting tycks verkligen hända av en orsak!
Och inte nog med att det ordnar sig, det blir en skjuts framåt igen, till nästa level, på nåt vis....
Jag är fortfarande trött, ofantligt trött....
...som att ha sprungit ett maraton i mörker och utan skor.
och helt plötsligt är jag i mål!!
Jag är så trött, och överraskad - glädjen och tacksamheten sköljer över mig.
Jag klarade det...
Nu vill jag bara vila.
Fridolf gestaltar på ett fint sätt min status.
Det stillar sig snart...
Som en sån där glaskupa med vatten i,
och nåt motiv av nån naturgrej och tomtar eller djur av nåt slag,
som när man skakar den så "snöar" det.
Sen ställer man den på bordet och man tittar på snöflingorna
som singlar ner och stilla lägger sig på botten.
Mina snöflingor har inte landat än, men snart så.
Trixet är för mig att INTE skaka om alltihop sen, så de yr runt igen....
Tack för era inlägg...
Det värmer att läsa era kommentarer.
Ett tecken vid utmattning och trötthet av stora mått
är att vilja dra sig undan.
"Låt mig va bara"....
Så Tack Ewa, Annika, Catrin och Katarina.
För att ni "drar ut mig" ur min cocooning.
Och ni andra som säger det ni ser.
Jag sitter ner nu och väntar in min Själ igen ;-)
Error! &%#*@£?!
Intensivt arbete och intensiv träning under längre period
leder till mental härdsmälta och fysisk krakelering.
Där är jag.
Déja-vû!
Over and out.
Ctrl, Alt + Delete.