Huset som Tomten glömde!

Enligt mina söner så hade tomten glömt kvar några paket i Ånge.

Så de skulle visst inte komma till stan förrän första vardagen efter jul, dvs imorgon.

Vi får väl se om det blir paket-öppning då.
Ser fram mot det!
*tindrar med ögonen*

Första vardagen efter jul ja....
...det betyder att det är slut på sovmorgnar och sena frukostar med skinka på hårdmacka.
Och med pyjamasenpå, halva dagarna i lyx och flärd.

6:30 ringer klockan och det är dags att infinna sig på jobbet igen.
*snyftar lite besviket*



Är huvudet dumt får kroppen lida...

I alla gamla ordstäv så ligger sanningarna, så är det bara.

Tvärnit tog det.
Stopp!
Kroppen sa: Lägg av!
En förkylning smällde till mig som en riktig magsopa!
*POFF*

Ligger här nu, febrig och självömkande med offerkoftan på.
Så kan det gå.

Visst är det bra att man är igång,
och har
planer för varje dag men har man för få "mellanrum" mellan aktiviterna,
då säger Kroppen till på skarpen.
Det finns nåt som heter balans, ju.

Glömde det....
*tittar ner o snörvlar med tom, vattnig blick*

Så nu har jag gått i ide, för en stund.



Trevlig Advent!




Jag har en funktion!

Min 20-årige f.d. skåning till son, som flyttade tillbaka till Norrland, temporärt hemma hos mig och sin bror, sa det till mig när jag hade gått igenom min kalender för honom.

Hela veckan visade jag, var uppbokad ena kvällen i Sundsvall, nästa kväll på karateträning och hjälpte en kille vid gradering till sitt nästa bälte, imorgonkväll är det 8 mil österöver på ett sjuk- (läs: frisk-) besök hos en kunnig "häxa" och nästa kväll till Sundsvall i arbete på kvällstid, och fredag så landar jag hemma. *puh*

Helgen som var så var jag och 9-10 till på karateläger i Herrljunga. Plus 140 st till från när och fjärran.

Nu i helgen har jag barnträning och sen avslutning.
Eventuellt har jag bokat upp mig på ett par timmar övertid på jobbet efter det.
För att få in lite extra eftersom att jag var sjuk och hemma en 6-8 dagar.
Med löneavdrag.

Jag är lite oroad att mina barn tycker att jag aldrig är hemma.
Att de känner att jag inte bryr mig om dem.
För att jag inte är hemma och bakar lussebullar, stickar strumpor och servar med ost-mackor.
Medan de ändå inte bryr sig i och jag är hemma eller inte.....

För när jag ville uppdatera sonen om hur min vecka såg ut så sa han bara:
-"Vad skönt att göra saker hela tiden, då har du ju en funktion."

Det ligger nåt i det han sa.
Det följde mig ett tag.

Istället för att såsa fram dag ut och dag in utan mening eller mål......
Låta Livets Ögonblick ramla mellan fingrarna.....

Jag har en funktion!

Mina söner är mina guldklimpar, med jordnära sanningar som de ger mig, då och då.
*ler med hela hjärtat*

Girighet är väl lite äckligt, va?

Tänkte på när jag och en vän var ut och käkade lunch förra veckan...

Man betalar 70 pix och och så är det buffé!
Jag menar, det är först en massa sillar och ägghalvor med gott på, röror och korvar och kladd, en massa fat med allt möjligt på och man lägger omsorgsfullt upp en klick från alla skålar och byttor.

Man har ju ändå betalat 70 bagis!

Efter att man satt i sig den högt kuperade tallriken med alltihop på som tillhör liksom förrätten, så kommer man plötsligt på att det är ju varmrätt också!

Inte en varmrätt - utan tre!

Jag tänkte att man kan ju inte skämma ut sig helt och verka för girig, så jag valde bort pastagratängen och tog bara två rätter.
Så det inte skulle verka så snålt och äckligt på nåt sätt.

Det skötte jag snyggt, tycker jag.


Min två-rätters-tallrik, strax efter jättebuffén av smått&gott.

* Det blev ingen middag den dagen. *

Och jag ska ringa min
ayurveda-kvinna för att återställa min obalans i kroppen.
*tittar ner och skrapar lite illamående med foten i golvet*

Föreläsning som satt som en smäck.

Hon är en fantastisk kvinna, med riktig sisu, som hon sa själv.
Christina Doctare,
jag blev så inspirerad av henne, köpte två böcker efteråt.

En sån kvinna med så mycket kunskap och erfarenhet.... *saknar ord*

Det är sent nu, 23:55 är för sent för mig.
Men jag blev påfylld av Energi och Livskraft.

Ska spara lite på den nu.

Gonatt!