Kan man bara sluta med Curling?
Klart man vill tro att man är bra och smart och vettig, men det är skönt att få erkänna detta:
Jag är en curling-förälder!
bild lånad: mykrosofd.com
Nu har vi (läs: jag) bestämt att vi ska prova en månad med att han köper sin egen mat
och lagar densamma. Min son alltså.
Han är rätt kräsen med vad han äter, dvs sånt som jag gärna äter t.ex. lasagne, blodpudding, eller köttgryta det gillar inte han. Inte heller frukostmat som fil, yoghurt, gröt, mörkt bröd, viss sorts skinka eller grovt salt till äggen.
Jag är tokless på Korv Stroganoff, Kebab med pitabröd, halvfabrikat-hamburgare och kycklingwok. Jag hatar rostat bröd med den där förbannade 17%-iga osten!
Jag känner mig inträngd i ett hörn, uppgiven, fantasilös och känner lite - "när i helvete ska du äta som vanligt folk, unge"?!!?!!
Han är 20 år och har en inkomst i form av ungdomsaktivitetsstöd.
Jag är ensamstående med en vanlig lön. Han sparar sina pengar.
Jag gör av med min på tak över huvudet, mat i magen och skithuspapper till att torka sig med.
Egentligen har jag en inneboende som inte gör rätt för sig.
Alt.
Egentligen så har min son en egen slav, hemsamarit och uppassare.
Oj, det är visst jag.
Jag har sagt upp mig nu.
Nu får han köpa sin egen mat och jag min.
Han ska laga sin mat och jag min.
Han får lära sig att mat inte är gratis
och på köpet tvingas han bli en jäkel på att hantera kastruller
samt utveckla sin självkänsla i konsten att laga mat.
Naturligtvis visar jag honom, vägleda är ju inte samma som att curla ;)
Likförbaskat lyckades han delegera till mig att handla åt honom första dagen.
Och jag gjorde det!
Som han sa, han hade ju precis kommit hem från sitt sommarjobb
och var på väg att hämta tvätten (plus i kanten för honom där)
och sen skulle han träna. (Okej, ett plus till)
På väg till affären kom jag på att jag har också jobbat (sen 28 år tillbaka)
och har min egen tvätt att sköta och skulle ju också iväg att träna.
Vad är skillnaden?
Jo,
jag har servat mina barn sen de föddes
men sen inte fattat att det kanske är dags för dem,
att vid myndig ålder låta de sopa själva framför sin egen jädra sten,
medan han inte vet nåt annat än att han alltid haft ett jädra bra glid och att det fungerar.
Å andra sidan tar det nog några omgångar innan man släppt kvasten för gott,
den ligger ju så hemvant i handen....
Kör på min käre son, du klarar det här själv nu!
Jag är en curling-förälder!
bild lånad: mykrosofd.com
Nu har vi (läs: jag) bestämt att vi ska prova en månad med att han köper sin egen mat
och lagar densamma. Min son alltså.
Han är rätt kräsen med vad han äter, dvs sånt som jag gärna äter t.ex. lasagne, blodpudding, eller köttgryta det gillar inte han. Inte heller frukostmat som fil, yoghurt, gröt, mörkt bröd, viss sorts skinka eller grovt salt till äggen.
Jag är tokless på Korv Stroganoff, Kebab med pitabröd, halvfabrikat-hamburgare och kycklingwok. Jag hatar rostat bröd med den där förbannade 17%-iga osten!
Jag känner mig inträngd i ett hörn, uppgiven, fantasilös och känner lite - "när i helvete ska du äta som vanligt folk, unge"?!!?!!
Han är 20 år och har en inkomst i form av ungdomsaktivitetsstöd.
Jag är ensamstående med en vanlig lön. Han sparar sina pengar.
Jag gör av med min på tak över huvudet, mat i magen och skithuspapper till att torka sig med.
Egentligen har jag en inneboende som inte gör rätt för sig.
Alt.
Egentligen så har min son en egen slav, hemsamarit och uppassare.
Oj, det är visst jag.
Jag har sagt upp mig nu.
Nu får han köpa sin egen mat och jag min.
Han ska laga sin mat och jag min.
Han får lära sig att mat inte är gratis
och på köpet tvingas han bli en jäkel på att hantera kastruller
samt utveckla sin självkänsla i konsten att laga mat.
Naturligtvis visar jag honom, vägleda är ju inte samma som att curla ;)
Likförbaskat lyckades han delegera till mig att handla åt honom första dagen.
Och jag gjorde det!
Som han sa, han hade ju precis kommit hem från sitt sommarjobb
och var på väg att hämta tvätten (plus i kanten för honom där)
och sen skulle han träna. (Okej, ett plus till)
På väg till affären kom jag på att jag har också jobbat (sen 28 år tillbaka)
och har min egen tvätt att sköta och skulle ju också iväg att träna.
Vad är skillnaden?
Jo,
jag har servat mina barn sen de föddes
men sen inte fattat att det kanske är dags för dem,
att vid myndig ålder låta de sopa själva framför sin egen jädra sten,
medan han inte vet nåt annat än att han alltid haft ett jädra bra glid och att det fungerar.
Å andra sidan tar det nog några omgångar innan man släppt kvasten för gott,
den ligger ju så hemvant i handen....
Kör på min käre son, du klarar det här själv nu!
Klonad
Jag gick på skift i 10 veckor i vår här och det var ju så skönt.
Jag gillar verkligen det för jag blir lugn och i fas med mig själv.
Vi sitter där vi två, och nöter på, kvällar, nätter och helger. Vi behöver inte ens prata med varann. Vi tar samtalen när de ringer om strömavbrott, och annars sitter vi och gör administrativa ärenden. Sånt ska ju också göras.
Jag träffar knappt mina kollegor och det är nästan så att man vill gå runt och presentera sig när skiftgången är över och jag ska in på vanliga kundservice igen.
När jag kom tillbaka efter senaste skiftgången så blev jag nästan tårögd, för jag förstod att de hade saknat mig och att jag är en älskad och omtyckt medarbetare. Ja, jag jag blev starkt berörd då jag möttes av den här - skapelsen!
Vilken kärlek det finns i världen!
*s*
Jag gillar verkligen det för jag blir lugn och i fas med mig själv.
Vi sitter där vi två, och nöter på, kvällar, nätter och helger. Vi behöver inte ens prata med varann. Vi tar samtalen när de ringer om strömavbrott, och annars sitter vi och gör administrativa ärenden. Sånt ska ju också göras.
Jag träffar knappt mina kollegor och det är nästan så att man vill gå runt och presentera sig när skiftgången är över och jag ska in på vanliga kundservice igen.
När jag kom tillbaka efter senaste skiftgången så blev jag nästan tårögd, för jag förstod att de hade saknat mig och att jag är en älskad och omtyckt medarbetare. Ja, jag jag blev starkt berörd då jag möttes av den här - skapelsen!
Vilken kärlek det finns i världen!
*s*
Långsöndag...
Idag har det varit det första inne-sittar-vädret sen veckan innan midsommar.
Det har regnat mest hela dan, och det har känts skönt på nåt vis.
Jag har grejat och donat lite i lägenheten, för jag har knappt varit inne nåt alls under min semester och det finns att göra här inne. Det är faktiskt 5 månader sen jag flyttade hit!
Igår var det ståhej på stan - Ungdomens Dag - med älvsim, musik- och dansuppvisningar, helikopterflygning och veteranbilsrally, tänkte nästan ställa upp med min bruna Saab 30+, men det stannade vid en tanke.
Älvsimmet är inget för mig, Douglas kompis med ukulele i bandet Eufori, och helikoptern utanför porten min.
Min 20-årige son hade varit på systemet igår och skulle ut med kompisar på kvällen och jag höll på att ramla baklänges av förvåning - jag trodde inte att han visste att vi hadet ett systembolag i stan. Han är inte den som vill lägga vare sig pengar eller inälvor på den varan, men igår hände det.
Jag vaknade några gånger inatt och kikade ut genom sovrumsdörren ut i hallen för att se om hans skor stod där, men det gjorde de inte. Jag deal-ade lite med mig och min curlingsida om jag skulle ringa och kolla om allt var ok, men jag håller på att försöka lägga ner det här med curlingen. Det räcker med karate och styrketräning ;)
Jag ringde inte utan somnade om.
Han klev in vid 10-tiden imorse och såg ut som vanligt.
Men han bad mig väcka honom vid 16-tiden sen gick han och la sig.
Det har varit en lång, långsam, skön och skapande söndag och jag känner mig fortfarande semesterlugn och sansad. Imorgon är det måndag igen. Men konstigt nog känns det ok.
Gonatt!
Lördagslugn...
Jag har sagt det förut men jag säger det igen, morgnar är bäst.
Allt är lugnt och stilla. Inget har hänt och inga möten har skett. Inga måsten, ingen som pratar, inga tankar som snurrar. Bara en redig frid. Det är sinnesro.
Men det hinner ju ändra sig.
Jag gick bort till tvättstugan (som ligger i huset bredvid) för en stund sen. Det är lördag och jag var så käck och hade bokat tvättid kl 7-12. Klockan 7 kändes tidigt, men vid 9 var jag där.
Varje gång jag går ut ur lägenheten så blir jag så himla glad, jag möts av den vackra omgivningen och jag älskar vatten, älven! Den här lördagsmorgonen är ännu oanvänd och ren (precis som min tvätt snart kommer vara ;) men det är Nipyran den här veckan så stan kommer snart fyllas av folk och liv och rörelse.
Jag gillar verkligen att bo här!
Ångermanälven by summer.
Allt är lugnt och stilla. Inget har hänt och inga möten har skett. Inga måsten, ingen som pratar, inga tankar som snurrar. Bara en redig frid. Det är sinnesro.
Men det hinner ju ändra sig.
Jag gick bort till tvättstugan (som ligger i huset bredvid) för en stund sen. Det är lördag och jag var så käck och hade bokat tvättid kl 7-12. Klockan 7 kändes tidigt, men vid 9 var jag där.
Varje gång jag går ut ur lägenheten så blir jag så himla glad, jag möts av den vackra omgivningen och jag älskar vatten, älven! Den här lördagsmorgonen är ännu oanvänd och ren (precis som min tvätt snart kommer vara ;) men det är Nipyran den här veckan så stan kommer snart fyllas av folk och liv och rörelse.
Jag gillar verkligen att bo här!
Ångermanälven by summer.
Gör fot-arbetet så kommer belöningen direkt..
Idag skulle jag ta tag i 3 vuxen-ärenden.
Sånt där som är lätt att skjuta framför sig och säga: "Jag gör det där imorgon".
Men med lite pepp så ringde jag 1:a samtalet till en myndighet och fick jättebra hjälp.
2:a ärendet som var en bit som jag inte kunde påverka utan mest bara att hoppas på det bästa inför. Så på eftermiddagen så fick jag besked, det var inte vad jag hade önskat och hoppats på,
men å andra sidan hade jag inte "lovat mig själv" att det skulle bli som jag ville.
Så jag var fortfarande är vid gott mod och nöjd över mina handlingar.
En stjärna i kanten liksom.
Så nån stund senare kommer en kollega fram och viskar att hon sökt arbetstidsförkortning via vårt datasystem, som varit stängt länge för att det ringt på så mycket och ingen ledighet har kunnat beviljats.
Men nu - helt plötsligt hade hon råkat testa och det gick!
Jag gjorde samma sak och fick ledigt!
1,5 timme tidigare slutade jag och jag blev jätteglad för det!
Somliga belönar Gud med detsamma när man först gör det man ska ;)
Jag åkte bort och köpte 10 kg kattmatt, svängde förbi affären och drog hem en gigantisk kasse mat och annat som fattades och sen gick jag på stan som en vanlig semesterfirare.
Träffade några vänner och tog en koppa kaffe på ett fik och njöt av....stunden, dagen, livet!
Jag är verkligen en hejare på att njuta av stunden.
;-)
Nåväl, jag har nr 3 på ärendelistan kvar.
Jag är rätt förberedd, och det handlar om min 20-årige son och saker och ting som ska styras upp.
Jag säger inget mer, utan lär blogga om det sen....jag säger bara som de sa i min närhet när grabbarna var små och som jag blev smått irriterad och störd av, nämligen:
Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer..
Men de hade rätt, det är sant.
Sånt där som är lätt att skjuta framför sig och säga: "Jag gör det där imorgon".
Men med lite pepp så ringde jag 1:a samtalet till en myndighet och fick jättebra hjälp.
2:a ärendet som var en bit som jag inte kunde påverka utan mest bara att hoppas på det bästa inför. Så på eftermiddagen så fick jag besked, det var inte vad jag hade önskat och hoppats på,
men å andra sidan hade jag inte "lovat mig själv" att det skulle bli som jag ville.
Så jag var fortfarande är vid gott mod och nöjd över mina handlingar.
En stjärna i kanten liksom.
Så nån stund senare kommer en kollega fram och viskar att hon sökt arbetstidsförkortning via vårt datasystem, som varit stängt länge för att det ringt på så mycket och ingen ledighet har kunnat beviljats.
Men nu - helt plötsligt hade hon råkat testa och det gick!
Jag gjorde samma sak och fick ledigt!
1,5 timme tidigare slutade jag och jag blev jätteglad för det!
Somliga belönar Gud med detsamma när man först gör det man ska ;)
Jag åkte bort och köpte 10 kg kattmatt, svängde förbi affären och drog hem en gigantisk kasse mat och annat som fattades och sen gick jag på stan som en vanlig semesterfirare.
Träffade några vänner och tog en koppa kaffe på ett fik och njöt av....stunden, dagen, livet!
Jag är verkligen en hejare på att njuta av stunden.
;-)
Nåväl, jag har nr 3 på ärendelistan kvar.
Jag är rätt förberedd, och det handlar om min 20-årige son och saker och ting som ska styras upp.
Jag säger inget mer, utan lär blogga om det sen....jag säger bara som de sa i min närhet när grabbarna var små och som jag blev smått irriterad och störd av, nämligen:
Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer..
Men de hade rätt, det är sant.
Samma mål, men lite framflyttat bara..
22 juli 2010
Det här är min första arbetsvecka och nu har jag äntligen dragit igång tränigen. Den har legat i träda ett bra tag. Närmare bestämt ett halvår....6 månader!! Sist jag skrev om vår träning var den 23 januari!
Efter husförsäljningen, lägenhetsinflytt, och lite annat smått och gott, så var det vips karateläger i juni, med en härlig semester efter det, på 4 soliga veckor...
Men nu är det uppstart igen!
I tisdags körde vi igenom Ohyo 1-8
Sen drog vi igenom Kihon 1-10
Toksvettigt var det - ojojoj vad svettigt!
Idag, torsdag, körde vi igenom samma sak och det gick riktigt bra nu. Lika svettigt, men rappare tempo.
Båda dagarna attackerade Fredrik mig 2 ggr, sedan jag 2 ggr - både på Ohyo och Kihon.
Läskigt att se svetten bokstavligen rinna!
Det här ska jag tänka på: (Kihon)
- snabbare attack
- gå fram mer i andra attacken
- sikta för att träffa!
och på Ohyo:
1 - svepet - vrid i slaget
3 - räta upp ryggen och vrid i gyakuzuki-känsla + använd vänsterhanden på benet hans
4 - dra ner honom mot knät
5 - dra honom rätt ner (greppa kragen) och vrid
6 - centrera sista mawashigerin (håll ihop allting, sparkarna)
7 - dra rätt ner i kragen med höger, fäll/vrid åt höger
Kanske lite mycket att peta i nu, men jag vill ha det på pränt, och fokusera på det.
Jag gillar verkligen att ösa på, när man inte behöver tänka på teknikerna utan man bara "vet" i kroppen.
Lördag och söndag får det bli träning igen, med eller utan Fredrik. Svart bälte - here I come!
Efter husförsäljningen, lägenhetsinflytt, och lite annat smått och gott, så var det vips karateläger i juni, med en härlig semester efter det, på 4 soliga veckor...
Men nu är det uppstart igen!
I tisdags körde vi igenom Ohyo 1-8
Sen drog vi igenom Kihon 1-10
Toksvettigt var det - ojojoj vad svettigt!
Idag, torsdag, körde vi igenom samma sak och det gick riktigt bra nu. Lika svettigt, men rappare tempo.
Båda dagarna attackerade Fredrik mig 2 ggr, sedan jag 2 ggr - både på Ohyo och Kihon.
Läskigt att se svetten bokstavligen rinna!
Det här ska jag tänka på: (Kihon)
- snabbare attack
- gå fram mer i andra attacken
- sikta för att träffa!
och på Ohyo:
1 - svepet - vrid i slaget
3 - räta upp ryggen och vrid i gyakuzuki-känsla + använd vänsterhanden på benet hans
4 - dra ner honom mot knät
5 - dra honom rätt ner (greppa kragen) och vrid
6 - centrera sista mawashigerin (håll ihop allting, sparkarna)
7 - dra rätt ner i kragen med höger, fäll/vrid åt höger
Kanske lite mycket att peta i nu, men jag vill ha det på pränt, och fokusera på det.
Jag gillar verkligen att ösa på, när man inte behöver tänka på teknikerna utan man bara "vet" i kroppen.
Lördag och söndag får det bli träning igen, med eller utan Fredrik. Svart bälte - here I come!
En helt vanlig dag på jobbet?
Om första arbetsdagen flöt på i en skön lunk,
så var andra dagen idag lite mer som att köra radio-bil på Grönan -
jag slog i det mesta, krockade med allt och en lättare skräck dök upp i intervaller...
Det var en sån där dag då det mesta måste kollas upp, höra med kollegor, ringa andra avdelningar, gå igenom rutinerna och som toppades av att telefonisystemet hakade upp sig endast för mig.
MEN -
jag har en nödbroms:
"REFLEKTION"
Så, jag var vid gott mod och rustad till tänderna med lösningar:
- några extra kaffekoppar ute på altanen vi har,
- en liten promenad på lunchen med varma vindar i ansiktet,
- några omvärldsbevakningar via aftonbladet.se på datorn och
- nåt extra toalettbesök i enskildhet.
Det kan vara bra att få testa på en "Räkmacks-dag" och en "Kräkskit-dag" på direkten så vet jag att det är okej om jag håller mig i mitten hädanefter.
Det är balans det.
Såh, jag måste säga att jag är nöjd med dagen ändå, som en lärdom,
trots att jag bitvis kände mig så här uppgiven, maktlös och less
som bilden.
(Bild: från min långhåriga period)
så var andra dagen idag lite mer som att köra radio-bil på Grönan -
jag slog i det mesta, krockade med allt och en lättare skräck dök upp i intervaller...
Det var en sån där dag då det mesta måste kollas upp, höra med kollegor, ringa andra avdelningar, gå igenom rutinerna och som toppades av att telefonisystemet hakade upp sig endast för mig.
MEN -
jag har en nödbroms:
"REFLEKTION"
Så, jag var vid gott mod och rustad till tänderna med lösningar:
- några extra kaffekoppar ute på altanen vi har,
- en liten promenad på lunchen med varma vindar i ansiktet,
- några omvärldsbevakningar via aftonbladet.se på datorn och
- nåt extra toalettbesök i enskildhet.
Det kan vara bra att få testa på en "Räkmacks-dag" och en "Kräkskit-dag" på direkten så vet jag att det är okej om jag håller mig i mitten hädanefter.
Det är balans det.
Såh, jag måste säga att jag är nöjd med dagen ändå, som en lärdom,
trots att jag bitvis kände mig så här uppgiven, maktlös och less
som bilden.
(Bild: från min långhåriga period)
En helt ovanlig dag på jobbet
Första dagen på jobbet avklarad.
Jag hade lagt upp det på ett mjukt och fint sätt med en släng av diciplin, nämligen att på mina raster och luncher gå ut de stackars metrarna från arbetsplatsen och ner till gräset vid älven och "reflektera".
Liksom nästan fortsätta få det att kännas som att jag är ledig och fri :)
Det gick förvånansvärt bra, fast å andra sidan är det bara en dag som gått.
Jag får väl se i slutet på veckan hur det känns när Verkligheten ramlar ner över en.
Eller inte :)
Jag ska nämligen försöka hålla i det här.
Jag mår bra när jag inte har ständiga konflikter i huvudet att tampas med.
Det är då det blir jobbigt på jobbet. Det är då jag är helt slut efter ett dagsverke.
Det är alla de små avbrotten när jag hör kollegan framför säga fel pris till kunden i telefon,
eller när min bordsgranne har ett besvärlig ärende och blir övertydlig, eller när chefen kommer förbi och hejar glatt mitt i kontaktnoteringen jag skriver.
Det är då som det krävs en ansträning att återta fokus på det jag höll på med. Och det är inte bara en gång jag måste hämta tillbaka Fokuset. Det är ständigt och jämt. Tror fanken att man får som träningsvärk i huvudet.
Så,
jag ska reflektera många gånger vid älven under kommande arbetsdagar, för att "hålla ihop mig",och krävs det fler gånger än rasterna så får jag göra det på toaletten. Reflektera alltså...
Så får det bli.
Jag hade lagt upp det på ett mjukt och fint sätt med en släng av diciplin, nämligen att på mina raster och luncher gå ut de stackars metrarna från arbetsplatsen och ner till gräset vid älven och "reflektera".
Liksom nästan fortsätta få det att kännas som att jag är ledig och fri :)
Det gick förvånansvärt bra, fast å andra sidan är det bara en dag som gått.
Jag får väl se i slutet på veckan hur det känns när Verkligheten ramlar ner över en.
Eller inte :)
Jag ska nämligen försöka hålla i det här.
Jag mår bra när jag inte har ständiga konflikter i huvudet att tampas med.
Det är då det blir jobbigt på jobbet. Det är då jag är helt slut efter ett dagsverke.
Det är alla de små avbrotten när jag hör kollegan framför säga fel pris till kunden i telefon,
eller när min bordsgranne har ett besvärlig ärende och blir övertydlig, eller när chefen kommer förbi och hejar glatt mitt i kontaktnoteringen jag skriver.
Det är då som det krävs en ansträning att återta fokus på det jag höll på med. Och det är inte bara en gång jag måste hämta tillbaka Fokuset. Det är ständigt och jämt. Tror fanken att man får som träningsvärk i huvudet.
Så,
jag ska reflektera många gånger vid älven under kommande arbetsdagar, för att "hålla ihop mig",och krävs det fler gånger än rasterna så får jag göra det på toaletten. Reflektera alltså...
Så får det bli.
Hakuna matata!
Jag börjar ju jobba igen imorgon efter fyra härliga, soliga semesterveckor.
Tror aldrig jag varit så återhämtad, lugn...på gränsen till sengångare... som jag är nu.
För att inte tala om hur brun jag är! ;-)
Det tog såklart några veckor att komma ner i varv,
men har man väl fått kläm på "hakuna matata"-känslan så är det ju sååå skönt!
Imorse såg det ut som att det skulle bli molnigt men det lättade.
Jag hade tänkt städa och fixa lite men när solen kom fram
så bytte jag raskt plan och packade ryggan med badlakan och termos med kaffe
och några goa böcker och gick över till andra sidan älven för att få en soldag till.
Sen var det ju lite taktik kan man tycka, för där jag låg så såg man min arbetsplats
- Eon-huset -
den stora byggnaden mitt på där, så jag fick tillfälle att vänja mig lite vid jobbet.
Till höger om Eon-huset ser man mitt gråa hus.
Ja...alltså där min lägenhet är.
Skönt att reflektera lite, innan man går in i "den vanliga världen" igen
och tappar bort sig....
En fin idé ramlade på mig när jag låg där:
jag tar helt sonika på mig bikinin under kläderna imorgon bitti,
samt packar ner filten och sen på mina två raster à 15 min/st samt på 45-minuterslunchen
så lägger jag mig nedanför Eon-huset vid älven och solar!
Det blir ju över en timme
*ler lyckligt*
Sen går jag in lite mellan varven och jobbar som en vanlig människa.
DET är väl att både äta kakan och ha den kvar??!
Tror aldrig jag varit så återhämtad, lugn...på gränsen till sengångare... som jag är nu.
För att inte tala om hur brun jag är! ;-)
Det tog såklart några veckor att komma ner i varv,
men har man väl fått kläm på "hakuna matata"-känslan så är det ju sååå skönt!
Imorse såg det ut som att det skulle bli molnigt men det lättade.
Jag hade tänkt städa och fixa lite men när solen kom fram
så bytte jag raskt plan och packade ryggan med badlakan och termos med kaffe
och några goa böcker och gick över till andra sidan älven för att få en soldag till.
Sen var det ju lite taktik kan man tycka, för där jag låg så såg man min arbetsplats
- Eon-huset -
den stora byggnaden mitt på där, så jag fick tillfälle att vänja mig lite vid jobbet.
Till höger om Eon-huset ser man mitt gråa hus.
Ja...alltså där min lägenhet är.
Skönt att reflektera lite, innan man går in i "den vanliga världen" igen
och tappar bort sig....
En fin idé ramlade på mig när jag låg där:
jag tar helt sonika på mig bikinin under kläderna imorgon bitti,
samt packar ner filten och sen på mina två raster à 15 min/st samt på 45-minuterslunchen
så lägger jag mig nedanför Eon-huset vid älven och solar!
Det blir ju över en timme
*ler lyckligt*
Sen går jag in lite mellan varven och jobbar som en vanlig människa.
DET är väl att både äta kakan och ha den kvar??!
Semestern är snart över...
...men det finns ju gott om kvällar och helger :)
Istället för att ha ångest över att jag ska börja jobba på måndag, så glider jag bara in i nästa fas, för det är så det är. Det går ju inte att stoppa tiden eller "pausa" när det är som bäst, utan istället vara tacksam för det fina och härliga jag varit med om denna semester, och fortsätta njuta av dagarna som kommer.
Jag har haft en riktigt härlig semester, vädret har varit helt sagolikt, precis som somrar ska vara. En veckas karateläger i Mariestad, ett antal dagar i Stockholm och hälsat på de flesta av min familj, och sen har jag mest hängt med goda vänner och badat och solat och det känns nästan som jag är på kollo hos vännerna på Tvärvägen - Wiggos hem.
Jag är tacksam och glad att jag fått följa med på deras utflykter till både vackra badplatser som är nya för mig, och nån tripp till utomstädes marknad den enda dag då vädret inte var bad/sol-vänligt, och haft underbart sällskap på Risön med fika, och finaste badkompisen Wiggo.
Jag har knappt varit hemma faktiskt, utan verkligen fångat dagarna och gjort sköna saker! Min 20-årige son har till och med trott att jag börjat jobba efterssom att jag sällen varit hemma, och när han till och med bjöd mig på sina chips och dip och Cola, till filmen Spiderman III häromkvällen -
då inser jag att jag haft en alldeles fantastisk semester med full återhämtning för min egen skull :)
Kom igen Måndag, jag är inte rädd, jag är redo!
Längtar redan till nästa semester 2011 ........
Istället för att ha ångest över att jag ska börja jobba på måndag, så glider jag bara in i nästa fas, för det är så det är. Det går ju inte att stoppa tiden eller "pausa" när det är som bäst, utan istället vara tacksam för det fina och härliga jag varit med om denna semester, och fortsätta njuta av dagarna som kommer.
Jag har haft en riktigt härlig semester, vädret har varit helt sagolikt, precis som somrar ska vara. En veckas karateläger i Mariestad, ett antal dagar i Stockholm och hälsat på de flesta av min familj, och sen har jag mest hängt med goda vänner och badat och solat och det känns nästan som jag är på kollo hos vännerna på Tvärvägen - Wiggos hem.
Jag är tacksam och glad att jag fått följa med på deras utflykter till både vackra badplatser som är nya för mig, och nån tripp till utomstädes marknad den enda dag då vädret inte var bad/sol-vänligt, och haft underbart sällskap på Risön med fika, och finaste badkompisen Wiggo.
Jag har knappt varit hemma faktiskt, utan verkligen fångat dagarna och gjort sköna saker! Min 20-årige son har till och med trott att jag börjat jobba efterssom att jag sällen varit hemma, och när han till och med bjöd mig på sina chips och dip och Cola, till filmen Spiderman III häromkvällen -
då inser jag att jag haft en alldeles fantastisk semester med full återhämtning för min egen skull :)
Kom igen Måndag, jag är inte rädd, jag är redo!
Längtar redan till nästa semester 2011 ........
Sol, svett och bad...
Det är verkligen på semestern som jag inser att jag skulle vilja ha semster oftare.
:-)
Idag har jag varit på stan och träffat goa vänner.
Minglat, spatserat runt och fikat och mått gott.
Igår hängde jag med goa vänner till Junsele marknad. Mycket trevligt.
Med Wiggo. Ja, och hans föräldrar så klart.
;-)
Försökte mig på ett karatepass på kvällen sen men höll på att bryta ihop - det var SÅ varmt!
Både utomhus, inomhus och i karatedräkten.
Plus att jag skulle röra mig i det här - svetten rann och jag gav upp efter 8 kator.
Fast jag gjorde dem två gånger, så det blev iaf sexton stycken.
Sen ringde jag och tiggde om att få komma och doppa mig i Wiggos föräldrars jätte-pool,
som jag visste INTE hunnit bli uppvärmd ännu.
Drygt 14000 liter kallvatten.
Fast i mitt ultra-super-mega-svett-panik-tillstånd så tyckte jag det skulle vara skönt
att kyla ner mig till snudd på fryspunkten.
Inga problem sa de,
och jag körde bort direkt men innan jag kommit fram var jag inte lika ivrig längre.
Jag är lite av en badkruka... tror det kommit med åren....och de värsta svettningarna hade avtagit.
Men jag ville ju inte framstå som feg,
så efter mycket fokus och en hel del skrik så lyckades jag doppa mig i isvattnet.
Jag kände kroppsdelarna ett tag, men tappade fort känseln i dem, en efter en.
Men jag doppade mig!
Jag är stolt över mig själv som kunde stå för mitt tilltag,
och de var nog rätt imponerade faktiskt.
Jag har satt ribban för resten av säsongen - inget kan stoppa mig från att slänga mig i vattnet,
oavsett var :-)
Toast med västerbottenost och kantareller *rinn*
Naifanchi-kata *rinn*
Tyvärr inget bildbevis på att jag var i
men man ser tydligt att Wiggos morbror inte vill kliva ner i det iskalla vattnet...
:-)
Idag har jag varit på stan och träffat goa vänner.
Minglat, spatserat runt och fikat och mått gott.
Igår hängde jag med goa vänner till Junsele marknad. Mycket trevligt.
Med Wiggo. Ja, och hans föräldrar så klart.
;-)
Försökte mig på ett karatepass på kvällen sen men höll på att bryta ihop - det var SÅ varmt!
Både utomhus, inomhus och i karatedräkten.
Plus att jag skulle röra mig i det här - svetten rann och jag gav upp efter 8 kator.
Fast jag gjorde dem två gånger, så det blev iaf sexton stycken.
Sen ringde jag och tiggde om att få komma och doppa mig i Wiggos föräldrars jätte-pool,
som jag visste INTE hunnit bli uppvärmd ännu.
Drygt 14000 liter kallvatten.
Fast i mitt ultra-super-mega-svett-panik-tillstånd så tyckte jag det skulle vara skönt
att kyla ner mig till snudd på fryspunkten.
Inga problem sa de,
och jag körde bort direkt men innan jag kommit fram var jag inte lika ivrig längre.
Jag är lite av en badkruka... tror det kommit med åren....och de värsta svettningarna hade avtagit.
Men jag ville ju inte framstå som feg,
så efter mycket fokus och en hel del skrik så lyckades jag doppa mig i isvattnet.
Jag kände kroppsdelarna ett tag, men tappade fort känseln i dem, en efter en.
Men jag doppade mig!
Jag är stolt över mig själv som kunde stå för mitt tilltag,
och de var nog rätt imponerade faktiskt.
Jag har satt ribban för resten av säsongen - inget kan stoppa mig från att slänga mig i vattnet,
oavsett var :-)
Toast med västerbottenost och kantareller *rinn*
Naifanchi-kata *rinn*
Tyvärr inget bildbevis på att jag var i
men man ser tydligt att Wiggos morbror inte vill kliva ner i det iskalla vattnet...
Man ska vara försiktig med vad man önskar sig...
för man kan få det!
Eller rättare sagt - man ska vara noga med vad man önskar sig.
Det gäller att vara exakt.
Jag t.ex. önskade mig en ljus och luftig lägenhet på nedre plan med en uteplats
och hyfsat centralt och till en vettig hyra.
Vad fick jag?
Jo -
en ljus och luftig lägenhet på nedre plan med en uteplats
och väldigt centralt och till en vettig hyra...
MEN -
jag borde preciserat detta med att jag ville kunna ta mig till uteplatsen via altandörr
och inte behöva gå ut ur lägenheten och runt huset för att komma till min uteplats.
Men jag kan leva med min lilla otydlighet där -
- att gå ut och runt huset för att avnjuta kaffet till en god bok under himlen,
för alla önskningarna slog ju faktiskt in :-)
Men ett tips är: precisera önskningarna!
Eller rättare sagt - man ska vara noga med vad man önskar sig.
Det gäller att vara exakt.
Jag t.ex. önskade mig en ljus och luftig lägenhet på nedre plan med en uteplats
och hyfsat centralt och till en vettig hyra.
Vad fick jag?
Jo -
en ljus och luftig lägenhet på nedre plan med en uteplats
och väldigt centralt och till en vettig hyra...
MEN -
jag borde preciserat detta med att jag ville kunna ta mig till uteplatsen via altandörr
och inte behöva gå ut ur lägenheten och runt huset för att komma till min uteplats.
Men jag kan leva med min lilla otydlighet där -
- att gå ut och runt huset för att avnjuta kaffet till en god bok under himlen,
för alla önskningarna slog ju faktiskt in :-)
Men ett tips är: precisera önskningarna!
Ibland går jag i parken som en vanlig människa...
Ikväll ska jag gå till parken, ett par andetag från min lägenhet, och lyssna på Douglas kompis
som ska spela på torsdagsevenemanget Trollskoj.
Jag har haft ett visst motstånd till såna här tillställningar,
precis som till dansband och sånt... det kliar lite otäckt på kroppen när jag tänker på det.
*gör en kväljningsrörelse*
Jag kanske trampar en del på tårna, men det är ju bra att vi är olika och smaken som baken - delad.
Vilken mångfald, liksom :)
Nåväl, Douglas och hans ukulele-spelande kompis har hängt ihop sen de lärde sig cykla på trehjuling, ett bra tag alltså, och jag ska med glädje gå dit och lyssna ikväll.
Som en helt vanlig männscha.
Jag gillar verkligen ungdomarna som jag tacksamt har runtomkring mig.
Douglas själv väljer dock att stanna hemma..undrar varför?
För att jag ska dit eller för att han är som mig när det gäller sånt här;)
* * *
Några timmar senare:
Det var riktigt trevligt, man måste ju inte mingla bland panschisarna,
utan välja likasinnade som också gick till parken som vanliga människor...
Och ungdomarna var bäst!
Eufori heter bandet
som ska spela på torsdagsevenemanget Trollskoj.
Jag har haft ett visst motstånd till såna här tillställningar,
precis som till dansband och sånt... det kliar lite otäckt på kroppen när jag tänker på det.
*gör en kväljningsrörelse*
Jag kanske trampar en del på tårna, men det är ju bra att vi är olika och smaken som baken - delad.
Vilken mångfald, liksom :)
Nåväl, Douglas och hans ukulele-spelande kompis har hängt ihop sen de lärde sig cykla på trehjuling, ett bra tag alltså, och jag ska med glädje gå dit och lyssna ikväll.
Som en helt vanlig männscha.
Jag gillar verkligen ungdomarna som jag tacksamt har runtomkring mig.
Douglas själv väljer dock att stanna hemma..undrar varför?
För att jag ska dit eller för att han är som mig när det gäller sånt här;)
* * *
Några timmar senare:
Det var riktigt trevligt, man måste ju inte mingla bland panschisarna,
utan välja likasinnade som också gick till parken som vanliga människor...
Och ungdomarna var bäst!
Eufori heter bandet
Hur skönt kan det vara?
Alltså sommaren är väl ändå helt fantastisk?!!!
Egentligen var det inte jättelänge sen som det var kallt
och man gick och längtade efter värmen och solen.
Nu är det verkligen så mycket sommar som man bara kan ha!
Jag minns inte att jag varit så brun som nu.
Fast mitt minne är inte det bästa men jag är en jäkel på att uppleva.
Och det gör jag, allt jag kan!
Ja, livet är underbart!
Som en berg-och-dalbana,
fast det går inte lika hysteriskt fort nuförtiden...
utan jag hänger med och njuter mycket mer :)
I-or och Fridolf i lilla oasen utanför mina fönster.
Egentligen var det inte jättelänge sen som det var kallt
och man gick och längtade efter värmen och solen.
Nu är det verkligen så mycket sommar som man bara kan ha!
Jag minns inte att jag varit så brun som nu.
Fast mitt minne är inte det bästa men jag är en jäkel på att uppleva.
Och det gör jag, allt jag kan!
Ja, livet är underbart!
Som en berg-och-dalbana,
fast det går inte lika hysteriskt fort nuförtiden...
utan jag hänger med och njuter mycket mer :)
I-or och Fridolf i lilla oasen utanför mina fönster.
Sommar-Känslor...
Igår var jag på 12-stegsmöte.
Jag blir alltid lugn och skön när jag är på väg till möte. (För att inte tala om efter ;)
Förr kom jag inrusande i sista minuten och var stressad och forcerad,
men så är det inte längre.
Mötena har hjälpt mig att få bort mycket av "skiten" som dolt min inre diamant.
Jag har "uppgraderat" mig själv kan man väl säga,
och är fri från mycket av gamla beteenden och tankar som inte var så bra.
Nu både "ser" jag världen bättre, trivs med mig själv och mår bra.
Jag gick genom parken, och såg verkligen omgivningarna,
de väldigt gröna träden, den blå himlen, de vita molnen, blommorna som stack upp ur gräset och
dammen längre bort såg jag som om det var första gången jag sett den!
Vattnet rörde sig i vinden, och de vackra stenarna var så fint placerade i vattenbrynet.
Jag hörde småfåglarna, och kände dofter från restaurangerna uppe på gatan,
hörde bilarna lite avlägset och såg människor strosa på gatan i kvällssolen.
Utanför möteslokalen stannade jag i solen, tog av skorna och kände fötterna mot asfalten.
Alltså jag njuter verkligen av att vara mitt i nuet. Som ett barn...
Det är såklart inte jämt, men när det sker så blir jag så lugn och tillfreds och känner fullständig sinnesro. Det är ett härligt tillstånd. Jag kommer nära mig själv.
Mötet var känslosamt, det gjorde både ont och gott.
Det är sorg som kommer upp, men också glädje och kärlek.
Idag har jag varit skönt stillsam och lugn.
Efter att ha suttit på baksidan med morgonkaffet, barfota i gräset så gick jag på stan och flanerade, utan mål.
Jag träffade på goda vänner och vi fikade och pratade.
Det var en sån där bra dag, en sån som jag kommer minnas sen i höst.
Jag träffade såklart också min käre Wiggo och hans mor.
Jag är helt klart inne i en process för när han såg på mig, lille Wiggo,
så blev jag känslosam igen - han rör verkligen upp saker i mig.
Den lille filuren, med den rena vackra Diamanten.
Jag känner stor tacksamhet för så mycket - mitt i både smärta och hjärta.
Jag har semester nu, och det är bra för mig att ta det lugnt.
Jag gillar mig själv bättre när jag är närvarande och med liksom.
Fina människor i min närhet påminner mig om det, att det är ok att ta det lugnt.
Tack :)
Peace, Love & Understanding.
Jag blir alltid lugn och skön när jag är på väg till möte. (För att inte tala om efter ;)
Förr kom jag inrusande i sista minuten och var stressad och forcerad,
men så är det inte längre.
Mötena har hjälpt mig att få bort mycket av "skiten" som dolt min inre diamant.
Jag har "uppgraderat" mig själv kan man väl säga,
och är fri från mycket av gamla beteenden och tankar som inte var så bra.
Nu både "ser" jag världen bättre, trivs med mig själv och mår bra.
Jag gick genom parken, och såg verkligen omgivningarna,
de väldigt gröna träden, den blå himlen, de vita molnen, blommorna som stack upp ur gräset och
dammen längre bort såg jag som om det var första gången jag sett den!
Vattnet rörde sig i vinden, och de vackra stenarna var så fint placerade i vattenbrynet.
Jag hörde småfåglarna, och kände dofter från restaurangerna uppe på gatan,
hörde bilarna lite avlägset och såg människor strosa på gatan i kvällssolen.
Utanför möteslokalen stannade jag i solen, tog av skorna och kände fötterna mot asfalten.
Alltså jag njuter verkligen av att vara mitt i nuet. Som ett barn...
Det är såklart inte jämt, men när det sker så blir jag så lugn och tillfreds och känner fullständig sinnesro. Det är ett härligt tillstånd. Jag kommer nära mig själv.
Mötet var känslosamt, det gjorde både ont och gott.
Det är sorg som kommer upp, men också glädje och kärlek.
Idag har jag varit skönt stillsam och lugn.
Efter att ha suttit på baksidan med morgonkaffet, barfota i gräset så gick jag på stan och flanerade, utan mål.
Jag träffade på goda vänner och vi fikade och pratade.
Det var en sån där bra dag, en sån som jag kommer minnas sen i höst.
Jag träffade såklart också min käre Wiggo och hans mor.
Jag är helt klart inne i en process för när han såg på mig, lille Wiggo,
så blev jag känslosam igen - han rör verkligen upp saker i mig.
Den lille filuren, med den rena vackra Diamanten.
Jag känner stor tacksamhet för så mycket - mitt i både smärta och hjärta.
Jag har semester nu, och det är bra för mig att ta det lugnt.
Jag gillar mig själv bättre när jag är närvarande och med liksom.
Fina människor i min närhet påminner mig om det, att det är ok att ta det lugnt.
Tack :)
Peace, Love & Understanding.
Tok-kär i min lärare...
Jamen kan man bli nåt annat än totalt, hängivet och kravlöst kär i den här store,
lille mannen?!!
lille mannen?!!
Att se in i hans ögon, den blicken......den går rakt in i hjärtat på mig.
Han håller kvar blicken länge, betraktar, ser, och möter mig...ända in i själen.
Han ler mot mig och jag smälter. Vi håller kvar mötet med blicken. Hans själ är stor.
Det är nåt magiskt och förunderligt med honom, min lärare Wiggo.
När vi umgås och kommunicerar, så finns inte omvärlden.
Han ger av sig själv, helt ärligt, rakt och rent.
Jag lär mig av honom, att ta emot.
Kärlek. Kravlöst.
Han håller kvar blicken länge, betraktar, ser, och möter mig...ända in i själen.
Han ler mot mig och jag smälter. Vi håller kvar mötet med blicken. Hans själ är stor.
Det är nåt magiskt och förunderligt med honom, min lärare Wiggo.
När vi umgås och kommunicerar, så finns inte omvärlden.
Han ger av sig själv, helt ärligt, rakt och rent.
Jag lär mig av honom, att ta emot.
Kärlek. Kravlöst.
* * *
När jag var ett litet barn så var världen lite annorlunda.
De gånger jag kom nära någon var när jag fick sitta i mammas knä och hon skulle klippa mina naglar efter kvällsbadet. Hos mormor var det mina småsyskon som fick sitta i knä, medan jag som var stor fick stå bredvid.
Jag kommer inte ihåg att någons blick mötte min, i långa "samtal",
eller att jag blev sedd tillräckligt länge för att det skulle stanna kvar i mig.
Jag minns inte att vi kramades i vår familj.
* * *
Wiggo lär mig mycket.
Han låter mig komma nära honom.
Jag svämmar över av kärlek till den här lilla människan.
Vi byter djupa blickar med varann, när jag ler så ler han tillbaka med hela ansiktet,
när han är trött så vilar han i min famn, när han vill pussas spelar det ingen roll att hans haka är dräggelvåt, och han låter mig visa honom blommorna, gräset och "världen".
När jag håller mina händer om hans lilla kropp
och sakta lyfter honom mot mig,
och vi bara finns så en stund...
så helar han
Mitt Lilla Inre Barn.
Wiggo öppnar hjärtan.
Jag.
..är enormt tacksam för mina möten med Wiggo
och hans föräldrar, som låter mig "låna honom" :)
När jag var ett litet barn så var världen lite annorlunda.
De gånger jag kom nära någon var när jag fick sitta i mammas knä och hon skulle klippa mina naglar efter kvällsbadet. Hos mormor var det mina småsyskon som fick sitta i knä, medan jag som var stor fick stå bredvid.
Jag kommer inte ihåg att någons blick mötte min, i långa "samtal",
eller att jag blev sedd tillräckligt länge för att det skulle stanna kvar i mig.
Jag minns inte att vi kramades i vår familj.
* * *
Wiggo lär mig mycket.
Han låter mig komma nära honom.
Jag svämmar över av kärlek till den här lilla människan.
Vi byter djupa blickar med varann, när jag ler så ler han tillbaka med hela ansiktet,
när han är trött så vilar han i min famn, när han vill pussas spelar det ingen roll att hans haka är dräggelvåt, och han låter mig visa honom blommorna, gräset och "världen".
När jag håller mina händer om hans lilla kropp
och sakta lyfter honom mot mig,
och vi bara finns så en stund...
så helar han
Mitt Lilla Inre Barn.
Wiggo öppnar hjärtan.
Jag.
..är enormt tacksam för mina möten med Wiggo
och hans föräldrar, som låter mig "låna honom" :)
Snabb Stockholms-tripp...
Jag är hemma igen efter en snabb resa till storstan.
Min pappa fyllde 79 år igår, den 1 juli.
Jag bodde hos honom under de här 3-4 dagarna och det kändes bra att umgås med honom.
Han är oförskämt pigg för att vara nästan 80!!!
Min syrra Ewa har gått ut undersköterske-utbildning efter 20 år som hemmafru (!) och nu även fått ett fast jobb, dock inte inom sjukvården men än sen?! Hur lätt är det idag att få jobb?
Jag tycker det är skitbra gjort av henne!
Hennes yngste son tog studenten i vår och jag missade att uppmärksamma det.
Han jobbar också nu i sommar.
Jag tycker det här är värt ett Stort Grattis, så jag "firade" det lite då jag hälsade på.
Min andra syster Bia, hennes son Leo har jag inte träffat på ett år och nu är han 4 år.
Där fick jag tillfälle att umgås lite med honom och han var blyg först men sen blev vi tjenis
och det kändes lite tufft att dra vidare.
Mamma höll på mitt i en flytt så henne hann jag inte med.
Hon ska flytta från Märsta till samma ställe Bia och Leo, ute på Ingarö.
Då är de ju rätt samlade allihop tills jag hälsar på nästa gång.
Jag säger som Douglas som inte ville följa med - "Jag har ingen anknytning dit ner längre".
Det känns verkligen inte som att jag har några rötter kvar där, utan de finns här uppe i Sollefteå.
Jag är rotad här.
Men familjen finns där nere.
Ewas 2 barn av 5. Bia och hennes Leo.
Jag och pappa ute på ett hak i Saltsjöbaden.
* * *
På väg ner till storstan så var det som vanligt bilköer till förbannelse.
1,5 timme stod man stilla och det är iofs ett bra tillfälle att meditera och öva sig i Mindfulness.
(På min tid som 08:a så var det dock första steget mot totalt sammanbrott.)
Här är man på rätt väg.
Mot norrland.
Frihet!
Man kan andas igen.
Mmm......
Borta bra, men hemma är helt klart bäst!