Djurvänner är inte alltid vid sina sinnen...
Oj, länge sen jag skrev ser jag.
Tiden har forcerat förbi och jag har inte hunnit med runt-omkring-grejerna som hushållsnära tjänster men däremot har jag hunnit med en del annat.
Jag har t.ex försökt medla i kattunge-hantering.
En jobbarkompis som bad om tips var det fanns blivande kattägare.
Jag slängde ut trevare lite förstrött bland vänner och bekanta och grannar, men ingen nappade.
Det var ju egentligen inte mitt problem så jag brydde mig inte mer om det....
...förrän i fredags...
då jag for hem på lunchen och kläckte idén
till mina halvt vuxna söner att vi kanske skulle åka och titta på kattungar senare på kvällen.
De brukar sällan följa med mig på nåt, men nu hann jag inte ens avsluta meningen förrän det var bokat och klart.
Men titta på kattungar kan man ju alltid göra, det betyder ju inte att man behöver ta med nån hem.
Eller?
Tiden har forcerat förbi och jag har inte hunnit med runt-omkring-grejerna som hushållsnära tjänster men däremot har jag hunnit med en del annat.
Jag har t.ex försökt medla i kattunge-hantering.
En jobbarkompis som bad om tips var det fanns blivande kattägare.
Jag slängde ut trevare lite förstrött bland vänner och bekanta och grannar, men ingen nappade.
Det var ju egentligen inte mitt problem så jag brydde mig inte mer om det....
...förrän i fredags...
då jag for hem på lunchen och kläckte idén
till mina halvt vuxna söner att vi kanske skulle åka och titta på kattungar senare på kvällen.
De brukar sällan följa med mig på nåt, men nu hann jag inte ens avsluta meningen förrän det var bokat och klart.
Men titta på kattungar kan man ju alltid göra, det betyder ju inte att man behöver ta med nån hem.
Eller?
Behöver jag säga att,
"titta på kattungar" betyder: ta med en kattunge hem!?
"titta på kattungar" betyder: ta med en kattunge hem!?
Tom tank-e...
Jag...är...så..........trött.......
Ibland har man gjort av med precis allt man hade,
soppa-torsk, kan man säga.
Längtan till sängen är så in i baljan stor,
att få lägga huvudet på kudden och koppla upp mig mot Det Stora Energi-Flödet.
För att fylla på - med en natts sömn.
Ibland har man gjort av med precis allt man hade,
soppa-torsk, kan man säga.
Längtan till sängen är så in i baljan stor,
att få lägga huvudet på kudden och koppla upp mig mot Det Stora Energi-Flödet.
För att fylla på - med en natts sömn.
Precis sekunden efter att man placerat sig på rygg i sängen, helt tömd på kraft,
och känslan av total avslappning...obetalbart!
och känslan av total avslappning...obetalbart!
Bild: Sådan matte sådan katt...
Oskrivet blad & Orm-bad...
Idag är det sol!
Ska ner på stan och träffa en kompis över en kaffe.
Det är semester-lyx, det.
Solen är jag inte bortskämd med på min semester.
Iofs är det här bara min tredje dag, men ändå.
Jag fick lite gjort igår, på gränsen till för mycket faktistk så här i efterhand.
Har en teori om vad mitt stress-problem är....återkomer om det.
Grabbarna sommarjobbar, äldstens flickvän är kvar här sen helgen men åker hem idag. Jag får huset för mig själv.
Nu drar jag på mig mina flip-flop och glider ner och tar en kaffe och glass med Catrin.
Åter om några timmar....
Såh, tillbaka igen.
Nu är det kväll, det gick en massa timmar och jag är nöjd med min dag. :)
Jag var ner på stan och när jag satt med min kaffe och väntade på Catrin så träffade jag på en annan vän, så vi satt alla tre och njöt av kaffe och samtal.
Sååå härligt, ingen tid att passa utan bara sitta där och äga liksom. Mer sånt kommer det bli.
Hemma igen så tog jag tag i det stora projektet - Hur-skulle-Ernst-Inredare-ha-gjort?.....
Jag fick iaf terrariet på plats i hörnet, kändes rätt och sen i med lekakulorna som jag fick med på köpet. Jag såg att det inte skulle räcka med kulorna så jag for ner till handelsträdgården och köpte en jättesäck och en med täckbark som jag läst mig till att man kunde ha till ormar.
Sen var det skapande på hög nivå. Tog några timmar....
Införskaffade 2 möss till och två riktiga gröna växter och jag tror ormarna hade nåt på känn för de var liksom på hugget....!
Hahahahhahaha - ojoj - vad rolig jag var *torkar tårarna*
Resultatet blev i klass med Ernst, om jag får säga det själv:
Ska ner på stan och träffa en kompis över en kaffe.
Det är semester-lyx, det.
Solen är jag inte bortskämd med på min semester.
Iofs är det här bara min tredje dag, men ändå.
Jag fick lite gjort igår, på gränsen till för mycket faktistk så här i efterhand.
Har en teori om vad mitt stress-problem är....återkomer om det.
Grabbarna sommarjobbar, äldstens flickvän är kvar här sen helgen men åker hem idag. Jag får huset för mig själv.
Nu drar jag på mig mina flip-flop och glider ner och tar en kaffe och glass med Catrin.
Åter om några timmar....
Bild:
Framsidan med nya utemöblerna
som knappt provsuttits pga
"vattenskador" och solbrist.
Framsidan med nya utemöblerna
som knappt provsuttits pga
"vattenskador" och solbrist.
Såh, tillbaka igen.
Nu är det kväll, det gick en massa timmar och jag är nöjd med min dag. :)
Jag var ner på stan och när jag satt med min kaffe och väntade på Catrin så träffade jag på en annan vän, så vi satt alla tre och njöt av kaffe och samtal.
Sååå härligt, ingen tid att passa utan bara sitta där och äga liksom. Mer sånt kommer det bli.
Hemma igen så tog jag tag i det stora projektet - Hur-skulle-Ernst-Inredare-ha-gjort?.....
Jag fick iaf terrariet på plats i hörnet, kändes rätt och sen i med lekakulorna som jag fick med på köpet. Jag såg att det inte skulle räcka med kulorna så jag for ner till handelsträdgården och köpte en jättesäck och en med täckbark som jag läst mig till att man kunde ha till ormar.
Sen var det skapande på hög nivå. Tog några timmar....
Införskaffade 2 möss till och två riktiga gröna växter och jag tror ormarna hade nåt på känn för de var liksom på hugget....!
Hahahahhahaha - ojoj - vad rolig jag var *torkar tårarna*
Resultatet blev i klass med Ernst, om jag får säga det själv:
Så kan man sitta i soffan och titta på ormarna om det inte är nåt bra på TV. ;)
Jag fick besök av ett par goa vänner som jag mutat med kaffe och ryttar-rutor
(närå, skoja bara) och fick assistens med ljuset och de elektriska bitarna.
Tack för att ni tittade in. Kul!
Bad-orm Här fick de mus innan. Så här ser det ut i nya paradiset.
Nu ska jag avsluta dagen med katt-i-tratt på magen och en god bok. Ingen klocka på ringning. Jag har ju semeser!
=))))))
Jag fick besök av ett par goa vänner som jag mutat med kaffe och ryttar-rutor
(närå, skoja bara) och fick assistens med ljuset och de elektriska bitarna.
Tack för att ni tittade in. Kul!
Bad-orm Här fick de mus innan. Så här ser det ut i nya paradiset.
Nu ska jag avsluta dagen med katt-i-tratt på magen och en god bok. Ingen klocka på ringning. Jag har ju semeser!
=))))))
Det är jobbigt att flytta...
Mina ormar rymmer ju titt som tätt och senast var en borta en vecka och den andra hittade jag inte förrän efter en hel månad!
Det var när det var som varmast här efter midsommar....eller när det nu var.... och dörrarna stod öppna för jämnan - jag trodde att ormen kanske till och med smitit ut!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att få återse den lille Röde.
Men en dag när jag satt och bloggade så här, så hörde jag hur det raspade lite bakom dörren, och minsann - där var den!!!
Han var rätt torr och insjunken, huden veckade sig när han böjde sig.
När jag la ner honom i terrariet så hängde han vid vatten-hålet och drack länge....säkert 10 minuter!
Hans sambo, lilla Bruna, försökte få kontakt med honom men han var bara intresserad av vattnet.
Därefter fick han en mus och sen slocknade han. (...skulle kunna gjort ett skämt här men väljer att avstå...)
Hur som helst, när jag köpte de där mössen så fanns en annons om ett terrarium till salu och jag tog tfn.numret.
Jag ringde, det var kvar och jag köpte det. Det var ett smit-säkert stort orm-bo för mitt kära radar-par.
ÅÅåhhh, vad fint det skulle bli och stort och rymligt för dem! Jag har tänkt så länge att jag vill ha ett större boende åt dem. De har ju faktiskt växt på sig lite de senaste åren.
Nu har terrariet stått i mitt vardagsrum sen i fredags - i fyra dagar - och inget mer har hänt.
Det är nämligen så stort att jag inte vet var jag ska ha det!
:O
Jag har tyvärr inte den egenskapen att jag kan tänka mig hur det skulle bli här eller där, utan jag måste prova mig fram.
Och tungt är det att dra runt med. Nu har jag skapat ett smärre kaos i vardagsrummet. Det passade inte så bra dit jag drog det... måste testa det andra hörnet bredvid soffan istället... men ojoj-ajaj.... inte nu, det är sent och det blir bara värre och värre med möbler överallt och jag vill bara grina!
Jag får sova på saken, jag har ju faktiskt semester och kan hålla på både dagar och nätter om jag vill.
Det ska nog bli bra. Hoppas jag. På fyra veckor borde jag ju få till det.....
=.I
Det var när det var som varmast här efter midsommar....eller när det nu var.... och dörrarna stod öppna för jämnan - jag trodde att ormen kanske till och med smitit ut!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att få återse den lille Röde.
Men en dag när jag satt och bloggade så här, så hörde jag hur det raspade lite bakom dörren, och minsann - där var den!!!
Han var rätt torr och insjunken, huden veckade sig när han böjde sig.
När jag la ner honom i terrariet så hängde han vid vatten-hålet och drack länge....säkert 10 minuter!
Hans sambo, lilla Bruna, försökte få kontakt med honom men han var bara intresserad av vattnet.
Därefter fick han en mus och sen slocknade han. (...skulle kunna gjort ett skämt här men väljer att avstå...)
Hur som helst, när jag köpte de där mössen så fanns en annons om ett terrarium till salu och jag tog tfn.numret.
Jag ringde, det var kvar och jag köpte det. Det var ett smit-säkert stort orm-bo för mitt kära radar-par.
ÅÅåhhh, vad fint det skulle bli och stort och rymligt för dem! Jag har tänkt så länge att jag vill ha ett större boende åt dem. De har ju faktiskt växt på sig lite de senaste åren.
Nu har terrariet stått i mitt vardagsrum sen i fredags - i fyra dagar - och inget mer har hänt.
Det är nämligen så stort att jag inte vet var jag ska ha det!
:O
Jag har tyvärr inte den egenskapen att jag kan tänka mig hur det skulle bli här eller där, utan jag måste prova mig fram.
Och tungt är det att dra runt med. Nu har jag skapat ett smärre kaos i vardagsrummet. Det passade inte så bra dit jag drog det... måste testa det andra hörnet bredvid soffan istället... men ojoj-ajaj.... inte nu, det är sent och det blir bara värre och värre med möbler överallt och jag vill bara grina!
Jag får sova på saken, jag har ju faktiskt semester och kan hålla på både dagar och nätter om jag vill.
Det ska nog bli bra. Hoppas jag. På fyra veckor borde jag ju få till det.....
=.I
Första semesterdagen....
Den spenderade jag på veterinär-stationen med katten.
Jag hittade honom i garaget i förra veckan, och undrade vad han gjorde där, och när jag skulle klappa på honom så fräste han åt mig. Ojoj!
Förstod att nåt var galet, han fick vara ifred och jag hade honom under uppsyn.
På tordagsnatten kom han och väckte mig och han strök sig mot handen och jag min tomte blev ju superglad och släppte ut honom (!!) när han signalerade mot dörren.
Jag ringde veterinärstationen där på fredagsmorgonen och bokade en tid.
For hem på rasten men hittade inte honom. Letade runt ett tag. For tillbaka till jobbet och avbokade tiden.
Han kom tilbaka i lördags, och han åt som vanligt, vi umgicks och jag gick en promix med honom, och då såg jag!
Satan i gatan va läbbigt!
Ett jädra hål rätt bredvid... anus... faktiskt! Tuuuur att idioten som skjutit med luftpistolen (om det nu var så) inte var mer pricksäker för då hade det nog varit ajöss.
Jag hittade honom i garaget i förra veckan, och undrade vad han gjorde där, och när jag skulle klappa på honom så fräste han åt mig. Ojoj!
Förstod att nåt var galet, han fick vara ifred och jag hade honom under uppsyn.
På tordagsnatten kom han och väckte mig och han strök sig mot handen och jag min tomte blev ju superglad och släppte ut honom (!!) när han signalerade mot dörren.
Jag ringde veterinärstationen där på fredagsmorgonen och bokade en tid.
For hem på rasten men hittade inte honom. Letade runt ett tag. For tillbaka till jobbet och avbokade tiden.
Han kom tilbaka i lördags, och han åt som vanligt, vi umgicks och jag gick en promix med honom, och då såg jag!
Satan i gatan va läbbigt!
Ett jädra hål rätt bredvid... anus... faktiskt! Tuuuur att idioten som skjutit med luftpistolen (om det nu var så) inte var mer pricksäker för då hade det nog varit ajöss.
Han har legat i min säng inatt och imorse ringde jag och fick komma in nästan direkt.
Veterinären sövde ner hela katten, rakade och rengjorde och grejade och in med antibiotika i hålet som var bra långt och djupt.
Hon trodde det var så, att ett skott som nån bräjn-dädd (mina ord) skjutit I-or med. Hon tog också bort en fästing-satan som satt vid örat och sen for jag hem med ett recept, en tratt och lea-lös katt.
Han ligger ännu i badrummet med tungan ute.
1000 bagis kostade min första semester-aktivitet. Det gäller att ligga lite lågt framledes här på min ledighet, annars kommer jag bli ruinerad.
Det kanske är en signal från Unversum att jag ska ta det lilla lugna....och det är ju gratis!
Han ligger ännu i badrummet med tungan ute.
1000 bagis kostade min första semester-aktivitet. Det gäller att ligga lite lågt framledes här på min ledighet, annars kommer jag bli ruinerad.
Det kanske är en signal från Unversum att jag ska ta det lilla lugna....och det är ju gratis!
.....(undrar om jag måste köpa en större katt-box.....)
Att få fingrarna ur röven...
...har man ju hört, men inte få svansen ur, va?
Jag kom hem från jobbet en dag och ser att på trappan sitter min katt I-or på en ryggsäck
(som han för övrigt spytt på tidigare och den väntar på vidare beslut om åtgärd. Ryggsäcken alltså, inte katten).
Jag tyckte det såg superdumt ut och pekade finger och skrattade högt,
för vilken annan katt sitter på sin egen svans?!
Det ska ju vara smidiga, eleganta djur med stil och klass....
Jag kom hem från jobbet en dag och ser att på trappan sitter min katt I-or på en ryggsäck
(som han för övrigt spytt på tidigare och den väntar på vidare beslut om åtgärd. Ryggsäcken alltså, inte katten).
Jag tyckte det såg superdumt ut och pekade finger och skrattade högt,
för vilken annan katt sitter på sin egen svans?!
Det ska ju vara smidiga, eleganta djur med stil och klass....
När jag drar fram min alltjämt närvarande blogg-mobil-kamera
så bara vänder sig I-or om med en trött blick som inte kunde vara tydligare:
-Va glor du på?
så bara vänder sig I-or om med en trött blick som inte kunde vara tydligare:
-Va glor du på?
Ja, även en katt kan väl ha en dålig dag.
Jag ursäktade mig, stoppade ner kameran och gick in.
Men lite kul var det väl?
Va? Visst?
Like a bad hair/tail-day.
Jag ursäktade mig, stoppade ner kameran och gick in.
Men lite kul var det väl?
Va? Visst?
Like a bad hair/tail-day.
Även i Älandsbro...
...möter jag Vilma.
Jag ler varmt för mig själv när hon "dyker upp".
Jag skjutsade grabben till Älandsbro i ett ärende idag,
och medan jag väntade på att han skulle bli klar så gick jag in i
Jeans-boa som den heter, en butik jag sett i alla år jag passerat där,
men aldrig varit in i.
Det var som ett litet bageri först som man klev in i,
och när man passerat igenom det så kom man fram till själva "jeans-boa" med kläder,
gardiner, prydnader, lampor och pyssel och grejs.
Det första jag ser när jag kliver in där - på disken bland halsband, godis och annat -
är ett vykort som står främst i högen bland kort de ställt längst fram:
Och de var inget litet vanligt vykort, nopp, ett stort ett så jag inte skulle kunna missa det.
Uppställt lite på sniskan för säkerhets skull, liksom.
Jag ler för mig själv och känner verkligen att Vilma är med mig,
därifrån hon är nu på "andra sidan".
Lillgumman min.
Jag strosar runt ett varv bland lampor och annat....hittar en blomspruta som jag faktiskt behöver och återvänder sen till disken och hundbilden, där jag för en liten ordlös, inre kommunikation med min kära jycke
som verkar noga med jag ska uppmärksamma hennes signaler.
Hur skulle jag kunna missa det, va?
;D
Expediten frågar om hon kan hjälpa till, och jag säger att jag vill betala blomsprutan.
Medan jag plockar upp plånkan så ser jag precis på disken där jag står, så säljer de kåd-salva.
Vad står det på burken?
Jo, naturligtvis:
Visserligen stavas hon med enkel-V, men ändå - jag förstår budskapet, Vilma-bruden!
Du är bäst!
Jag köpte burken, såklart.
Love You, Vilmis!
*ler i hela hjärtat*
Jag ler varmt för mig själv när hon "dyker upp".
Jag skjutsade grabben till Älandsbro i ett ärende idag,
och medan jag väntade på att han skulle bli klar så gick jag in i
Jeans-boa som den heter, en butik jag sett i alla år jag passerat där,
men aldrig varit in i.
Det var som ett litet bageri först som man klev in i,
och när man passerat igenom det så kom man fram till själva "jeans-boa" med kläder,
gardiner, prydnader, lampor och pyssel och grejs.
Det första jag ser när jag kliver in där - på disken bland halsband, godis och annat -
är ett vykort som står främst i högen bland kort de ställt längst fram:
Och de var inget litet vanligt vykort, nopp, ett stort ett så jag inte skulle kunna missa det.
Uppställt lite på sniskan för säkerhets skull, liksom.
Jag ler för mig själv och känner verkligen att Vilma är med mig,
därifrån hon är nu på "andra sidan".
Lillgumman min.
Jag strosar runt ett varv bland lampor och annat....hittar en blomspruta som jag faktiskt behöver och återvänder sen till disken och hundbilden, där jag för en liten ordlös, inre kommunikation med min kära jycke
som verkar noga med jag ska uppmärksamma hennes signaler.
Hur skulle jag kunna missa det, va?
;D
Expediten frågar om hon kan hjälpa till, och jag säger att jag vill betala blomsprutan.
Medan jag plockar upp plånkan så ser jag precis på disken där jag står, så säljer de kåd-salva.
Vad står det på burken?
Jo, naturligtvis:
Visserligen stavas hon med enkel-V, men ändå - jag förstår budskapet, Vilma-bruden!
Du är bäst!
Jag köpte burken, såklart.
Love You, Vilmis!
*ler i hela hjärtat*
Vilma var med på min gradering....
Min kära hund som gick bort en tisdag för två veckor sedan hörde av sig idag, denna tisdag.
De ringde från veterinärstationen imorse och sa att urnan hade kommit.
Jag kunde hämta den när jag kände att jag orkade...
Och - det är Vilmas namnsdag idag!!
Det är klart att jag åkte upp och hämtade henne! ....Eller urnan alltså.
Hon är med än, min kära vägledare och guru, Vilma! :)
Jag har inte tagit bort filten i baksätet på bilen och inte heller handduken som jag torkade henne med efter det sista badet nere vid båthamnen, timmen innan hon skulle "vidare"....
Så hon, eller urnan......låg i baksätet, inlindad i filten nästan hela dagen och också medan jag var inne i dojon ikväll för att gradera till brunt bälte.
* * * * *
Jag började med karate på hösten 2000.
Någon gång in i november var det en ung nybörjartjej där som undrade om någon ville ha valpar.
Deras jycke hade fått 10 st.
Vilm föddes alltså den 18 november 2000.
Den här tjejen försvann efter jul från karaten och jag såg henne inte mer.
Som jag ser det....så gick tjejen bara några gånger på karaten, för att Vilma skulle komma till mig.
* * * * *
Nu var Vilma med denna tisdag, idag den 26 maj, på min gradering.
Det är den sista jag gör i klubben för nästa gång blir det svart bälte och då är det hos Sensei Oghami i Göteborg som svartbältesgraderingarna sker.
Cirkeln är sluten på nåt sätt.....
Vilma var hos mig i 8,5 år.
Jag har tränat karate i 8,5 år.
Hon lämnade oss för två veckor sen, exakt på dagen,....för att hämtas hem till mig på sin namnsdag, idag.
Samma dag som jag skulle gradera och tog brunt bälte.
* * * *
Christel som "talar" med hundar, som jag tog hjälp av då Vilma var som sjukast, hon sa att Vilma är min guru, visserligen sjuk och var tvungen att äta medicin för livet....
men hon skulle vara med mig så länge som det behövdes.
När jag lärt mig det jag skulle av henne så skulle Vilma gå vidare.... :(
Tack älskade Vilma för att du fortfarande är med mig. Du finns alltid i mitt hjärta, gumman!
Karatekläder på tvätt.
Livet är värt att reflektera över. Du har lärt mig mycket, Vilma.
De ringde från veterinärstationen imorse och sa att urnan hade kommit.
Jag kunde hämta den när jag kände att jag orkade...
Och - det är Vilmas namnsdag idag!!
Det är klart att jag åkte upp och hämtade henne! ....Eller urnan alltså.
Hon är med än, min kära vägledare och guru, Vilma! :)
Jag har inte tagit bort filten i baksätet på bilen och inte heller handduken som jag torkade henne med efter det sista badet nere vid båthamnen, timmen innan hon skulle "vidare"....
Så hon, eller urnan......låg i baksätet, inlindad i filten nästan hela dagen och också medan jag var inne i dojon ikväll för att gradera till brunt bälte.
* * * * *
Jag började med karate på hösten 2000.
Någon gång in i november var det en ung nybörjartjej där som undrade om någon ville ha valpar.
Deras jycke hade fått 10 st.
Vilm föddes alltså den 18 november 2000.
Den här tjejen försvann efter jul från karaten och jag såg henne inte mer.
Som jag ser det....så gick tjejen bara några gånger på karaten, för att Vilma skulle komma till mig.
* * * * *
Nu var Vilma med denna tisdag, idag den 26 maj, på min gradering.
Det är den sista jag gör i klubben för nästa gång blir det svart bälte och då är det hos Sensei Oghami i Göteborg som svartbältesgraderingarna sker.
Cirkeln är sluten på nåt sätt.....
Vilma var hos mig i 8,5 år.
Jag har tränat karate i 8,5 år.
Hon lämnade oss för två veckor sen, exakt på dagen,....för att hämtas hem till mig på sin namnsdag, idag.
Samma dag som jag skulle gradera och tog brunt bälte.
* * * *
Christel som "talar" med hundar, som jag tog hjälp av då Vilma var som sjukast, hon sa att Vilma är min guru, visserligen sjuk och var tvungen att äta medicin för livet....
men hon skulle vara med mig så länge som det behövdes.
När jag lärt mig det jag skulle av henne så skulle Vilma gå vidare.... :(
Tack älskade Vilma för att du fortfarande är med mig. Du finns alltid i mitt hjärta, gumman!
Karatekläder på tvätt.
Livet är värt att reflektera över. Du har lärt mig mycket, Vilma.
Avancerad mysfaktor...
...det är att hur trött man än är strax midnatt,
ändå pallra sig in i duschen för att få upp värmen i kroppen
efter lite för snålt tilltaget med pelletsförsörjningen i huset.
Efter denna livsbejakande prestation sedan ikläda sig den nytvättade, osexiga, flanell-pyjamasen,
och sen krypa ner i halvkalla sängen med katten på magen för att främja blodcirkulationen -
(hans eller min?)
- det är snudd på kärlek, det!
ändå pallra sig in i duschen för att få upp värmen i kroppen
efter lite för snålt tilltaget med pelletsförsörjningen i huset.
Efter denna livsbejakande prestation sedan ikläda sig den nytvättade, osexiga, flanell-pyjamasen,
och sen krypa ner i halvkalla sängen med katten på magen för att främja blodcirkulationen -
(hans eller min?)
- det är snudd på kärlek, det!
Sov gott & dröm sött!
I brasans sken...
Jag satt med en väninna och drack te häromsistens, och ofta står TV:n och går fast man inte tittar. Känner ni igen det?
Jag skojade till det och satte istället in CD:n "Brasan", och det var preciiis som en härligt eld som knastrade och levde om. Det är ju ganska vintrigt och kallt nu, så det här kändes riktigt gammeldags och skönt.
Lite magiskt faktiskt....
Efter en stund kom katten I-or in i vardagsrummet, gled upp på en liten pall nära TV:n och la sig som en boll.
Han har aldrig legat på den pallen tidigare, och vistas överhuvudtaget väldigt sällan i vardagsrummet.
Men nu kröp han ihop där och värmde och gonade sig i brasans sken......?!
Jag skojade till det och satte istället in CD:n "Brasan", och det var preciiis som en härligt eld som knastrade och levde om. Det är ju ganska vintrigt och kallt nu, så det här kändes riktigt gammeldags och skönt.
Lite magiskt faktiskt....
Efter en stund kom katten I-or in i vardagsrummet, gled upp på en liten pall nära TV:n och la sig som en boll.
Han har aldrig legat på den pallen tidigare, och vistas överhuvudtaget väldigt sällan i vardagsrummet.
Men nu kröp han ihop där och värmde och gonade sig i brasans sken......?!
Då ställer jag mig frågan:
I-or som aldrig sett en brasa -
vad var det för nedärvt i honom som gjorde att han trodde han kunde värma sig vid brasan
som kom från TV:n och inte gav ifrån sig någon som helst värme, förutom inspelat knaster?
Jag blev riktigt förundrad!
Jag skulle verkligen vilja veta hur det hänger ihop!
Har inte "spelat" skivan något mer, och han har inte heller varit i rummet sen dess.
I-or-mannen.
En berättelse om en ev. senil hund och våldgäster i sängen...
Häromnatten så vaknade jag av att Vilma gick runt och gnällde. Hon stod i mitt rum och glodde en stund.
Jag låtsades inte höra, och somnade strax om. I halvdvala, lite senare hörde jag att hon gick till äldste grabben och stod där och gnällde lite försynt en stund.
-"Gå å lägg däh"! hörde jag bestämt ifrån rummet.
Ytterligare en stund senare var hon tillbaka i mitt sovrum,
hon pep lite löjligt och sen satte (!) hon sig vid min säng och lutade sig tungt mot den. Det brukar hon aldrig göra.
Efter ett tag så gick jag irriterat men bestämt upp och skulle se vad problemet var.
Hon blängde på mig, och jag gick mot dörren och öppnade den, om det var så att hon var nödig. Det har hänt att hon haft diarré, men hon stod där och glodde bara.
Jag drog ännu mer irriterat iväg med henne till altandörren, men nix, hon stod i dörröppningen och glodde ut i den svarta natten.
Vattenskålen i köket var full, så det var inte det heller. Jag tappade tålamodet och sa samma som sonen gjorde innan:
-"Gå och lägg däh!"
Hur det nu var så lugnade det sig och jag fick några timmar till innan klockan ringde.
Jag nämnde detta för en kollega på jobbet, som tidigare jobbat som veterinär, och hon tittade på mig och sa brutalt att "Hon är säkert senil! De kan bli lite underliga när de blir äldre."
Hon kunde väl lindat in det lite, tycker jag!! =O
Jag tänkte att det kanske blivit nåt i och med att hennes cortison tagit slut och det hade gått 4 dagar innan jag fick tag på en burk. Och kollegan nickade, och menade att det kunde absolut ha att göra med det, att det liksom slagit sig åt huvudet, så hon beter sig lite underligt.
=O
Sen på kvällen så var planen att jag skulle jag bada Vilma. Hon både kliar och hårar som bara den. Ett regelbundet bad brukar göra nytta.
Sagt och gjort!
En hel del hår blev kvar i badkaret sen och på handduken hon stod på under tvagningen.
Jag låtsades inte höra, och somnade strax om. I halvdvala, lite senare hörde jag att hon gick till äldste grabben och stod där och gnällde lite försynt en stund.
-"Gå å lägg däh"! hörde jag bestämt ifrån rummet.
Ytterligare en stund senare var hon tillbaka i mitt sovrum,
hon pep lite löjligt och sen satte (!) hon sig vid min säng och lutade sig tungt mot den. Det brukar hon aldrig göra.
Efter ett tag så gick jag irriterat men bestämt upp och skulle se vad problemet var.
Hon blängde på mig, och jag gick mot dörren och öppnade den, om det var så att hon var nödig. Det har hänt att hon haft diarré, men hon stod där och glodde bara.
Jag drog ännu mer irriterat iväg med henne till altandörren, men nix, hon stod i dörröppningen och glodde ut i den svarta natten.
Vattenskålen i köket var full, så det var inte det heller. Jag tappade tålamodet och sa samma som sonen gjorde innan:
-"Gå och lägg däh!"
Hur det nu var så lugnade det sig och jag fick några timmar till innan klockan ringde.
Jag nämnde detta för en kollega på jobbet, som tidigare jobbat som veterinär, och hon tittade på mig och sa brutalt att "Hon är säkert senil! De kan bli lite underliga när de blir äldre."
Hon kunde väl lindat in det lite, tycker jag!! =O
Jag tänkte att det kanske blivit nåt i och med att hennes cortison tagit slut och det hade gått 4 dagar innan jag fick tag på en burk. Och kollegan nickade, och menade att det kunde absolut ha att göra med det, att det liksom slagit sig åt huvudet, så hon beter sig lite underligt.
=O
Sen på kvällen så var planen att jag skulle jag bada Vilma. Hon både kliar och hårar som bara den. Ett regelbundet bad brukar göra nytta.
Sagt och gjort!
En hel del hår blev kvar i badkaret sen och på handduken hon stod på under tvagningen.
Efter en bra stund av sanerande och grejande så såg badrummet ut ungefärs om innan, hyfsat ren.
Jag samlade ihop hela dröset med hår och tänkte att jag måste blogga om det.
Knäppte några bilder med mobilen.
Som proffsen gör *host* så la jag dit ett vanligt AA-batteri så att man kan se mängden blött hår som blev över, som en hel jädrans peruk!
Efter torkning, klo-klippning och belöning så var hon så snygg och fin, och jag var trött.
* * * * *
När det är dags för John-Blund för oss båda, så ser jag till min förskräckelse - att ormburen är tom!!
Det haaaar hänt förr. Jag bruuuukar hitta dem.
Sakta men säkert...........går det upp för mig.........att orsaken till att Vilma gnällde den där natten,
var att ormarna hade rymt och troligen tagit genvägen genom jyckens bädd!
Tror väl jag det!!
Att man inte vill sova med sängen full med orm!
Och både jag och grabben som hade schasat iväg henne, så brutalt, helt utan förståelse och medkänsla!
Nåväl, efter att ha letat både länge och väl så hittade jag till slut den Röde Ormen under mattan i vardagsrummet, och ytterligare en bra stund senare så hittade jag Bruna Bitchen i ett skåp i närheten av Vilma.
De fick mus, och lite värme, och sen var de nöjda och glada tillbaka i buren.
Röde Orm blir så glad att se sin Bruna Bitch efter att ha varit åtskilda några dygn ute i kylan, bland faror, skrymslen och huskatt med nyfikna klor.
Och Vilma har kort minne, för hon är hund, så hon sover gott alldeles bredvid.
Sensmoral - Tro aldrig att djur är dumma och att veterinärer vet allt.
Eller - Hussar och Mattar är dåliga lyssnare.
Eller kanske.......att det är värt att investera i bättre ormbur för att få nattsömnen bevarad....
Jag samlade ihop hela dröset med hår och tänkte att jag måste blogga om det.
Knäppte några bilder med mobilen.
Som proffsen gör *host* så la jag dit ett vanligt AA-batteri så att man kan se mängden blött hår som blev över, som en hel jädrans peruk!
Efter torkning, klo-klippning och belöning så var hon så snygg och fin, och jag var trött.
* * * * *
När det är dags för John-Blund för oss båda, så ser jag till min förskräckelse - att ormburen är tom!!
Det haaaar hänt förr. Jag bruuuukar hitta dem.
Sakta men säkert...........går det upp för mig.........att orsaken till att Vilma gnällde den där natten,
var att ormarna hade rymt och troligen tagit genvägen genom jyckens bädd!
Tror väl jag det!!
Att man inte vill sova med sängen full med orm!
Och både jag och grabben som hade schasat iväg henne, så brutalt, helt utan förståelse och medkänsla!
Nåväl, efter att ha letat både länge och väl så hittade jag till slut den Röde Ormen under mattan i vardagsrummet, och ytterligare en bra stund senare så hittade jag Bruna Bitchen i ett skåp i närheten av Vilma.
De fick mus, och lite värme, och sen var de nöjda och glada tillbaka i buren.
Röde Orm blir så glad att se sin Bruna Bitch efter att ha varit åtskilda några dygn ute i kylan, bland faror, skrymslen och huskatt med nyfikna klor.
Och Vilma har kort minne, för hon är hund, så hon sover gott alldeles bredvid.
Sensmoral - Tro aldrig att djur är dumma och att veterinärer vet allt.
Eller - Hussar och Mattar är dåliga lyssnare.
Eller kanske.......att det är värt att investera i bättre ormbur för att få nattsömnen bevarad....
Visst kan man lära gamla hundar att sitta...
Men vem har sagt att det måste vara fint...............?
Min Vilma, en 4-vägskorsning. Med ett vackert inre...
Min Vilma, en 4-vägskorsning. Med ett vackert inre...
Massmord i källaren!
Det var ingen kul syn, när jag skulle ner i pannrummet för att kolla till pelletsen häromdagen...
...det kryllade av flygmyror kring dörren, och bakom pelletsbehållaren!
*GAAHH*
Jag är inte rädd småkryp så,
men när det är massor då blir det för mycket,
även för en djurvän som jag.
Jag tänkte fort....vad var det nu igen man skulle använda??
De gamla huskurerna?
Kanel? Salt? (Kommer mer att tänka på risgrynsgröt nu...hmmm)
Äh, iallafall, det blev ett utfall mot toaletten till, där jag fattade tag om toalettrengöringsmedlet
och rusade tillbaka till pannrummet och siktade mot den "svarta mattan" av flygmyror
som täckte dörren och en bit av golvet.
Jag lade an och efter en kort sekunds tvekan,
så attackerade jag upprepade gånger och nästan tömde magasinet,
eh.... innehållet i flaskan.
Adrenalinet pumpade.
"Myrmattan" föll isär, det rörde sig lite här och där bland resterna,
det var ett slagfält utan dess like,
....och jag visste inte
om jag var hjälte eller skurk...
För säkerhets skull så tömde jag det sista av ammunitionen, rengöringsmedlet alltså,
för jag ville ju inte att de skulle plågas...
Med blandade känslor, backade jag sakta tillbaka, torkade av rengöringsmedlets pistolhandtag,
stängde om pannrummet, ställde tillbaka den tomma flaskan på toaletten...
Jag fick en liten aning om hur de känner sig i älg-jakts-tider...*funderar lite*
...eller inte.
Sen kom jag att tänka på att det är ju miljövänliga produkter jag använder!
Hur blir det nu då??
:-o
En bild på en ensam, ofarlig, icke-hotfull myra ute i skogen.
Bild: www.myra.nu/svartmyra.html
...det kryllade av flygmyror kring dörren, och bakom pelletsbehållaren!
*GAAHH*
Jag är inte rädd småkryp så,
men när det är massor då blir det för mycket,
även för en djurvän som jag.
Jag tänkte fort....vad var det nu igen man skulle använda??
De gamla huskurerna?
Kanel? Salt? (Kommer mer att tänka på risgrynsgröt nu...hmmm)
Äh, iallafall, det blev ett utfall mot toaletten till, där jag fattade tag om toalettrengöringsmedlet
och rusade tillbaka till pannrummet och siktade mot den "svarta mattan" av flygmyror
som täckte dörren och en bit av golvet.
Jag lade an och efter en kort sekunds tvekan,
så attackerade jag upprepade gånger och nästan tömde magasinet,
eh.... innehållet i flaskan.
Adrenalinet pumpade.
"Myrmattan" föll isär, det rörde sig lite här och där bland resterna,
det var ett slagfält utan dess like,
....och jag visste inte
om jag var hjälte eller skurk...
För säkerhets skull så tömde jag det sista av ammunitionen, rengöringsmedlet alltså,
för jag ville ju inte att de skulle plågas...
Med blandade känslor, backade jag sakta tillbaka, torkade av rengöringsmedlets pistolhandtag,
stängde om pannrummet, ställde tillbaka den tomma flaskan på toaletten...
Jag fick en liten aning om hur de känner sig i älg-jakts-tider...*funderar lite*
...eller inte.
Sen kom jag att tänka på att det är ju miljövänliga produkter jag använder!
Hur blir det nu då??
:-o
En bild på en ensam, ofarlig, icke-hotfull myra ute i skogen.
Bild: www.myra.nu/svartmyra.html
Ett varv extra runt kyrkogården...
Ibland undrar jag var gränsen går mellan djurvän och stolleri?!
Jag hade jobbat första arbetsdagen,
*grinar en skvätt när jag tänker på det*
och jag slutade 18:00.
Bilen hade 11 anmärkningar på besiktningen förra veckan så jag promenerar rätt mycket.
På hemvägen genade jag genom kyrkogården,
ja, jag bor alldeles bredvid.
Mitt i ett bestämt steg såg jag en stackars halvtorr mask
som låg där hjälplös och halvstel, och gjorde små knyckiga försök till rörelse.
En asätande(?) myra gick bredvid masken och såg hungrig ut(?),
noterade jag, och jag böjde mig hastigt ner
för att flytta masken till gräset bredvid.
(Jag spottade i alla fall inte på den och gjorde ett hål med fingret i gräset och stoppade ner den,
som jag gjort tidigare i mitt liv.)
Väl hemma så tog jag ytterligare en sväng med bajsnödiga jycken Vilma,
innan jag åter hemma igen,
bytte om till "företagskavajen" för att infinna mig på ett affärsmöte strax efter kl. 19:00.
En bil-buren kollega hämtade mig tacknämligt nog.
Efter dryga timmen var jag tillbaka hemma igen
och dressade om till ledighets-plagget,
tog jycken med mig igen för att gå ner till affären innan den skulle stänga för kvällen.
Toalettpapper var nämligen näst intill helt slut redan imorse.
Vi spankulerade ut igen, jag och Vilma och naturligtvis skulle Ior - katten med.
Hans territorium sträcker sig bara fram till kyrkan och runt kyrkogården
och jag tycker det räcker utmärkt så.
Men naturligtvis följde han med oss ihärdigt och avvek aldrig vilket han brukade göra.
Jag tillbringade en kvart-tjugo minuter åt att ta rundan tillbaka runt kyrkogår´n och tillbaka hem igen.
Jag hivade in katten och började om med promenaden till affären.
Det gick bra.
Men tanken slog mig att det kanske inte är normalt att hålla på och lalla så med djuren som jag gjorde.
Det var väl för tusan bara att traska på och skita i kattrackarn, men inte´rå!
Fast å andra sidan hade jag inget bättre för mig.
*hostar lite löjligt*
Men för övrigt,
nog känns det att man hade mer tid att disponera över på ett behagligt sätt under semestern
och att det är betydligt mer knapert med den varan nu.
Efter en dag på jobbet kom den insikten
"som en räkning lagom till lön", typ.
Jag hade jobbat första arbetsdagen,
*grinar en skvätt när jag tänker på det*
och jag slutade 18:00.
Bilen hade 11 anmärkningar på besiktningen förra veckan så jag promenerar rätt mycket.
På hemvägen genade jag genom kyrkogården,
ja, jag bor alldeles bredvid.
Mitt i ett bestämt steg såg jag en stackars halvtorr mask
som låg där hjälplös och halvstel, och gjorde små knyckiga försök till rörelse.
En asätande(?) myra gick bredvid masken och såg hungrig ut(?),
noterade jag, och jag böjde mig hastigt ner
för att flytta masken till gräset bredvid.
(Jag spottade i alla fall inte på den och gjorde ett hål med fingret i gräset och stoppade ner den,
som jag gjort tidigare i mitt liv.)
Väl hemma så tog jag ytterligare en sväng med bajsnödiga jycken Vilma,
innan jag åter hemma igen,
bytte om till "företagskavajen" för att infinna mig på ett affärsmöte strax efter kl. 19:00.
En bil-buren kollega hämtade mig tacknämligt nog.
Efter dryga timmen var jag tillbaka hemma igen
och dressade om till ledighets-plagget,
tog jycken med mig igen för att gå ner till affären innan den skulle stänga för kvällen.
Toalettpapper var nämligen näst intill helt slut redan imorse.
Vi spankulerade ut igen, jag och Vilma och naturligtvis skulle Ior - katten med.
Hans territorium sträcker sig bara fram till kyrkan och runt kyrkogården
och jag tycker det räcker utmärkt så.
Men naturligtvis följde han med oss ihärdigt och avvek aldrig vilket han brukade göra.
Jag tillbringade en kvart-tjugo minuter åt att ta rundan tillbaka runt kyrkogår´n och tillbaka hem igen.
Jag hivade in katten och började om med promenaden till affären.
Det gick bra.
Men tanken slog mig att det kanske inte är normalt att hålla på och lalla så med djuren som jag gjorde.
Det var väl för tusan bara att traska på och skita i kattrackarn, men inte´rå!
Fast å andra sidan hade jag inget bättre för mig.
*hostar lite löjligt*
Men för övrigt,
nog känns det att man hade mer tid att disponera över på ett behagligt sätt under semestern
och att det är betydligt mer knapert med den varan nu.
Efter en dag på jobbet kom den insikten
"som en räkning lagom till lön", typ.
Ormjakt igen..
Jaha då var det dags igen.
Ormarna hade rymt.
Peter och jag skulle käka frukost och jag märkte att det såg osedvanligt lugnt ut i terrariet när jag tände belysningen där.
Locket var lätt förskjutet åt sidan.
Tomt.
Jag la mig på golvet och jag gjorde en snabb okulärbesiktning längs golv och lister.
Ingenting.
Då Peter och jag hade ett snävt schema så här på lördagmorgonen för att packa ner produkter och material till informationsmötet några timmar senare och styra upp frisyrer och ekipering, så priorieterade jag bort ormjakten till efter detta möte.
Mitt i pausen så ringer min 17-åring och uppmärksammar mig på detta med ormarna, och jag informerar honom snabbt om att jag vet om det och åtgärdar det när jag är tillbaka.
Efter mötet ringer han igen och säger att katten hittat en orm vid pianot,
och min 19-åring som gör lumpen i Luleå sedan ett par veckor tillbaka var och hälsade på,
så han fångade in ormskrället.
Lumpen är bra.
Väl hemma, men efter middagen (läs: hämt-pizzorna) så tog jag tag i efterforskningen av resterande stycke orm.
....Hon är ett litet stycke, den lilla griniga "bitchen"...
Jag gick ner på alla fyra och zoomade in mig mot tänkbart gömställe och efter några minuter insåg jag att jag skulle hitta henne i skåpet på vilket terrariet står.
Baksidan av skåpet är nämligen försett med ett litet hål där sladdar till teknisk utrustning ska kunna styras igenom.
Så där låg hon i en liten låda med div. brev, kort och annat.
Katten Ior är annars en bra orm-hittare...
...men ibland är han bara inte riktigt på hugget, så att säga.....
*fnissar hejdlöst åt min egen fyndighet*:"hugget" ormar, hugget- *asg*....
Ormarna hade rymt.
Peter och jag skulle käka frukost och jag märkte att det såg osedvanligt lugnt ut i terrariet när jag tände belysningen där.
Locket var lätt förskjutet åt sidan.
Tomt.
Jag la mig på golvet och jag gjorde en snabb okulärbesiktning längs golv och lister.
Ingenting.
Då Peter och jag hade ett snävt schema så här på lördagmorgonen för att packa ner produkter och material till informationsmötet några timmar senare och styra upp frisyrer och ekipering, så priorieterade jag bort ormjakten till efter detta möte.
Mitt i pausen så ringer min 17-åring och uppmärksammar mig på detta med ormarna, och jag informerar honom snabbt om att jag vet om det och åtgärdar det när jag är tillbaka.
Efter mötet ringer han igen och säger att katten hittat en orm vid pianot,
och min 19-åring som gör lumpen i Luleå sedan ett par veckor tillbaka var och hälsade på,
så han fångade in ormskrället.
Lumpen är bra.
Väl hemma, men efter middagen (läs: hämt-pizzorna) så tog jag tag i efterforskningen av resterande stycke orm.
....Hon är ett litet stycke, den lilla griniga "bitchen"...
Jag gick ner på alla fyra och zoomade in mig mot tänkbart gömställe och efter några minuter insåg jag att jag skulle hitta henne i skåpet på vilket terrariet står.
Baksidan av skåpet är nämligen försett med ett litet hål där sladdar till teknisk utrustning ska kunna styras igenom.
Så där låg hon i en liten låda med div. brev, kort och annat.
Katten Ior är annars en bra orm-hittare...
...men ibland är han bara inte riktigt på hugget, så att säga.....
*fnissar hejdlöst åt min egen fyndighet*:"hugget" ormar, hugget- *asg*....
Äntligen lite mus....
Jag hade bara en mus i frysen, så lilla Orm-Ma fick ta den.
Hon är så smal och eländig, men det tror väl jag det, som hon håller på och lägger ägg och har sig....
(säger man att ormar lägger ägg??)
Den store Orm-Pa han får vänta till helgen på sin mus.....
...jag menar då djuraffären är öppen, alltså!
Men han gör ju inte så mycket annat än tar det lugnt så det går nog ingen nöd på honom...ska vara att han blir lite sugen nu när han känner att hon luktar mus...
Hon har ömsat skinn men jag tycker aldrig att själva "kostymen" blir något större.....
Fascinerande egentligen, att skinnet är precis avigan av ormen och jag skulle faktiskt vilja se hur de gör...
Jag har inte sett det en endaste gång.
Fast det är klar, hur kul är det att klä av sig inför publik??
Hon är så smal och eländig, men det tror väl jag det, som hon håller på och lägger ägg och har sig....
(säger man att ormar lägger ägg??)
Den store Orm-Pa han får vänta till helgen på sin mus.....
...jag menar då djuraffären är öppen, alltså!
Men han gör ju inte så mycket annat än tar det lugnt så det går nog ingen nöd på honom...ska vara att han blir lite sugen nu när han känner att hon luktar mus...
Hon har ömsat skinn men jag tycker aldrig att själva "kostymen" blir något större.....
Fascinerande egentligen, att skinnet är precis avigan av ormen och jag skulle faktiskt vilja se hur de gör...
Jag har inte sett det en endaste gång.
Fast det är klar, hur kul är det att klä av sig inför publik??