Jag tänkte slå på stort, men det lilla kan vara mer värt...
Min son Viktor ska göra lumpen!
Ja, han som tog studenten nu vår.
Han åker til Luleå om fyra dagar.
Han bor hos sin pappa sedan tre år tilbaka, så jag träffar honom inte sådär väldans ofta,
även om det har blivit mer den sista tiden...
sen han skaffade bil tror jag...
(fast det tar i och för sig bara 10 minuter att gå från pappan till mig...)
Så iallafall, därför har jag sagt ett tag nu,
att jag vill att han kommer hit innan han sticker iväg och blir Man.
Det känns lite konstig att han bara ska dra iväg och vara långt borta, så länge...
Så jag hade föreslagit några gånger att vi kunde gå ut och käka, han och brorsan Douglas och jag...
på Kinarestaurang, eller nere på Mexikanska haket, eller så...
Så när jag ringde honom idag för att bestämma vad det skulle bli så säger han,
att han "tycker det skulle vara mysigast att bara vara hemma".
Va?!
:D
Då blir jag så där varm i mammahjärtat och hela jag bara ler!
Ja, varför krångla till det?
Det enkla är oftast det bästa!
Det behövs visst inte en massa konstigheter, och dyra plankstekar, eller lyxiga påhitt....
utan det funkar att bara käka en vanlig taco-gratäng med sallad och gegga till,
och en somrig efterrätt med hallon, i soffan med TV:n igång på låg volym och
en avspänd, soft känsla av kravlös familje-närhet.
Kort och gott!
Bara vara närvarande, tillsammans, rätt och slätt.
:-)
Så nu sitter jag här på småtimmarna, framför datorn, och samlar ihop mina tankar och knyter ihop dagen...
Jycken ligger här bredvid och snarkar tryggt, sönerna har dragit sig tillbaka och sitter på Douglas rum, och en kompis till honom har också ramlat in........TV:n står och dum-går för sig själv, och en vam känsla ligger över Lilla Huset på Sabbatsbrottet.
Ja, han som tog studenten nu vår.
Han åker til Luleå om fyra dagar.
Han bor hos sin pappa sedan tre år tilbaka, så jag träffar honom inte sådär väldans ofta,
även om det har blivit mer den sista tiden...
sen han skaffade bil tror jag...
(fast det tar i och för sig bara 10 minuter att gå från pappan till mig...)
Så iallafall, därför har jag sagt ett tag nu,
att jag vill att han kommer hit innan han sticker iväg och blir Man.
Det känns lite konstig att han bara ska dra iväg och vara långt borta, så länge...
Så jag hade föreslagit några gånger att vi kunde gå ut och käka, han och brorsan Douglas och jag...
på Kinarestaurang, eller nere på Mexikanska haket, eller så...
Så när jag ringde honom idag för att bestämma vad det skulle bli så säger han,
att han "tycker det skulle vara mysigast att bara vara hemma".
Va?!
:D
Då blir jag så där varm i mammahjärtat och hela jag bara ler!
Ja, varför krångla till det?
Det enkla är oftast det bästa!
Det behövs visst inte en massa konstigheter, och dyra plankstekar, eller lyxiga påhitt....
utan det funkar att bara käka en vanlig taco-gratäng med sallad och gegga till,
och en somrig efterrätt med hallon, i soffan med TV:n igång på låg volym och
en avspänd, soft känsla av kravlös familje-närhet.
Kort och gott!
Bara vara närvarande, tillsammans, rätt och slätt.
:-)
Så nu sitter jag här på småtimmarna, framför datorn, och samlar ihop mina tankar och knyter ihop dagen...
Jycken ligger här bredvid och snarkar tryggt, sönerna har dragit sig tillbaka och sitter på Douglas rum, och en kompis till honom har också ramlat in........TV:n står och dum-går för sig själv, och en vam känsla ligger över Lilla Huset på Sabbatsbrottet.
Fördelar med dåligt minne...
Jag har semester från och med nu!
Jobbade sista dagen idag.
Slutade halv fem och gick rätt ut i Ledigheten!
*ler lyckligt*
Jag måste erkänna att dagens arbetsinsats inte sköttes speciellt plikttroget av mig gentemot arbetsgivaren....
jag fattar inte vad det beror på....
...men jag for och minglade runt fast jag skulle suttit telefon,
jag gick upp och hämtade kaffe och blev fastnandes hos nån kollega och vi pratade bort en stund,
och sen tog jag nåt samtal och sen hämtade jag nåt fax, och då blev jag kvar bland de som satt på den avdelningen och sen hämtade jag en kopp till....
och sen gick jag tillbaka och tog jag ett samtal till...... och så gick dagen.
*ler utan dåligt samvete*
Jag fattar inte vad det beror på....
Iallafall så kom jag på lite då och då - att jag skulle ha semester från imorgon!
Och då blev jag överlycklig och log för mig själv som en fåne.
Det hände flera gånger under dagen!
Jag kom på att jag inte behövde ställa någon klocka imorgon!
..och då blev jag sådär glad igen!
:-)
Så jag nötte in det med jämna mellanrum högt och tydligt för min kollega mitt emot, varje gång jag kom på det!
När jag blev så där glad och plötsligt kom på att jag kan göra vad jag vill i 3,5 veckor framåt från och med imorgon.
Jag log med hela fäjset och lät väl lika lycklig varje gång:
-"DU, jag är leeedig imorgon!"
Stackarn..... jag tyckte att han blev mer och mer tystlåten och sjönk ner mer och mer i sin kontorsstol, vartefter dagen gick.
....jag fattar inte vad det beror på....
;-)
Fast det är klart, han kanske har bra minne och för honom räckte det att höra en gång.
Inte 12 gånger.
För mig var det som nytt varje gång och jag blev lika överraskad av mig själv och glad alla 12 gånger jag kom på det.
Att jag har semestern som står med öppna famnen och väntar in mig.
(Kära kollega, jag vet att du läser min blogg, och när du läser det här så har jag troligen inte klivit upp än, eller så såsar jag runt i pyjamasen med en kopp te eller ligger i soffan och zappar lite bland kanalerna och känner in semesterns första dag. No hard feelings, jag önskar dig en bra dag, och det är snart din tur att vara ledig. Kram på dig!)
Resten av dagen förflöt hur som helst i återkommande lyckorus, små stimm av glädje och förväntan när det kom över mig -
Jobbade sista dagen idag.
Slutade halv fem och gick rätt ut i Ledigheten!
*ler lyckligt*
Jag måste erkänna att dagens arbetsinsats inte sköttes speciellt plikttroget av mig gentemot arbetsgivaren....
jag fattar inte vad det beror på....
...men jag for och minglade runt fast jag skulle suttit telefon,
jag gick upp och hämtade kaffe och blev fastnandes hos nån kollega och vi pratade bort en stund,
och sen tog jag nåt samtal och sen hämtade jag nåt fax, och då blev jag kvar bland de som satt på den avdelningen och sen hämtade jag en kopp till....
och sen gick jag tillbaka och tog jag ett samtal till...... och så gick dagen.
*ler utan dåligt samvete*
Jag fattar inte vad det beror på....
Iallafall så kom jag på lite då och då - att jag skulle ha semester från imorgon!
Och då blev jag överlycklig och log för mig själv som en fåne.
Det hände flera gånger under dagen!
Jag kom på att jag inte behövde ställa någon klocka imorgon!
..och då blev jag sådär glad igen!
:-)
Så jag nötte in det med jämna mellanrum högt och tydligt för min kollega mitt emot, varje gång jag kom på det!
När jag blev så där glad och plötsligt kom på att jag kan göra vad jag vill i 3,5 veckor framåt från och med imorgon.
Jag log med hela fäjset och lät väl lika lycklig varje gång:
-"DU, jag är leeedig imorgon!"
Stackarn..... jag tyckte att han blev mer och mer tystlåten och sjönk ner mer och mer i sin kontorsstol, vartefter dagen gick.
....jag fattar inte vad det beror på....
;-)
Fast det är klart, han kanske har bra minne och för honom räckte det att höra en gång.
Inte 12 gånger.
För mig var det som nytt varje gång och jag blev lika överraskad av mig själv och glad alla 12 gånger jag kom på det.
Att jag har semestern som står med öppna famnen och väntar in mig.
(Kära kollega, jag vet att du läser min blogg, och när du läser det här så har jag troligen inte klivit upp än, eller så såsar jag runt i pyjamasen med en kopp te eller ligger i soffan och zappar lite bland kanalerna och känner in semesterns första dag. No hard feelings, jag önskar dig en bra dag, och det är snart din tur att vara ledig. Kram på dig!)
Resten av dagen förflöt hur som helst i återkommande lyckorus, små stimm av glädje och förväntan när det kom över mig -
Jag är ledig!
Sensmoral: Människor med kort minne är oftare lyckliga!
(Ca 12 ggr oftare ;)
(Ca 12 ggr oftare ;)
Nu lämnar vi jobbet och följer Ledighetens Flöde och ser var vi hamnar, me, myself and I
Äntligen lite mus....
Jag hade bara en mus i frysen, så lilla Orm-Ma fick ta den.
Hon är så smal och eländig, men det tror väl jag det, som hon håller på och lägger ägg och har sig....
(säger man att ormar lägger ägg??)
Den store Orm-Pa han får vänta till helgen på sin mus.....
...jag menar då djuraffären är öppen, alltså!
Men han gör ju inte så mycket annat än tar det lugnt så det går nog ingen nöd på honom...ska vara att han blir lite sugen nu när han känner att hon luktar mus...
Hon har ömsat skinn men jag tycker aldrig att själva "kostymen" blir något större.....
Fascinerande egentligen, att skinnet är precis avigan av ormen och jag skulle faktiskt vilja se hur de gör...
Jag har inte sett det en endaste gång.
Fast det är klar, hur kul är det att klä av sig inför publik??
Hon är så smal och eländig, men det tror väl jag det, som hon håller på och lägger ägg och har sig....
(säger man att ormar lägger ägg??)
Den store Orm-Pa han får vänta till helgen på sin mus.....
...jag menar då djuraffären är öppen, alltså!
Men han gör ju inte så mycket annat än tar det lugnt så det går nog ingen nöd på honom...ska vara att han blir lite sugen nu när han känner att hon luktar mus...
Hon har ömsat skinn men jag tycker aldrig att själva "kostymen" blir något större.....
Fascinerande egentligen, att skinnet är precis avigan av ormen och jag skulle faktiskt vilja se hur de gör...
Jag har inte sett det en endaste gång.
Fast det är klar, hur kul är det att klä av sig inför publik??
En sån där dag ni vet...
Det var en rätt lugn dag på jobbet,
många har semester och det var inte nån kö på telefonen heller.
Det ringde nån då och då, bara....
man hämtade en kopp kaffe till,
gick ut och andades en stund på rasten,
lite skönt höstkänsla i luften fast det bara är den 19 juli!
Men när det inte var mer än någon timme kvar tills hemgång
och kundservice stängningsdags,
så ringde det in en trevlig tysk som pratade engelska
och jag tyckte det flöt på bra....
men ärendet blev krångligare och krångligare,
jag letade i systemen och låtsades ha koll, vilket jag tappade vartefter,
men efter en hel del assistens av andra så löste det sig, tack och lov.
Det är tur vi har flerspråkiga på kundservice.
Sen........
ringer en kvinna in......
- och jag vill poängtera att jag inte hämtat mig riktigt från förra samtalet -
så säger kvinnan:
-"Jag heter Pernilla och jag ringer från din bostad!"
Jag blev alldeles kall....
"va fanken gör hon hemma hos mig?!"
Jag andades in.....och så insåg jag:
"Jahaaa!! Din Bostad!
Ett bostadsbolag av något slag.
För att göra en lång historia kort, så efter att övrig personal lämnat byggnaden,
satt jag kvar ytterligare en halvtimme,
för att lyckas få tag på jourpersonal i andra änden av Sverige
och se til att Pernilla från Din Bostad, eller vems det nu var,
skulle kunna tillgodose sin hyresgästs akuta situation...
....och just den jourpersonalen jag fick tag på,
haaaade iiiiiinte bråååååttommmmm....
det fattades än det eeeena och än det aaaaandra på min order jag faxat iväg till honom där nere i söder,
och jag fick pumpa frenetiskt på det röda stresshjärtat, ett sånt där mjukt ni vet,
för att inte få en stroke eller bli för osammanhangande i talet,
och efter att jag av ren överlevnadsinstinkt tydligt och klart bett (läs:beordrat) honom att göra som jag sa,
och avslutade samtalet med ett krispigt "Tack, och ha en trevlig kväll"
så kunde även jag logga ur.
Jag tror semesten kommer att göra mig gott...
många har semester och det var inte nån kö på telefonen heller.
Det ringde nån då och då, bara....
man hämtade en kopp kaffe till,
gick ut och andades en stund på rasten,
lite skönt höstkänsla i luften fast det bara är den 19 juli!
Men när det inte var mer än någon timme kvar tills hemgång
och kundservice stängningsdags,
så ringde det in en trevlig tysk som pratade engelska
och jag tyckte det flöt på bra....
men ärendet blev krångligare och krångligare,
jag letade i systemen och låtsades ha koll, vilket jag tappade vartefter,
men efter en hel del assistens av andra så löste det sig, tack och lov.
Det är tur vi har flerspråkiga på kundservice.
Sen........
ringer en kvinna in......
- och jag vill poängtera att jag inte hämtat mig riktigt från förra samtalet -
så säger kvinnan:
-"Jag heter Pernilla och jag ringer från din bostad!"
Jag blev alldeles kall....
"va fanken gör hon hemma hos mig?!"
Jag andades in.....och så insåg jag:
"Jahaaa!! Din Bostad!
Ett bostadsbolag av något slag.
För att göra en lång historia kort, så efter att övrig personal lämnat byggnaden,
satt jag kvar ytterligare en halvtimme,
för att lyckas få tag på jourpersonal i andra änden av Sverige
och se til att Pernilla från Din Bostad, eller vems det nu var,
skulle kunna tillgodose sin hyresgästs akuta situation...
....och just den jourpersonalen jag fick tag på,
haaaade iiiiiinte bråååååttommmmm....
det fattades än det eeeena och än det aaaaandra på min order jag faxat iväg till honom där nere i söder,
och jag fick pumpa frenetiskt på det röda stresshjärtat, ett sånt där mjukt ni vet,
för att inte få en stroke eller bli för osammanhangande i talet,
och efter att jag av ren överlevnadsinstinkt tydligt och klart bett (läs:beordrat) honom att göra som jag sa,
och avslutade samtalet med ett krispigt "Tack, och ha en trevlig kväll"
så kunde även jag logga ur.
Jag tror semesten kommer att göra mig gott...
alltså....att göra denna vecka...
Vad jag är fiffig!!!
Nu slipper jag ha det här i huvudet!
Det är ju inte alltid (läs: sällan) jag vet var jag lagt alla minneslappar, men hit hittar jag ju alltid!
När jag gjort det jag ska, så stryker jag bara ett streck över det! *mallig och stolt*
..........Snacka om att jag ska bli tom i huvudet....eller jag menar....*eh*...
Nu slipper jag ha det här i huvudet!
Det är ju inte alltid (läs: sällan) jag vet var jag lagt alla minneslappar, men hit hittar jag ju alltid!
När jag gjort det jag ska, så stryker jag bara ett streck över det! *mallig och stolt*
rensa pelletspannanringa Annika om lokalhyran- hämta kassan hos Susanne
- klippa klorna på jycken
- ringa syrran om när jag ska komma ner
- fråga Kecke om han kan fixa sonens moppe
- studera SAM-utbildning
mata ormarna- se över räkningarna
- sortera ur garderoben
kika på Ingers akvarium till mina ormar- kolla tvättid i tvättstugan
- renskriva noteringarna från affärsmötena
- tradera
- ringa Glocalnet om billigare bredband
ringa om Dogges och min pryl- gå igenom tidningskorgen
- ......fyller på om jag kommer på nåt mer..
..........Snacka om att jag ska bli tom i huvudet....eller jag menar....*eh*...
Trygghet eller Frihet - dörr 1 eller dörr 2..
Jag har talat inför en grupp människor!
Jag överlevde!
Belöningen efteråt var pizzerian.
Att det ska var så besvärligt?!
Att så många är rädda för att stå och hålla ett fördrag inför folk.
Jag är inte ensam om denna fasa, det vet jag ju...
På gymnasiet minns jag att det var något jag och de flesta andra försökte klara sig ur och ljuga sig förbi....
Vi hade redovisning på svenskan, det var jag och en kompis, och jag har för mig att det var nån bok av Jan Fridegård vi skulle ha läst och sedan berätta om....
Vår lärare skulle gå i pension något år efter, så han var lite till åren, hade rediga glasögon och en lätt förvirrad ....utstrålning, kan man väl säga... ..
och under alla tre åren vi gick där, så hade han kopia på skolkatalogen på katedern,
där han lagt till namnen under varje foto på var och en,
för att försöka lokalisera oss....
Varje gång vi hade svenska.
Ett par gånger i veckan.
I tre års tid!
Han lärde sig aldrig känna igen oss.... stackarn....det kan inte ha varit så lätt med alla klasser och ungdomar.
Jag minns lite skamset faktiskt, när det var vår tur, sist av alla så klart, att han sa:
-"Eh då är det väl bara ni kvar...eh....Gunilla och Maria,...eh....som ska redovisa er bok?"
Så säger vi, jag och Maria, vidriga tonåringar:
-"Nämen magistern, det gjorde vi ju förra veckan!"
Och han fibblade med sina papper och harklade några gånger och mumlade något om att - "jaha, ..eh.. det var ju bra... eh...jag måste ha tappat... eh... "
*skäms lite*
Så gick vi ur gymnasiet, efter att ha lyckats slingrat oss förbi, och manipulerat sig genom just de här besvärliga bitarna som att tala inför grupp.
Synd, kan jag säga idag.
För tydligen är det så att man ska igenom det!
Förr eller senare i livet så kommer det ifatt en....
Så här stod jag alltså idag, framför en "tröskel" att ta mig över.
Tillsammans med ett par till ur företags-teamet.
Som alltså skulle prata en 5-10 minuter var om olika saker.
Jag kan ju bara tala för mig själv...men jag har inte sovit så bra den senaste veckan....
och inte ätit så bra heller..... och toabesöken har varit täta ju närmare den här dagen kom...
och stirrig blick, osammanhängande tal med en släng av speed-at uppträdande har varit mina följeslagare...
men ändå ...med inslag av förväntansfull längtan, hisnande känsla av att kasta sig ut i det okända och en tilltro till att det kommer ge min nån form av kick, eller utveckling...
Nu är det gjort.
Det känns bra.
Jag gjorde mitt bästa, och det får räcka.
Bakom Dörr 1 finns tryggheten: vanan, 8-17jobbet, soffan och TV:n, ekorrhjulet... och komfortzonen..
Bakom Dörr 2 finns friheten: resor, egentid, pengar, personlig utveckling, valfrihet...och rädslan...
Idag har jag öppnat Dörr 2 och gluttat in på friheten!!!
*ler nöjt*
Det gäller alltså.....att ta sig ur komfortzonen, möta rädslan och gå mot mina mål!
Nästa gång behöver jag kanske inte tvinga mina företagsvänner att öva rollspel med mig....
...för jag har fått smak av friheten bakom Dörr 2...
En liten parentes värd att nämna:
Igår, dagen innan "Föredragsdagen",
befann vi oss i Stadsparken och för ett guldmynt blev jag spådd av en förbipasserande spåkäring
som slängde några knotiga ben på bordet, och tolkade dem pilimariskt med att jag skulle få framgång, pengar, och det mycket snart, mycket pengar...
Intressant i sammanhanget....
*s*
Bild: Jag och spåkvinnan
Jag överlevde!
Belöningen efteråt var pizzerian.
Att det ska var så besvärligt?!
Att så många är rädda för att stå och hålla ett fördrag inför folk.
Jag är inte ensam om denna fasa, det vet jag ju...
På gymnasiet minns jag att det var något jag och de flesta andra försökte klara sig ur och ljuga sig förbi....
Vi hade redovisning på svenskan, det var jag och en kompis, och jag har för mig att det var nån bok av Jan Fridegård vi skulle ha läst och sedan berätta om....
Vår lärare skulle gå i pension något år efter, så han var lite till åren, hade rediga glasögon och en lätt förvirrad ....utstrålning, kan man väl säga... ..
och under alla tre åren vi gick där, så hade han kopia på skolkatalogen på katedern,
där han lagt till namnen under varje foto på var och en,
för att försöka lokalisera oss....
Varje gång vi hade svenska.
Ett par gånger i veckan.
I tre års tid!
Han lärde sig aldrig känna igen oss.... stackarn....det kan inte ha varit så lätt med alla klasser och ungdomar.
Jag minns lite skamset faktiskt, när det var vår tur, sist av alla så klart, att han sa:
-"Eh då är det väl bara ni kvar...eh....Gunilla och Maria,...eh....som ska redovisa er bok?"
Så säger vi, jag och Maria, vidriga tonåringar:
-"Nämen magistern, det gjorde vi ju förra veckan!"
Och han fibblade med sina papper och harklade några gånger och mumlade något om att - "jaha, ..eh.. det var ju bra... eh...jag måste ha tappat... eh... "
*skäms lite*
Så gick vi ur gymnasiet, efter att ha lyckats slingrat oss förbi, och manipulerat sig genom just de här besvärliga bitarna som att tala inför grupp.
Synd, kan jag säga idag.
För tydligen är det så att man ska igenom det!
Förr eller senare i livet så kommer det ifatt en....
Så här stod jag alltså idag, framför en "tröskel" att ta mig över.
Tillsammans med ett par till ur företags-teamet.
Som alltså skulle prata en 5-10 minuter var om olika saker.
Jag kan ju bara tala för mig själv...men jag har inte sovit så bra den senaste veckan....
och inte ätit så bra heller..... och toabesöken har varit täta ju närmare den här dagen kom...
och stirrig blick, osammanhängande tal med en släng av speed-at uppträdande har varit mina följeslagare...
men ändå ...med inslag av förväntansfull längtan, hisnande känsla av att kasta sig ut i det okända och en tilltro till att det kommer ge min nån form av kick, eller utveckling...
Nu är det gjort.
Det känns bra.
Jag gjorde mitt bästa, och det får räcka.
Bakom Dörr 1 finns tryggheten: vanan, 8-17jobbet, soffan och TV:n, ekorrhjulet... och komfortzonen..
Bakom Dörr 2 finns friheten: resor, egentid, pengar, personlig utveckling, valfrihet...och rädslan...
Idag har jag öppnat Dörr 2 och gluttat in på friheten!!!
*ler nöjt*
Det gäller alltså.....att ta sig ur komfortzonen, möta rädslan och gå mot mina mål!
Nästa gång behöver jag kanske inte tvinga mina företagsvänner att öva rollspel med mig....
...för jag har fått smak av friheten bakom Dörr 2...
En liten parentes värd att nämna:
Igår, dagen innan "Föredragsdagen",
befann vi oss i Stadsparken och för ett guldmynt blev jag spådd av en förbipasserande spåkäring
som slängde några knotiga ben på bordet, och tolkade dem pilimariskt med att jag skulle få framgång, pengar, och det mycket snart, mycket pengar...
Intressant i sammanhanget....
*s*
Bild: Jag och spåkvinnan
Masochist med krabbgång..
Alltså det har hänt förut.
Krabbgång.
Och det händer igen.
Jag är kanske allergisk eller åtminstone överkänslig mot mjölkprodukter...
eller vitt mjöl....eller kanske socker...
Eller så är det så att jag stoppat i mig för mycket..
Min mage reagerar ibland och blir ett stort (!) trauma för mig.
Hmm....
Idag är det min sambo/särbo Peters födelsedag, så vi träffades på lunchen och tog en baguette med skinka och ishavsröra.
Sen en varsin bakelse.
Med grädde...
Efter jobbet sen så åkte vi direkt ut till hans mamma som bjöd på smörgåstårta.
En varm variant!
Helt sagolik.
Säkert fett och gott och grädde och sånt i.
Jag blev mätt.
Hon hade också gjort en vanlig smörgåstårta, ni vet...
Jag tog en smal bit.
Jag blev jätte-jättemätt!
Jag ångrade att jag inte hade tagit med mig mysresårbyxorna. De med knän på och häng liksom...
Jag tackade stirrigt nej till kaffet sen, och drog (läs: hasade) mig bort till soffan i vardagsrummet.
Där slumrade jag visst till...
Jag mådde inget bra när Peter väckte mig och vi skulle åka hem för att ta emot eventuella besökare på hans bemärkelsedag.
Väl hemma kastade jag mig in på toaletten, dock utan resultat.
Jag bytte snabbt om till resårbrallan och jag kunde inte undvika att hänge mig åt krabbgång, alltså gå på snedden.
Så ont gjorde det.
Fortfarande, i skrivande stund gör det ont.
Klockan är 23:30.
Hur som helst så dukade vi fram bakverk och kaffe när Peters vänner kom, och jag kände att jag var centrerad kring mig själv och min överlevnad.
Inget samarin, eller bikarbonat kunde mina köksskåp uppbringa.
*panik*
Är det gallsten?
Tarmvred?
Njursvikt?
En mindre annalkande explosion i mag-tarmkanalen?
Jag vet inte, men tankarna snurrade och nu där jag sitter.... så inser jag att jag borde sluta upp med att tro att jag kan äta vad som helst, hur som helst, och i vilka mängder som helst.
Om och om igen utsätter jag mig för det här, med jämna mellanrum...
Det ser inte klokt ut att gå krabbgång när man är ute med hunden, t.ex.
På snedden.
För att det drar och värker i vänster sidan och magen känns som ett levande väsen...
Är jag masochist eller?
När ska jag lära mig att jag inte kan äta vad som helst och hur som helst?
Kort minne som en guldfisk, eller bara kraftig förnekelse?
Nu får det vara nog!
Jag blir nästan förbannad!
Frosseri är väl en av dödssynderna va?
*ulkar*
Imorgon är en ny dag...
*rap*
Krabbgång.
Och det händer igen.
Jag är kanske allergisk eller åtminstone överkänslig mot mjölkprodukter...
eller vitt mjöl....eller kanske socker...
Eller så är det så att jag stoppat i mig för mycket..
Min mage reagerar ibland och blir ett stort (!) trauma för mig.
Hmm....
Idag är det min sambo/särbo Peters födelsedag, så vi träffades på lunchen och tog en baguette med skinka och ishavsröra.
Sen en varsin bakelse.
Med grädde...
Efter jobbet sen så åkte vi direkt ut till hans mamma som bjöd på smörgåstårta.
En varm variant!
Helt sagolik.
Säkert fett och gott och grädde och sånt i.
Jag blev mätt.
Hon hade också gjort en vanlig smörgåstårta, ni vet...
Jag tog en smal bit.
Jag blev jätte-jättemätt!
Jag ångrade att jag inte hade tagit med mig mysresårbyxorna. De med knän på och häng liksom...
Jag tackade stirrigt nej till kaffet sen, och drog (läs: hasade) mig bort till soffan i vardagsrummet.
Där slumrade jag visst till...
Jag mådde inget bra när Peter väckte mig och vi skulle åka hem för att ta emot eventuella besökare på hans bemärkelsedag.
Väl hemma kastade jag mig in på toaletten, dock utan resultat.
Jag bytte snabbt om till resårbrallan och jag kunde inte undvika att hänge mig åt krabbgång, alltså gå på snedden.
Så ont gjorde det.
Fortfarande, i skrivande stund gör det ont.
Klockan är 23:30.
Hur som helst så dukade vi fram bakverk och kaffe när Peters vänner kom, och jag kände att jag var centrerad kring mig själv och min överlevnad.
Inget samarin, eller bikarbonat kunde mina köksskåp uppbringa.
*panik*
Är det gallsten?
Tarmvred?
Njursvikt?
En mindre annalkande explosion i mag-tarmkanalen?
Jag vet inte, men tankarna snurrade och nu där jag sitter.... så inser jag att jag borde sluta upp med att tro att jag kan äta vad som helst, hur som helst, och i vilka mängder som helst.
Om och om igen utsätter jag mig för det här, med jämna mellanrum...
Det ser inte klokt ut att gå krabbgång när man är ute med hunden, t.ex.
På snedden.
För att det drar och värker i vänster sidan och magen känns som ett levande väsen...
Är jag masochist eller?
När ska jag lära mig att jag inte kan äta vad som helst och hur som helst?
Kort minne som en guldfisk, eller bara kraftig förnekelse?
Nu får det vara nog!
Jag blir nästan förbannad!
Frosseri är väl en av dödssynderna va?
*ulkar*
Imorgon är en ny dag...
*rap*
Hur blåst får man vara på en skala...
...eller smart??
Jag menar.....man kommer hem från jobbet, det är måndag.... trött som attan,
man bara lääängtar efter att få sätta sig i soffan och "hämta hem", som jag brukar säga.
Men först är det bara att vända i dörren, med jycken i täten...
En stund senare - färdigbajsad.
Ja, hunden alltså..
Maten snor man ihop (läs: rester från igår, in i micron)
...och min son har jag nog förstört förresten...
vi äter nämligen oftast framför TV:n...
Hur ser det egentligen ut i uppfostringssyfte?
*host*
Nåväl, har är ju ändå 17 år, killen...och män gör väl så...gaffeln i ena handen och fjärrkan i den andra.. *s*
Sen lyxar jag iallafall till det med att inte rusa upp till diskbaljan direkt utan...
låter maten liksom sätta sig...
och då sommmnar jag i soffan.... :-D
*ler lyckligt*
Jag määääärker inte det, utan det är först när jag en 40 minuter - 1 timme senare vaknar upp,
som jag noterar att jag sovit..
Pigg och pånyttfödd!
Jamen det är underbart!!
Jag borde få nåt slags pris för att jag kommit på det här.
Det borde alla göra...
Sova middag!
(...fast det kanske är för att man, alltså jag... blivit lite äldre..
och inte orkar på samma sätt som förut.. *gulp*....)
För sen iallafall, är det som man fått nytt bränsle och resten av kvällen avlöper på ett mycket kreativt sätt.
Det känns lite lättare att ta sig för saker.
Så det är jag faktiskt riktigt, riktigt nöjd med...
:)
Att sova middag generar mer Tid, fast det kan låta bakvänt.
Jag menar.....man kommer hem från jobbet, det är måndag.... trött som attan,
man bara lääängtar efter att få sätta sig i soffan och "hämta hem", som jag brukar säga.
Men först är det bara att vända i dörren, med jycken i täten...
En stund senare - färdigbajsad.
Ja, hunden alltså..
Maten snor man ihop (läs: rester från igår, in i micron)
...och min son har jag nog förstört förresten...
vi äter nämligen oftast framför TV:n...
Hur ser det egentligen ut i uppfostringssyfte?
*host*
Nåväl, har är ju ändå 17 år, killen...och män gör väl så...gaffeln i ena handen och fjärrkan i den andra.. *s*
Sen lyxar jag iallafall till det med att inte rusa upp till diskbaljan direkt utan...
låter maten liksom sätta sig...
och då sommmnar jag i soffan.... :-D
*ler lyckligt*
Jag määääärker inte det, utan det är först när jag en 40 minuter - 1 timme senare vaknar upp,
som jag noterar att jag sovit..
Pigg och pånyttfödd!
Jamen det är underbart!!
Jag borde få nåt slags pris för att jag kommit på det här.
Det borde alla göra...
Sova middag!
(...fast det kanske är för att man, alltså jag... blivit lite äldre..
och inte orkar på samma sätt som förut.. *gulp*....)
För sen iallafall, är det som man fått nytt bränsle och resten av kvällen avlöper på ett mycket kreativt sätt.
Det känns lite lättare att ta sig för saker.
Så det är jag faktiskt riktigt, riktigt nöjd med...
:)
Att sova middag generar mer Tid, fast det kan låta bakvänt.
Bild: privat vila
Strax innan kudden viskar...
...sitter jag här framför datorn och har lite svårt att separera från cybervärlden....
men jag är på väg till sängen.
Klockan är dags för återhämtning och sömn.
Jag tycker om att sova, vi är goda vänner, jag och Sömnen.
Helande...
(Mamma säger att jag sov middag ända tills jag gick i mellanstadiet...)
Det blir långa dagar nu, när det är sommar och ljust ute fast det snart är midnatt...
...här uppe i norr finns inga mörka sommarnätter.
(De kommer sen, och då kallas det mer för lång-vinter-mörker. Och det varar läääänge!)
Och så tycker jag att det är en skön stund, med mig själv och bloggen,
...samla ihop tankar och känlor....
...stämma av lite var man är med sig själv...
Så jag har lite svårt att komma i säng nu...
.........det är som att jag vill krama ur det sista ur den här dagen.....
*funderar lite stillsamt*
Jag ska ta med mig den känslan och dra mig tillbaka nu, tacksam över dagens möten med människor...
*ler fortfarande fånigt, men lyckligt*
..Zzzzz....
men jag är på väg till sängen.
Klockan är dags för återhämtning och sömn.
Jag tycker om att sova, vi är goda vänner, jag och Sömnen.
Helande...
(Mamma säger att jag sov middag ända tills jag gick i mellanstadiet...)
Det blir långa dagar nu, när det är sommar och ljust ute fast det snart är midnatt...
...här uppe i norr finns inga mörka sommarnätter.
(De kommer sen, och då kallas det mer för lång-vinter-mörker. Och det varar läääänge!)
Och så tycker jag att det är en skön stund, med mig själv och bloggen,
...samla ihop tankar och känlor....
...stämma av lite var man är med sig själv...
Så jag har lite svårt att komma i säng nu...
.........det är som att jag vill krama ur det sista ur den här dagen.....
*funderar lite stillsamt*
Jag ska ta med mig den känslan och dra mig tillbaka nu, tacksam över dagens möten med människor...
*ler fortfarande fånigt, men lyckligt*
..Zzzzz....
Utmanad...
Nettan utmanade mig imorse och här kommer svaren...
Nämn något som gjorde dig glad igår: Att jag fick hjälp av en vän (och dennes sambo+bror) med möbleringen i mitt datarum, jag är SÅ glad! ... för jag har försökt få till det i flera *host*-månader-*host* utan resultat.
Vad gjorde du kl 08 imorse? Tog första samtalet då kundservice öppnade.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Pratade pappa som ringde mig och tackade för presenten på sin 76-årsdag igår.
Det sista du sa högt? -"Det är telefon till dig, Peter", så räckte jag över luren när utmanarens sambo ringde...
Vad har du druckit idag? Te, proviva-dryck, kaffe, och vatten och kaffe, kaffe....
Vad var det senaste du åt? Tårta hos en bekant som fyllde år.
Vad var det senaste du köpte? Bensin imorse vid 6:45 för att få sonen ända fram till destination Österforse och sommarjobbet.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Brun.
Vad är det för väder hos dig nu? Soligt och varmt fast klockan snart är 21.
Godaste glassmaken? Hmm....Nougat, kanske *dräggel*
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Hmm.... tja..
Sover du tungt? O ja!
Drömmer du mardrömmar? Sällan.
Trivs du med ditt jobb? Det är en inkomst. Det funkar. I väntan på...
Favoritklädsel? Slapp T-shirt och mysbrallor med knän och lätt häng i bak.. ..*-ooooh, youuu sexy thiiiing..lalala*
Favoritlåt just nu? Grace Kelly med Mika, fast jag börjar lessna på den men är kass på att komma ihåg låtar..så då har jag iaf skrivit nåt! :-) Men han e KUNG!
Vad ser du om du tittar till höger? En bokhylla som mina vänner satte upp igår och Feng Shuin riktigt känns!
Vad gör dig glad just nu? Att jag sitter och myser i mitt ljuvliga datarum (läs: f.d. lagerlokal typ sopstation)
Vad ska du göra härnäst? Ta mig ner till affären och köpa mjölk och minipizza till sonens lunchlåda imorgon.
Höger el vänsterhänt? Högerhänt
Humör just nu? Nöjd och glad.
Favoritgodis? sura flaskor som är blå/rosa... eller choklad!!.. Reisen! Mmm....
Kläder just nu? Svarta typ längre shorts med snören och fickor, och en röd t-shirt.
Sommarplaner? Att äga och njuta av min egen tid. Och ett besök hos syrran och hennes 1-årige son som jag inte träffat på ett år.. och resten av ursprungsfamiljen 50 mil härifrån.
Hur många kuddar sover du med? En. Platt. Som är kurvig vid nacken liksom..
Spelar du ngt instrument? Blockflöjt, å det låter inte så illa faktiskt.
Morgon eller nattmänniska? Svårt..sover gärna länge... och är i och för sig trött rätt tidigt på kvällen.. (men gu´ vilken tråkig människa!! :-o
Vad är viktigast för dig? Att andas med magen, att stilla mig ofta, att prioritera rätt.. och mina söner är mitt guld.
Är du kittlig? Jaaa! Fast nästan så där panikartat och skräckfyllt..
Snarkar du? Jag tror att det kan hända att jag drar nån stock, men kortvarigt.
Stjärntecken? Stenbock
Äckligaste insekten? Spindlar som har kraftig kropp, som ser kralliga ut...*fasa*
Stökigt el välstädat? Välstädat mår jag bra av, mål: städat åtminstone..
Längtar du mest efter nu? Semestern!
Själv utmanar jag ......er som känner er "utmanade"...! (för jag tror inte jag har så många bloggvänner förutom Quinnan som utmanade mig och nån till.. kanske kommer på nån...)
Nämn något som gjorde dig glad igår: Att jag fick hjälp av en vän (och dennes sambo+bror) med möbleringen i mitt datarum, jag är SÅ glad! ... för jag har försökt få till det i flera *host*-månader-*host* utan resultat.
Vad gjorde du kl 08 imorse? Tog första samtalet då kundservice öppnade.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Pratade pappa som ringde mig och tackade för presenten på sin 76-årsdag igår.
Det sista du sa högt? -"Det är telefon till dig, Peter", så räckte jag över luren när utmanarens sambo ringde...
Vad har du druckit idag? Te, proviva-dryck, kaffe, och vatten och kaffe, kaffe....
Vad var det senaste du åt? Tårta hos en bekant som fyllde år.
Vad var det senaste du köpte? Bensin imorse vid 6:45 för att få sonen ända fram till destination Österforse och sommarjobbet.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Brun.
Vad är det för väder hos dig nu? Soligt och varmt fast klockan snart är 21.
Godaste glassmaken? Hmm....Nougat, kanske *dräggel*
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Hmm.... tja..
Sover du tungt? O ja!
Drömmer du mardrömmar? Sällan.
Trivs du med ditt jobb? Det är en inkomst. Det funkar. I väntan på...
Favoritklädsel? Slapp T-shirt och mysbrallor med knän och lätt häng i bak.. ..*-ooooh, youuu sexy thiiiing..lalala*
Favoritlåt just nu? Grace Kelly med Mika, fast jag börjar lessna på den men är kass på att komma ihåg låtar..så då har jag iaf skrivit nåt! :-) Men han e KUNG!
Vad ser du om du tittar till höger? En bokhylla som mina vänner satte upp igår och Feng Shuin riktigt känns!
Vad gör dig glad just nu? Att jag sitter och myser i mitt ljuvliga datarum (läs: f.d. lagerlokal typ sopstation)
Vad ska du göra härnäst? Ta mig ner till affären och köpa mjölk och minipizza till sonens lunchlåda imorgon.
Höger el vänsterhänt? Högerhänt
Humör just nu? Nöjd och glad.
Favoritgodis? sura flaskor som är blå/rosa... eller choklad!!.. Reisen! Mmm....
Kläder just nu? Svarta typ längre shorts med snören och fickor, och en röd t-shirt.
Sommarplaner? Att äga och njuta av min egen tid. Och ett besök hos syrran och hennes 1-årige son som jag inte träffat på ett år.. och resten av ursprungsfamiljen 50 mil härifrån.
Hur många kuddar sover du med? En. Platt. Som är kurvig vid nacken liksom..
Spelar du ngt instrument? Blockflöjt, å det låter inte så illa faktiskt.
Morgon eller nattmänniska? Svårt..sover gärna länge... och är i och för sig trött rätt tidigt på kvällen.. (men gu´ vilken tråkig människa!! :-o
Vad är viktigast för dig? Att andas med magen, att stilla mig ofta, att prioritera rätt.. och mina söner är mitt guld.
Är du kittlig? Jaaa! Fast nästan så där panikartat och skräckfyllt..
Snarkar du? Jag tror att det kan hända att jag drar nån stock, men kortvarigt.
Stjärntecken? Stenbock
Äckligaste insekten? Spindlar som har kraftig kropp, som ser kralliga ut...*fasa*
Stökigt el välstädat? Välstädat mår jag bra av, mål: städat åtminstone..
Längtar du mest efter nu? Semestern!
Själv utmanar jag ......er som känner er "utmanade"...! (för jag tror inte jag har så många bloggvänner förutom Quinnan som utmanade mig och nån till.. kanske kommer på nån...)