I väntan på ett fax...
Jag stod vid skrivaren på jobbet häromdagen
och väntade på att den skulle starta igång från energisparläge.
Det var några fakturakopior och annat som jag lovat faxa till en kund.
Till saken hör att jag flyttat upp ett par våningar från min förra arbetsstation
så mycket är fortfarande nytt här, bland annat fax/skivar-rummet.
Ett bra tillfälle att spontanmeditera, eftersom att skrivaren tog sin lilla tid att vakna till.
Nästan som en annan...
Blicken föll på en trevlig gammeldags bonad ovanför skrivaren.
Trevligt, tänkte jag,
att man försöker skapa trivsel även i fax-rummet bland papper och kuvert.
Jag fokuserade blicken och det tog ett tag innan jag såg vad det stod:
Vad säger man?
Mina trötta anlestdrag sprack upp i ett mjukt brett leende.
Jag gillar människor.....
Vi är väl ett skönt släkte ändå, va?
och väntade på att den skulle starta igång från energisparläge.
Det var några fakturakopior och annat som jag lovat faxa till en kund.
Till saken hör att jag flyttat upp ett par våningar från min förra arbetsstation
så mycket är fortfarande nytt här, bland annat fax/skivar-rummet.
Ett bra tillfälle att spontanmeditera, eftersom att skrivaren tog sin lilla tid att vakna till.
Nästan som en annan...
Blicken föll på en trevlig gammeldags bonad ovanför skrivaren.
Trevligt, tänkte jag,
att man försöker skapa trivsel även i fax-rummet bland papper och kuvert.
Jag fokuserade blicken och det tog ett tag innan jag såg vad det stod:
Vad säger man?
Mina trötta anlestdrag sprack upp i ett mjukt brett leende.
Jag gillar människor.....
Vi är väl ett skönt släkte ändå, va?
Internet - intelätt...
I fredags när jag äntligen loggat ur från jobbet
så såg jag fram mot en härlig ledig helg utan nåt bokat
förutom tid till mig själv.
Efter middagen, som var hämt-pizza, så kastade jag mig in till datorn
för att skörda mina grödor på nåt så meningslöst som Farmville på Facebook.
(En låtsasfarm där man plogar, sår och skördar
och tjänar och slösar pengar på paprikor, kossor eller träd och
kan nå högre på nån level-skala om man hjälper andra
med att jaga bort deras kråkor eller ogräs.)
Jättespännande!
Sen hade jag även bokat träff med ett par jobbarkompisar för att spela Betapet(.se) kl 21:11.
Men internet hade kajkat ihop, säger mina grabbar!!
NÄÄÄÄÄÄJJJ!!!...............
FASA!!
Jag kände verkligen att jag fick panik,
och precis som alkisen måste ha sin sprit så behövde jag skörda mina paprikor!
Jag blev nästan otrevlig och gick loss på sönerna för att de ställt till nåt med sladdarna eller så.
Jag lyckades iaf få en avbytare på Farmville som kunde logga in och rädda mina paprikor.
Fick höra sen att han till och med pettade mina djur. Alltså gosade med dem.
Det tycker jag var fint!
Jag blev lite lugnare av att veta att farmen var omhändertagen.
Jag insåg att det var bara att acceptera läget när det gällde internet.
Till på måndag då supporten är öppen igen.
Då började jag fundera.... vad är det egentligen man gör på sin lediga tid??
En fredag kväll? När man inte är på Facebook och läser vad de andra gör?
Tja, se Idol och äta popcorn och dricka Cola?
Att vara utan internet kändes som att vara utan kaffeautomat på jobbet.
Något viktigt fattas!
Det blir en tomhet man får stå ut med, på nåt sätt...
Nåväl,
dagen efter så kommer äldste sonen med glädjebudet att han trixat igång uppkopplingen igen.
Känslan var ljuvlig, ungefär som när en heroinist precis tryckt i sig sin dos,
eller alkisen knäckt upp sin pava,
eller spelmissbrukaren satsat sina sedlar på troligen rätt häst,
eller bulimikern dragit i sig ett smörpaket,
eller shopoholicen handlat loss ett par kassar på Indiska -
- ett lugn uppstår...
Jag hade åter fri tillgång till internet, facebook, världen där ute och mina paprikor och kossor.
Med lille Fridolf på skrivbordet och tangentbordet balanserandes i knäet
så är jag åter lugn och helgen blev lugn och fin.
Beroende?
Vem?
Jag?
så såg jag fram mot en härlig ledig helg utan nåt bokat
förutom tid till mig själv.
Efter middagen, som var hämt-pizza, så kastade jag mig in till datorn
för att skörda mina grödor på nåt så meningslöst som Farmville på Facebook.
(En låtsasfarm där man plogar, sår och skördar
och tjänar och slösar pengar på paprikor, kossor eller träd och
kan nå högre på nån level-skala om man hjälper andra
med att jaga bort deras kråkor eller ogräs.)
Jättespännande!
Sen hade jag även bokat träff med ett par jobbarkompisar för att spela Betapet(.se) kl 21:11.
Men internet hade kajkat ihop, säger mina grabbar!!
NÄÄÄÄÄÄJJJ!!!...............
FASA!!
Jag kände verkligen att jag fick panik,
och precis som alkisen måste ha sin sprit så behövde jag skörda mina paprikor!
Jag blev nästan otrevlig och gick loss på sönerna för att de ställt till nåt med sladdarna eller så.
Jag lyckades iaf få en avbytare på Farmville som kunde logga in och rädda mina paprikor.
Fick höra sen att han till och med pettade mina djur. Alltså gosade med dem.
Det tycker jag var fint!
Jag blev lite lugnare av att veta att farmen var omhändertagen.
Jag insåg att det var bara att acceptera läget när det gällde internet.
Till på måndag då supporten är öppen igen.
Då började jag fundera.... vad är det egentligen man gör på sin lediga tid??
En fredag kväll? När man inte är på Facebook och läser vad de andra gör?
Tja, se Idol och äta popcorn och dricka Cola?
Att vara utan internet kändes som att vara utan kaffeautomat på jobbet.
Något viktigt fattas!
Det blir en tomhet man får stå ut med, på nåt sätt...
Nåväl,
dagen efter så kommer äldste sonen med glädjebudet att han trixat igång uppkopplingen igen.
Känslan var ljuvlig, ungefär som när en heroinist precis tryckt i sig sin dos,
eller alkisen knäckt upp sin pava,
eller spelmissbrukaren satsat sina sedlar på troligen rätt häst,
eller bulimikern dragit i sig ett smörpaket,
eller shopoholicen handlat loss ett par kassar på Indiska -
- ett lugn uppstår...
Jag hade åter fri tillgång till internet, facebook, världen där ute och mina paprikor och kossor.
Med lille Fridolf på skrivbordet och tangentbordet balanserandes i knäet
så är jag åter lugn och helgen blev lugn och fin.
Beroende?
Vem?
Jag?
Kodak-moment som heter duga!
Dagens gapflabb fick jag imorse!!
Varje gång jag tänkte på det under dagen så drog jag på smilbanden redigt och brett!
Jag till och med gapflabbar just nu, solo alena där jag nu sitter och skriver om det!!
*ASG*
Inte vet jag om det bara är jag som begåvats med förmågan att glädjas åt udda ting, men synd om er andra då, men tänk scenariot:
Det är tyst och stilla i huset. Jag tassar omkring i mina morgonrutiner och när jag går in i sovrummet för att hämta mobilen noterar att lille Fridolf-kattungen enträget försöker skapa relation med kattfarbror I-or som visat sig vara lika lättflörtad som en gråsten. Men jag tänker att det där löser de själva...
En microsekund senare hör jag en stor tass som viner genom luften, jag tittar mot sängen - allt är stilla.
I-or visar inga tecken på rörelse, och inte heller lille Fridolf....men det tar ett tag för min hjärna att uppfatta vad det är jag ser.....
Och så känner jag hur ett bubblande skratt väller fram - jag tar mobilen och förevigar bilden av fasa och total underkastelse!!
Hur länge kan en katt ligga på rygg på det här sättet utan att röra ett morrhår?
Jo, länge!
För att inte inte komma försent till jobbet och låta lillen förnedra sig mer, så klev jag fram och strök gamm-katten på huvudet och då bröts "the magic moment".
Jag kom iallafall på att jag måste boka tid hos veterinären för att knipsa bollarna snart...
Varje gång jag tänkte på det under dagen så drog jag på smilbanden redigt och brett!
Jag till och med gapflabbar just nu, solo alena där jag nu sitter och skriver om det!!
*ASG*
Inte vet jag om det bara är jag som begåvats med förmågan att glädjas åt udda ting, men synd om er andra då, men tänk scenariot:
Det är tyst och stilla i huset. Jag tassar omkring i mina morgonrutiner och när jag går in i sovrummet för att hämta mobilen noterar att lille Fridolf-kattungen enträget försöker skapa relation med kattfarbror I-or som visat sig vara lika lättflörtad som en gråsten. Men jag tänker att det där löser de själva...
En microsekund senare hör jag en stor tass som viner genom luften, jag tittar mot sängen - allt är stilla.
I-or visar inga tecken på rörelse, och inte heller lille Fridolf....men det tar ett tag för min hjärna att uppfatta vad det är jag ser.....
Och så känner jag hur ett bubblande skratt väller fram - jag tar mobilen och förevigar bilden av fasa och total underkastelse!!
Hur länge kan en katt ligga på rygg på det här sättet utan att röra ett morrhår?
Jo, länge!
För att inte inte komma försent till jobbet och låta lillen förnedra sig mer, så klev jag fram och strök gamm-katten på huvudet och då bröts "the magic moment".
Jag kom iallafall på att jag måste boka tid hos veterinären för att knipsa bollarna snart...
Dags för mus igen...
Tur de inte är så himla sugna så väldans ofta, men nu var det ett tag sen de fick sig nåt.
På djuraffären hade de inte den mindre storleken just nu, så jag fick ta en mus-modell större.
Trodde inte att de skulle få i sig, men är man tillräckligt sugen så går det...
Inte nog med det, de fick sig även ett nytt, fräscht iskallt bad efteråt.
Man bör byta vatten en gång/vecka för de dricker ju skiten....Annars....För de har en tendens att bajsa i vattnet.
(Observera ordleken här ovan!...nähä...det var bara jag som hängde med där..)
På djuraffären hade de inte den mindre storleken just nu, så jag fick ta en mus-modell större.
Trodde inte att de skulle få i sig, men är man tillräckligt sugen så går det...
Inte nog med det, de fick sig även ett nytt, fräscht iskallt bad efteråt.
Man bör byta vatten en gång/vecka för de dricker ju skiten....Annars....För de har en tendens att bajsa i vattnet.
(Observera ordleken här ovan!...nähä...det var bara jag som hängde med där..)
*s*
Det tar sin lilla tid med det här också, men när man väl fått till det så är det så himla skönt!
En månad till nästa gång.
Midnatt.... Nu tar jag en katt och går o lägger mig.
En månad till nästa gång.
Midnatt.... Nu tar jag en katt och går o lägger mig.
Jag sitter på Livets gungbräda...
Ena dagen är jag betänksam och stilla....
...för att nästa dag vara full av livskraft och glädje i Livets vackra lekpark!
...för att nästa dag vara full av livskraft och glädje i Livets vackra lekpark!
Så rasar jag ner igen mot den kalla, hårda sanden....
...men ett avstamp senare,
...så är jag snart uppe bland molnen igen...
...men ett avstamp senare,
...så är jag snart uppe bland molnen igen...
Liv är energi...i ständig rörelse...
Jag är som en ungdom!
Jag känner mig rätt tom i huvudet.
Det är bra, har jag förstått.
För det mesta så är det nog rätt full aktivitet i skallbasen non-stop
och bara när man sussar på örat så är det lugnt i tänkeriet.
Fast senaste månaden har jag sovit dåligt, vilket är ovanligt, för sova är en av mina starkaste egenskaper.
Det var faktiskt en kille på jobbet som gjorde mig glad så in i baljan idag!!
Han är är lika gammal (ung) som mina söner, runt 20 och han säger att han glömmer saker och ting, för att han är alldeles fullproppad i skallen då han är på jobbet.
Han glömmer ringa det samtalet, missade att åka till sin mormor på lunchen, han hade ingen aning om att det var just idag som han skulle hämta det där på posten som var så viktigt!
Förrän någon hemifrån ringer och påminner honom, eller undrar varför han inte kom på lunchen osv....
Ett litet ljus tändes inom mig!!
Det är inte enbart stressöverkänsliga, förvirrade 40-plussare som är drabbade av det här fenomenet!
Det har ingenting alls med ålder, kön, ras eller religion att göra - det har med jobbet att göra!!!
HAHAHAHAAhahahahahahahhaha...
*andas in lite, tar sats igen och skjuter iväg skrattsalvor av lycka,
samtidigt som jag ramlar av stolen i spasmer*
Jag är fullt normal!!
Det är bra, har jag förstått.
För det mesta så är det nog rätt full aktivitet i skallbasen non-stop
och bara när man sussar på örat så är det lugnt i tänkeriet.
Fast senaste månaden har jag sovit dåligt, vilket är ovanligt, för sova är en av mina starkaste egenskaper.
Det var faktiskt en kille på jobbet som gjorde mig glad så in i baljan idag!!
Han är är lika gammal (ung) som mina söner, runt 20 och han säger att han glömmer saker och ting, för att han är alldeles fullproppad i skallen då han är på jobbet.
Han glömmer ringa det samtalet, missade att åka till sin mormor på lunchen, han hade ingen aning om att det var just idag som han skulle hämta det där på posten som var så viktigt!
Förrän någon hemifrån ringer och påminner honom, eller undrar varför han inte kom på lunchen osv....
Ett litet ljus tändes inom mig!!
Det är inte enbart stressöverkänsliga, förvirrade 40-plussare som är drabbade av det här fenomenet!
Det har ingenting alls med ålder, kön, ras eller religion att göra - det har med jobbet att göra!!!
HAHAHAHAAhahahahahahahhaha...
*andas in lite, tar sats igen och skjuter iväg skrattsalvor av lycka,
samtidigt som jag ramlar av stolen i spasmer*
Jag är fullt normal!!
Sist jag skrattade så gott och lyckligt och länge, var nog sommaren 2006, åt min egen torra humor, och varför det heter paprika och inte mamrika.....*ASG*
Onsdag är en bra dag...
...inte bara för att den är mitt i veckan och ger en vink om att det snart är helg och en stunds frihet, utan för att jag imorgon, onsdag kommer ta hjälp, igen,
för att ta mig genom de hinder som jag inte själv klarar att passera,
och de frågetecken som jag inte kan räta ut på egen hand.
...ibland är de som reklambladen i brevlådan...det kommer hur mycket som helst och det blir bara för mycket...
Jag är stolt över att jag faktiskt kan be om hjälp, även om det sitter långt inne mellan varven,
för jag vill klara ut saker själv.
Men när jag äntligen kapitulerar, ger upp, då blir jag ödmjuk - mjuk inför ödet - att jag klarar inte det här själv.
Då tar jag emot hjälp och litar på att om jag är öppen så kommer jag att komma till nästa "level",
jag kommer förstå var jag är och vad jag behöver för att hitta tillbaka till Balansen.
Imorgon bär det iväg på en hej-dundrande "resa" och jag vet att det kommer göra ont, men ont har jag ju ändå...
för att ta mig genom de hinder som jag inte själv klarar att passera,
och de frågetecken som jag inte kan räta ut på egen hand.
...ibland är de som reklambladen i brevlådan...det kommer hur mycket som helst och det blir bara för mycket...
Jag är stolt över att jag faktiskt kan be om hjälp, även om det sitter långt inne mellan varven,
för jag vill klara ut saker själv.
Men när jag äntligen kapitulerar, ger upp, då blir jag ödmjuk - mjuk inför ödet - att jag klarar inte det här själv.
Då tar jag emot hjälp och litar på att om jag är öppen så kommer jag att komma till nästa "level",
jag kommer förstå var jag är och vad jag behöver för att hitta tillbaka till Balansen.
Imorgon bär det iväg på en hej-dundrande "resa" och jag vet att det kommer göra ont, men ont har jag ju ändå...
Onsdag är en bra dag att hitta "hem" igen.
Hope-LESS och Kärlek...
Lördagkväll och jag är på väg till sängen. 21:30.
Det är som att jag har jobbat på övertid senaste månaderna.
Kom att tänka på bilden med åsnan och moroten - jag knatar på i tron att snart så kommer jag få den, moroten eller i mitt fall återhämtning och balans.
Men det händer inte.
På kvällarna när jag är på väg till sängen med mina egna tankar, så kommer det en liten sorg och ensamhet över mig...
Antagligen så är det först då som det blir tyst i min omgivning och i mitt huvud, och först då hörs den lilla inre rösten som är Jag. Som jag inte tagit mig tid med.
Jag har bara kört på, tryckt undan den eller helt enkelt inte uppmärksammat den
i vardagens brus av alla måsten, tider att passa, alla möten med människor och
åtaganden och vuxenbitar....
Hur mår jag egentligen?
Mitt i detta har jag också mötts av Kärlek och Värme från människor....som jag inte förväntat mig det av.
Det gör mig väldigt, väldigt glad och varm... och levande!
Det värmer mitt hjärta så det svämmar över!!
Men....varifrån kommer sorgen sen?
Jag ska krypa ner i sängen nu,
skänka varma tankar till er därute
och sen vara tyst och lyssna till rösten inom mig.
Det är som att jag har jobbat på övertid senaste månaderna.
Kom att tänka på bilden med åsnan och moroten - jag knatar på i tron att snart så kommer jag få den, moroten eller i mitt fall återhämtning och balans.
Men det händer inte.
På kvällarna när jag är på väg till sängen med mina egna tankar, så kommer det en liten sorg och ensamhet över mig...
Antagligen så är det först då som det blir tyst i min omgivning och i mitt huvud, och först då hörs den lilla inre rösten som är Jag. Som jag inte tagit mig tid med.
Jag har bara kört på, tryckt undan den eller helt enkelt inte uppmärksammat den
i vardagens brus av alla måsten, tider att passa, alla möten med människor och
åtaganden och vuxenbitar....
Hur mår jag egentligen?
Mitt i detta har jag också mötts av Kärlek och Värme från människor....som jag inte förväntat mig det av.
Det gör mig väldigt, väldigt glad och varm... och levande!
Det värmer mitt hjärta så det svämmar över!!
Men....varifrån kommer sorgen sen?
Jag ska krypa ner i sängen nu,
skänka varma tankar till er därute
och sen vara tyst och lyssna till rösten inom mig.
Idioti, dumhet och förbannade skit!
Saker och ting tycks ibland styra sig själv oavsett hur jag blandar mig i. Men ofta bör man nog blanda sig för att något överhuvudtaget ska ske.
Igår gick musten ur mig, och energin rann ur på ett kick. Jag kände mig som stans jädra idiot, looser, och älven skulle kunna vara ett alternativ till att komma undan. En microsekund fanns tanken.
Jag vet att My Higher Power är med fast jag kanske inte alltid kommer på det direkt, jag har liksom bara missat att koppla upp mig.
Hur som helst så hade jag fått en saftig räkning från min mobiloperatör, tredje månaden i rad!
En fördubbling har skett och jag intalade mig att det var nog för att kampanjen de körde då, med x antal billigare samtalskostnad nu var över. Eller nåt.
Vem f*n läser faktura-specifikationer?
Med panik blandad med uppgivenhet så tar jag mitt vuxenansvar och mina läsglasögon och studerar baksidan på räkningen och ser ett återkommande nummer som kostar mig 50 bagis!! Ett snabbt överslag visar på 400 spänn för nåt nummer som jag inte vet vad det är!
Multiplicera det med de tre månaderna! Ettusentvåhundrakronor! 1200 bagis!! På vad???
Uppgivenheten övergår till en brännande ilska och jag letar upp numret på eniro, får onda aningar och magen vrider om, jag ringer dit varpå en vänlig kundtjänstkvinna förklarar att jag har en pågående sms-prenumeration på en tjänst - på nån jädra idiot-rebus-tävling som man kan vinna en resa till nåt satans varmt land!! (Helvetet kanske!?)
Jag har valet att bryta ihop eller skälla ut människan, och jag väljer det senare.
Det är inget jag brukar göra men jag sitter själv på en kundtjänst och varför inte passa på att byta roller?!
Hon skötte det rätt bra, jag ger henne 4 av 5 om det skulle vara en nöjdkundfråga efter samtalet.
Jag hade ingen aning om att jag den där kvällen för tre månader sedan då jag kollade min spray-mail och förstrött råkade klicka på nån reklam-länk där man kunde få sms-rebusar och vinna en resa.
Efter att ha svarat på en så kom det en till och så höll det på, tills jag insåg att jag inte skulle vinna något på detta så jag sket i att svara på de återkommande sms:en.
INTE VISSTE JAG ATT DESSA KOSTADE MIG IALLAFALL!!
I TRE MÅNADER SKICKADE DE SMS!!!
Enligt den trevliga kundtjänstkvinnan så hade tydligen de skickat en information på att denna prenumeration kostar något, vilket heeeelt har gått mig förbi!
Jag är kass på att läsa instruktioner, har inte tålamod till fördjupning emellanåt, har inte kunskap och/eller intresse av datorer, internetlänkar, web-adresser, "läs igenom och acceptera genom att trycka här och där" och världen är för svår för mig ibland!!! *grinar som ett barn*
*snyter mig*
Nu kommer jag hasa fram i ulltofflorna ute i vardagen, världen och webben, och passa mig för alla knapptryckningar, löjliga tävlingar och idiot-erbjudanden som bara leder mig rätt ner i fördärvet.
Nu....tänker jag koppla upp mig mot det allestädes närvarande och riskfria Medvetandet, be en harm-bön och förlåta mig själv för detta och sen aldrig mer ta upp det.
Godnatt!
Igår gick musten ur mig, och energin rann ur på ett kick. Jag kände mig som stans jädra idiot, looser, och älven skulle kunna vara ett alternativ till att komma undan. En microsekund fanns tanken.
Jag vet att My Higher Power är med fast jag kanske inte alltid kommer på det direkt, jag har liksom bara missat att koppla upp mig.
Hur som helst så hade jag fått en saftig räkning från min mobiloperatör, tredje månaden i rad!
En fördubbling har skett och jag intalade mig att det var nog för att kampanjen de körde då, med x antal billigare samtalskostnad nu var över. Eller nåt.
Vem f*n läser faktura-specifikationer?
Med panik blandad med uppgivenhet så tar jag mitt vuxenansvar och mina läsglasögon och studerar baksidan på räkningen och ser ett återkommande nummer som kostar mig 50 bagis!! Ett snabbt överslag visar på 400 spänn för nåt nummer som jag inte vet vad det är!
Multiplicera det med de tre månaderna! Ettusentvåhundrakronor! 1200 bagis!! På vad???
Uppgivenheten övergår till en brännande ilska och jag letar upp numret på eniro, får onda aningar och magen vrider om, jag ringer dit varpå en vänlig kundtjänstkvinna förklarar att jag har en pågående sms-prenumeration på en tjänst - på nån jädra idiot-rebus-tävling som man kan vinna en resa till nåt satans varmt land!! (Helvetet kanske!?)
Jag har valet att bryta ihop eller skälla ut människan, och jag väljer det senare.
Det är inget jag brukar göra men jag sitter själv på en kundtjänst och varför inte passa på att byta roller?!
Hon skötte det rätt bra, jag ger henne 4 av 5 om det skulle vara en nöjdkundfråga efter samtalet.
Jag hade ingen aning om att jag den där kvällen för tre månader sedan då jag kollade min spray-mail och förstrött råkade klicka på nån reklam-länk där man kunde få sms-rebusar och vinna en resa.
Efter att ha svarat på en så kom det en till och så höll det på, tills jag insåg att jag inte skulle vinna något på detta så jag sket i att svara på de återkommande sms:en.
INTE VISSTE JAG ATT DESSA KOSTADE MIG IALLAFALL!!
I TRE MÅNADER SKICKADE DE SMS!!!
Enligt den trevliga kundtjänstkvinnan så hade tydligen de skickat en information på att denna prenumeration kostar något, vilket heeeelt har gått mig förbi!
Jag är kass på att läsa instruktioner, har inte tålamod till fördjupning emellanåt, har inte kunskap och/eller intresse av datorer, internetlänkar, web-adresser, "läs igenom och acceptera genom att trycka här och där" och världen är för svår för mig ibland!!! *grinar som ett barn*
*snyter mig*
Nåväl, skit-satans-prenumerations-helvetet är stoppat nu, och jag får förlika mig med insikten att jag kastat 1200:- i soporna och de är borta.
Bild:hamsterhjulet01.blogspot.com/
Nu kommer jag hasa fram i ulltofflorna ute i vardagen, världen och webben, och passa mig för alla knapptryckningar, löjliga tävlingar och idiot-erbjudanden som bara leder mig rätt ner i fördärvet.
Nu....tänker jag koppla upp mig mot det allestädes närvarande och riskfria Medvetandet, be en harm-bön och förlåta mig själv för detta och sen aldrig mer ta upp det.
Godnatt!
En stund i ingenting...
Jag blir glad när jag hittar mig själv där, i "Tomt Rum" en stund....
I Tomheten - där jag satt mig ner, kommer min Själ sakta ikapp.
Som att dö en smula...det finns inga tankar... bara en stor, underbar frid...
...där jag befinner mig helt levande...och tom.
.
Bild: Privat från Rotsidan 2008
I Tomheten - där jag satt mig ner, kommer min Själ sakta ikapp.
Som att dö en smula...det finns inga tankar... bara en stor, underbar frid...
...där jag befinner mig helt levande...och tom.
.
Bild: Privat från Rotsidan 2008
Det gick över...
Min barn-hatar-dag häromsistens som jag skrev om.
Faktum är att vi gjorde en plan. Efter att måttet var rågat, s.a.s.
Ur kaos föds Ordning.
Vi kom överens om att de skulle stå för matlagning 4 dagar och även inköp.
Disk och annat är spikat så det gäller väl nu bara för mig att "hänga i"
så vi inte tappar det. Typ - jag tror det när jag ser det.
Nåväl, det gååår att prata med sina unga vuxna. Tjata är inte samma ska som att prata.
Nu är de ju vuxna så man får väl tänka på att prata som till vuxna.
Med lite hyfs och vett själv kanske. Så går det fram.
Helgen passerade fort, känns som att jag bara jobbat.
Dock för mig själv, hemma, fått undan en massa som hängt över mig läääänge.
Jag är riktigt nöjd med mig själv!
Jag hade ett mycket allergiframkallande hus, fullt med dammråttor,
pappershögar, halvdöa blommor, klädhögar som skulle på olika ställen,
disk som tycks föröka sig snabbare än maskinen hinner ta undan och
för mycket grejer på fel ställen.
Nu känns det bättre.
Så nu är det bara att gå och knyta sig
så man orkar springa i Hjulet en vecka till.
Men det står iaf på en vacker plats.
Faktum är att vi gjorde en plan. Efter att måttet var rågat, s.a.s.
Ur kaos föds Ordning.
Vi kom överens om att de skulle stå för matlagning 4 dagar och även inköp.
Disk och annat är spikat så det gäller väl nu bara för mig att "hänga i"
så vi inte tappar det. Typ - jag tror det när jag ser det.
Nåväl, det gååår att prata med sina unga vuxna. Tjata är inte samma ska som att prata.
Nu är de ju vuxna så man får väl tänka på att prata som till vuxna.
Med lite hyfs och vett själv kanske. Så går det fram.
Helgen passerade fort, känns som att jag bara jobbat.
Dock för mig själv, hemma, fått undan en massa som hängt över mig läääänge.
Jag är riktigt nöjd med mig själv!
Jag hade ett mycket allergiframkallande hus, fullt med dammråttor,
pappershögar, halvdöa blommor, klädhögar som skulle på olika ställen,
disk som tycks föröka sig snabbare än maskinen hinner ta undan och
för mycket grejer på fel ställen.
Nu känns det bättre.
Så nu är det bara att gå och knyta sig
så man orkar springa i Hjulet en vecka till.
Men det står iaf på en vacker plats.