Hur långsamt kommer man längst?

......fortsättningen följer:
(glöm inte att klicka upp bilderna)

Efter att ha fyllt på magarna våra så var vi redo att fortsätta stadsminglet.
Men först - toalettbesök för att inte behöva fundera på de bitarna mitt i nån butik.
För 10:- fick vi komma in och uträtta det vi skulle.
Det var nästan värt den tian bara av att avnjuta de vackra dörrarnas insida, i de minimala toalettbåsen:

Då jag slog upp dörren var det inte långt ifrån att jag mosade ett stackars barn i vagn utanför. Den unga mamman trodde hon skulle få in både sig själv och vagn i toa-båset, men jag erbjöd mig att passa det lilla flickebarnet medan mamman fick avnjuta masurbjörks-dörren där inne.
Att hon vågade lämna sitt barn till mig?! Jag har ju en tendens att "låna" de små om jag får chansen.... ;-)


Vi drog vidare, bortåt Norra Latin där föreläsningen skulle vara kl 13, vilken vi nästan glömde bort var orsaken till vår storstadsresa. Längs Drottninggatan gick vi, på jakt efter en väska till Lena (för min förstoringsspegel som skulle finnas på Åhléns hade jag priorieterat bort pga för många intryck).


Kolla in TOFSARNA här till höger! Klicka på bilden vettja....

Lena hittade sin väska, fikasuget tog tag och vi hittade ett litet fik alldeles i närheten där vi skulle vara sen. Där slog vi oss ner och tog en kaffe och bara kände oss som stans lyxlirare medan vi sände nån tanke åt våra kollegor som satt hemma på jobbet och matade samtal i telefon....medan vi var här och mådde gott :-)


Väl inne på Norra Latin, som en gång varit en skola men numer ett konferenscenter,
blev vi varse om att vi skulle ta del av föreläsningen "Callcenter - ett skitföretag eller språngbräda?" och vi var nöjda med dagen hittills, man kan säga att vi hunnit med en hel del på de fyra timmar vi minglat runt.

Det var inte jättemånga, utan som storleken på att vanligt gruppmöte på jobbet. Vi blev genast postivit inställda då vi såg frukt-och godisskålarna.

Talarna var nån Stockholmspolitiker, sen en chef från Telia som gjorde en mycket bra presentation, och sen var det dags för en liten kvinna som säkert var äldre en de 12 år hon såg ut som, iklädd en, som Lena uttryckte det: "en klänning som var äcklig" och som gjorde att vi trodde hon ville se ut som 70...

Men hon var energisk och kunnig, med ett typiskt Lidingö-"iii" i uttalen som gjorde att om man inte haft tinnitus innan så fick man det nu.

Vi lyssande, lärde, noterade och engagerade oss
men det är som alltid, själva bensträckarna och fikapausen man ser fram mot.

Här har vi själva Humle & Dumle...

...som beundrade "Sträckande Svanar"
och imponerades av höjden, luften och den vackra byggnaden.


Här träffade vi våra kollegor från Norrköping som hade fått samma resa som vi
och vi fick tillfälle att prata lite även om det mesta fokuset låg på fikabuffén...
*dräggel*



På eftermiddagen var det dags för hemfärd.
Vi satt tysta i taxin genom stan, på väg ut mot Arlanda,
nöjda efter en heldag, fylld med allehanda upplevelser.     

Jag och en jobbarkompis fick förmånen att få åka ner till Stockholm på en föreläsning: "Callcenter - skitjobb eller språngbräda?" Föreläsningen var på Norra Latin mitt i stan och det skulle vara mellan kl 13-16:30.

Klocken 06:00 stod taxin utanför och jag och Lena var på Kramfors Flygplats ett tag senare. Strax efter 7 skulle planet gå.  Vid kontrollen pep det så det var till att plocka av sig skor och bälte, och jag blev visisterad. Men det gjorde ju inget, får ta alla tillfällen i akt när nån vill klämma och känna på en. Synd bara att det var en kvinna som hade morgonskiftet där vid kontrollen... ;-)

Flyget var en timme försenad pga tekniska problem. Nån handbroms som krånglade. Men vi roade oss med korsord, fotade runt lite och kände oss förväntansfulla över den här dagen som knappt startat.





Kl 8 gick planet och vi löste klart korsordet, hann med en kaffe och njöt av att flyga iväg på en storstadstripp. Fotade hej vilt de fantastiska bilderna från ovan molnen och mådde gott.





Vi hade verkligen tur med vädret, och när vi landade på Arlanda var klockan bara ca 9. En taxi-snubbe stod med en skylt med vårt namn på och det var bara att följa honom och vips satt vi på E4:an på väg in mot stan. Just då insåg jag att det går lättare att ta sig fram med taxi än vanlig bil i morgonrusningen. Taxi har nämligen egen fil.

Taxikillen kände in oss och visade vad han gick för när det låg vanliga bilar i hans fil - som vägrade flytta på sig!!!
Han låg på tutan i fleeeera minuter - vilket resulterade i att ful-bilen framför, absoluut inte flyttade på sig! Förrän det gick upp för de flesta bilister plötsligt, att det var poliskontroll av just  ful-körare som nyttjade taxi/buss-filen!
Vår taxi-kille avrundade tut-massakern med att sticka upp det där fingret....vid sitt fönster mot ful-killen i bilen.



Lite bilder av stan en helt vanlig torsdagsmorgon från insidan av en helt vanlig taxi:



Nu hade fått känsla för Stockholm-pulsen och var laddade för att göra stan och strax stannade han vid Norra Latin, konferenscentret där föreläsningen skulle vara och vi tackade för oss och önskade honom en bra dag. Vi gled ut, stängde igen dörren och kände oss lyxiga för att allting var genomtänkt och planerat in i minsta detalj från jobbet. Taxi och flyg bokat och betalt sen länge tillbaka och det var bara för oss att glida runt och ta för oss av stadslivet fram till kl 13.
Taxi-chauffören verkade så trevlig, han knackade på vindrutan och vi vinkade åt honom och fortsatte gå..
Men insåg att han ville oss nåt, hade vi glömt något?
Vi gick tillbaka och han sa att han ville ha betalt!!
Ops!

Vi förklarade att det ska vara betalt av vår arbetsgivare. Vi fick hoppa in i bilen igen och lunt sitta kvar i bilen medan Lena ringde upp vår chef och förklarade situationen och sedan räckte över mobilen till vår vän...




Efter mycket fix och trix och en del väntande så blev vi utsläppta och allt var frid och fröjd. Han var trevlig som till och med ordnade med taxi-växeln så att vi inte skulle råka ut för samma sak på väg hem. Vi tackade och gick så iväg ut i storstadens första morgontimmar.

Vi spenderade tiden väl:






Man blir hungrig av allt kul, snyggt, coolt, häftigt, nödvändigt (även av fula skor...) och folk och prylar och vi hade spanat in lunchhaket där på Åhléns och det var lite svårt att välja men det blev tacos:






Efter att ha ätit dyr-taco-buffé så nöjde vi oss med att titta på alla vackra, härligt läskigt säkert jättegoda skapelser som bara stod och glodde på oss på disken.....*suckar*....


Fortsättning följer......