Hur långsamt kommer man längst?

Dagens gapflabb fick jag imorse!!

Varje gång jag tänkte på det under dagen så drog jag på smilbanden redigt och brett!
Jag till och med gapflabbar just nu, solo alena där jag nu sitter och skriver om det!!
*ASG*
Inte vet jag om det bara är jag som begåvats med förmågan att glädjas åt udda ting, men synd om er andra då, men tänk scenariot:

Det är tyst och stilla i huset. Jag tassar omkring i mina morgonrutiner och när jag går in i sovrummet för att hämta mobilen noterar att lille Fridolf-kattungen enträget försöker skapa relation med kattfarbror I-or som visat sig vara lika lättflörtad som en gråsten. Men jag tänker att det där löser de själva...

En microsekund senare hör jag en stor tass som viner genom luften, jag tittar mot sängen - allt är stilla.
I-or visar inga tecken på rörelse, och inte heller lille Fridolf....men det tar ett tag för min hjärna att uppfatta vad det är jag ser.....
Och så känner jag hur ett bubblande skratt väller fram - jag tar mobilen och förevigar bilden av fasa och total underkastelse!!


Hur länge kan en katt ligga på rygg på det här sättet utan att röra ett morrhår?
Jo, länge!

För att inte inte komma försent till jobbet och låta lillen förnedra sig mer, så klev jag fram och strök gamm-katten på huvudet och då bröts "the magic moment".

Jag kom iallafall på att jag måste boka tid hos veterinären för att knipsa bollarna snart...