Som hund & katt...
...är väl bara en myt?
Eller vad säger man?
Lika barn leka bäst?
Näpp, ser ut att funka ändå, över gränserna och trots olikheter.
:-)
Eller vad säger man?
Lika barn leka bäst?
Näpp, ser ut att funka ändå, över gränserna och trots olikheter.
:-)
Tårar på kudden...
... att smärtan kan kännas så konkret!
Jag kunde inte sova inatt.
Huvudet värkte så jag trodde det skulle gå sönder.
Jag hade haft ett samtal med min iblandbo, ett sånt där samtal som behövs emellanåt, för att scanna av förhållandet....
Efter det åkte jag hem med den otvättade tvätten (felbokad tid i hans tvättstuga och min maskin är trasig).
Det var sent, men jag loggade in på datorn och gjorde räkningarna.
Jag fick lägga undar ett par räkningar, TV-licensen och en räkning från vårdcentralen.
Noll kronor att leva för.
Den här månaden också.
Försökte febrilt hitta något positivt i det...
Jag kände mig nöjd en liten stund med att jag faktiskt klarade av att betala de flesta räkningar med min 87,5% lön och arbetsgivarens bonus som blev lite mer.
Men efter ett par minuter ramlade verkligheten över mig som ett betongblock!
KRASCH!
Jag gjorde kväll och kröp ner under täcket och drog igång min avslappningsmusik....
men jag kunde inte sova när jag insåg...
att jag inte har pengar att betala fotot på min 18-åring som tar studenten om någon vecka.
Att jag inte kan köpa nån present till honom på avslutningen.
Att jag inte har något att köpa mat för när vi ska till Stockholm på ett sedan tidigare betalt seminarieum.
Att jag måsta låna pengar för att betala hotellet, som visserligen är väldigt billigt, men ändå...
Att jag inte kommer att få några pengar alls förrän till midsommar.
Att jag inte kommer ha råd att köpa foder till jycken, den där 15-kilossäcken för 399:- som är bra för hennes mage.
Hur ska jag få ihop till mat till mig och min 17-åring, under en månad?
Jag grät mig till sömns och kände mig som stans looser, och världens ensammaste mamma.
När klockan var 4:45 och jag fortfarande inte somnat, och huvudet bankade ännu och tårarna brände....
plus att jag bett ett antal gånger till Gud, både om Sinnesro så jag kunde få sova för att orka kliva upp när klockan skulle ringa,
och om vägledning att ta mig igenom det här, så somnade jag till slut....med en överenskommelse mellan Gud och mig att jag ringer och sjukanmäler mig från jobbet imorgon.
Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig bakis...
(jag har inte druckit på 12 år, men minns nu hur en baksmälla kändes.)
Jag var till veterinären med Vilma för en stund sedan på en bokad tid, och hon fick antibiotika för en hudinflammation hon fått pga nedsatt immunförsvar för att hon äter cortison ständigt.
Jag blir lite ledsen och uppgiven igen för att jag inte kommer kunna ta ut medicinen förrän om en månad.
Och det är bara den 28:e idag.
Det är 27 dagar kvar att ta mig igenom.
Jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt.
Men det dränerar mig på Kraft.....
Utmattad, på gränsen till total Uppgivenhet, försöker jag ändå leta efter min krage så jag kan rycka upp mig i den...
...som Mia Törnblom, skulle sagt.
Nu ska jag göra en budget för kommande pelletspallsinköp, amorteringar, elräkningar och vattenfakturor, hundmat i säck, presenter till kommande födelsedagar och tillställningar, veterinärbesök och bilverkstadskostnad, matinköp, och kanske en och annan hygienartikel....
Jag kunde inte sova inatt.
Huvudet värkte så jag trodde det skulle gå sönder.
Jag hade haft ett samtal med min iblandbo, ett sånt där samtal som behövs emellanåt, för att scanna av förhållandet....
Efter det åkte jag hem med den otvättade tvätten (felbokad tid i hans tvättstuga och min maskin är trasig).
Det var sent, men jag loggade in på datorn och gjorde räkningarna.
Jag fick lägga undar ett par räkningar, TV-licensen och en räkning från vårdcentralen.
Noll kronor att leva för.
Den här månaden också.
Försökte febrilt hitta något positivt i det...
Jag kände mig nöjd en liten stund med att jag faktiskt klarade av att betala de flesta räkningar med min 87,5% lön och arbetsgivarens bonus som blev lite mer.
Men efter ett par minuter ramlade verkligheten över mig som ett betongblock!
KRASCH!
Jag gjorde kväll och kröp ner under täcket och drog igång min avslappningsmusik....
men jag kunde inte sova när jag insåg...
att jag inte har pengar att betala fotot på min 18-åring som tar studenten om någon vecka.
Att jag inte kan köpa nån present till honom på avslutningen.
Att jag inte har något att köpa mat för när vi ska till Stockholm på ett sedan tidigare betalt seminarieum.
Att jag måsta låna pengar för att betala hotellet, som visserligen är väldigt billigt, men ändå...
Att jag inte kommer att få några pengar alls förrän till midsommar.
Att jag inte kommer ha råd att köpa foder till jycken, den där 15-kilossäcken för 399:- som är bra för hennes mage.
Hur ska jag få ihop till mat till mig och min 17-åring, under en månad?
Jag grät mig till sömns och kände mig som stans looser, och världens ensammaste mamma.
När klockan var 4:45 och jag fortfarande inte somnat, och huvudet bankade ännu och tårarna brände....
plus att jag bett ett antal gånger till Gud, både om Sinnesro så jag kunde få sova för att orka kliva upp när klockan skulle ringa,
och om vägledning att ta mig igenom det här, så somnade jag till slut....med en överenskommelse mellan Gud och mig att jag ringer och sjukanmäler mig från jobbet imorgon.
Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig bakis...
(jag har inte druckit på 12 år, men minns nu hur en baksmälla kändes.)
Jag var till veterinären med Vilma för en stund sedan på en bokad tid, och hon fick antibiotika för en hudinflammation hon fått pga nedsatt immunförsvar för att hon äter cortison ständigt.
Jag blir lite ledsen och uppgiven igen för att jag inte kommer kunna ta ut medicinen förrän om en månad.
Och det är bara den 28:e idag.
Det är 27 dagar kvar att ta mig igenom.
Jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt.
Men det dränerar mig på Kraft.....
Utmattad, på gränsen till total Uppgivenhet, försöker jag ändå leta efter min krage så jag kan rycka upp mig i den...
...som Mia Törnblom, skulle sagt.
Tack Gode Gud för de "verktyg" som du lagt ut överallt,
och den vägledning jag får
bara jag tittar runt lite och inte ger upp....
och den vägledning jag får
bara jag tittar runt lite och inte ger upp....
Bild: Privat
...så kommer jag veta vilken väg jag ska ta...
..och klara de här 27 dagarna också....
fast en dag i taget.
..och klara de här 27 dagarna också....
fast en dag i taget.
Nu ska jag göra en budget för kommande pelletspallsinköp, amorteringar, elräkningar och vattenfakturor, hundmat i säck, presenter till kommande födelsedagar och tillställningar, veterinärbesök och bilverkstadskostnad, matinköp, och kanske en och annan hygienartikel....
Sen ska jag ta en Alvedon till och gå och lägga mig....
720 000 timmar..
består ett liv av.
... eller 30 000 dygn.
Jag läste det nånstans, jag tror det var min favvo-tjej Mia Törnblom.
Imorse valde jag att gå upp lite tidigare än exakt en timme innan jobbet börjar.
Jag börjar 10:00 idag, men var upp nästan två timmar innan, vilket resulterade i en lugn och skön start på morgonen, och till med en kopp kaffe ute på baksidan.
Jag är faktiskt den som förfogar över dessa 720 000 timmar, eller med tanke på min ålder har jag kanske hälfen kvar, en sisådär 360 000.
Eller om man så vill 15 000 dygn.
Men antagligen är det för högt räknat iallafall eftersom att det säkert är räknat på livslängd på 76 eller nåt.
Dvs när jag var 38 så gällde dessa siffror.... det var fem år sedan.... hur många timmar har det gått på de fem åren....
Så det är bra att göra mig medveten om detta för att ännu bättre kunna ta tillvara mitt Liv
och inte slänga iväg de värdefulla timmarna på att sova för länge, att dum-glo på TV, eller springa runt och stressa eller oroa sig över saker som ändå inte fyller någon vettig funktion.
Den koppen kaffe ute på baksidan, med jycken och fågelsång som enda sällskap,
förutom Kontakten med Mig Själv, det är att värdesätta och ta vara på en av dessa timmar som är mina.
... eller 30 000 dygn.
Jag läste det nånstans, jag tror det var min favvo-tjej Mia Törnblom.
Imorse valde jag att gå upp lite tidigare än exakt en timme innan jobbet börjar.
Jag börjar 10:00 idag, men var upp nästan två timmar innan, vilket resulterade i en lugn och skön start på morgonen, och till med en kopp kaffe ute på baksidan.
Jag är faktiskt den som förfogar över dessa 720 000 timmar, eller med tanke på min ålder har jag kanske hälfen kvar, en sisådär 360 000.
Eller om man så vill 15 000 dygn.
Men antagligen är det för högt räknat iallafall eftersom att det säkert är räknat på livslängd på 76 eller nåt.
Dvs när jag var 38 så gällde dessa siffror.... det var fem år sedan.... hur många timmar har det gått på de fem åren....
Så det är bra att göra mig medveten om detta för att ännu bättre kunna ta tillvara mitt Liv
och inte slänga iväg de värdefulla timmarna på att sova för länge, att dum-glo på TV, eller springa runt och stressa eller oroa sig över saker som ändå inte fyller någon vettig funktion.
Den koppen kaffe ute på baksidan, med jycken och fågelsång som enda sällskap,
förutom Kontakten med Mig Själv, det är att värdesätta och ta vara på en av dessa timmar som är mina.
Mmmmm......
God Morgon faktiskt....
Hade tänkt sova ut länge denna Kristi Himmelsfärsdags morgon.
Till 12:00 åtminstone.
Efter att ha varit trött en längre tid så såg jag det som min chans till återhämtning.
(Jag kommer att skriva om min "sjukdom", nära-utbrändhets-upplevelse lite senare..)
....bara därför så jävlades jag lite med mig själv genom att dra ut på kvällen och natten igår,
så jag satt uppe och bloggade till 01:30 då min son sa att jag inte borde sitta uppe så här sent.
Men kl 09:00 kom min udda hund in och gnällde och la upp huvudet på sängkanten och såg söt ut...
Så brukar hon aldrig göra!
(Hon får aldrig vara i sovrummet och släppa hår&hud, vi vill ju att min partner ska kunna andas då han är här.)
(....otäck känsla uppstod.....jag hade ett marsvin för 10 år sedan som en kväll klev ur sin bur som alltid stod öppen, han tog sig över den höga tröskeln och in i vardagsrummet där jag satt och såg på TV.
Hade aldig hänt tidigare, men jag tog upp honom och han satt hos mig och vi umgicks och myste tills jag skulle gå och lägga mig.
Morgon därefter låg han död i sin bur.)
När de kära djuren beter sig annorlunda då är det som att det är nåt i görningen.... och jag undrar vad det är med jycken Vilma....
Så jag gick således upp och tog en sväng med henne, fixade frukost ute, för det är fint väder idag, kors i taket!
Det har regnat och varit gråkallt länge nu, så faktiskt kan jag känna tacksamhet att Vilma väckte mig.
(Den lilla kapseln till vänster om mandarinen är en Omega3. Den i kombination med jonglerandet ska förhoppningsvis få mitt minne och andra viktiga funktioner i hjärnan att komma tillbaka igen, se kommande blogg)
Nu har sonen vaknat, hunden är nöjd, solen skiner där ute
och jag ska ta itu med min budgetkalkyl *ops* som egentligen var dagens "Att Göra"-punkt,
men som jag visst glömt bort... *tittar ner i golvet och rodnar lite*....
Jag gör visst som min idol Mia Törnblom skriver i sina böcker; tar tag i helt andra sysslor som akut verkar mycket viktigare än just det man föresatt sig men som vips prioriteras om till "Ta-Det-Senare"-punkten...
Men jag är ju inte sämre än att jag kan bättre mig - så hej på en stund... jag har lite viktiga saker att ta tag i!
;-)
Till 12:00 åtminstone.
Efter att ha varit trött en längre tid så såg jag det som min chans till återhämtning.
(Jag kommer att skriva om min "sjukdom", nära-utbrändhets-upplevelse lite senare..)
....bara därför så jävlades jag lite med mig själv genom att dra ut på kvällen och natten igår,
så jag satt uppe och bloggade till 01:30 då min son sa att jag inte borde sitta uppe så här sent.
Men kl 09:00 kom min udda hund in och gnällde och la upp huvudet på sängkanten och såg söt ut...
Så brukar hon aldrig göra!
(Hon får aldrig vara i sovrummet och släppa hår&hud, vi vill ju att min partner ska kunna andas då han är här.)
(....otäck känsla uppstod.....jag hade ett marsvin för 10 år sedan som en kväll klev ur sin bur som alltid stod öppen, han tog sig över den höga tröskeln och in i vardagsrummet där jag satt och såg på TV.
Hade aldig hänt tidigare, men jag tog upp honom och han satt hos mig och vi umgicks och myste tills jag skulle gå och lägga mig.
Morgon därefter låg han död i sin bur.)
När de kära djuren beter sig annorlunda då är det som att det är nåt i görningen.... och jag undrar vad det är med jycken Vilma....
Så jag gick således upp och tog en sväng med henne, fixade frukost ute, för det är fint väder idag, kors i taket!
Det har regnat och varit gråkallt länge nu, så faktiskt kan jag känna tacksamhet att Vilma väckte mig.
(Den lilla kapseln till vänster om mandarinen är en Omega3. Den i kombination med jonglerandet ska förhoppningsvis få mitt minne och andra viktiga funktioner i hjärnan att komma tillbaka igen, se kommande blogg)
Nu har sonen vaknat, hunden är nöjd, solen skiner där ute
och jag ska ta itu med min budgetkalkyl *ops* som egentligen var dagens "Att Göra"-punkt,
men som jag visst glömt bort... *tittar ner i golvet och rodnar lite*....
Jag gör visst som min idol Mia Törnblom skriver i sina böcker; tar tag i helt andra sysslor som akut verkar mycket viktigare än just det man föresatt sig men som vips prioriteras om till "Ta-Det-Senare"-punkten...
Men jag är ju inte sämre än att jag kan bättre mig - så hej på en stund... jag har lite viktiga saker att ta tag i!
;-)
Sambo eller singel...
...eller nånstans mittemellan?
Jag har ju nämnt min iblandbo (som bor hos mig ibland), några gånger tidigare i min blogg.
Jag skriver ju om mig och mitt liv, hur det ter sig från insidan av Mig Själv,
så......hur mycket "får" man skriva om andra, egentligen?
...............*funderar ordentligt en stund*.............
Mina husdjur har ju inte så mycket att säga till om,
och när det gäller tonåringarna så är de inte så intresserade av sina mödrars bloggar,
tycker jag mig ha utläst,
så de bryr sig inte alls (såvida jag inte lägger ut foton på dem).
Men....jag kan ju nämna att min iblandbo och jag har känt varann i drygt fyra år.
Under denna tiden så har vi aldrig flyttat ihop utan han har sin lägenhet ett stenkast från mitt hus.
(Sollefteå är en liten stad)
Från början så umgicks vi ofta, och vi gjorde saker tillsammans och det mesta var rätt enkelt.....
Då var vi nästan sambo, kan man säga. Han bodde här mestadels.
Men med tiden så blev hunden sjuk......
och kattens päls är som katthår är: allergeniska.......
Huset är byggt på mitten av 50-talet av blåbetong (läs: radon)
men ett fläktsystem som är insatt för en 7-8 år sedan ska avhjälpa faror såsom lungcancer o.d.
Filtren ska bytas 2 ggr/år för att det ska vara funktionellt, och inte damma igen....
men där tror jag att jag missat lite i tidsuppfattning.
.......åsså är det trångt däruppe under taknocken där aggregatet sitter... och mörkt...och spindlar säkert.....
För övrigt tycker jag om att ha rent och fint omkring mig, men lyckas inte alltid....
en del har nog svårt att se mig som ordningsam......kanske ganska många.....
....så hund-och katthåren tävlar om att landa först på golvet,
och slåss med sand och annat utifrån,
från tassar och tonårsdojjor och dammråttor som tycks hitta hit på någon dag bara....
(beror det på den skeva tidsuppfattningen och de uteblivna filerbytena, tro?)
OCH DÅ KOMMER VI ALLTSÅ TILL DILEMMAT:
Min iblandbo, har astma!
Han har visst inga flimmerhår heller sedan han var liten....
Är han här i mitt ménageri mer än 2 dagar i följd så utvecklar han ett visslande och pipande ljud på både in- och utandning.
Inhalering av cortison, eller vad det är i den där vita burken som förs till munnen tillsammans med ett djupt andetag, är ett måste.
Sova med öppet fönster är det enda tänkbara för att underlätta andningen för honom och därmed nattsömnen.
Även mitt i vintern.
(Varför går det så mycket pellets? *skojade till det lite där*)
Nu har vi kommit fram till att vi ska träffas efter ett rullande schema -
2 dagar är han hos mig, och 2 dagar hemma hos sig.
Jag har funderat lite och jag tror det skulle vara bättre med fasta dagar istället....
så man vet vilka veckodagar som vi ska vara sambo på.
Lättare att planera och så.
Dammsugningen t.ex. och hundbaden.
Och även underlätta planeringen för mitt övriga liv, som singel.....fast ändå inte alltså....
typ, förälder, husägare, anställd, egenföretagare, karateutövare, "djurskötare", människa, kvinna, individ och en fantastisk varelse...
Ska ta upp det där med fasta dagar, med honom på nästa träff.
Det gäller att vara lösningsorienterad när problem uppstår.
Allting går att lösa...
*ler förståndigt*
Jag har ju nämnt min iblandbo (som bor hos mig ibland), några gånger tidigare i min blogg.
Jag skriver ju om mig och mitt liv, hur det ter sig från insidan av Mig Själv,
så......hur mycket "får" man skriva om andra, egentligen?
...............*funderar ordentligt en stund*.............
Mina husdjur har ju inte så mycket att säga till om,
och när det gäller tonåringarna så är de inte så intresserade av sina mödrars bloggar,
tycker jag mig ha utläst,
så de bryr sig inte alls (såvida jag inte lägger ut foton på dem).
Men....jag kan ju nämna att min iblandbo och jag har känt varann i drygt fyra år.
Under denna tiden så har vi aldrig flyttat ihop utan han har sin lägenhet ett stenkast från mitt hus.
(Sollefteå är en liten stad)
Från början så umgicks vi ofta, och vi gjorde saker tillsammans och det mesta var rätt enkelt.....
Då var vi nästan sambo, kan man säga. Han bodde här mestadels.
Men med tiden så blev hunden sjuk......
och kattens päls är som katthår är: allergeniska.......
Huset är byggt på mitten av 50-talet av blåbetong (läs: radon)
men ett fläktsystem som är insatt för en 7-8 år sedan ska avhjälpa faror såsom lungcancer o.d.
Filtren ska bytas 2 ggr/år för att det ska vara funktionellt, och inte damma igen....
men där tror jag att jag missat lite i tidsuppfattning.
.......åsså är det trångt däruppe under taknocken där aggregatet sitter... och mörkt...och spindlar säkert.....
För övrigt tycker jag om att ha rent och fint omkring mig, men lyckas inte alltid....
en del har nog svårt att se mig som ordningsam......kanske ganska många.....
....så hund-och katthåren tävlar om att landa först på golvet,
och slåss med sand och annat utifrån,
från tassar och tonårsdojjor och dammråttor som tycks hitta hit på någon dag bara....
(beror det på den skeva tidsuppfattningen och de uteblivna filerbytena, tro?)
OCH DÅ KOMMER VI ALLTSÅ TILL DILEMMAT:
Min iblandbo, har astma!
Han har visst inga flimmerhår heller sedan han var liten....
Är han här i mitt ménageri mer än 2 dagar i följd så utvecklar han ett visslande och pipande ljud på både in- och utandning.
Inhalering av cortison, eller vad det är i den där vita burken som förs till munnen tillsammans med ett djupt andetag, är ett måste.
Sova med öppet fönster är det enda tänkbara för att underlätta andningen för honom och därmed nattsömnen.
Även mitt i vintern.
(Varför går det så mycket pellets? *skojade till det lite där*)
Nu har vi kommit fram till att vi ska träffas efter ett rullande schema -
2 dagar är han hos mig, och 2 dagar hemma hos sig.
Jag har funderat lite och jag tror det skulle vara bättre med fasta dagar istället....
så man vet vilka veckodagar som vi ska vara sambo på.
Lättare att planera och så.
Dammsugningen t.ex. och hundbaden.
Och även underlätta planeringen för mitt övriga liv, som singel.....fast ändå inte alltså....
typ, förälder, husägare, anställd, egenföretagare, karateutövare, "djurskötare", människa, kvinna, individ och en fantastisk varelse...
Ska ta upp det där med fasta dagar, med honom på nästa träff.
Det gäller att vara lösningsorienterad när problem uppstår.
Allting går att lösa...
*ler förståndigt*
En dag som försvann.
Morgonen var det bästa.....
Jag hade satt klockan på 8:00 för jag skulle jobba till 18:00,
och började 9:15.
Trodde jag.
Efter att ha snoozat ett par minuter och känt att - "Oj vilken lång dag jag har framför mig...*suck* "
- så kom jag på att jag ju har gått ner i arbetstid, ju!
Så jag satte klockan på 9:00 och somnade om....*ler drömmande och lyckligt*
Mmmm......
18:15 kom jag från jobbet och åkte direkt bort och öppnade en möteslokal 18:30 som jag hade lovat.
Jag blev kvar där på själva mötet till kl. 20:00.
Efter 7 timmars samtal i telefon på jobbet med ett otal olika människor så var det ljuvligt att få sitta där och stilla sig...samla ihop sig, komma i fas med sig själv... *andas iiin....andas uuuut*
Väl hemma så skulle jag få till den där middagen som oftast blir sen dessa 18-pass. *gäsp*
Sonen bad om (läs: snudd på krävde) Fattiga riddare medan jag tänkt mig något mer näringsrikt som iallafall pasta och proteiner av något slag.
Fattiga riddarare blev det och själv värmde jag nån rest med proteiner sen gårdagen. (korv och hemgjord mos)
Sen bar det iväg på en kombinationsresa till Videoteket (postkassa) för att lämna in ett Ellospaket, rasta jycken nere vid älven samt trippa in på Konsum för att köpa kattmat som jag hade glömt införskaffa igår.
........undrar om det är nån dag som man klarar sig från att inte åka på affären.....
Sen satt jag en stund med ynglingen framför TV:n innan diskbaljan skrek åt mig att komma....
Passade på att diska hund-och kattmatskålarna då jag ändå var igång...
Nu är det sena kvällen och kudden viskar lockande....."kom....kom och lägg dig.... kommmm...."
Zzzz........
Jag hade satt klockan på 8:00 för jag skulle jobba till 18:00,
och började 9:15.
Trodde jag.
Efter att ha snoozat ett par minuter och känt att - "Oj vilken lång dag jag har framför mig...*suck* "
- så kom jag på att jag ju har gått ner i arbetstid, ju!
Så jag satte klockan på 9:00 och somnade om....*ler drömmande och lyckligt*
Mmmm......
18:15 kom jag från jobbet och åkte direkt bort och öppnade en möteslokal 18:30 som jag hade lovat.
Jag blev kvar där på själva mötet till kl. 20:00.
Efter 7 timmars samtal i telefon på jobbet med ett otal olika människor så var det ljuvligt att få sitta där och stilla sig...samla ihop sig, komma i fas med sig själv... *andas iiin....andas uuuut*
Väl hemma så skulle jag få till den där middagen som oftast blir sen dessa 18-pass. *gäsp*
Sonen bad om (läs: snudd på krävde) Fattiga riddare medan jag tänkt mig något mer näringsrikt som iallafall pasta och proteiner av något slag.
Fattiga riddarare blev det och själv värmde jag nån rest med proteiner sen gårdagen. (korv och hemgjord mos)
Sen bar det iväg på en kombinationsresa till Videoteket (postkassa) för att lämna in ett Ellospaket, rasta jycken nere vid älven samt trippa in på Konsum för att köpa kattmat som jag hade glömt införskaffa igår.
........undrar om det är nån dag som man klarar sig från att inte åka på affären.....
Sen satt jag en stund med ynglingen framför TV:n innan diskbaljan skrek åt mig att komma....
Passade på att diska hund-och kattmatskålarna då jag ändå var igång...
Nu är det sena kvällen och kudden viskar lockande....."kom....kom och lägg dig.... kommmm...."
Zzzz........
I backspegeln...
Det var ett tag sen jag bloggade...
Det har inte funnits varken Tid eller Kraft.... och nästan så att Lusten fattats också..
(och då är det illa! ;-)
Jag är så trött!!
Det har gått en vecka utan att jag riktigt vaknade upp när klockan ringde i måndags morse.....
och nu är det fredag...
Och så gick hela veckan på det sättet -
som i halv-dvala och en kamp att stå ut med ytterligare en dag till...
och en till......och en till.....
i väntan på att jag ska vakna och vara pigg!
....men icke!
Men imorgon!! Då är det lördag och sovmorgon.
Om jag tittar tillbaka......
Hur har det sett ut i mitt liv?
....................hmmmm.............
Nu kommer en tillbakablick håll i hatten för nu far vi!
Föddes för 43 år sedan.
Mor och far skilde sig när jag var 8.
Uppvuxen i en dysfunktionell familj.
Vi flyttade varannat år.
Bytte skola 5 gånger under grundskolan.
Gick ut gymnasiet och provade vuxenvärlden som unga människor gör...
Träffade mina barns far.
Jobbade i 4 år innan jag
..blev mor till två pojkar -88 och -90.
Vi flyttade från Stockholm till Norrland (läs:Sollefteå)
Vi separerade.
Vi hade gemensam vårdnad, varannan vecka.
Jag stressade.
Slutade med alkohol
Slutade röka.
Sa upp mig från mitt jobb.
Karenstid 3 månader utan pengar.
Överlever..
Slutade stressa.
Började om från Ruta 1.
Ströjobbade.
Barnen växer.
Byggde upp mig själv under några månader (läs: år).
Inledde en längre relation.
Flyttade några gånger inom stan, för att slutligen rota mig i ett hus.
Fast jobb.
Relationen upphör.
Tränar karate.
Skaffar valp (Vilma)
Min mor flyttar till Norrland.
Arbetsgivaren köps upp av annan.
Stressar visst igen...
Går in i väggen.
Sjukskriven ett halvår.
Går i terapi.
Jobbar igen.
Omhändertar en avlivningshotad katt.
Arbetsgivaren konkursar.
Erbjuds deltidsjobb i affär.
Tar det och lever lugnt.
Ungdomarna växer och utvecklas.
Jag med.
Inleder en ny relation.
Söker heltidsjobb och får det.
Karate.
Hus.
Ungdomar.
Vänner.
Min mor flyttar tillbaka till Stockholm.
Äldste sonen flyttar till sin pappa.
Sorg över förlust och genomgår självrannsakan.
Kärlek.
Yngste sonen flyttar till mig.
Kärlek.
Livet är i Rörelse ständigt.....
Söker Balans i Livet...
(lite som att vindsurfa...övning ger färdighet...man hanterar det bättre.....)
Jag blir 40 år.
Vilma blir sjuk.
Efter 1 år av veterinärbesök vet vi-
bad 2 ggr/vecka, daglig cortison och Omega3 i maten.
Jobbar.
Försöker få till ekonomin.
Karate.
Hus.
Relation.
Ungdomar.
Arbetsgivaren köps upp av annan.
Det gamla byts ut mot nytt.
Jag dunkar pannan i väggen för 3:e gången.
Sjukskriven deltid under ett halvår. Drygt.
Arbetar med Mig Själv för att hitta tillbaka.
Karate.
Hus.
Relation.
Ungdomar.
....
*
Min sjuka hund mår bättre när hon bli omskött på ett bra sätt....
Detsamma gäller uppenbarligen mig också...
Mor och far skilde sig när jag var 8.
Uppvuxen i en dysfunktionell familj.
Vi flyttade varannat år.
Bytte skola 5 gånger under grundskolan.
Gick ut gymnasiet och provade vuxenvärlden som unga människor gör...
Träffade mina barns far.
Jobbade i 4 år innan jag
..blev mor till två pojkar -88 och -90.
Vi flyttade från Stockholm till Norrland (läs:Sollefteå)
Vi separerade.
Vi hade gemensam vårdnad, varannan vecka.
Jag stressade.
Slutade med alkohol
Slutade röka.
Sa upp mig från mitt jobb.
Karenstid 3 månader utan pengar.
Överlever..
Slutade stressa.
Började om från Ruta 1.
Ströjobbade.
Barnen växer.
Byggde upp mig själv under några månader (läs: år).
Inledde en längre relation.
Flyttade några gånger inom stan, för att slutligen rota mig i ett hus.
Fast jobb.
Relationen upphör.
Tränar karate.
Skaffar valp (Vilma)
Min mor flyttar till Norrland.
Arbetsgivaren köps upp av annan.
Stressar visst igen...
Går in i väggen.
Sjukskriven ett halvår.
Går i terapi.
Jobbar igen.
Omhändertar en avlivningshotad katt.
Arbetsgivaren konkursar.
Erbjuds deltidsjobb i affär.
Tar det och lever lugnt.
Ungdomarna växer och utvecklas.
Jag med.
Inleder en ny relation.
Söker heltidsjobb och får det.
Karate.
Hus.
Ungdomar.
Vänner.
Min mor flyttar tillbaka till Stockholm.
Äldste sonen flyttar till sin pappa.
Sorg över förlust och genomgår självrannsakan.
Kärlek.
Yngste sonen flyttar till mig.
Kärlek.
Livet är i Rörelse ständigt.....
Söker Balans i Livet...
(lite som att vindsurfa...övning ger färdighet...man hanterar det bättre.....)
Jag blir 40 år.
Vilma blir sjuk.
Efter 1 år av veterinärbesök vet vi-
bad 2 ggr/vecka, daglig cortison och Omega3 i maten.
Jobbar.
Försöker få till ekonomin.
Karate.
Hus.
Relation.
Ungdomar.
Arbetsgivaren köps upp av annan.
Det gamla byts ut mot nytt.
Jag dunkar pannan i väggen för 3:e gången.
Sjukskriven deltid under ett halvår. Drygt.
Arbetar med Mig Själv för att hitta tillbaka.
Karate.
Hus.
Relation.
Ungdomar.
....
*
Min sjuka hund mår bättre när hon bli omskött på ett bra sätt....
Detsamma gäller uppenbarligen mig också...
Så när jag tittar i min backspegel så är det kanke inte så konstigt att jag är trött ibland...
....för när jag mår bra så känner jag mig kraftfull och orkar mer, vill mer, lever mer..... tills kraften är slut.
Det är som att köra en bil utan tankmätare, jag får ingen förvarning om att det är på väg att slut.
Pang bom bara, så är det stopp!
Så det gäller att inte chansa utan se till att det finns bränsle hela tiden och inte tok-köra så man tappar koll på hur det ser ut i bränsle-tanken....
Efterklok finns det visst nåt som heter.....
är det det jag är nu.
Igen.
Bild: Privat från Rotsidan-Höga Kusten
Tre bollar i luften..
Jag har försökt komma till skott att blogga länge, känns det som...
alltså göra någon slags bokslut...
eller i alla fall vecko-avslut.
Det är bra för mig att göra det -
så jag ser var jag är,
vad jag gjort och vad som hänt,
...för att ta ut riktningen för imorgon och kommande vecka.....
Typ....
En dag i taget....
Min iblandbo var på bio med några vänner, i en närbelägen...by...Långsele,
min hemmavarande son med vänner var på samma film fast här i city...metropol Sollefteå....
...och själv var jag fruktansvärt trött och tänkte softa runt i min egen takt
i mitt eget hus
bland mina egna grejer som jag behövde städa och plocka med
i min egen takt
på mitt eget sätt.....
Efter att först gått en långrunda med Bruden, jycken, så stannade jag kvar ute och krattade lite på framsidan...
efter ett halvgjort jobb där, så gick jag in och tog tag i Det Svåra, mitt "datarum" som aldrig blir klart och rensat...
men...som tur var så ringde mina kära vänner på Tvärvägen och någon minut senare satt jag i deras soffa och drack kaffe....
Mycket trevligt.
Det är viktigt med vänner och samkväm...
Hur det än är så har jag känt att jag måste backa tillbaka från aktiviteter och åtaganden en aning och återta kontakten med Mig Själv.
Igen....
Jag köpte jonglerbollar för ett tag sedan för det sägs att minnet kan bli bättre,
och som min omgivning noterat så har jag tappat en del av den varan,
så jag tänkte bättra på kopplingarna i hjärnbarken med hjälp av dessa bollar.
Det var svårt.
Min son lärde sig det själv under en eftermiddag.
Sedan lärde han mig det....
fast det tog längre tid för mig...
jag får bara till två bollar och den tredje skjuter rätt fram i en rak linje från kroppen...
Han är duktig på att lära ut, utan hans instruktioner hade jag inte fått upp ens de två första bollarna och fångat upp dem....
Jag är riktigt imponerad av hur pedagogisk han är!!
Vilma Bruden tycker det är kul med bollar och en har det gått hål i så nu ligger jonglerandet på is ett tag.
Min son håller nu på att lära mig moon-walk-a (läs: moon-wåka).
Nån gång hörde jag nån som sa nåt så dumt som att "ungar inte kan lära vuxna nåt"?!
Va?!
Det finns ingen sanning i det.
Orm-bo
Skulle till att blogga om senaste tillökningen i familjen....
.....och när jag skrev rubriken här ovan så inser jag vilken fantastisk gåva det är att ha en sån
livlig fantasi och hämningslös spontan-"brain-storm"-aktivitet som jag har!!
*torkar tårarna och skrattar till lite igen*
Tänkte på alla slags "bo-n" det finns och bl.a den varianten som jag skrivit om nämligen min "iblandbo" och det finns sambo och särbo och mambo o.s.v. och här kommer jag med ORMBO !!
*asg*
Nåväl, det var inte alls det som det handlar om utan det är mina ormar som har förökat sig.
De har fått ägg!
Det är inte första gången!
De tycks verkligen trivas med varann....
........eller så är det så att de inte har så mycket att välja på....
....och när De Naturliga Drifterna sätter in så tar man vad man har att tillgå.... vad vet jag?
Första gången var mitt i vintern för några år sedan -
- jag stirrade länge och väl innan jag kunde förstå vad det var jag såg där i terrariet -
"VEM FANKEN HAR SLÄNGT NER MINA TAMPONGER TILL ORMARNA??!!"
Ett helt gäng med tampongliknande ägg hade hon klämt ur sig
och jag fiskade upp dem och la dem på en varm fuktig disktrasa och
ner i en tjock vintermössa och körde i ilfart upp på andra sidan stan -
- det tog ett par minuter - stan är liten -
och fick placera äggen i en ormäggvärmningsanläggning hos stadens orm-bl.a-leverantör.
Men det gick inte, vi förlorade dem.....
De skrumpnade ihop...
jag blev faktiskt lite ledsen för det....
Sen har det upprepat sig ett par gånger om året, men jag försöker inte rädda avkomman längre....
Är jag en dålig människa?
Mina ormar.....
(det VAR sönernas ormar en gång i tiden men de tröttnade vilket inte är ovanligt bland barn, som får sin vilja igenom när det gäller husdjur och ett tips för blivande föräldrar är att tänka igenom vilket djur man kan tänka sig "ta över" efter sina barn, innan man går åstad och köper vad som helst..... )
jo.....mina ormar tycks trivas med sin tillvaro,
de sover mest,
men ett par gånger i månaden tar jag upp dem och gullar lite med dem,
och de får slingra sig runt mig en stund och
sen avslutar jag det hela med att jag serverar dem mus...
Ja, alltså man köper frysta möss som man tinar upp och ger dem!
.....och när jag skrev rubriken här ovan så inser jag vilken fantastisk gåva det är att ha en sån
livlig fantasi och hämningslös spontan-"brain-storm"-aktivitet som jag har!!
*torkar tårarna och skrattar till lite igen*
Tänkte på alla slags "bo-n" det finns och bl.a den varianten som jag skrivit om nämligen min "iblandbo" och det finns sambo och särbo och mambo o.s.v. och här kommer jag med ORMBO !!
*asg*
Nåväl, det var inte alls det som det handlar om utan det är mina ormar som har förökat sig.
De har fått ägg!
Det är inte första gången!
De tycks verkligen trivas med varann....
........eller så är det så att de inte har så mycket att välja på....
....och när De Naturliga Drifterna sätter in så tar man vad man har att tillgå.... vad vet jag?
Första gången var mitt i vintern för några år sedan -
- jag stirrade länge och väl innan jag kunde förstå vad det var jag såg där i terrariet -
"VEM FANKEN HAR SLÄNGT NER MINA TAMPONGER TILL ORMARNA??!!"
Ett helt gäng med tampongliknande ägg hade hon klämt ur sig
och jag fiskade upp dem och la dem på en varm fuktig disktrasa och
ner i en tjock vintermössa och körde i ilfart upp på andra sidan stan -
- det tog ett par minuter - stan är liten -
och fick placera äggen i en ormäggvärmningsanläggning hos stadens orm-bl.a-leverantör.
Men det gick inte, vi förlorade dem.....
De skrumpnade ihop...
jag blev faktiskt lite ledsen för det....
Sen har det upprepat sig ett par gånger om året, men jag försöker inte rädda avkomman längre....
Är jag en dålig människa?
Mina ormar.....
(det VAR sönernas ormar en gång i tiden men de tröttnade vilket inte är ovanligt bland barn, som får sin vilja igenom när det gäller husdjur och ett tips för blivande föräldrar är att tänka igenom vilket djur man kan tänka sig "ta över" efter sina barn, innan man går åstad och köper vad som helst..... )
jo.....mina ormar tycks trivas med sin tillvaro,
de sover mest,
men ett par gånger i månaden tar jag upp dem och gullar lite med dem,
och de får slingra sig runt mig en stund och
sen avslutar jag det hela med att jag serverar dem mus...
Ja, alltså man köper frysta möss som man tinar upp och ger dem!
Här är några bilder på det lilla paret:
Honan är den lilla bruna och hanen den stora röda....
det tar väl på att hålla på att föda och ha sig...
det tar väl på att hålla på att föda och ha sig...
Här pressar hon ut det sista ägget...
Och här är de små "tampongerna" som redan skrumpnat ihop...
Och här är de små "tampongerna" som redan skrumpnat ihop...
Snart är det mus-dax igen
och då kommer bruna mamman att växa på sig och bli nästan lika stor som röda pappan.
Livet går vidare....
Jag hade nån tvångstanke
om att jag måssssste liksom skriva om ormarna
eftersom att jag har bloggat om mina andra husdjur....
och sen kan jag blogga om det som jag egentligen vill blogga om...
typ
livet, funderingar, insikter och spontanVetenskap på Egen Nivå.
Fast nu är det sängdags,
för att orka upp när klockan ringer imorgon bitti...
och då kommer bruna mamman att växa på sig och bli nästan lika stor som röda pappan.
Livet går vidare....
Jag hade nån tvångstanke
om att jag måssssste liksom skriva om ormarna
eftersom att jag har bloggat om mina andra husdjur....
och sen kan jag blogga om det som jag egentligen vill blogga om...
typ
livet, funderingar, insikter och spontanVetenskap på Egen Nivå.
Fast nu är det sängdags,
för att orka upp när klockan ringer imorgon bitti...