Hur långsamt kommer man längst?

Jag har haft min semester och är nu tillbaka på jobbet igen. 
Det har varit en skön och avkopplande ledighet utan egentligen några större planeringar. Det som var inbokat var karatelägret i Herrljunga innan midsommar. Jag är inte ledsen över vädret, det har ju inte känts som sommar alla dagar, men en och annan soldag har det varit och då har jag tackat och tagit emot.

Det sköna har varit att jag inte haft några tider att passa, jag har känt mig fri och ledig!
Det är väl det som är tanken med den efterlängtade semestern, att tanka upp sig ;-)

 Det FINNS en anledning till att jag varken haft "snart-slut-på-semester-ångest" eller brytit ihop för att det är över - och det är att jag bara jobbar en vecka för att sen övergå till skiftgång igen!! Tio veckor!

För mig känns det som semester då många vardagar kommer vara lediga eller att jag slutar tidigt och så. Visserligen kommer jag jobba både helger, kvällar och nätter däremellan.... men så ser jag det inte, jag ser det som att jag är "nästan-ledig" fram till september!

Och det ÄR faktiskt sommar!
Jag försökar hänga med, njuta av den, ta för mig i det lilla - här och nu, istället för att för gå och vänta på några stora superupplevelser med krav och för dyra pengar. Så jobbar jag på min semester :)

Och man måste ju säga att det är fantastiska upplevelser man kan få bara några mil hemifrån:


Genom tallmon till Norrfällsvikens havsbad som öppnar sig här bakom.










Där borta är det visst nudistbad...


Vackert utformad tall.



På ett annat ställe strax innan havsbadet är det inte sand utan mer sten. Härlig plats med mysiga små sommarhus, fiskerestauranger, fiskmåsar och campingplats.
Jag älskar saltvattens-lukten och öppet hav!
Tror att det kan ha att göra med att jag är uppvuxen i Saltsjöbaden (jaja, Fisksätra),
men jag vill verkligen ha vatten omkring mig.




En kopp kaffe på rasten, ute på parkeringen, i varm somrig luft, med ångermanälven ett stenkast nedanför.
Mmmm......