Hur långsamt kommer man längst?

Påsken är över.
Godisskålarna är tomma.
Äggen är slut.

Imorgon är det arbetsdag igen.
Det har varit 5 underbara dagar och jag har inte haft några åtaganden eller planeringar!
Jag har sovit länge, ätit frukost sent, lagt mig sent, umgåtts med min iblandbo och goda vänner.

Imorgon är det vardag och rutiner igen....
Rutiner är bra...

Fast jag har lite helgångest över att börja jobba igen, det måste jag säga...
*funderar*

Hmm.......jag kan nästan känna att jag blir lite arg, nu!!

För att jag måste göra något som någon annan bestämt.... alltså vara på plats på jobbet en viss tid för att det står så på schemat!
För att jag måste gå upp när klockan ringer ÄVEN om jag skulle vilja sova en timme till.
För att jag inte styr mitt eget liv utan måste inställa mig i ledet utan diskussion!
För att jag inte har något val!

Jag har sålt 1/3 av mitt liv till ett stort företag!

För att jag ska kunna bo, äta och leva!

Nä nu jädrans blir jag riktigt förbannad!!
*adrenalinet pumpar, hjärtat slår och ansiktet antar en mörkröd färg*

Så här gör de flesta av oss, utan att reflektera, för när vi väl kliver in där i "ekorrhjulet",
så blir det vant och vi tänker inte ens på det.

Vi kanske längtar till helgen, eller känner oss lite trötta och allmänt less eller lite rastlösa men funderar inte mer på det.
När vi närmar oss den 25:e i månaden så blir livet lite lättare att leva!
Då får vi lön för mödan.
Vi får tilbaka en del av den där tredjedelen av Livet,  fast i pengar.
Så vi kan bo, äta och leva.
En månad till.
Till nästa lön då vi får tillbaka den där tredjedelen...

Jag har 22 år kvar till pension.

Då får jag tillbaka min tid....
Kommer jag kunna bo, äta och leva då?

Jag blir lite förbannad igen nu,
när jag tänker på att jag måste vänta i 22 år !!!! 
innan jag kan sova så länge jag vill på morgonen........
eller bestämma själv vad jag vill göra en helt vanlig onsdag.......
eller om jag vill sitta uppe och blogga mitt i natten för jag äger mitt eget Liv och min egen Tid.........
.....utan att tänka på att jag måste upp ett visst klockslag mitt i ottan morgonen efter...

Jag har startat en fantastisk verksamhet vid sidan av, i lugn takt, tillsammans med min iblandbo.
För att jag inte vill vänta i 22 år på att bestämma över mig själv och min vardag.
Mitt liv.

Nu är jag inte förbannad längre.
*ler brett*
Jag är tacksam att jag sett vad jag och de flesta andra håller på med,
vecka ut och vecka in, månad efter månad, år efter år..... som blir till decennium.....

och jag är glad att jag fått denna möjlighet att skapa mig det Liv jag själv väljer och återfå den där tredjedelen.