Hur långsamt kommer man längst?

Jag stod vid skrivaren på jobbet häromdagen
och väntade på att den skulle starta igång från energisparläge.
Det var några fakturakopior och annat som jag lovat faxa till en kund.

Till saken hör att jag flyttat upp ett par våningar från min förra arbetsstation
så mycket är fortfarande nytt här, bland annat fax/skivar-rummet.

Ett bra tillfälle att spontanmeditera, eftersom att skrivaren tog sin lilla tid att vakna till.
Nästan som en annan...

Blicken föll på en trevlig gammeldags bonad ovanför skrivaren.
Trevligt, tänkte jag,
att man försöker skapa trivsel även i fax-rummet bland papper och kuvert.

Jag fokuserade blicken och det tog ett tag innan jag såg vad det stod:



Vad säger man?
Mina trötta anlestdrag sprack upp i ett mjukt brett leende.

Jag gillar människor.....
Vi är väl ett skönt släkte ändå, va?