Hur långsamt kommer man längst?

Gällande mitt inlägg om skitsnack häromsistens,
så har jag efter att ha pratat om det med vänner, accepterat faktum att folk snackar om varann.
Så är det - släpp det och gå vidare bara!
Låt det va bara.

Men likaväl så blev jag sårad och ledsen av det som hände.
Av vänskap som gått förlorad.
Jag kände att jag blev misstänksam själv, misstrodde folk på stan. Vad tänker de egentligen?
Kan jag lita på det de visar utåt när de pratar med mig?
Jag kände mig ett tag som ett jagat villebråd.

De jag har ventilerat med säger sig ha varit med om liknande saker,
att de fått veta saker som "andra" säger sig veta om en,
men som man själv inte hade en aning om.
Efter nån vecka är det nån annan som är i skottlinjen, så det är väl bara att inse att det är så här.

Man kan väl säga så här:
Jag är ytterligare en erfarenhet rikare.



Bilden har inget med inlägget att göra....

...förutom möjligen att man kan likna "min värld tidigare" vid ett riktigt torrt snöre.
Och att jag abrupt blivit varse om att det kan uppträda i fler tillstånd och lägen än jag fattat innan.