Hemma igen...
Jag är hemma igen efter en veckas karateläger.
Som alltid är det skönt att komma iväg och bara ägna sig åt träning, äta och sova.
Och tiden emellan kan jag ägna mig åt mig själv.
Ingen disk, matlagning, städning eller åtaganden.
Det är som att komma iväg på retreat, omstart.
Eller som att vara på behandlingshem eller annan kurs, med syfte på personlig utveckling
och inre kontakt utan yttre störningar och brus från omvärlden.
Nu har jag liksom "kommit ut" och ska klara av livet här ute i verkligheten utan strukturen jag levt i en vecka.
Det känns lite stappligt, för jag vet att jag lätt dras med i "bruset" här ute.
Det är lätt att tappa bort mål och sikte, och även sig själv här "ute".
Det som kommit fram under den här veckan är iallafall
att mitt mål kommer ligga på Shodan, svart bälte, under första halvåret 2011.
Jag har ca 8 månader på mig att vara i kanonform då
med allt vad det innebär som träning, återhämtning, mental fokusering, beslutsamhet och mycket tid för mig själv.
Det innebär att jag kommer behöva välja bort en hel del annat.
Målet är att följa Mig Själv, dit jag vill :)
Faktiskt.....i alla mina angelägenheter i livet....
Påminn mig gärna om jag tappar fokus.....
;-)
Som alltid är det skönt att komma iväg och bara ägna sig åt träning, äta och sova.
Och tiden emellan kan jag ägna mig åt mig själv.
Ingen disk, matlagning, städning eller åtaganden.
Det är som att komma iväg på retreat, omstart.
Eller som att vara på behandlingshem eller annan kurs, med syfte på personlig utveckling
och inre kontakt utan yttre störningar och brus från omvärlden.
Nu har jag liksom "kommit ut" och ska klara av livet här ute i verkligheten utan strukturen jag levt i en vecka.
Det känns lite stappligt, för jag vet att jag lätt dras med i "bruset" här ute.
Det är lätt att tappa bort mål och sikte, och även sig själv här "ute".
Det som kommit fram under den här veckan är iallafall
att mitt mål kommer ligga på Shodan, svart bälte, under första halvåret 2011.
Jag har ca 8 månader på mig att vara i kanonform då
med allt vad det innebär som träning, återhämtning, mental fokusering, beslutsamhet och mycket tid för mig själv.
Det innebär att jag kommer behöva välja bort en hel del annat.
Målet är att följa Mig Själv, dit jag vill :)
Faktiskt.....i alla mina angelägenheter i livet....
Påminn mig gärna om jag tappar fokus.....
;-)
Som en gurka!
Inte vet jag, men en gurka innehåller ju en himla massa vatten, typ 80-90%
men jag undrar om inte jag innehåller det också.
Eller innehöll.
De två sista träningspassen vi kört på karaten är de värsta jag varit med om.
Och då har jag tränat i 10 år!
Fred som är 50+ körde sk*ten ur oss i förrgår.
Den kraftiga karatedräkten var blöt ända från kragen och ner,
de annars så rejäla och vida brallerna satt som klistrade kring benen,
och jag kände svetten droppa från knäna.
För att inte tala om håret som var lika blött som lille Fridolfs päls är fet,
ansiktet rödare en solmogen tomat i augusti,
svetten droppade inte, utan rann i fina rännilar från hårbotten ner över skallbasen
forsatte över ansiktet, och när det rann in i ögonen sved det av salt,
fotsulorna var ömma och skinnflådda efter de snabba förflyttningar vi gjorde
efter Freds rappa kommandon, fort och intensivt - och länge!
Ingen vattenpaus, ingen vila eller rast, utan i 1,5 timme körde han med oss,
i ett rasande tempo och det räckte inte med att vi överlevde,
det skulle se bra ut också, det vi gjorde!
Ikväll körde Kecke med oss i nästan lika hårt tempo
och jag är glad att jag har fler dräkter, och bokat tvättstugan imorgon.
Så mycket vätska som jag fått ur mig under de här passen gör att jag misstänker att jag egentligen är en gurka..
Gonatt!
men jag undrar om inte jag innehåller det också.
Eller innehöll.
De två sista träningspassen vi kört på karaten är de värsta jag varit med om.
Och då har jag tränat i 10 år!
Fred som är 50+ körde sk*ten ur oss i förrgår.
Den kraftiga karatedräkten var blöt ända från kragen och ner,
de annars så rejäla och vida brallerna satt som klistrade kring benen,
och jag kände svetten droppa från knäna.
För att inte tala om håret som var lika blött som lille Fridolfs päls är fet,
ansiktet rödare en solmogen tomat i augusti,
svetten droppade inte, utan rann i fina rännilar från hårbotten ner över skallbasen
forsatte över ansiktet, och när det rann in i ögonen sved det av salt,
fotsulorna var ömma och skinnflådda efter de snabba förflyttningar vi gjorde
efter Freds rappa kommandon, fort och intensivt - och länge!
Ingen vattenpaus, ingen vila eller rast, utan i 1,5 timme körde han med oss,
i ett rasande tempo och det räckte inte med att vi överlevde,
det skulle se bra ut också, det vi gjorde!
Ikväll körde Kecke med oss i nästan lika hårt tempo
och jag är glad att jag har fler dräkter, och bokat tvättstugan imorgon.
Så mycket vätska som jag fått ur mig under de här passen gör att jag misstänker att jag egentligen är en gurka..
Gonatt!
On black track again!
23 januari 2010
Ohyo 1- 8
Jag och Fredrik träffades i dojon idag och det känns som en evighet sen sist!
Hela december var jag sjuk och han hade fullt påställ med jobbet och julen kom och gick och vips så blev det januari! Och karateterminen drog igång igen.
Vi som så stort skulle hålla igång träningen över lovet, inför svartbältesgradering i december 2010. Vad hände?!
Spelar ingen roll - nu är vi på igen och det känns jätteroligt!
Vi körde igenom Ohyo kumite 1 - 8 i lugn takt.
(För att se att vi kom ihåg dem och att få upp lite värme i kroppen)
Efter att ha fått grävt lite i bakhuvudet och försökt komma på teknikerna genom "try and error-principen" så lossnade det!
Så vi körde igenom de 8 i snabb tempo, två ggr var på varje och jädrar i min låda, det kändes bra!!
Jag tycker vi är riktigt kompatibla, fort och lätt och man far och flyger utan att man märker att man blivit kastad och slängd och befinner sig på golvet på en microsekund.
Och lika smidigt är det att veva iväg honom.
Ja, det känns jättekul.
Imorgon kör vi igenom de igen, och då blir det utan betänke-tid, för nu "har" vi dem.
=)
Ohyo och Kihon - att tänka på just nu.
Måndagen den 23 november 2009
Ohyo 8: Riktiga uchirogeri - jaa!Ikväll körde vi igenom Ohyo 1-8. Två gånger var.
Sen Kihon 1-10. Två gånger var.
Ohyo 1: Ok.
Ohyo 2: Slaget på sista.
Ohyo 3: Hållningen innan vridningen (gyakuzuki-känsla) + förflyttning av högerbenet innan sista slaget.
Ohyo 4: Höften i första + rytmen och knäsparken.
Ohyo 5: Fjoll-slag första slaget fel arm + vänta in lite med sparken.
Ohyo 6: Ok.
Ohyo 7: Ta ner motståndaren, rätt ner o följ med.
Sen Kihon 1-10. Två gånger var.
Ohyo 1: Ok.
Ohyo 2: Slaget på sista.
Ohyo 3: Hållningen innan vridningen (gyakuzuki-känsla) + förflyttning av högerbenet innan sista slaget.
Ohyo 4: Höften i första + rytmen och knäsparken.
Ohyo 5: Fjoll-slag första slaget fel arm + vänta in lite med sparken.
Ohyo 6: Ok.
Ohyo 7: Ta ner motståndaren, rätt ner o följ med.
Kihon 1 - 10. Bara att fortsätta gå igenom tills vi vet vilka de är och vi kan de som ett rinnande vatten.
Sen kan vi börja peta.
Men träna första attacken och första försvaret jämt, ofta, alltid och överallt. Nöt det!
Kihon 3
- med Sensei Kecke som hjälpte mig upp till 3:e kyu brunt bälte.
Ojoj - ställningar.. ojoj...
Men han flyttar ju på sig...
Ohyo 1 - 8 på film..
Måndagen den 16 november 2009
Idag fokuserade vi på Ohyo 1 - 8 och bara det.
Vi måste kunna vakna mitt i natten och om nån frågar hur är Ohyo 7 och då ska jag kunna det - både attacken och försvaret. Utan att blinka. Och än så är vi inte tvärsäkra på alla men det är ju charmen... att få till det.
Så vi körde två attacker och sen var det den andres tur.
Tills vi gått igenom alla åtta.
Inget snack, bara pang på.
Min vad krånglade på 5:an på maegerin och sen blev det till att ta det lite försiktigare på de ställena med maegeri och surikomi.
Men det är svårt att hålla igen.
Men överlag kändes det bra och vi körde ett varv till på de åtta, med två omgångar på varje.
Sen filmade vi 1 - 8 rakt av, två attacker var och sen avslutade vi.
Svettiga och rödblommiga och nöjda, och mina adrenalin- och endorfin-nivåer är fortfarande rätt höga fast det är drygt tre timmar sen....Passerat midnatt...
Jag har tittat på filmen och det är verkligen bra att se sig själv utifrån. För det blir lättare att se vad det är jag behöver tänka på och justera.
Och när jag har tittat på filmen så är jag tok-sugen att gå ner och träna ett pass till.
Galet va?!
Ser fram mot lägret i Herrljunga, i december och förutsätter att vaden är färdiglekt och som ny. Eller iaf som innan.
Vi måste kunna vakna mitt i natten och om nån frågar hur är Ohyo 7 och då ska jag kunna det - både attacken och försvaret. Utan att blinka. Och än så är vi inte tvärsäkra på alla men det är ju charmen... att få till det.
Så vi körde två attacker och sen var det den andres tur.
Tills vi gått igenom alla åtta.
Inget snack, bara pang på.
Min vad krånglade på 5:an på maegerin och sen blev det till att ta det lite försiktigare på de ställena med maegeri och surikomi.
Men det är svårt att hålla igen.
Men överlag kändes det bra och vi körde ett varv till på de åtta, med två omgångar på varje.
Sen filmade vi 1 - 8 rakt av, två attacker var och sen avslutade vi.
Svettiga och rödblommiga och nöjda, och mina adrenalin- och endorfin-nivåer är fortfarande rätt höga fast det är drygt tre timmar sen....Passerat midnatt...
Jag har tittat på filmen och det är verkligen bra att se sig själv utifrån. För det blir lättare att se vad det är jag behöver tänka på och justera.
Och när jag har tittat på filmen så är jag tok-sugen att gå ner och träna ett pass till.
Galet va?!
Ser fram mot lägret i Herrljunga, i december och förutsätter att vaden är färdiglekt och som ny. Eller iaf som innan.
Vågar ännu lite mer...
Onsdagen den 11 november 2009
Jag var lite sen ner till träningen vi hade bokat. Fredrik hade redan hunnit nöta kuschanku ett tag och Peter coachade.
Efter att jag värmt upp lite, så ägnade vi ett bra tag på Chinto och den första tekniken. Den är inte självklar förrän man fått allt på plats; vad är det egentligen för teknik jag gör, och mot vilken tänkt attack? Så efter att ha plockat ner den tekniken och fått aha-upplevelser så strålade vi ikapp som två solar där i dojon.
Så körde vi på till det kändes som man fått fram den lite mer en förra gången.
Vi tittade också på Seishan och tog några detaljer med aha-upplevelser där också. Så det känns som att vi har katorna, men det ska ju se ut som nåt också. Men det är ju det vi får skruva på nu. Är det 9 kator vi ska sätta?
Nåväl, det är några stycken iallafall.
Jag blev riktigt glad för det var första gången som vaden inte kändes av.
Så......jag föreslog att vi kanske kunde köra igenom Kihon 1-10 - (fast 10:an utan kastet), lite sakta, så vi vet vilka som är vilka, och se om vi kan dem. Vilket ben fram, och vilken attack osv utan att blanda ihop nåt.
Jag var lite mesig från början och hade rätt hög ställning i attacken men tokrädd att jag ska få nåt bakslag (*s* lite kul där för den uppmärksamme ;) och kanske får ordination om att vila 12 veckor!!
Tycker vi samarbetade bra, jag och min vad, för vi hade kontakt, lyssnade av, och jag kunde pressa lite till och vågade mer och mer. Kändes riktigt bra!
Så jag bara längtar tills jag får släppa lös och gå på fullt ut! Det är som att stå och gasa bara, och vänta....
men inte släppa upp kopplingen. Jag vill! Men lugnt och fin, vara smart.
Har fått massage regelbundet av Sensei Monica, och sen kommer Sensei Fred att massera den sista gången. (Ajaj-ojoj, har jag hört ;) och sen -
Efter att jag värmt upp lite, så ägnade vi ett bra tag på Chinto och den första tekniken. Den är inte självklar förrän man fått allt på plats; vad är det egentligen för teknik jag gör, och mot vilken tänkt attack? Så efter att ha plockat ner den tekniken och fått aha-upplevelser så strålade vi ikapp som två solar där i dojon.
Så körde vi på till det kändes som man fått fram den lite mer en förra gången.
Vi tittade också på Seishan och tog några detaljer med aha-upplevelser där också. Så det känns som att vi har katorna, men det ska ju se ut som nåt också. Men det är ju det vi får skruva på nu. Är det 9 kator vi ska sätta?
Nåväl, det är några stycken iallafall.
Jag blev riktigt glad för det var första gången som vaden inte kändes av.
Så......jag föreslog att vi kanske kunde köra igenom Kihon 1-10 - (fast 10:an utan kastet), lite sakta, så vi vet vilka som är vilka, och se om vi kan dem. Vilket ben fram, och vilken attack osv utan att blanda ihop nåt.
Jag var lite mesig från början och hade rätt hög ställning i attacken men tokrädd att jag ska få nåt bakslag (*s* lite kul där för den uppmärksamme ;) och kanske får ordination om att vila 12 veckor!!
Tycker vi samarbetade bra, jag och min vad, för vi hade kontakt, lyssnade av, och jag kunde pressa lite till och vågade mer och mer. Kändes riktigt bra!
Så jag bara längtar tills jag får släppa lös och gå på fullt ut! Det är som att stå och gasa bara, och vänta....
men inte släppa upp kopplingen. Jag vill! Men lugnt och fin, vara smart.
Har fått massage regelbundet av Sensei Monica, och sen kommer Sensei Fred att massera den sista gången. (Ajaj-ojoj, har jag hört ;) och sen -
- ska jag kunna åka på vinterlägret i Herrljunga om 3 veckor.
Och vara med fullt ut!
I hope.
Thats the plan :D
I hope.
Thats the plan :D
Bild från sommarlägret i Mariestad 2009.
Nöta kata...
Söndagen den 8 november 2009
Eftersom att vaden inte är som den ska än, så satsar vi på kata. Fredrik är ett bra stöd där. Han månar om mig, att jag ska ta det lugnt och fint och inte anstränga mig eller göra skadan värre. Men det är väl för att han vill kunna kasta mig sen och köra max, antar jag ;)
Ur tråkigheter som får man hitta bra anledningar och det här är ju ett perfekt läge att nöta kator.
Jag tycker det är roligt som bara den att köra parisarna för det händer liksom nåt, man får kvitto direkt på om det funkar eller inte. Men katorna ska ju nötas in. Det är bara så, så nu är det ju helt rätt tillfälle.
Så vi har kört Chinto för att få in grejerna. Så har vi lagt till Seishan. Det ser inte alltför kul ut - eller det är väl det det gör - hehe, men nöta och gno, nöta och fila, det ska göras bara.
Efter 10 av varje, så drog vi igenom Naifanch några gånger och vågade oss faktiskt på Kuchanku sen. Den tar ju en halv dag att ta sig igenom, men det är bra för minnet att komma ihåg alla grejer. (Korsord i all ära men...)
Rätt nöjda var vi efter 1,5 timmes nöta, fråga, titta och fila och prova, om och om igen.
Inte för att det var särskilt bra (nu talar jag för mig själv) men för att vi startat igång det, och för varje gång man kör så blir det en aning bättre.
Intressant faktiskt....att det känns som att många grunder känns osäkra i katan, vinkeln på foten, viktfördelningen 60-40 eller 70-30, tempot, känslan, fokuset, tillräckligt låga ställningar, men högre på vissa och så vidare.
Först blev jag frågande för mig själv.... har jag fuskat mig fram till brunt eller vad har hänt??!
Är jag så kass, liksom?
Jag tror det är så att nu sätter man varje teknik, rörelse och ställning under lupp, varje millimiter vill man förstå och göra rätt. Allt måste nötas till det som det ska vara, max perfektion och tajming på rubbet.
Så då tar man det ett varv till liksom.....går igenom alla grejer igen fast på nästa level, på ett annat sätt, djupare...
Så det är alla Pinan-kator, Naifanch, Kushanku, Chinto och Seishan vi ska nöta på. Lugnt för mig och min vad, ju bättre den blir då ökar jag. Då ska det vara som en fajt, mot tänkta motståndare.
Mmmm......jag längtar tills vaden är återställd och jag får släppa mig själv lös!
Summering:
Det finns alltid nåt viktigt att lära även när du inte tror det!
Ha ögonen öppna och villighet att se....
Det finns alltid nåt viktigt att lära även när du inte tror det!
Ha ögonen öppna och villighet att se....
Annat med partner!
Lördagen den 7 november 2009
Det var ett tag sen jag skrev om min träning mot shodan, svart bälte. Den 18 augusti var sist.
Ojoj. Tiden går.
Jag har tränat hela tiden iallafall, 3 gånger i veckan, på de vanliga ledarledda lektionerna. Sen på lördagspassen är det frivilligt och då har vi varit några stycken som gått dit och kört nån timme eller två.
De andra som har varit där är lägre bälten och jag har hjälpt till lite med deras träning.
Men sen Peter gjorde illa armen så har han inte kunnat träna själv, bara snacka och visa.
Jag behöver göra.
Så jag har inte haft nån att köra Ohyo och Kihon med, utan fått nött lite på diverse ändå.
För övrigt så har det varit lite annat runt mig i livet som har distraherat mig lite från "the Sharp focus", liksom.
Men det har lagt sig.
SÅ!!!
Plötsligt händer det!!
För två veckor sen så dök Fredrik brunbälte upp med ett skimmer omkring sig, och på den där torsdagsträningen då det var full fart med kast och fix och fart och fläkt i partekniker, så bestämde vi att vi skulle köra även på lördagen.
Sagt och gjort!
Vi var där, och några till, och Peter var som ett facit att checka av med.
Så Fredrik och jag körde igenom alla Ohyo, först memorerade dem, lite sakta, och sen fullt ös - oj vad roligt!!
Vi är bra tajmade, matchande storlek och det kändes så himla lätt och enkelt och snabbt och rappt allting, till och med att åka i golvet, och att kasta honom.
Fredrik blev lyrisk och vi bokade dagen efter också.
Jajamän, pang på bara - så kul!!
Målet är december 2010 på Herrljunga-lägret. Då ska det sitta. Och sitta klockrent!
Allting!
Lyriske Fredrik och jag tog i hand på det - och bestämde att träna 5 dagar/vecka.
På tisdagsträningen small det till i min vänster vad på uppvärmningen!
NÄÄÄÄÄÄääääääeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjjjjjjjj!!!!!:.............................NEJ!!
..................Hade haft nån känning ett par veckor men viftat bort det lite............
Nåväl, efter ett ultraljud och en ortoped-undersökning så var det mesta helt och fint - fick till och med beröm då ultraljudet visade fantastiska senor och knä-skålar och felfria muskler. Tack, fint, men ont hade jag.
Ortopeden tittade sen hastigt och sa att det är 6 veckors vila som gäller.
Jag höll på att ramla av stolen där jag satt!
Vi hade ju bestämt 5 dagar/vecka, Fredrik ch jag ju - och om 5 veckor ska jag på Herrljunga vinterläger!
Hallå- det går inte!!
Nåväl, efter att så småningom accepterat läget och haltat runt några dagar så tog Sensei Fred en titt på vaden innan ett träningspass, veckan efter. Han tog inte en titt bara... han tog tag i, klämde, tryckte, masserade och fixade och grejade så jag trodde att jag skulle kasta mig över honom och nita honom... men jag kom på att han har svart bälte 6:e graden... så jag djupandades istället och skrattade av smärta (skratt och gråt ligger väldigt nära varann) och klappade frenetiskt på plinten jag låg på i min gi med uppkavlade byxben. Ajaj-ojoj.
Men Fred vet vad han gjorde, vaderna var stela som vedträn och han lyckades mjuka upp dem lite.
Så nu har jag fått i läxa att stretcha ett par ggr/dag och sen skulle han och hans fru Sensei Monica turas om att massera upp vaden några gånger och sen ska jag kunna vara på bana inom kort.
Träna gör jag ändå, men försiktigt. Fullt ut hoppas jag snart att jag kan göra. Längtar efter att få köra max igen och veva iväg med Fredrik och själv få landa hårt i golvet.... och så...
Summan är:
Ingenting är av, jag är frisk och på G, men ska ta hand om kroppen före och efter träning
och
- det bästa av allt -
JAG HAR EN TRÄNINGSPARTNER ! ! ! !
=D
Ingenting är av, jag är frisk och på G, men ska ta hand om kroppen före och efter träning
och
- det bästa av allt -
JAG HAR EN TRÄNINGSPARTNER ! ! ! !
=D
Övning ger färdighet..
Tisdagen den 18 augusti 2009
Vi var några stycken som möttes upp i dojon, och nötte på i våra egna världar och tekniker.
Jag startade med uppvärmning i form av alla grunder, ingen hets utan uppmjukande och tekniskt.
Fuskade dock lite med kombinationerna, men jag ville komma till katorna.
Katapass var det tänkt, och jag gick igenom alla Pinan-kator, och Kuschanku (som aldrig tycks ta slut) och Naifanch som är skön att fokusera i.
Till min stora förtjusning så kom jag ihåg hela Chinto!!
Nu sitter mönstret, och då kan jag sakta lura in mer studier på tekniker, och få det så nära rätt jag kan komma på mitt stadium.
Nöta, nöta och nöta.
Utveckling sker.
Peter och Kecke körde lite parisar, men Kecke hade lite problem med en arm så han tittade på medan jag och Peter körde igenom alla Ohyo 1-8.
Då kunde Kecke hjälpa mig att säga till vad jag ska ändra på, rätta till och tänka på.
Så det var bra. Kände mig ringrostig på Ohyo, om det var höger eller vänster ben och så, men jag har mest kört Kihon.
Vi gick igenom dem också, kihon 1-10 men 10:an utan kast.
Det räcker!
Himla mycket information som ska in och det går inte att ta allt på en gång, utan man får låta det som sipprar in, sippra in.
Sen fyller man på vartefter och till slut har man kommit en bit på väg.
Det är så himla kul att upptäcka att det faller på plats, att det fungerar och jag är glad att jag får hjälp av Peter, och Kecke.
Om några veckor så börjar karateträningen, med ledare. Då är sommaruppehållet över och jag är hyfsat förberedd inför starten.
Ska bli skoj att ösa på och att träffa de andra igen.
Det handlar om att nöta....
tisdagen den 11 augusti 2009
Nu körde vi igenom alla 10 kihon efter uppvärmningen. Uppvärmning var kanske att ta i - det var mer mjuka och försiktiga grunder, nässsstan som TaiChi-känsla men ändå inte...
Fokus i spegeln för att se att armbågar inte sticker ut, och att höjden är densamma igenom alla rörelser, sparkar osv.
Det kändes riktigt bra, jag kommer ihåg det mesta så det blir inte så mycket snack nu, utan nu vill kroppen mer "ha in det" och låta skallen vara. Det är så skönt när det blir så. Och då kan jag stanna mig själv mitt i då det är något jag undrar över en teknik.
Jag får svar, provar och "programmerar" in den.
Så funkar jag baske mig på fler områden, tex, jobbet, fick ju några uppgifter vi skulle registrera innan semestern här och vaaad jag fick fråga och fråga och prova och testa och fråga igen - men när jag väl kan det - då sitter det!!
Tur det finns folk som är tålmodiga med mig. Jag vet att det blir bra sen, - långsamt kommer man längst!
(blir förvånad över mitt val av namnet på min blogg, det är mer sanning i det än jag förstod från början *fniss*)
(blir förvånad över mitt val av namnet på min blogg, det är mer sanning i det än jag förstod från början *fniss*)
Golvet brukar vi städa av innan vi kör,
men speglarna borde få sig en touch ser jag...
men speglarna borde få sig en touch ser jag...
Prövar lite på 10:an
Måndagen den 10 augusti 2009
Har inte uppdaterat min tränings-dagbok.
Hur som helst så tränade vi några stycken denna måndag och efter att ha kört alla grunderna (utom kombinationerna) i inte alltför våldsamt tempo, så gick jag och Peter igenom Kihon 5-9 och jag kom ihåg det mesta på dessa. Faktiskt.
Kändes bra, det går åt rätt håll.
Jag körde igenom Chinto också och den sitter nu, mönstret. Nu är det fotställningarna, tempot att nöta på.
Sen - sen, kan jag nöta på varje teknik med fokus och rapphet.
=)
När Kecke och Jonas var på väg hem så föreslog Peter att vi skulle titta på Kihon 10.
*gulp*
Vi tog en madrass på golvet så det blev lite mjukt att landa på i kastet. Tills man får till det.
Det är viktigt att kunna ramla också! ;)
Så nu har jag iaf gjort det som ska göras till svart bälte.
Som en grov-skiss. Jag vet vad jag ska jobba med, vad jag har att ägna mig åt i 1,5 år. Och se var jag befinner mig då.
Om det är läge att prova, eller träna ytterligare.
Det kändes jättebra att ha provat 10:an!
Här har jag visserligen mobilen i handen för att kunna ta en bild,
men nästa sekvens ska Peter ligga på rygg framför mig efter en redig luftfärd
Summering: Det går att lära in nytt i väl-använda skall-basar
men nästa sekvens ska Peter ligga på rygg framför mig efter en redig luftfärd
Summering: Det går att lära in nytt i väl-använda skall-basar
Det tar sig...
Tisdagen den 4 augusti 2009
Efter fyra dagar i Stockholm för att träffa familjen med de obligatoriska fikandet av sötbröd så var det inte så att jag skuttade ner till dojon ikväll inte, det ska gudarna veta!
Men väl inne, ombytt och klar, så värmde jag upp (det var väl att ta i..TaiChi-form mer...) med grunderna -
junzuki + kette,
gyakusuki + kette,
junzuki tsukomi + kette,
gyuakizuki tsukomi + kette och
tobikomizuki + nagashi.
Hela paketet i sakta mak, ingen hets och svett...jo svett var det banne mig ändå pga sockerkickarnas glada afton.
Jag fokuserade på rena rörelser, och rappt i slutläget, trots att jag inte körde max.
Sedan körde jag igenom Ohyo 5-8 med Peter, och det kändes betydligt bättre än förra gången =D
Nu visste jag hur teknikerna skulle vara och mer och mer känsla infinner sig.
Brassade till och med på lite och herrejästanes - det är för himla kul!!!
Vi gick igenom Kihon 6-9 också och likadant där, jag känner igen dem och kan liksom "köra" mer!
Jag gillar lite snack och mycket verkstad, pröva, pröva och pröva, om och om igen tills man får kläm på det.
Så var det ikväll tyckte jag.
Jag gick igenom katan Chinto också och nu kan jag mönstret fast det var en vecka sen jag körde den. =)
Seishan körde jag också men hade glömt början. Men det känns faktiskt som att nu när jag har Chinto med mig så kan jag dribbla med alla katorna nu och verkligen jobba med varje en, varje teknik och tempo och feeling och så.
Det är för himla kul med karate!!!
Från att ha varit en sås-kopp då jag for ner till dojon, till att vara eoforisk och redo att flytta berg när jag kom hem nyss,
så är det bara en sak att säga om det: Träning ger resultat på fler än ett plan!
Sushi är ett mycket trevligt alternativ till McDonalds,
som ju annars finns tillgängligt längs hela E4:an på väg hem från Storstan.
Inne i Gävle hittade vi detta återhämtande lunchalternativ som fick ordning på
latent gallsten och annalkande colon irritabile.
som ju annars finns tillgängligt längs hela E4:an på väg hem från Storstan.
Inne i Gävle hittade vi detta återhämtande lunchalternativ som fick ordning på
latent gallsten och annalkande colon irritabile.
Dimmig träning...
Tisdagen den 28 juli 2009
..det var svårt att komma igenom på nåt vis....
Visserligen så hade jag varit på gymet innan tillsammans med min kompis.
Det är hon som vill ha sällskap men väl där så snackas det för mycket. Satte ner foten och frågade vad hon gjorde här, men hon skrattade bara så där oskyldigt, lyckligt som bara nykära kan och jag kunde inte bli arg på henne.
Jag höll fokus på mina grejer iallafall.
Körde cross-träjningen (jaja) 6 minuter bara och sen attackerade vi magen. Brukar ta den sist annars och då finns inte lika mycket ork. Sen blev det rygg, bröst och axlar och på en timme var det klart.
Sen knatade jag över gatan och in till dojon där Peter och Matilda redan infann sig.
Jag var redan uppvärmd, så jag körde grunderna på kortsidorna, men ändå. Jag gjorde alla.
Sen gick jag igenom Oyho 7 och 8. Jag kunde de hjälpligt.
Sen körde jag och Peter igenom de två, och sen Kihon 5-9.
Men det bliiiir för mycket för mig att köra allt och försöka få till dem.
Det slog mig när jag kommit hem att jag ska nog banne mig bara satsa på t.ex 7:an och bara den. Tills den sitter. En timme.
Rakt av! Japp, så funkar nog jag på det här stadiet.
Jag är rätt trött. Min andra semesterdag. Ska nog vila mer. Ge mig själv en vecka. Bara vara där jag är liksom.
Summa: Kör 7:an många, många gånger och blanda inte in de andra än. Japp, så får det bli.
När det är rätt då känns det lätt...
Söndagen den 26 juli 2009
Helt otroligt men jag sov till 13:45 idag!!
Men det var nog vad jag behövde, efter att ha klivit upp i ottan i dagarna nio,
med fullbokade dagar och kvällar och en annalkande utmattning.
Jag var ner med Susanne på gymet vid 17-tiden och körde ben, biceps&triceps.
Jag har sagt att vi bara kör max en timme. Fokuserat och koncentrerat.
Vi hann inte med magen, för det snackades för mycket. *morr*
Imorgon bitti ska vi köra ett pass också, då ska jag sätta ner foten!
Nåväl,
efter en mellanlandning och sen middag, tortillas,
så gick Peter och jag bort till dojon för att köra karate.
Jag körde igenom grunderna, (inte kombinationerna)
och den som är tråkigast är nog den jag behöver öva på mest,
enligt Sensei Ulf som kommenterat tips på mitt förra inlägg,
och det är tobikomizuki.
*tittar ner och skrapar med foten*
Den är väl inte tråkig, men den är ett personligt trauma,
för på nåt vis är det som att jag skyndar mig igenom den varje gång den ska göras,
och hoppas ingen ska se.
Men det är bra att möta sina skuggor, hehe...
Efter ha kört grunderna som en uppvärmning, (även tobikomizuki och nagashi ;)
med full närvaro i teknik och rörelse så var det dags för kata.
Chinto.
Alltså den är som en transparent skiss bara, jag kommer inte ihåg hela,
men det äääär bara att nöta. En bit i taget, om och om igen.
Kände mig rätt frustrerad och kass där ett tag,
tappade självkänslan och fick för mig en kort sekund att jag aldrig kommer lära mig den.
Men sen blev jag lite förbannad, tog av mig offerkoftan och gick in i katan,
kopplade bort allt runtomkring,.....och då var det som att katans mönster
ledde mig igenom den!
Konstigt, men det är huvudet som ställer till det, kroppen vet mer på nåt vis.
Så här mycket har inte Chinto gått in i mig förut, så jag gick igenom den en gång till med
hjälp av Peter som visade rytmen i den, vilka som hänger ihop och var "stoppen" ska vara,
sen övergick vi till Oyho 7 och 8.
De är kul, jag gillar verkligen parisar, men det är samma sak här -
"vilket ben först, jaha är det JAG som ska sparka, ok."
8:an fick jag till när jag väl fick koll på hur första steget ska vara,
jag hade ju knappt gått fram nåt och då funkar det inte.
Men nu fick jag till det liksom: "jahaaaa!"
Så jag är nöjd med dagen.
En kvällsfika, dusch och en god bok med huvudet på kudden,
innan drömmarna tar över.
Helt otroligt men jag sov till 13:45 idag!!
Men det var nog vad jag behövde, efter att ha klivit upp i ottan i dagarna nio,
med fullbokade dagar och kvällar och en annalkande utmattning.
Jag var ner med Susanne på gymet vid 17-tiden och körde ben, biceps&triceps.
Jag har sagt att vi bara kör max en timme. Fokuserat och koncentrerat.
Vi hann inte med magen, för det snackades för mycket. *morr*
Imorgon bitti ska vi köra ett pass också, då ska jag sätta ner foten!
Nåväl,
efter en mellanlandning och sen middag, tortillas,
så gick Peter och jag bort till dojon för att köra karate.
Jag körde igenom grunderna, (inte kombinationerna)
och den som är tråkigast är nog den jag behöver öva på mest,
enligt Sensei Ulf som kommenterat tips på mitt förra inlägg,
och det är tobikomizuki.
*tittar ner och skrapar med foten*
Den är väl inte tråkig, men den är ett personligt trauma,
för på nåt vis är det som att jag skyndar mig igenom den varje gång den ska göras,
och hoppas ingen ska se.
Men det är bra att möta sina skuggor, hehe...
Efter ha kört grunderna som en uppvärmning, (även tobikomizuki och nagashi ;)
med full närvaro i teknik och rörelse så var det dags för kata.
Chinto.
Alltså den är som en transparent skiss bara, jag kommer inte ihåg hela,
men det äääär bara att nöta. En bit i taget, om och om igen.
Kände mig rätt frustrerad och kass där ett tag,
tappade självkänslan och fick för mig en kort sekund att jag aldrig kommer lära mig den.
Men sen blev jag lite förbannad, tog av mig offerkoftan och gick in i katan,
kopplade bort allt runtomkring,.....och då var det som att katans mönster
ledde mig igenom den!
Konstigt, men det är huvudet som ställer till det, kroppen vet mer på nåt vis.
Så här mycket har inte Chinto gått in i mig förut, så jag gick igenom den en gång till med
hjälp av Peter som visade rytmen i den, vilka som hänger ihop och var "stoppen" ska vara,
sen övergick vi till Oyho 7 och 8.
De är kul, jag gillar verkligen parisar, men det är samma sak här -
"vilket ben först, jaha är det JAG som ska sparka, ok."
8:an fick jag till när jag väl fick koll på hur första steget ska vara,
jag hade ju knappt gått fram nåt och då funkar det inte.
Men nu fick jag till det liksom: "jahaaaa!"
Så jag är nöjd med dagen.
En kvällsfika, dusch och en god bok med huvudet på kudden,
innan drömmarna tar över.
I rullning...
Torsdagen den 23 juli 2009
Jag har ju lagt upp en till kategori här
- som handlar om min träning mot svart bälte -
för jag tror jag behöver det.
Efter lägret i midsommar så har min träning glömt bort sig lite.
(Jag var ner på gymet då också men sen tog halvårskortet slut så det föll liksom. Allting!
Tog mig faktiskt till och med ut och sprang en gång också!
En gång! I 13 minuter! )
Nåväl, jag kör lite "som-om" och chokar (eller chockar!?) igång mig
och nu är det som att jag faktiskt kommit i rullning lite!
Peter och Roger skulle till dojon idag
och jag hängde på (utan att tänka! Det är det som grejen nu;).
Jag värmde upp med lite grunder, men känslan var att jag aldrig hållt på med karate!
Men efter en stund, när jag gått in i min egen värld
så var det som att vi kom igång igen, kroppen och jag!
Jag försökte hitta formen och körde igenom alla katorna,
rätt lugnt, för att hitta positionerna och känslan.
Jag blev nästan lite överraskad av att jag kom ihåg nästan hela formen på Shinto!
Men det såg inte klokt ut, men det kommer. En sak i taget.
Sen stod nygraderade-svartbältaren Peter till mitt förfogande,
och vi körde igenom Kihon 5-9.
10:an sparar vi. Jag behöver inga traumatiska flygande kast just nu.
:o
Kihon 1-4 graderade jag ju i sist, till brunt bälte så de har jag liksom nött in.
Fast de ser ju inte bra ut....för att jag inte tränat på ett tag helt enkelt.
Men vi hoppade över dem, så jag kommer framåt liksom.
Nu börjar jag iaf få en överblick på vilka de andra teknikerna är.
Jag kände verkligen att ögonen var jättestora,
hjärnan vidöppen och viljan enorm, för att lära in de här Kihon 5-9,
men när det skulle göras så var det som att det inte fanns kvar.
Blankt! Borta!
Det är väl för mycket som blandas runt där i huvudet samtidigt.
Men rätt vad det är så "Poff!" sa det så hittade kroppen rätt.
Min gode karate-vän Ulf ger mig tips i kommentaren på mitt förra inlägg,
och som kan förhindra att hjärnan brinner upp.
För det var verkligen så idag! .
Tack Ulf för tipsen! Huvudet på spiken där!
Jag har ju lagt upp en till kategori här
- som handlar om min träning mot svart bälte -
för jag tror jag behöver det.
Efter lägret i midsommar så har min träning glömt bort sig lite.
(Jag var ner på gymet då också men sen tog halvårskortet slut så det föll liksom. Allting!
Tog mig faktiskt till och med ut och sprang en gång också!
En gång! I 13 minuter! )
Nåväl, jag kör lite "som-om" och chokar (eller chockar!?) igång mig
och nu är det som att jag faktiskt kommit i rullning lite!
Peter och Roger skulle till dojon idag
och jag hängde på (utan att tänka! Det är det som grejen nu;).
Jag värmde upp med lite grunder, men känslan var att jag aldrig hållt på med karate!
Men efter en stund, när jag gått in i min egen värld
så var det som att vi kom igång igen, kroppen och jag!
Jag försökte hitta formen och körde igenom alla katorna,
rätt lugnt, för att hitta positionerna och känslan.
Jag blev nästan lite överraskad av att jag kom ihåg nästan hela formen på Shinto!
Men det såg inte klokt ut, men det kommer. En sak i taget.
Sen stod nygraderade-svartbältaren Peter till mitt förfogande,
och vi körde igenom Kihon 5-9.
10:an sparar vi. Jag behöver inga traumatiska flygande kast just nu.
:o
Kihon 1-4 graderade jag ju i sist, till brunt bälte så de har jag liksom nött in.
Fast de ser ju inte bra ut....för att jag inte tränat på ett tag helt enkelt.
Men vi hoppade över dem, så jag kommer framåt liksom.
Nu börjar jag iaf få en överblick på vilka de andra teknikerna är.
Jag kände verkligen att ögonen var jättestora,
hjärnan vidöppen och viljan enorm, för att lära in de här Kihon 5-9,
men när det skulle göras så var det som att det inte fanns kvar.
Blankt! Borta!
Det är väl för mycket som blandas runt där i huvudet samtidigt.
Men rätt vad det är så "Poff!" sa det så hittade kroppen rätt.
Min gode karate-vän Ulf ger mig tips i kommentaren på mitt förra inlägg,
och som kan förhindra att hjärnan brinner upp.
För det var verkligen så idag! .
Tack Ulf för tipsen! Huvudet på spiken där!
Summan idag:
Jag är nöjd med min träning, för jag har ringat in vad det är som ingår till 1:a Dan,
och jag har fått en överblick på grejerna och det känns SÅ kul!!
Nu är det är bara att träna, träna, nöta, träna, nöta och nöta igen.
Nästa pass blir nog på söndag.
Hade tänkt dela upp dagarna med varannan gång kata och varannan partekniker....
men jag tror jag kommer nog värma upp med katorna först och sen satsa järnet på parisarna...
Vid varje träningstillfälle.
Så känns det som nu iallafall.
.............Längtar till söndag......
Gör som om!
Det uttrycket kan man fnula på ett tag, vad menas egentligen?!
För mig är det som en choke man drar ut för att få igång kärran, typ,
för att inte motorn ska hosta och inget mer händer.
Det hjälper till att komma iväg, liksom.
Det är karate-dag idag och det var någon vecka sen sist
då jag så stort la till en till "kategori" här på bloggen, om min väg till svart bälte.
Egentligen skulle jag mest vilja plocka undan i köket, dra en dammsugare, vattna blommorna
och göra en mindre extrem home-make-over, och då känns det väldigt svårt
att hetsa igång en akut-middag till mig och grabbarna för att sen rusa iväg
och samla ihop sig för ett karatepass.
-"Det kan jag ju göra en annan dag då det är lite lugnare", tänker jag.
Det är då jag plockar fram "gör som om":
Alltså: Jag tänker inte,
utan fixar käket rakt av (kycklingfilén står i micron nu och tinar),
byter om till vit-dräkten utan att diskutera med min Lättja,
och brassar ner till dojon.
När jag väl är där så är det bara att köra en timme och sen är det klart.
SEN kan jag hem och greja med det övriga, som jag ändå alltid kommer att få hålla på med.
Som Om, är ett smart sätt att "lura sig själv" på.
Ok, nu är kycklingen glar att stekas.
Nu drar jag ut choken!
För mig är det som en choke man drar ut för att få igång kärran, typ,
för att inte motorn ska hosta och inget mer händer.
Det hjälper till att komma iväg, liksom.
Det är karate-dag idag och det var någon vecka sen sist
då jag så stort la till en till "kategori" här på bloggen, om min väg till svart bälte.
Egentligen skulle jag mest vilja plocka undan i köket, dra en dammsugare, vattna blommorna
och göra en mindre extrem home-make-over, och då känns det väldigt svårt
att hetsa igång en akut-middag till mig och grabbarna för att sen rusa iväg
och samla ihop sig för ett karatepass.
-"Det kan jag ju göra en annan dag då det är lite lugnare", tänker jag.
Det är då jag plockar fram "gör som om":
Alltså: Jag tänker inte,
utan fixar käket rakt av (kycklingfilén står i micron nu och tinar),
byter om till vit-dräkten utan att diskutera med min Lättja,
och brassar ner till dojon.
När jag väl är där så är det bara att köra en timme och sen är det klart.
SEN kan jag hem och greja med det övriga, som jag ändå alltid kommer att få hålla på med.
Som Om, är ett smart sätt att "lura sig själv" på.
Ok, nu är kycklingen glar att stekas.
Nu drar jag ut choken!
* * * * * * * *
Så därja, nu är det snart sena kvällen men jag gjorde det jag skulle -
tränade ett pass. :)
Så därja, nu är det snart sena kvällen men jag gjorde det jag skulle -
tränade ett pass. :)
Efteråt känns det så himla bra!
Jag värmde upp med grunder, och sedan gick jag igenom
Ohyo 1-8 och Kihon 1-5. Många gånger. Men hjärnan stängde ner rätt tidigt.
Tre av de här teknikerna är nya för mig, och jag kunnnnde inte få in ordningen på dem!
*gaaah*
Men det är det som är lite tjusningen med det - jag har något att försöka lära mig,
att kunna "äga" de här teknikerna och jag ska dit.
Torsdag får nog bli nästa gång.
Då är planen att värma upp med alla katorna och sen köra par-teknikerna igen för att se om något av kvällens övningar ändå placerade sig i nån hjärn-vindling eller ett kropps-minne eller så.
*längtar redan*
Kommer somna med ett leende.
Som om....Zzzz....
Karate - från 0 till 100...
tisdagen den 14 juli 2009
Ja, från 0 till 100 gick det väl inte, det är mer ett önsketänkande, men från superseg till lagom aktiv lyckades jag med.Det är ju sommaruppehåll på karaten nu men vi är några som försöker hålla igång under tiden ändå.
Det blev ett pass på en timme och det är inte fy skam!
Speciellt, med tanke på att jag har levt helt fel gällande näringsintag, som näst intill varit obefintligt! Socker och skit-kost har det däremot varit ett kraftigt överskott på, de senaste veckorna. :-(
Födelsedagsfirande, sommar-kaféer och skiftgång har gjort att jag tappat mat-ordningen och kontakten med mig själv.
Kroppen är skitsur på mig, ingen kontakt med varken muskler eller armar och ben, utan mest ett konstant illamående och uppblåst känsla och obalans i kroppsfunktionerna.
*blärk*
Men jag sprang faktiskt för första gången på evigheter, i förrgår, i 13 minuter. Det var ett försök att bryta dåliga vanor och komma tillbaka. Så det kommer!
Nu rekade jag iallafall igång kroppen och körde igenom de kator som är till svart bälte 1:a graden. Lite grunder och kombinationer körde jag också så svetten lackade. Visserligen så var det varmt som en bastu i dojon så svetten kom ju bara man klev in där.
Mitt mål är svart bälte hösten 2010 .
Jag ska fokusera på att träna varannan gång kator och grunder, nästa gång partekniker och kombinationer. Under 1,5 år.
Då ska det nog gå vägen.
*gulp*
Här kommer info för min egen skull:
Katorna är:
Pinan Nidan
Pinan Shodan
Pinan Sandan
Pinan Yodan
Pinan Gedan
Kushanku
Naifanchi
Seishan (ny)
Chinto (ny )
Kumite är:
Ohyogumite Nr 1-6, 7-8 (nya)
Kihongumite Nr 1-4, 5-10 (nya)
Chinto sitter inte än, men jag håller på att nöta in mönstret, sen kan jag fila på den.
Par-teknikerna känns lite värre, det är många jag inte kört, och det ska verrrrrkligen filas på dem. Här har jag ett arbete framför mig, men jag har ju.....(räknar på fingrarna)....66 veckor på mig.
Så det här blev visst början till en TräningsDagbok!
Hoppsan, men det kan ju vara bra.
En bild från sommarlägret i Mariestad juni 2009:
Brun/svart-bältesgruppen tränar grunder.
Nu ska jag ta en tallrik fil som får avsluta denna dags resa mot ett bättre mående och en piggare Jag.